Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2013

Jajjamensan! Det är dags att hoppa i vattnet igen!

Efter en lång vinter med is och en välförtjänt tur till varmare vatten, var det så dags för undertecknad att åter sänka sin lekamen i Östersjöns svala vatten.

Fältsäsongen 2013 invigdes onsdagen 22 maj på natursköna Gotland, Östersjöns pärla.

För den trogne läsaren kommer det inte som någon överraskning att det var dags för inventering av sommarförökande blåstång runt denna vackra ö. Detta som en del i samma undersökning vi gjorde längs fastlandskusten och Gotland förra året (se tidigare inlägg 2012- En tångodyssé och Gotlands tång undersöks).

Gotland är känt av många för sin fantastiska flora, och orkidéerna trängdes med gullvivor och liljekonvalj längs vägen när vi körde norrut från Visby upp mot vårt första stopp strax söder om Lickershamn.

Orchis mascula- Early purple orchid

Orchis mascula- Sankt Pers nycklar

Tyvärr tror jag att de flesta missar att se hur vackert Gotland är under ytan. Det klara vattnet och de täta tångskogarna är magiskt vackra och börjar redan på knädjupt vatten. Om man inte gillar att bli blöt kan man således uppleva livet under ytan med ett par höga gummistövlar eller vadarbyxor och en vattenkikare.

Vårt andra stopp var ute på Fårö, vid Lauter huvud. Just nu är det ganska så lågt vattenstånd i Östersjön. Det beror på vädret och är inte ovanligt så här års. Men det blir lite knepigt att simma när man hela tiden går på grund. Det var lättare att promenera bland tången och då och då sticka ner huvudet för att kontrollera enstaka tångruskor. Det var nog en och annan turist som stannade vid parkeringen som undrade vad vi höll på med. Man är ju inte direkt diskret i knallröd torrdräkt. Hoppas att jag inte förstörde för många fotografier genom att dyka upp mellan raukarna.

Efter att ha simmat lite utanför klintkanten, där det går från 0,5 meter djup till 15 meter på direkten, begav vi oss mot dagens tredje och sista lokal vid Östergarn.

Här rullade vågorna in i stilla rytm och om jag inte hade varit upptagen med att räkna hade jag kunnat somna, det var så vilsamt. Solen hade kommit fram och värmde gott på ryggen. Jag såg rödspätta, tånlake, tångspigg, storspigg och kantnål.

Plattfisken vilar bland tången.

Plattfisken vilar bland tången.

Natten spenderades på det trevliga vandrarhemmet i Hemse, som hade mycket sköna sängar.

Torsdag morgon inleddes med en färd ner till den allra sydligaste spetsen vid Hoburg. Här stötte vi på fler naturälskare i form av en flock fågelskådare. Arten häckar ofta vid både Öland och Gotlands södra uddar och känns igen på den tydliga tubkikaren som ofts bärs över axeln.

Jag såg även törnskata, stenskvätta och någon gul fågel som jag inte kan.

Havet låg stilla och svanarna som landat en bit bort blev inte arga på den röda bollen som plaskade runt och muttrade genom ett rör (snorkel). Det är kul att se hur mycket små plantor det finns. Det är ett gott tecken.

Resans sista badplats låg strax söder om Klintehamn. På vägen dit besökte vi det fina Naturumet i Vamlingbo och tog en fika. Med kaffe i kroppen parkerade vi vid det som måste vara Gotlands mest trafikerade väg, och bytte om till arbetskläder.

”När du tar av dig byxorna kommer alltid minst fem bilar och en turistbuss” – Gammalt djungelordspråk

Här var den enda lokalen med blåsor på tången! Man kan ju tro att blåstång alltid har blåsor, men icke! Är det så att platsen utsätts för mycket vågor så bildas inga blåsor på tången. Detta för att minimera vågornas grepp, så att tången inte rycks loss.

Blåsor på blåstången - inte en självklarhet.

Blåsor på blåstången – inte en självklarhet.

Det var mycket tångmärlor, tångräkor och tånggråsuggor här, och jag hoppas att jag fick en bild på kantnålen bland tången. Det var tydligt att det kommer mycket näring från land, tångruskorna hade mycket fintrådiga alger växande på sig. Det påminner lite om en lurvig matta när man simmar över det.

Efter att återigen ha uppfyllt djungelordspråket (Varför?!?) styrde vi mot Visby och skrev in oss på Fängelset. Om vi släpps ut imorgon kvarstår att se.

Read Full Post »

På fredag den 17:e maj är det inte bara Norges nationaldag som ska firas, utan även Daniel Johanssons disputation.
Daniel har har forskat vid Sven Lovén Center för marina vetenskaper Tjärnö (mer känt som TMBL) som hör till Göteborgs Universitet.

Daniels avhandling har titeln ”Evolution of the brown algae Fucus radicans and Fucus vesiculosus in the Baltic Sea” och innehåller framförallt arbete från en genetisk vinkel. Det har lagts ner mycket tid på att få fram den genetiska identiteten för att dels kunns skilja blåstång från smaltång, men även för att kunna skilja ut olika kloner hos smaltång, som i Bottenhavet förökar sig mest genom att små grenar trillar av från moderplantan och sedan fäster sig på nytt underlag.

Små fragment av smaltång har bildat rhizoider och fäst sig på botten av en skål.

Små fragment av smaltång har bildat rhizoider (klibbiga trådar) och fäst sig på botten av en skål.

Daniel har även jämfört just förmågan att föröka sig med små grenar hos olika kloner av smaltången för att se ifall den stora klonen, honan som återfunnits längs hela 550 km längs den svenska Bottenhavskusten, var bättre än andra kloner.

