Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Undaria pinnatifida’

Odling av alger har pågått länge i många länder i Asien. För någon vecka sedan lyssnade jag på en presentation av Jeong Ha Kim från Department of Biological Sciences, Sungkyunkwan University, Korea under konferensen ”Seaweed for health Conference”.

Stor och bred användning av alger i Korea och många andra länder

Föredraget visade på den stora odlingen av flera olika arter av makroalger. Här presenteras två av de många arter som odlas i vattnen utanför kusten i Korea. 

Den första heter Undaria pinnatifida och är en storväxt brunalg som har en mängd olika användningsområden. 

Tittar du noga på bilden ser du några som står vid repen där plantorna hänger.

Den har länge använts i matlagningen, bland annat som en god soppa, den bidrar till att minska kolesterol i blodet och görs också en speciell maträtt vid födelsedagar. 

Skall vara bra för mammor med nyfödda barn.

På bilden visas ett diagram över produktionen i världen. Där Korea står för den största produktionen, Japan producerar också en del. Frankrike syns knappt på skalan. 

Stor produktion i våtvikt av Undaria i ett antal länder.

Undaria innehåller också mycket vitaminer och spårämnen. 

Stora blad av Saccharina japonica.

Nästa art är en nära släkting till skräppetare Saccharina latissima), en brunalg som vi har börjat odla i Sverige. Mer om detta projekt kommer senare.  Arten som odlas i Korea är Saccharina japonica. Den är en hotad art i vattnen runt Korea och därför både odlas den och försök att restaurera bestånd pågår samtidig. 

Macroalgsmode på internationell konferens!

Detta är också en storväxt alg med breda långa vackra blad/kallas för bål hos makroalger och ett fäste, som likar rötter eller rhizoider. Saccharina japonica är en populär ingrediens i maträtter. 

Till den internationella konferensen som hölls i Jeju, Korea gjordes en klänning av Saccharia japonica

Satte igång mina tankar på att fixa en klänning gjord av skräppetare. Men det blir kanske en kort klänning för skräppetare, även ibland kallad för sockertång blir inte så storväxt i våra vatten – salthalten är inte tillräckligt hög. 

Det finns ju också möjligheter att samla lite tång och andra alger för att göra någon liten maträtt av svenska alger.

Read Full Post »

Efter en trevlig konferensmiddag på torsdagkvällen med mingel och mat var det dags för sista dagens föreläsningar innan konfernsen avslutades.

Hartvig


Presentationer: Seaweeds as food and feed

Hélène Marfairy presenterade siffror som visade att Frankrike skördar 99 % av sina alger från vilda populationer, och endast 1 % är odlade alger.

I Asien har man ätit alger sedan 300-talet, men i Europa har man bara ätit alger sedan 1600-talet. Europa har inte lika bra kust som Asien för att odla alger. Det är inte lika skyddat, dessutom behöver vi kallt vatten för att kunna odla brunalger som Saccharina latissima.

Projektet Breizalg har som målsättning att utveckla algodlingar i Europa och försöka få alger att bli en naturlig del i den europeiska kosten. Man planerar att använda sig av redan existerande odlingar (fisk och skaldjur) samt offshore vindkraftverk. Alla mineraler som finns i havet, finns i alger. Bland annat har de ett högt kalcium och magnesiuminnehåll, vilket är något vi människor behöver få i oss. Alger är nyttigt!

Ytterligare en bransch som har ett stort intresse i alger är de som utvecklar tredje generationens biobränsle. Det är därför viktigt att man tidigt utvecklar ett hållbart algkoncept och inte bara skördar viltväxande.

Grönalgen Caulerpa racemosa finns i all tropiska hav och klarar av hög vågexponering. Plantan består av ett krypande rhizom, som skickar upp skott ur sanden (som vitsippor, ni vet). Caulerpa racemosa växer ofta på korallrevsplatåer på 0,5 till 3 meters djup, på sandig/siltig botten. Algen kan skördas året runt och äts ofta som sallad tillsammans med kokosmjölk och kryddor.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Cheri Morris från Fiji visade siffror från Fiji, Tonga och Samoa (F, T och S) som visade att man skördar 323 kg/vecka på Fiji, 110 kg/vecka på Samoa och 100 kg/vecka på Tonga. Räknar man på det ekonomiska värdet blev det en årlig skörd av 123 ton på Fiji, vilket motsvarar 266, 500 USD.
På Tonga har man ingen kontroll av skörd och behandling, man har lite åtgärder på Fiji och en väl fungerande kontroll på Samoa.

Problemet är att man inte har bra transporter för produkten från skördeplatsen till marknaden, som ofta ligger långt bort från korallrevens platå. Lagd i en påse är upp till 50 % av skörden förstörd när den kommer fram till marknaden. Det bästa har visat sig vara att transportera algerna i vatten i roterande tunnor så att de inte krossas, men detta system behöver utvecklas.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

Växtmaterial är idag ett alternativt fiskfoder, men odlat på land konkurrerar det med odling av mat och biobränsle (energiskog etc.) Bättre då att odla i havet!

Alger innehåller de aminosyror, antioxidanter, spårämnen och karotenoider som behövs i foder för lax.
Alex Wan från Irland har gjort försök på olika typer av foder pellets med grönalgen Ulva spp. (havssallat) och rödalgen Palmaria palmata (söl). Han har undersökt ett antal fysiologiska parametrar (blodinnehåll, levervärden etc.) för att kontrollera att fodret inte har en negativ inverkan på fiskens hälsa.

Alex data visar att lax mår bra av att äta vegetariskt, levervärdena var mycket bättre, men att fägen på köttet ändras från orange till gulgrön för de som åt Ulva-fodret.
En fråga som kommer upp är såklart om folk kommer vilja äta lax som har en annan färg än den vi är vana vid, även om det inte är någon skillnad i smak. En professionell smaktestarpanel har provat och konstaterat att det endast är färgen som skiljer sig, fisken smakar likadant oavsett foder.

Alex planerar nu att fortsätta med att ta fram ett foder som består av flera olika algarter och se hur det fungerar. Blir det bättre eller vägrar fisken äta det?

Den invasiva arten Undaria pinnatifida kom till Nya Zeeland på 1980-talet. Fram till 2010 gjorde man ingenting med den, den klassades som en ”oönskad organism” och har nu spridit sig runt hela Nya Zeeland. Man vill verkligen hålla den borta från landets unika fjordar nere i söder och har därför satt ut extra mycket sjöborrar som har lyckats hålla algen borta genom intensiv betning. Algen är även ett problem för landets många musselfarmer. Undaria pinnatifida är en säsongsart som finns under våren (som infaller mellan september och december). Den totala mängden algpåväxt på musselfarmerna är 9000 ton per år!

Så, vad kan man göra med denna alg? Arten innehåller höga halter selen, som är ett bristämne i den Nyazeeländska jorden. Således lämpar den sig väl som gödningsmedel för åkrar. Den innehåller även antioxidanten fucoxanthin som bland annat hämmar cancer. Det borde således finnas en marknad för Undaria pinnatifida på Nya Zeeland.

Read Full Post »