Det pratas mycket om våren hela tiden och när kommer den. Finns det några vårtecken i vattnet? På land har många av vårblommorna har redan dykt upp. Samtidigt kommer det lite snö då och då. Det är ju fortfarande bara april månad. Gjorde ett besök på Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation förra veckan och kollade såklart på hur långt blåstångens förökningstoppar kommit.
På klippan syns en svag skiftning närmast ytan av grönslicksbältet som börjat växa till.
Hittade några drivande plantor med ganska stora förökningstoppar som jag plockade upp och snittade för att kolla hur mogna de var. Temperaturen i vattnet var knappt 3 grader. I luppen gick det att se att det fanns oogon, äggsamlingar, men de var fortfarande helt bleka och inte mörkt olivgröna som de kommer att bli när de är mogna.
Stor tångplanta. Fucus vesiculosus med många förökningstoppar.I den snittade tångtoppen syns runda nästan vita omogna oogon.
Samtidigt som jag samlade in blåstångsplantorna följde också några små spiggar och tånggråsuggor med. En av storspiggarna, Gasterosteus aculeatus, hade flera stora cystor av fiskparasiten Glugea anomala som förkommer både i söt-och brackvatten. Cystorna syns för blotta ögat och innehåller en stor mängd mikrosporidier som är jättesmå, mindre än 10 µm långa. Spiggen får antingen in parasiten genom att det finns sporer i vattnet som den råkar svälja eller genom att äta smådjur som är infekterade. Väl inne i fisken sprider den sig i vävnaden och tillväxer snabbt. Infekterade spiggar simmar sämre, magrar och dör till slut av de 4-8 mm stora cystorna. När en cysta spricker sprids parasiten ut i vattnet och andra värddjur infekteras.
En angripen storspigg full med stora gränsande cystor av Glugea anomala.
Det finns också många blåstångsplantor som är helt ludna så här års. Det är brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis som övervintrat på de äldre delarna av blåstången. nNu när ljuset kommer tillbaka växer den snabbt till. På hemresan när jag tittade ner i vattnet vid kajen i Uttervik satt just en massa luddiga plantor nära ytan.
Överväxta blåstångsplantor vid kajen i Uttervik, nära Trosa.
Trådslicken kommer att vissna och lossna under våren och försommaren och tången kommer att se ren ut igen. Redan under maj månad kommer de nya tånggrenarna och förökningstopparna att växa till utan en massa fintrådiga brunalger. De har ett skyddande slem som hindrar bakterier, små kiselalger, fintrådiga alger och olika påväxtdjur som havstulpaner och mossdjur att sätta sig fast. Så även om tången kanske just nu ser lite luddig och överväxt ut är det inte något som kommer att hindra att den växer och lever vidare.
Flera tångvallar visar hur högt vattnet stått under hösten och vintern.
Tiden går fort på våren och dagarna blir allt längre nu när vi hunnit till mitten av april.
På promenaden utmed stränderna på Riddersholm i Norrtälje kommun syns spåren efter höstens och vinterns stormar. Det ligger flera tångvallar, den högsta ligger en bit in i alskogen. Det blir fin gödsling för strandvegetationen. Blåstången som ligger lite längre ner på stranden där sötvatten sipprar fram ur sanden, läcker näring som är lätt för gröna trådalger att ta upp. Det syns en tydlig färgskillnad på tången som legat längre på stranden. Den har hunnit bli brun och tappat mycket näring. Den nyare tången som nyligen hamnat på stranden är mörkare och ligger som en rand och stoppar de klargröna trådalgerna från att sprida sig neråt på stranden. Vattnet nedanför är fortfarande klart och rent.
Brun blåstång och gröna fintrådiga alger.Fintrådiga grönalger växer till i sötvattnet som sipprar fram ur sanden.
Stränderna har förändrats en hel del efter alla stormar och högvattens perioder. Det ligger en massa stenar utströdda på stranden nära tången. De har kommit iland med en tångplanta och sen när tången vissnar blir stenarna kvar.
På nästa strand har vågorna spolat bort en hel del sand, men lämnat kvar tuvor av gräs där rötterna håller fast materialet. Utan gräset hade säkert mer av sanden spolats ut i havet. Stränderna på Riddersholm är också utsatta för erosion från vågorna från de stora färjorna som passerar en bit utanför. Här utanför ligger också ett stenrev där blåstång etablerades för snart ett år sedan.
Grästuvor viktiga för att hålla kvar sanden och minska erosionen.
På den här stranden ligger det också lite mindre stenar nere vid vattenbrynet. De har också transporterats iland med tångplantor. Blev lite nyfiken på att se om något gömde sig under stenarna. Det var inte bara några enstaka murgråsuggor, (Oniscus asellus) utan jättemånga som hittat en lagom lite fuktig miljö. Det såg ut som om de också haft en lyckad förökning med många små unga murgråsuggor.
Det kan löna sig att vända på stenar i strandkanten. Vem bor här?Ett myller av murgråsuggor!! Så roligt.
