Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Brunalger’

Det dröjde lite med att ta det första doppet vid badstegen och kolla läget med om min blåstångsruska överlevt vintern. Det är fortfarande lågvatten i norra Östersjön nära Ålandshav och frågan är vad som hänt med grunt växande blåstång i år.

badstegen infusen 20180317

Detta hänger samman med det högtryck som parkerat sig över Östersjön. Trots den långa varma perioden så var inte vattnet mer än ca 7 grader. Och det fick bli ett foto från land på bryggan på stegen.

 

badstegen 20180520

Påväxten på tången som sitter både kvar på stegen och på bryggpollarna är en blandning av kiselalger och bruna fintrådiga alger. Behövs lite närmare studier för att att kunna se skillnaden.

Det som det brukar komma många frågor om såhär års är om algblomningen redan är här? Nu när det blivit så varmt i vattnet eller om det är en sen vårblomning. En liten tröst – nej det är inte algblomning som syns i strandkanten utan pollen som kan bilda tjockare eller tunnare gulvita band i ytan. Denna bild är ifrån hamnen i Räfsnäs. Pollen i Räfsnäs hamn

Annonser

Read Full Post »

I februari kommer månadens art att handla om två nära besläktade arter av brunalger som båda tillhör familjen Scytosiphonaceae.

Den första arten är brunbindel, Petalonia fascia, en marin art som inte klarar att leva i lägre salthalt så den förekommer inte inne i Östersjön. Den är däremot vanlig utmed kusten i Nordsjön och utmed svenska västkusten. Dessa exemplar hittade jag intorkade på en av lådorna som drivit iland efter stormen Urd, på en strand nära Tjärnö marinbiologiska station, vid Strömstad. För att undersöka vad det var för något som satt på lådan, tog jag försiktigt loss de tunna brun-gröna platta hinnorna som var fästa med en liten, liten skiva. Namnet Petalonia fascia avslöjar en del om hur algen ser ut. Petal betyder blad och fascia betyder band på italienska.

Den andra marina arten heter korvsnöre, Scytosiphon lomentaria och är precis som brunbindel en art som du kan hitta under den kalla årstiden. Den kan bilda ett bälte nära vattenytan i ytterskärgården på västkusten under tidig vår- och försommar. Den blir mer ovanlig i södra Östersjön och norrut från Öresund till Södra Kvarken, där salthalten blir för låg för att den skall kunna överleva. Trådarna är gulbruna och kan bli ca 25 cm långa och ca 1-2 cm breda. De är ihåliga och har tydliga insnörningar så att de ser ut som en rad med små prinskorvar, vilket gett arten sitt svenska namn. Scytos betyder skinn på grekiska, siphon betyder rör och lomentaria betyder insnörd på latin. Så med lite kunskaper i de gamla klassiska språken ger det latinska namnet information om hur algen ser ut.

3scytosiphon-ma%cc%8alning-l-kautsky

Båda arterna har en komplicerad livscykel. Det är de stora trådarna hos korvsnöre eller bladformiga delarna hos brunbindel som syns för blotta ögat och finns under tidig vår- försommar. Dessa är det könsliga stadiet hos algen, som kallas för gametofyt. De växer ut ifrån en liten millimeter skiva som algen är fäst med mot botten. Dessa små skivor finns under resten av året, och är algens andra stadium, d.v.s. sporofyten.

4stenyta-med-sma%cc%8a-fla%cc%88ckar-skorpor-av-alger

Det går inte att se om det som syns på en sten som små bruna hinnor eller fläckar är sporofyter, som kommer att utvecklas till våren så att stenen täcks av långa korvsnören. Bara att vänta och se. Eller så är det kanske några helt andra arter som dyker upp från alla små mikroskopiska stadier som övervintrar på klippor, stenar och skal i väntan på att ljuset och värmen skall komma tillbaka. Och att isen ska smälta. Det är däremot fantastiskt vad många arter som lever i strandzonen tål av infrysning och uttorkning.

5stenar-och-skal

Att ta rätt på vad det var för en art som jag hittade intorkad på den röda lådan från Irland var lätt. Det var bara att placerade den torra algen i lite vatten på en tallrik så det gick att fotografera. Man får ta vad som finns tillhands för att få en bra bakgrund. Och sedan var det enkelt att känna igen att det var brunbindel, eftersom det var en art jag hittat förut på västkusten. Hittade också några skal av blåmussla och små sadelostron som passade bra att göra ett kollage av.

6tallrik-med-arter

På en tallrik är där både brunbindel och den nära besläktade arten korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, verkligen hör hemma! Skulle du komma till Japan eller andra länder där det är vanligt att äta olika alger så går det att hitta dem torkade till försäljning under många olika namn, Kayamo-nori, Hime-kayamo, Ito-kayamo, Mugiwara-nori, Sugara, Yore-kayamo. Inte säker, men de kanske finns att köpa i någon specialaffär i Sverige också. Båda arterna är kända för sitt innehåll av antioxidanter. Annars kanske du kan hitta lite egen ”Kayamo-nori” i vår. Den går bra att äta som den är. Se bara till att de är plockade långt från utsläpp av förorenat vatten och inte inne i småbåtshamnen.

