Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Botryllus schlosseri’

Här berättar vi om årets artrikaste platta som legat i vattnet vid Rörvik, Västra Frölunda på västkusten. Plattan hängdes ut för att kolla på när havstulpaner och blåmusslor kommer och sätter sig på båtarna i hamnen. Detta är ett projekt som rullat många år nu i Östersjön och nu finns det även på västkusten. Där finns det många fler arter att upptäcka och riktigt spännande för en marinbiolog.

Tångbloggen deltar sedan flera år tillbaka i Havstulpanprojektet som drivs av Svenska Båtunionen, för att hålla koll på när havstulpaner kommer och sätter sig på båtskrovet. Det innebär att vi, med många andra, har hängt ut en platta vid vår brygga.. Sen undersöks plattan noga varje vecka vilka larver som kommit och satt sig på plattan. Min platta i år har bara fått lite mossdjurskolonier några havstulpaner och några sudare, dessa långa bruna alger. Förväntat, men inte särskilt spännande.

Inte så spännande platta från norra Stockholms skärgård, Rådmansö. Lite havstulpaner,och några plantor av sudare.

Men så för några dagar sedan kom denna platta från Rörvik vid Västra Frölunda, på västkusten! För mig som marinekolog hoppade jag jämfota när jag laddade ner fotot. Vilket häftigt samhälle med mossdjur, havstulpaner och blåmusslor och några mysko gulbruna geléaktiga klumpar. 

Första försök att bestämma arter på plattan när den är tagen upp ur vattnet. Inte lätt att bestämma de gulbruna klumparna.

Det fanns många vackra blomsjöpungskolonier (Botryllus schlosseri). De är vanliga på lite skyddade lokaler och kan variera i färg, som här på plattan. Färgen kan vara grön, röd eller violett och kolonierna består vanligen av ca 5-15 individer som bildar som en liten blomma med sina ljusa vita öppningar. Blomsjöpungen kan bilda stora platta kolonier som kan bli upp till ca 12 stora. Kolonierna kan växa på tång och andra alger, eller som här på en platta som hängts ut i havet. De ser också ut att växa på de mysko gulbruna geléklumparna. De ser ut som om de har dragit in sina tentakler men det gick inte att komma på vilken art det var som gömde sig där. Nytt försök av Jonas Jerlin som skickat fotot till oss. 

Det gällde att ta ett foto på plattan utan att lyfta upp den ur vattnet.

Jättetydliga luddsjöpungar med sina två öppningar nära varandra. Att de är luddiga syns inte så bra. Foto: Jonas Jerlin.

Och denna gång gick det lättare att se vad det var – en luddsjöpung (Molgula manhattensis) som troligen ursprungligen kommer från Nordamerikas atlantkust i USA. Den finns nu spridd över hela världen. Som för många arter har den liftat till nya havsområden sittande på något båtskrov. Och det var troligen så den också kommit till Sveriges västkust. Det geografiska ursprunget diskuteras och är inte klarlagt. Det betyder att det inte är klarlagt om det är en främmande art för våra havsområden eller ej. Det finns däremot inte många rapporter om var den hittats utmed svenska västkusten. Och detta är första fyndet som jag varit med om att artbestämma, vilket känns jätteroligt.

Den förekommer fastsittande på stenar och alger på grunt vatten. Luddsjöpungen är en av mycket få arter av sjöpungar som klarar att leva vid lågsalthalt och i grumligt vatten. Den är snabbväxande, blir fort könsmogen och hinner föröka sig flera gånger under sin korta livstid som är ca 1 år. Den är tvåkönad och har yttre befruktning. Ägg och spermier släpps ut i vattnet där befruktningen sker. Efter ett några dagar i fria vattenmassan söker larverna upp en hård yta och sätter sig fast och utvecklas till en ny luddsjöpung. De är lite hårig på ytan där det lätt fastnar små sandkorn, skal eller algfragment. Den är filtrerare och in – och utströmningsöppningarna sitter nära varandra. Det var de som jag gissade kunde vara tentakler när de var ihopdragna.

Till vänster syns de vackra kolonierna av blomsjöpungar i olika färger. Till höger är det mycket havstulpaner, några blåmusslor och ett par luddsjöpunngar också. Det växer också någon liten rödalg på plattan. Foto: Jonas Jerlin.