Disputationen börjar klockan 14:00 i Hörsalen på Tjärnö, vi kommer givetvis att vara där och lyssna!

Read Full Post »

Den 15e juni kan alla som är intresserade besöka Askölaboratoriet över dagen.
Mer info om hur, när och vad det kostar finns på Östersjöcentrums hemsida.

Missa inte chansen till en fantastisk dag i underbara Trosa skärgård.

En stilla morgon vid Askö båthus med kristallklart vatten.

En stilla morgon vid Askö båthus med kristallklart vatten.

Read Full Post »

Chips!

De är gröna och goda!

De är gröna och goda!

Read Full Post »

Efter en trevlig konferensmiddag på torsdagkvällen med mingel och mat var det dags för sista dagens föreläsningar innan konfernsen avslutades.

Hartvig


Presentationer: Seaweeds as food and feed

Hélène Marfairy presenterade siffror som visade att Frankrike skördar 99 % av sina alger från vilda populationer, och endast 1 % är odlade alger.

I Asien har man ätit alger sedan 300-talet, men i Europa har man bara ätit alger sedan 1600-talet. Europa har inte lika bra kust som Asien för att odla alger. Det är inte lika skyddat, dessutom behöver vi kallt vatten för att kunna odla brunalger som Saccharina latissima.

Projektet Breizalg har som målsättning att utveckla algodlingar i Europa och försöka få alger att bli en naturlig del i den europeiska kosten. Man planerar att använda sig av redan existerande odlingar (fisk och skaldjur) samt offshore vindkraftverk. Alla mineraler som finns i havet, finns i alger. Bland annat har de ett högt kalcium och magnesiuminnehåll, vilket är något vi människor behöver få i oss. Alger är nyttigt!

Ytterligare en bransch som har ett stort intresse i alger är de som utvecklar tredje generationens biobränsle. Det är därför viktigt att man tidigt utvecklar ett hållbart algkoncept och inte bara skördar viltväxande.

Grönalgen Caulerpa racemosa finns i all tropiska hav och klarar av hög vågexponering. Plantan består av ett krypande rhizom, som skickar upp skott ur sanden (som vitsippor, ni vet). Caulerpa racemosa växer ofta på korallrevsplatåer på 0,5 till 3 meters djup, på sandig/siltig botten. Algen kan skördas året runt och äts ofta som sallad tillsammans med kokosmjölk och kryddor.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Cheri Morris från Fiji visade siffror från Fiji, Tonga och Samoa (F, T och S) som visade att man skördar 323 kg/vecka på Fiji, 110 kg/vecka på Samoa och 100 kg/vecka på Tonga. Räknar man på det ekonomiska värdet blev det en årlig skörd av 123 ton på Fiji, vilket motsvarar 266, 500 USD.
På Tonga har man ingen kontroll av skörd och behandling, man har lite åtgärder på Fiji och en väl fungerande kontroll på Samoa.

Problemet är att man inte har bra transporter för produkten från skördeplatsen till marknaden, som ofta ligger långt bort från korallrevens platå. Lagd i en påse är upp till 50 % av skörden förstörd när den kommer fram till marknaden. Det bästa har visat sig vara att transportera algerna i vatten i roterande tunnor så att de inte krossas, men detta system behöver utvecklas.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

Växtmaterial är idag ett alternativt fiskfoder, men odlat på land konkurrerar det med odling av mat och biobränsle (energiskog etc.) Bättre då att odla i havet!

Alger innehåller de aminosyror, antioxidanter, spårämnen och karotenoider som behövs i foder för lax.
Alex Wan från Irland har gjort försök på olika typer av foder pellets med grönalgen Ulva spp. (havssallat) och rödalgen Palmaria palmata (söl). Han har undersökt ett antal fysiologiska parametrar (blodinnehåll, levervärden etc.) för att kontrollera att fodret inte har en negativ inverkan på fiskens hälsa.

Alex data visar att lax mår bra av att äta vegetariskt, levervärdena var mycket bättre, men att fägen på köttet ändras från orange till gulgrön för de som åt Ulva-fodret.
En fråga som kommer upp är såklart om folk kommer vilja äta lax som har en annan färg än den vi är vana vid, även om det inte är någon skillnad i smak. En professionell smaktestarpanel har provat och konstaterat att det endast är färgen som skiljer sig, fisken smakar likadant oavsett foder.

Alex planerar nu att fortsätta med att ta fram ett foder som består av flera olika algarter och se hur det fungerar. Blir det bättre eller vägrar fisken äta det?

Den invasiva arten Undaria pinnatifida kom till Nya Zeeland på 1980-talet. Fram till 2010 gjorde man ingenting med den, den klassades som en ”oönskad organism” och har nu spridit sig runt hela Nya Zeeland. Man vill verkligen hålla den borta från landets unika fjordar nere i söder och har därför satt ut extra mycket sjöborrar som har lyckats hålla algen borta genom intensiv betning. Algen är även ett problem för landets många musselfarmer. Undaria pinnatifida är en säsongsart som finns under våren (som infaller mellan september och december). Den totala mängden algpåväxt på musselfarmerna är 9000 ton per år!

Så, vad kan man göra med denna alg? Arten innehåller höga halter selen, som är ett bristämne i den Nyazeeländska jorden. Således lämpar den sig väl som gödningsmedel för åkrar. Den innehåller även antioxidanten fucoxanthin som bland annat hämmar cancer. Det borde således finnas en marknad för Undaria pinnatifida på Nya Zeeland.

Read Full Post »