Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brunalger’

Vår tanke är att skriva ett antal inlägg om vattenbruk i svenska kustvatten för att belysa vad som hänt i ämnet och hur läget för vattenbruk ser ut idag. Planen är att bland annat berätta mer om algodling, musselodling och integrerade odlingssystem. Är det något speciellt Du, kära läsare, vill veta mer om är det bara att skriva i kommentarsfältet.

År 1983 kan tas som startpunkt för vattenbruk och algodling i Sverige. Under kommande år startade och gavs en kurs vid Stockholms universitet om Vattenbrukets ekologi, där vi bland annat besökte fiskodlingar runt om i Sverige och studerade den första musselodlingen på västkusten. Den låg nära Tjärnölaboratoriet och lämpade sig väl till att undersöka både tillväxten hos blåmusslorna, mängden påväxt av andra arter på repen och hur bottensamhället utvecklades under odlingen. Men mer om detta i kommande avsnitt om vattenbruket i Sverige.

Starten till det första avsnittet i vår vattenbruks-serie beror på att jag började städa i lådor när jag höll mig inomhus några dagar för att det snöande och blåste en massa. Resultatet blev att jag hittade några artiklar som skrevs 1983, för 37 år sedan. De handlade om att äta alger, för detta var tillsammans med algodling och vattenbruk högaktuella ämnen i Sverige. 

Det första var känslan av att bläddra och minnas perioden när Fältbiologerna var otroligt aktiva och drivande för förändringar i natur- och miljövård. Framsidan på tidskriften ”Fältbiologen” 3/83 säger jättemycket. Hela numret handlar om Östersjön och hoten mot havet.  Det tas upp många ämnen som är de samma som vi fortfarande har problem med och media skriver om än idag. Bekanta titlar är hotet av spridning av miljögifter, utsläpp av olja vid en tankolycka eller utsläppet av näringsämnen som bidrar till hög produktion av fintrådiga alger och cyanobakterieblomningar.  

När jag bläddrar vidare i tidskriften hittar jag på näst sista sidan en kort artikel med rubriken ”Alger – Kan Man Äta Det? ” där jag blivit utfrågad av Fältbiologen. Förslagen på recept är ungefär de samma som nu, även om antalet algarter vi äter har ökat. Det beror nog till stor del på att det har blivit mycket mera populärt med det asiatiska köket, där alger ingått traditionellt sedan lång tid tillbaka. 

Samma år presenterar Forskningsrådsnämnden och Havsresursdelegationen en utredning kring möjligheterna för att utveckla vattenbruk, eller akvakultur, i svenska havsområden och sjöar. En av rapporterna handlar om just algodling och har titeln ” Tänk framåt – odla alger, vattenbrukets primärproducenter”. Det publiceras även rapporter om odling av fisk, kräftor och räkor. det skrivs även rapporter som tar upp frågor kring vattenbruk och miljöpåverkan, ekonomi och juridik.

Den alg som spränger jordens yta är blåstången! Men det är inte en art som ingår ibland de arter som odlas idag.

Marianne Pedersén, var då professor vid Stockholms universitet och intervjuas i Dagens Nyheter när hon presenterar rapporten den 15 september. Då importerade vi i Sverige alger till ett årligt värde av 100 miljoner kronor.  Målsättningen var att undersöka möjligheterna till att svenska algodlingar skulle kunna rena vattnet, tillsammans med att kunna producera värdefulla produkter.

Det skrevs då som nu en hel del i media om framtida möjligheter för algodling i Sverige.

Utredningen föreslår framförallt odlingar på land, där större arter av algerna ligger i olika lager och sprayas med näringsrikt havsvatten. På så sätt blir tillväxthastigheten mycket snabbare än när algerna tillväxer i havet. Som förutspåddes i utredningen finns idag en algodling på land i Simrishamn där mikroskopiska alger odlas, t.ex. sötvattensarterna av grönalger Haematococcus pluvialis och Chlorella vulgaris men också den marina kiselalgen Phaeodactylum tricornutum. Det startades också lite musselodlingar och försök till att sälja musselkött som ett alternativ i hamburgare eller styckfrysta musslor att användas i matlagningen. Men tiden var kanske inte riktigt mogen ännu för detta mer exotiska inslag hos gemene man.

Det pågår idag också odling av två brunalger; skräppetare (Saccharina latissima), populärt kallad sockertång antagligen för att det låter godare och fingertare (Laminaria digitata) samt en grönalg, havssallat (Ulva lactuca). Odlingen till havs av brunalgerna startade ganska nyss, sedan 2014. Tångbloggen har redan skrivit några gånger om dessa odlingar och om skräppetare.