Det sista fotot på plattan är tagen med Jonas Jerlins bästa kamera, vilket syns. Den vänstra sidan av plattan rensades på havstulpaner och gjorde det möjligt för luddsjöpungar och en massa olikfärgade blomsjöpungskolonier att etablera sig. Den visar tydligt att de betyder mycket om det finns en ren kal yta att etablera sig på när larverna i vattnet letar efter en plats att sätta sig fast på. Där det redan sitter en massa havstulpaner eller blåmusslor finns det inte plats och de har troligen blivit uppätna om de kommit för nära en filtrerande mussla eller havstulpanens fångstarmar.

Om du hittar luddsjöpung, så är det toppen om du rapporterar in ditt fynd på Artportalen. Då kan de som arbetar med främmande arter få en bättre bild av hur spridd och vanlig den är längs kusten.

Read Full Post »

Blomsjöpung, (Botryllus schlosseri) bildar kolonier som ser ut lite som en blomma eller stjärna.  På engelska kallas den lämpligen för just ”star ascidian”. Det är en vanlig marin art som växer på tång eller stenar i skyddade områden på västkusten både i Kattegatt och Skagerrak. Den har en i det närmaste världsvid utbredning i tempererade och varma hav från Norges kust söderut till Frankrike och England in i Medelhavet och Svarta havet. Den kan också hittas i Australien och Nya Zealand och utmed Nordamerikas kust från Maine i norr till Florida i söder.

Hur känns den igen? En koloni består av 4- 20 (zooider) individer och förekommer i många olika färger, t.ex. gul, orange, röda, lila, grågröna eller bruna. Tillsammans kan de bilda en storkoloni som är några mm tjock och kan täcka en större yta, t.ex. som på denna tegelsten.

1 a Botryllus sten

Blomsjöpungen är en välstuderad organism. Den har en grodyngelliknande larv som fäster sig på en lämplig yta och genomgår en metamorfos, dvs förändrar sitt utseende och form helt. Där bildar den en ny koloni genom könlös förökning. Grundstrukturen är den samma som hos andra sjöpungar med en inströmningsöppning och en utströmningsöppning. Precis som andra sjöpungar filtrerar blomsjöpungen plankton och annat organiskt material ur vattenmassan. Maten förs via gälkorgen, pharyx, till magsäcken och ut genom anus.

1 blomsjöpung o endostyl

Trots att varje individ har egna organ fungerar kolonin i princip som en enda organism. Det är här som forskningen hittat intressanta likheter med oss människor. Ett nätverk av blodkärl förbinder individerna i en koloni och gör det möjligt för dem skicka blodceller mellan varandra. Att nätverket är genomskinligt har underlättat möjligheterna att studera hur blodkroppar och stamceller rör sig.

Blomsjöpungarnas endostyl, ett långsmalt organ är deras motsvarighet till benmärg där alla typer av blodceller bildas och har ett stort antal gemensamma gener med människans benmärg. Hela 327 blodbildande gener har vi människor gemensamma med blomsjöpungarna!

Till exempel påminner blomsjöpungars viktigaste immuncell, morulan om människans mördarceller. Morulan har en viktig betydelse för att bekämpa andra kolonier som inte har samma genetiska typ.

Ampullerna innehåller morulor och gör så att immunsystemet kan känna igen om en individ/koloni tillhör samma genetiska typ och är kompatibla eller tillhör olika genotyper och är inkompatibla.

2 bjomsjöpung morulor o ampuller

Om två kolonier som växer fram till varandra är av samma genetiska typ kan de slå sig och bilda ett gemensamt blodsystem. Alternativt kommer det att strömma ut morulor till ampullerna som försvar och zon med död vävnad bildas längs gränsen mellan de två kolonierna.

3 blomsjöpungar tre kolonier

Blomsjöpung har också blivit populär att studera för att förstå de molekylära mekanismerna bakom regeneration (återbildning), eftersom det har visat sig att arten kan regenerera fullständiga nya zooider från blodceller. De nya forskningsresultaten visar att blomsjöpungar inte bara bildar vackra mönster på tång och stenar utan också kan ge oss ny kunskap om vårt eget blod, bl.a. vad som får transplanterade organ att stötas av och hur immunförsvaret fungerar.

Read Full Post »