Read Full Post »

En av mina favoritstränder på Saltö, nära Tjärnö marinbiologiska station inte så långt ifrån Strömstad ingår i ett projekt där mängden av skräp samlas in tre gånger per år.

När jag var där i slutet av augusti låg det massor med skräp av alla möjliga sorter och någon hade byggt ett vindskydd, med bord utanför av ilanddriven ved och backar av trä. Ett ställe som kändes skönt att sitta i lä och skugga när solen gassade för fullt.

Däremot hittade jag inte några speciellt intressanta biologiska fynd sittande på de i huvudsak mindre plastföremålen som låg uppspolade på stranden. Detta kan ju bero på att de inte driver runt så länge i havet.

4rensat-skra%cc%88p

Nu i helgen, ca en månad senare var stranden städad och allt samlat under skylten där det står att städningshjälp undanbedjes. Och där står en back full med spännande alger och annan påväxt. Vad kan den berätta? Kanterna är fulla med brunalgen Alaria esculenta, en art som hittas utmed marina tidvattenskuster närmast Norge men dessa kommer kanske ända från England? På fotot nedan syns de ganska breda och platta haptererna, rotliknande delar hos Alaria som fäster den mot underlaget.

Det finns bra utbredningskartor för olika arter på nätet för den som har lust att spekulera i hur en back kan ha drivit med strömmarna och varifrån de arter som fått lift kommer ifrån. Samtidigt visar de större plastbackar och hinkar som hamnar här att annat också kan komma långt ifrån och vissa vikar som just Ängklåvebukten, (vilket underbart namn), är de bästa platserna för att göra spännande art fynd. Kanske hitta någon ny art för Sverige?!

Eftersom tidvattensvariation är för liten och salthalten för låg för de flesta marina arter som kommer drivande till våra kuster, antingen på något plastföremål, ved eller med egen flytkraft kommer de inte att överleva. Till dem hör en massa små Alaria esculenta sittande på plastbacken med information om sin hemmahörighet tydligt angiven. Den andra blågröna backen hör hemma i Roscoff.7plastback

Read Full Post »

På resa en vecka på Korfu hann det bli många strandbesök och många algfynd. Tyvärr är det dåligt ställt med algkunskapen om Medelhavets alger och ingen flora fanns med i bagaget. Så det får bli mer lite bilder och berättelser om de allra vanligaste arterna och släktena. Vattnet är kristallklart runt kusten och det finns många små vikar med både sand och klippor att undersöka.

Kristallklart vatten

Det finns gott om snäckor av släktet Gibbula på stenarna nära vattenytan tillsammans med skålsnäckor, Patella. Människans knäskål heter också patella precis som snäckan. Snäckan är god att äta men svår att få loss från stenen där den suger sig fast. Skålsnäckor betar av den fina algfilmen på stenar och klippor precis som den lilla puckelsnurrsnäckan Gibbula. Med mycket snäckor så finns det inga storvuxna alger på stenarna.

 

Lite längre ner där betestrycket inte är lika högt kommer de första grönalgerna, som ofta sitter lite grundare i skrevorna och så tofsar av brun- och rödalger. Mest rödalger hittar man på skuggsidan av stenar och klippor.

 

Från drygt någon meters djup växer en tät äng av sjögräset Posedonia. De har långa gröna blad med många små grå – rosa fläckar av rödalger. Rotsystemet består av tjocka långlivade rotstockar som, när sjögräset dör eller om det rivs upp av en ankrande båt, kan driva iland och samlas i driftbanken. Där ligger de tillsammans med ilanddrivet skräp och plast. En sorglig syn.

Tillsammans med Posedonia låg en intressant boj med påväxt av en kalkinlagrad havsborstmask och på repet växte det en alg som heter Acetabularia. Den ser ut som ett litet parasoll och blir ca 3-4 cm hög. Det är den största encelliga organismen som bara har en cellkärna. Det finns några andra alger som blir mycket större och bara består av en cell ända tills att de skall föröka sig – men de innehåller en massa cellkärnor. En sådan art som finns i våra svenska vatten på västkusten är svamptång, Codium fragile, som är en relativt nyinvandrad art i våra vatten.

Acetabularia

Efter flera dagar på stranden måste det också bli ett litet potpurri av alla olika fynd. Det mesta är olika rödalger och bara två brunalger. Flera av rödalgerna är kalkkrusterade och svagt rosalila i färgen och ser ut att höra till släktena Jania och Corallina.Snäckorna till vänster är Gibbula och den större snäckan är ett skal av Patella.

8alg och snäckbukett

Klart spännande och givande resa! Nu bär det av hem igen och dags att kolla läget hos blåstångens förökning vid Östersjöns strand.

Read Full Post »