Idag importerar vi ca 70 % av havsproducerad mat och hela 90 % av all odlad fisk vi äter är importerad. Hur stort värdet är idag jämfört med för snart 40 år sedan har jag ingen siffra på, men den är säkert stor. Ett argumentet för att öka vattenbruket i Sverige är för att vi skall kunna bli mer självförsörjande genom att producera mer mat från havet samtidigt som transporterna minskas. Om dessutom produktionen kan bli hållbar och minska påverkan på havsmiljön är det ju klart ytterligare positiva effekter. Skall bli roligt att undersöka lite mer hur olika former av vattenbruk har utvecklats och hur framtiden kan komma att se ut. Del 2: kommer att handla om ”Vattenbruket med fokus på algodling”.

Read Full Post »

Här kommer nu stilleben nummer två från svenska västkusten. Jämfört med det som jag plockade ihop från Östersjön förra året finns det många fler arter av alger, snäckor, havstulpaner och musslor samt mer påväxt på algerna. 

Stilleben från västkusten – materialet plockat på stranden i tångvallen.

De stora brunalgerna i stillebenet är, från vänster till höger: Knöltång, blåstång, spiraltång, sågtång och ektång. Sen finns det en del små rödalger och grönalger som inte syns så bra. Denna gång är det inte ibland algerna utan ibland snäckor, musslor och havstuplaner som det gäller att hitta nykomlingarna. Det är, som förra gången, fem främmande arter som kommit hit från Nordamerika eller Asien. Sen finns det en sak också, som har blivit vanligare att hitta utmed stränderna på västkusten och kan komma drivande långa sträckor. 

Så, i vilken ordning kom det olika främmande arterna till våra kuster? Och kan du gissa vilken art som kom hit först, redan för sådär 900-1000 år sedan? Det var vikingarna som tog den hit den från Nordamerika! 

Lite av en fixeringsbild – vilka arter har plockats bort jämfört med bilden ovanför. Det är 5 stycken.

De arter som är främmande i våra vatten är ofta sådana som vi kan äta. Sen behöver det inte vara så att vi medvetet har tagit hit dem till svenska västkusten. De kan ha hämtats för att odlas på någon annan plats, som utmed den franska kusten till exempel, och sedan spridit sig via pelagiska, frisimmande larvstadier med strömmar till oss. Eller så har de kommit hit sittande på skrovet till fartyg och båtar eller med barlastvatten.

Här ligger arterna i den tidsordning som de har hittats på västkusten.  Längst till höger ligger den sista saken som inte här hemma på våra stränder, läs vidare för att få reda på vad det är.

Den äldsta som vi känner till är sandmusslan (Mya arenaria), idag en vanlig art i grunda vikar både på västkusten och inne i Egentliga Östersjön. Vikingarna kan ha använt denna art både för att äta och som bete vid fisket. 

Sandmusslan känns igen genom den kraftiga låsvingen som håller ihop detvå skalhalvorna.

Många arter har transporterats hit sittande på bottenskrovet till något fartyg. Nummer två i tidsordning av de som finns med på stillebenet är slät havstulpan Amphibalanus improvisus (tidigare kallad Balanus improvisus), en art som kom hit sittande på båtskrov. 

Här sitter den släta havstulpanen på ett gammalt, delvis nedbrutet skal av en knivmussla.

Slät havstulpan hittades i svenska vatten redan 1844 och kommer, precis som sandmusslan, från Nordamerika. Idag finns den både utmed västkusten och inne i Östersjön, där den fortfarande tycks sprida sig norrut. 

Andra arter har följt med som fripassagerare vid aktiva förflyttningar av arter som vi velat odla. Hit hör den tredje arten, ostronpest, Crepidula fornicata, som först kom till Europa tillsammans med ostronet som kallas ”eastern oyster” eller ”American oyster”, Crassostrea virginia, också från Nordamerika. På svenska västkusten hittades ostronpest för första gången 1934, nästan hundra år senare än den släta havstulpanen. 

Ett tomt skal av ostronpest. Ostronpest sitter ovanpå ostronet och snor maten för ostronen. Blir de riktigt många kan de skada en ostronodling.

Nummer fyra är amerikansk knivmussla, som förr hette det självklara Ensis americanus men nu har bytt namn till Ensis leii. Man tror att det kom med barlastvatten från den nordamerikanska ostkusten 1978, då den hittades utanför mynningen till den tyska floden Elbe. När den förökar sig sprids larverna över stora områden med strömmarna. Den hittades för första gången 1982 på svenska västkusten.  En ganska ny introduktion som hände för bara ca 40 år sedan. Knivmusslor är ett bra exempel på en art som är populär att äta och det finns många recept på nätet. Det kan vara lite knepigt att fånga dom i fält, för de gräver ner sig snabbt som attan i sanden. Men de finns att köpa i välsorterade butiker, för den som vill prova.

En av de senast introduktionerna av främmande arter är det japanska jätteostronet, Magallana gigas, tidigare kallas Crassostrea gigas. Det fördes in till Frankrike från Asien och ett första odlingsförsök sägs ha genomförts i Koster-området på 1970-talet. Men om något blev kvar av dessa ostron är oklart, för det japanska jätteostronet hittades först i svenska vatten 2007. Sedan dess har de spritt sig med larver och är nu ett vanligt inslag på grunda bottnar utmed västkusten.

Två skal av det japanska ostronet som satt sig fast på ett skal av en strandsnäcka.

Utöver skal från främmande arter finns nu allt plastskärp som flyter iland utmed kusten. Det kom säkert olika former av avfall redan med vikinarnas båttrafik, men då av nedbrytbart material. I takt med att fartygstrafiken har ökat, ser vi även en ökning av skräp från den. Under de sista 10 åren hittar man också klumpar av paraffin på stranden. De kan driva ganska långa sträckor och kommer ifrån fartygstankar, där paraffin används när de görs rena. Detta har hittills varit lagligt men kommer att förbjudas 2021. 

Massor med olika saker av plast flyter iland på stränderna på västkusten. Hittade bland annat ett par simglasögon. Klumparna av paraffin kommer förhoppningsvis att minska i år när förbudet träder i kraft.

Så i sommar kommer det att förhoppningsvis inte tillföras några nya paraffinklumpar i våra hav, även om en hel del av de som redan flyter omkring där ute inte spolats iland än. Tyvärr kommer det fortfarande in en massa plastskärp, så det blir till att fortsätta med att städa stränderna ett tag till. 

Read Full Post »

Nu har det varit blåsigt och ganska kallt så cyanobakterieblomningen som var på gång i Östersjön för ca två veckor sen har kommit av sig. Men när det blir riktigt soligt, varmt och lugnt väder kan de flyta upp till ytansom Tångbloggen beskrev i ett tidigare inslag.  Fortsätter det att blåsa kanske det inte blir så mycket cyanobakterie blomning i Stockholms skärgård i år. Och ligger vindarna dessutom så att det meste blåser ner till t.ex. den polska eller estniska kusten kommer det också att bli mindre hos oss utmed den svenska kusten.

Vill du lära dig att känna igen cyanobakterier och skilja dom från mikroskopiska grönalger kan du prova på att samla in en blomning och lägga den på en tallrik med lite vatten.

1 Tallrik med knippvattenblom

Låt den stå varmt och torka in lite långsamt. Då kommer den blågröna färgen som finns i cyanobakterierna som också ibland kallats för blågröna alger synas tydligt där cyanobakterierna dör. Är det bara grönalger så fortsätter det att se grönt ut.

2 döende cyanobakterier 20200624

Den färgen kan också synas när det flyter in tjocka massor med cyanobakterier i strandzonen utanför vassen eller runt båten. Fotot är från 2018 när det var en riktigt kraftig blomning av cyanobakterier och jättevarmt.

1Askölaboratoriet Algblomning 2016

Fick en hälsning från mitt barnbarn, Axel inför sitt sommarlov med några funderingar om att näringsämnen som vi släpper ut i Östersjön när vi pinkar inte bara försvinner.  Det finns alltid små mikroskopiska alger eller stora alger som grönalgerna, grönslick, Cladophora glomerata eller tarmalger, Ulva spp. och brunalger som trådskick, Pylaiella littoralis eller på sommaren ofta cyanobakterier som kommer att ta upp näringen och producerar biomassa. Så det är mycket bättre att vattna en buske på land som kan behöva lite gödning. Östersjön har tillräckligt med näring!

För den som vill finns kursförsöket där kiss tillsattes till en stor vattenvolym och gav ett tydligt resultat i både algblomning och tillväxt hos grönslick. Försöket genomfördes på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation belägen i Trosa skärgård, 2017.

Read Full Post »

Nu bjuder stjärnkocken Louise Johansson, tillsammans med bland annat forskare vid Göteborgs universitet, in alla matintresserade att delta i en timslång cookalong på Instagram. På receptet står fisksoppa med blåstång och rörhinna.

Här följer en kopia av nyheten från SWEMARCs hemsida, med lite fler länkar.

Torsdagen den 28 maj (18:00-19:00) livestreamas en cookalong på instagramkontot @tastebylouise, där tittare lagar fisksoppa med blåstång (Fucus vesiculosus)  och rörhinna (Ulva intestinalis) tillsammans med stjärnkocken Louise Johansson. Att alger eller tång, som är det vardagliga samlingsnamnet för stora alger, är en del av framtidens mat råder det ingen tvekan om.

Förutom Göteborgs universitet står även affärsutvecklare vid RISE, Livsmedelsacceleratorn och Innovatum Science Park bakom eventet.

– Instagram är ett bra forum för att delvis de flesta har ett konto idag, men också att det går att sända live. Det är roligt att ha direktkontakt med mina följare. Jag valde blåstång till receptet för att det är något som många kan relatera till och har sett. Både rörhinna och blåstång är lätt att plocka själv om man inte väljer att köpa torkat. Det är också en grön- och brunalg så får man prova båda sorter, säger Louise Johansson, som vann ”Sveriges Mästerkock” 2011 och var finalist i den prestigefyllda tävlingen ”Årets Kock” 2019.

Alger en viktig råvara

Redan idag äter vi alger fast vi inte alltid vet om det. Olika ämnen från alger är vanliga konsistensgivare i livsmedel, till exempel i glass. Alger, är också traditionellt en

mycket vanlig och viktig råvara i asiatisk matlagning och nu seglar algerna mer och mer in som ny och spännande smaksättare även i de svenska köken. Alger innehåller proteiner, fleromättade fetter, mineraler och antioxidanter och mycket forskning pågår om hur vi bäst skall kunna tillgodogöra oss algernas nyttigheter.

 

– Vi vill väcka nyfikenhet och bidra till att bredda användningen av marina råvaror på ett hållbart sätt. Alger är en outnyttjad resurs som skapar nya smakupplevelser, och vi hoppas att restauranger och andra företagare ska se möjligheterna och börja arbeta med dem i sin verksamhet, säger Maria Bodin, projektledare för Scary seafood vid Göteborgs universitet.

Ett samarrangemang

Cookalongen är ett arangemang mellan forskare från Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC),

Kristineberg Center och Scary seafood vid Göteborgs universitet samt affärsutvecklare från Innovatum Science Park, Livsmedelsacceleratorn och RISE.

– Vi drivs alla av samma passion för att öka kunskapen om och användningen av framtidens sjömat. Louise är grym på att laga mat, cookalong är ett jättekul sätt att laga mat tillsammans och alger är så spännande – de är goda, trendiga och klimatsmarta. Tänk vad bra att fler får upp ögonen för dessa skönheter, klokt skördade ur havets trädgård, säger Maria Åberg, senior innovations- och företagsutvecklare, RISE Research Institutes of Sweden.

Tångdykerska medverkar i studion

Med i studion, tillsammans med Louise Johansson, finns även tångdykerskan och företagaren Linnea Sjögren från Catxalot, som sedan 2014 introducerat tång på den svenska marknaden. Se en liten film med Linnea här om hur hon plockar blåstång.

Blåstång och rörhinna kan man antingen plocka själv från grunda vatten eller beställa från en algleverantör. Om man plockar blåstång själv, är det de yttersta skotten som ska skördas av blåstången och det görs med hjälp av en liten sax eller kniv. Liknande gäller för rörhinnan, de smala ljusgröna rören som söker sig upp till ytan och där man då klipper av de övre delarna. Det är viktigt att välja tång som växer på platser där det är strömmande och friskt vatten.

– Alger är en fantastisk resurs, som inte bara är en smakhöjare och innehåller nya, spännande och nyttiga ämnen, utan som också när vi odlar dem, gör oss en så kallad ekosystemtjänst genom att de tar upp näringsämnen ur havet och binder koldioxid. Min absoluta favorit är en av de alger som Louise har valt till cookalongen – rörhinna – friterad rörhinna är en verklig delikatess, säger Kristina Snuttan Sundell, verksamhetsledare för Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.

I inbjudan kan du läsa mer om praktisk information och förberedelser inför cookalongen.

https://www.facebook.com/Tastebylouise
https://www.instagram.com/tastebylouise

Vill du veta mer om olika arter kan du (gratis) ladda ner appen ”Livet i havet” eller beställa Catxalots tångguide på http://www.catxalot.se.
Vill du veta mer om företag som odlar och plockar alger kan du besöka dessa hemsidor: Kosteralg, ScandSea, Bohus Seaculture, Vågrät och Tång Sverige

Kontaktpersoner:
Nationellt centrum för marin vattenbruksforskning (SWEMARC)
Kristina Snuttan Sundell, verksamhetsledare, professor i zoofysiologi, Göteborgs universitet, 031-786 36 71, mobil: 070-200 41 08, e-post: kristina.sundell@bioenv.gu.se
https://swemarc.gu.se/
Scary seafood
Maria Bodin, projektledare, Göteborgs universitet, tel:, mobil: 0766-218 66 38 e-post: maria.bodin@gu.se https://havochsamhalle.gu.se/havsforskning/scary-seafood
Innovatum Science Park
Lillemor Lindberg, innovationsledare maritima näringar, tel: 0520-289 323; mobil: 073-098 88 22; e-post: lillemor.lindberg@innovatum.se
http://www.innovatum.se
RISE Research Institutes of Sweden
Maria Åberg, senior innovations- och företagsutvecklare, tel: 010-516 69 84, mob: 070-527 96 44, e-post:maria.aberg@ri.se
https://www.ri.se/sv
Livsmedelsacceleratorn
Therese Arvidsjö, verksamhetsledare, senior projektledare, tel: 010-516 66 73, mob: 070-345 66 73, e-post: therese.arvidsjo@ri.se

Front Page


Kristineberg Center (partnerorganisationer: GU, KTH, Chalmers, RISE, Innovatum Science Park, IVL Svenska miljöinstitutet, Lysekils kommun)
Marin Sjöberg, verksamhetsledare, mob: 076-168 57 60; e-post: martin.sjoberg@ivl.se
https://kristinebergcenter.com/

Foto: Samtliga bilder på blåstång, förutom ljusgrön alg som är rörhinna. Foto GU.

Källa: SWEMARC press release/ nyheter. https://swemarc.gu.se/Aktuellt/Nyheter/fulltext//lar-dig-laga-mat-med-alger–en-av-framtidens-ravaror.cid1686275

 

Read Full Post »

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

4 blåstång med smalskägg

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Unga tångplantor, med häxkvastar (kopia)

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

5 ullsläke påväxt på tång

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

6 ullsläke bälte och tång oktober

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.

Read Full Post »

Tarmalg, Ulva intestinalis L. är en grönalg som är nära släkt med havssallat, Ulva lactuca L. Båda namngivna av Linné, vilket L:et bakom det latinska namnet anger. Intestinalis betyder tarm, och därför har det svenska namnet fastställts till just tarmalg. I äldre litteratur förekommer också namn som rörhinna och tarmtång. För att ta rätt på vilket namn som är korrekt är det lätt att gå in på Artportalen eller Dyntaxa och söka efter mer information. Den finns längs hela svenska kusten upp till Bottenviken.

I matprogrammet på TV4 dök flera olika arter av gröna, bruna och röda alger upp under rubriken ”Sommarmat med nya smaker” i veckan som gick.

1 sommaralger i TV program

Som den observanta och bildade följaren av Tångbloggen kan se, så finns det något med texten i bilden som inte stämmer…

Många av tallrikarna hade fått små svenska flaggor som visade att algerna går att hitta i svenska vatten. Bland annat knöltång (Ascophyllum nodulosum), sudare (Chorda filum), gaffeltång (Furcellaria lumbricalis). havssallat (Ulva lactuca) och blåstång (Fucus vesiculosus).  Men nu handlar det om tarmalgen Ulva intestinalis.

Algen förekommer fastsittande utmed stor del av svenska kusten från Västerhavet – till Bottenviken. Tarmalgen är ettårig och kan hinna med flera generationer per år.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gasbubblorna i tången är syrgas som producerats av fotosyntes. Foto:Susanne Qvarfordt, Sveriges Vattenekologer AB

Den är lite tillplattad, ihålig och fylld med gas. Det är syre som algen producerar under fotosyntesen. Tarmalgen är vanligtvis ogrenad, och blir någon centimeter upp till 5 cm breda och 20-30 cm långa individer som växer ut från samma fästskiva.

Algen förekommer ofta nära vattenlinjen och i små vattensamlingar, som brukar kallas hällkar. Det betyder att den är lätt att samla in från stranden på sommaren. Precis som med andra alger så skall man vara försiktig och inte plocka tarmalger som man vill äta på förorenade platser, som nära en båthamn, eller ett förorenat utsläpp.

Tarmtång i hällkar

Här har man ankrat i ett hällkar med tarmalger en stilla dag.

Samla inte mer än det du tänker använda och preparera. Skölj i kallt färskvatten, krama ur algerna och torka i rumstemperatur. Alternativt bred ut algerna på en plåt med smörpapper och torka i ugn vid 75 0C. Torka algerna i 5 -10 min och vänd sedan på dem och kör 5-10 minuter till. De torkade tarmalgerna kan du spara i en lufttät burk och använda för att ge extra smak på t.ex en sallad genom att strö dem över salladen.

Tillsammans med tarmalg och andra alger kan du smaksätta och göra ditt eget kryddsalt! Hur enkelt som helst, bara att ta dina torkade alger och mortla tillsammans med flingsalt i de proportioner som passar din smak. Prova dig fram. Häll på burk och njut en nypa tångsalt på kokt ägg, på färskpotatisen eller strödd över den nygrillade makrillen. Mums!

Det går även utmärkt att smörsteka tarmalger eller varför inte vända i maizena och fritera i 170 0C, som föreslogs i programmet.

3 tarmalg (rörhinna )o fritering

Det är lätt att hitta andra recept på nätet.

Till sist ett viktigt påpekande – rätt sak skall kallas vid ett korrekt namn. Alger som tarmalgen, havsallat, nori, blåstång, wakami och många andra arter är alger och tång inget annat.  Receptet är råbiff med friterad tarmalg och päron – inte sjögräs.

Det som kallas sjögräs är samlingsnamnet på en typ av blomväxter som lever i vatten, i sjöar eller hav. I världen finns ca 50-60 arter av sjögräs. I Sverige är den vanligaste arten, ålgräs, Zostera marina. För att bidra till förvirringen har den tidigare kallats för bandtång. Historiskt har ålgräs används för att isolera väggar med och i bebodda grottor har torkat ålgräs använts som sovmaterial.

Vi har tidigare tagit upp denna förvirring i ett inlägg här på Tångbloggen. Hjälp oss gärna att sprida detta till vänner och bekanta. Alger är INTE sjögräs! Intressant att en kock inte vet vad det är för råvaror som används. Lite som att kalla biff för potatis…

 

 

 

Read Full Post »

I år har arbetet med den Svenska rödlistan dragit igång för att se till att kunskapen om rödlistade arter uppdateras till 2020. På mötet i Uppsala 10 – 11 september, på Sveriges Lantbruksuniversitet, träffas alla expertkommittéer för att arbeta med att uppdatera artlistorna från förra gången. För att kunna samla in ny kunskap gäller ju också att veta om du ser något konstigt som du inte känner igen och då kanske ha rätt kontakt att fråga.

1  Expertkommitten bild_J Samulesson.jpg

Expertkommittéerna på möte inför ny Svensk rödlista 2020. Fotograf J. Samuelsson.

För mig personligen blev året lite av de marina geléklumparnas år – och faktiskt få identifierat ett första fynd i närmaste viken vid Askölaboratoriet. Trots att även om det har skrivits flera avhandlingar, gjorts massor med experiment i Silléns vik – så håller du ögonen öppna går det att hitta nya arter också där. Och då behövs experterna.

Året blev varmt och tillsammans med långa perioder av högtryck resulterade lågt vatten vattenstånd under stor del av sommaren. Så det första jag gjorde i mitten på augusti när jag kom ut till Askölaboratoriet var att vada ut i vattnet och se hur det såg ut. Svanfamiljen var på plats inne i viken.

 

 

För varje steg lossnade små brunaktiga geléklumpar i massor och en del större gröna bitar som klädde in struvnating, Ruppia cirrhosa blomstjälkar och blad. Massor med olika arter av cyanobakterier.

 

 

Fram med påsen och samla och skicka till Roland för bestämning. De bruna så geléklumparna var Gloetrichia natans, som är en sötvattensart och bara finns få rapporter av från södra Östersjön. De mindre hårda små mörkt gröna kulorna var en Rivularia art. Men det står det mer om i ett tidigare blogginlägg. Och lite grönslickstofsar i toppen på bladen.

3 påväxt på Ruppis aug 2018

Frågan som återstår är om Gloetrichia natans funnits där i en massa år men först fick optimala förhållanden denna varma sommar? Men nu vet jag ju hur den ser ut och kan leta efter den i sommar.

I september presenterade vi murkelalgen, Leathesia marina som månadens alg. En annan geléklump men denna gång en brunalg. Den hittade vi massor i strandkanten vid Hoburgen, på Gotland sommaren 2013, för sex år sedan. Så det måste ha varit ett bra år för just murkelalgens makroskopiska stadium.

4 HoburgMurkelalg2013juli

Detta att många arter av makroalger har ett mikroskopiskt och ett makroskopiskt stadium som kan ha olika miljökrav gör det inte lätt vid arbetet med rödlistning av en art. Eftersom det mikroskopiska stadiet kan finnas kvar men det makroskopiska stadiet har inte rätt miljöförhållanden. Vet inte om någon lyckats se det mikroskopiska stadiet i naturen.

Samtidigt finns alltid möjligheten att hitta en ovanlig art och kanske t.o.m. något helt nytt även i en av Östersjöns mest välstuderade vikar, som viken närmast Askölaboratoriet.

Silléns vik 2018 aug

Så du behöver inte resa långt för att upptäcka något nytt – det gäller bara att hålla ögonen öppna. För den marina miljön behöver vi många ögon som kollar och rapporterar.

Read Full Post »

Murkelalg (Leathesia marina (Lyngb.) Decne) är en brunalg. Den har fått sitt svenska namn för att sporofytstadiet lite liknar en stenmurkla. Den har också kallats för Leathesia difformis, eftersom formen är som en lite oregelbundet veckad gulbrun slemklump. Murkelalgen är en marin art som det latinska namnet marina avslöjar.

1 Murkelalg växer på havsris 20180602.png

Bilden ovanför visar murkelalg fastsittande på havsris (Ahnfeltia plicata) från Saltö, på västkusten, nära Strömstad. En annan art som du också kan hitta murkelalgen växande på är korallalg (Corallina officinalis). På västkusten blir murkelalgen ca 4-5 cm stor. I norra Egentliga Östersjön begränsas den av den låga salthalten och klumparna blir bara några millimeter stora.

För fem år sedan, 2013 hittade vi stora mängder av murkelalger i strandzonen vid Hoburgen på Gotland i slutet av juli. De inre delarna av bålen består av stora celler. Detta gör att de 1-2 cm stora klumparna lätt går att trycka sönder mellan fingrarna. Det är också det som bidrar till att de flyter och kan samlas i strandzonen. På fotot nedanför syns också den fintrådiga rödalgen släke (Ceramium spp.), grönslick (Cladophora spp), och ruttnande alger täckta med svavelbakterier. Det luktade mycket illa när jag gick runt bland algerna för att samla murkelalger. Där syns också små döda tångmärlor, av släktet Gammarus spp.

2 vHoburgMurkelalg2013juli

Murkelalgen är ettårig och har en typisk livscykel med sporofytgeneration som börjar växa till på våren från det mikroskopiska trådformiga gametofytstadiet. Till en början är bålen hos det makroskopiska  sporofytstadiet kompakt och nästan klotrund och sen blir den ihålig och slemfylld. Det yttre skiktet består av små korta assimilationstrådar (2-4 celler i rad) och uni- och plurilokulära sporangier.

3 Livscykel Leathesia marina

Det makroskopiska sporofytstadiet av murkelalgen kan vara mycket vanligt vissa år medan andra år får man leta efter dem. Då finns det fortfarande många mikroskopiska gametofyter fast vi inte ser dem där de sitter på någon stjälk av borstnate, skruvnating eller kransalg, som är det vanliga stället för murkelalgen i Östersjön istället för på rödalger som på växtkusten. Gametofytstadiet klarar att överleva länge vid låga temperaturer och lite ljus och har sin optimala tillväxttemperatur vid ca 8 0C. Sporofytstadiet optimala tillväxttemperatur är ca 24 0C.

Så därför skulle jag förvänta mig att hitta massor med sporofyter i det varma vattnet i de grunda vikarna runt Askö. Men istället för murkelalger har det varit massförökning av olika cyanobakterier på blad och stjälkar av skruvnating (Ruppia cirrhosa) i de närmaste vikarna. I alla fall i de grunda miljöerna runt Askölaboratoriet, som är några av mina personliga favoritlokaler.

1 Rivularia biasolettiana o Gloeotrichia natans?

Fotot visar på centimeterstora bruna cyanobakterier, troligen Gloeotrichia natans, som lätt kan förväxlas med murkelalgen. Tångbloggen har beskrivit dem och de små mörkt gröna hårda kulorna av en Rivularia art i föregående inlägg.

Så hur kommer det att bli nästa år? Svårt att förutspå. Sitter det en massa små mikroskopiska gametofyter av murkelalg och väntar på optimala tillväxtförhållanden eller blir det någon annan art som växer till i viken? Det enda sättet är att vänta och se och kanske ha några speciella platser som man följer år från år.

Har du en sådan speciell plats? Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen och berätta om du ser några spännande förändringar.

Svårt att skilja på alla grönsaker i vattnet? Ladda ner appen Livet i havet och bli en fena på att identifiera Östersjöns unika djur, växter och alger.

 

Read Full Post »

Det dröjde lite med att ta det första doppet vid badstegen och kolla läget med om min blåstångsruska överlevt vintern. Det är fortfarande lågvatten i norra Östersjön nära Ålandshav och frågan är vad som hänt med grunt växande blåstång i år.

badstegen infusen 20180317

Detta hänger samman med det högtryck som parkerat sig över Östersjön. Trots den långa varma perioden så var inte vattnet mer än ca 7 grader. Och det fick bli ett foto från land på bryggan på stegen.

 

badstegen 20180520

Påväxten på tången som sitter både kvar på stegen och på bryggpollarna är en blandning av kiselalger och bruna fintrådiga alger. Behövs lite närmare studier för att att kunna se skillnaden.

Det som det brukar komma många frågor om såhär års är om algblomningen redan är här? Nu när det blivit så varmt i vattnet eller om det är en sen vårblomning. En liten tröst – nej det är inte algblomning som syns i strandkanten utan pollen som kan bilda tjockare eller tunnare gulvita band i ytan. Denna bild är ifrån hamnen i Räfsnäs. Pollen i Räfsnäs hamn

Read Full Post »

I februari kommer månadens art att handla om två nära besläktade arter av brunalger som båda tillhör familjen Scytosiphonaceae.

Den första arten är brunbindel, Petalonia fascia, en marin art som inte klarar att leva i lägre salthalt så den förekommer inte inne i Östersjön. Den är däremot vanlig utmed kusten i Nordsjön och utmed svenska västkusten. Dessa exemplar hittade jag intorkade på en av lådorna som drivit iland efter stormen Urd, på en strand nära Tjärnö marinbiologiska station, vid Strömstad. För att undersöka vad det var för något som satt på lådan, tog jag försiktigt loss de tunna brun-gröna platta hinnorna som var fästa med en liten, liten skiva. Namnet Petalonia fascia avslöjar en del om hur algen ser ut. Petal betyder blad och fascia betyder band på italienska.

Den andra marina arten heter korvsnöre, Scytosiphon lomentaria och är precis som brunbindel en art som du kan hitta under den kalla årstiden. Den kan bilda ett bälte nära vattenytan i ytterskärgården på västkusten under tidig vår- och försommar. Den blir mer ovanlig i södra Östersjön och norrut från Öresund till Södra Kvarken, där salthalten blir för låg för att den skall kunna överleva. Trådarna är gulbruna och kan bli ca 25 cm långa och ca 1-2 cm breda. De är ihåliga och har tydliga insnörningar så att de ser ut som en rad med små prinskorvar, vilket gett arten sitt svenska namn. Scytos betyder skinn på grekiska, siphon betyder rör och lomentaria betyder insnörd på latin. Så med lite kunskaper i de gamla klassiska språken ger det latinska namnet information om hur algen ser ut.

3scytosiphon-ma%cc%8alning-l-kautsky

Båda arterna har en komplicerad livscykel. Det är de stora trådarna hos korvsnöre eller bladformiga delarna hos brunbindel som syns för blotta ögat och finns under tidig vår- försommar. Dessa är det könsliga stadiet hos algen, som kallas för gametofyt. De växer ut ifrån en liten millimeter skiva som algen är fäst med mot botten. Dessa små skivor finns under resten av året, och är algens andra stadium, d.v.s. sporofyten.

4stenyta-med-sma%cc%8a-fla%cc%88ckar-skorpor-av-alger

Det går inte att se om det som syns på en sten som små bruna hinnor eller fläckar är sporofyter, som kommer att utvecklas till våren så att stenen täcks av långa korvsnören. Bara att vänta och se. Eller så är det kanske några helt andra arter som dyker upp från alla små mikroskopiska stadier som övervintrar på klippor, stenar och skal i väntan på att ljuset och värmen skall komma tillbaka. Och att isen ska smälta. Det är däremot fantastiskt vad många arter som lever i strandzonen tål av infrysning och uttorkning.

5stenar-och-skal

Att ta rätt på vad det var för en art som jag hittade intorkad på den röda lådan från Irland var lätt. Det var bara att placerade den torra algen i lite vatten på en tallrik så det gick att fotografera. Man får ta vad som finns tillhands för att få en bra bakgrund. Och sedan var det enkelt att känna igen att det var brunbindel, eftersom det var en art jag hittat förut på västkusten. Hittade också några skal av blåmussla och små sadelostron som passade bra att göra ett kollage av.

6tallrik-med-arter

På en tallrik är där både brunbindel och den nära besläktade arten korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, verkligen hör hemma! Skulle du komma till Japan eller andra länder där det är vanligt att äta olika alger så går det att hitta dem torkade till försäljning under många olika namn, Kayamo-nori, Hime-kayamo, Ito-kayamo, Mugiwara-nori, Sugara, Yore-kayamo. Inte säker, men de kanske finns att köpa i någon specialaffär i Sverige också. Båda arterna är kända för sitt innehåll av antioxidanter. Annars kanske du kan hitta lite egen ”Kayamo-nori” i vår. Den går bra att äta som den är. Se bara till att de är plockade långt från utsläpp av förorenat vatten och inte inne i småbåtshamnen.

Read Full Post »

Older Posts »