Det är fortfarande lite kallt för att att gå ut i vattnet och vända på stenar. Men för de som vågar är det ganska säkert att det kommer att sitta en nära släktning till murgråsuggan under någon sten, nämligen sötvattensgråsuggan Asellus aquaticus och kanske några snäckor och tångmärlor också. Själv tänker jag vänta någon vecka till på en solig och lugn dag innan det är dags att kolla under stenar och inne i blåstången hur mycket liv som har börjat röra på sig efter vintern.
Tjocka tångvallar på stranden på Saltö i april 2024.
En av stränderna som jag alltid besöker när vi är på Tjärnö, nära Strömstad är en vik på Saltö där det driver in en massa alger, lite musselskal och annat spännande att kolla på. På långt håll går tångvallen i svarta, bruna, gråa och gulvita toner. Det gulvita är rödalger som tappat sina röda pigment och sitt gröna klorofyll. Tittar man noga går det att känna igen flera arter, som karragenalg, (Chondrus crispus), strax ovanför det vackert blå blåmusselskalet, sen ligger en (Furcellaria lumbricalis), helt överväxt av mossdjuret taggig tångbark (Electra pilosa), så den ser gråluden ut och så ligger det ett ostronskal av Ostrea edulis. Fortsätter du att kolla noga går det att känna igen bruna bitar av sågtång (Fucus serratus) och blekgulvita, släta delar av brunalgen fingertare (Laminaria digitata). De ser lite ut som ogenomskinliga, smutsiga plastbitar.
Blekta rödalger tillsammans med skal av blåmussla och ostron.
Första stället att undersöka närmare är längst bort i hörnet av viken, där det kan ligga kvar alger ute i vattnet. Där går det att göra fina fynd av alger till herbariet, även om det inte går att säga från vilket djup de växt. Det mest intressanta fyndet denna gång var rödalgen ribbeblad, Delesseria sanguinea, där sanguis är det latinska ordet för blod. Ribbeblad är en flerårig art och utseendet varierar jättemycket under året. Såhär års har de nya vackert rosaröda bladen börjat växa ut från de gamla tjocka nerverna.
Ett pressat exemplar av ribbeblad där nya blad växer ut från de gamla nerverna.
I en annan vik, som bara ligger 100 m bort, finns det nästan inga alger alls, utan sanden är helt ren. Hittade ett exemplar av brunalgen ostrontjuv, (Colpomenia pelegrina) som var nästan lika stor som ett skal av det europeiska ostronet, (Ostrea edulis). Under de senaste åren har skal av vårt vanliga ostron blivit allt vanligare och det verkar som om de haft några bra somrar och lyckad förökning. Kul att se!
Passande fynd på sandstranden: en ostontjuv tillsammans med ett ostron. Ostrontjuven ser ut lite som en brun badmössa.
Det ligger också lite grenar av knöltång (Ascophyllum nodulosum) med sina stora flytblåsor och många platta, lite knottriga receptakler. De ser ut att vara färdiga att föröka sig ganska snart. Knöltången är den första av våra stora tångarter som förökar sig på våren. Sen kommer den grunt växande spiraltången (Fucus spiralis) och så blåstången. Men de har ett tag kvar tills de vuxit till sig och temperaturen hunnit bli lite högre.
Knöltångsplanta med många förökningstoppar som har drivit iland .
På stranden med de stora tångvallarna hittade jag också denna gång en plastblomma som satt nära ett nytt ljusgrönt blad av baldersbrå och en groddplanta. Tecken på att våren är gång, även om det kommer att dröja ett tag till och säkert kommer både mer snö och frostnätter.
Plastblomma med baldersbråblad i tångvallen. Nu är det vår!
Ovanligt stor hög med trä och plastbackar på stranden av Ängklåvbukten.
Vid mitt senaste besök på en av favoritstränderna på Saltö låg en stor hög samlad uppe på stranden fylld med plantor, rep och såklart färgglad plast i alla dess former. Som så ofta är fallet låg där en häftigare färgad badmintonboll, kanske av märket Schuttlecock, men hur som helst passade den fint ihop med den orange handsken. Lite påsk-känsla.
Orange handske och cerise badmintonboll lyser i vårsolen.
I högen låg också flera flaskor som innehållit olika sanitetsprodukter, en handgel, en ölburk, Pot noodles och mycket mer. Fick mig att fundera på varifrån de olika burkarna och flaskorna kommer och hur de hamnat på samma strand. Det kommer inte gå att lista ut, tyvärr.
Flaskor, burkar och mycket mer. Var någonstans hamnade de i havet, tro?
Det som däremot går att spåra är plastväxterna som hittades på stranden. Den 20 februari, när vi var på Tjärnö senast, hittade jag bara några enstaka gröna plastskott och en blomma från de 46 containrar som tappades i havet utanför Nordjylland för drygt tre månader sedan 2023. Nu, efter flera stormar och högvattensperioder, fick jag ihop en riktigt artrik och varierad bukett av plastblommor. Det blev lättare att förstå den fiskarens förvåning som fick en massa i sina nät strax efter förlisningen av containrarna.
Den mest varierade buketten av plastblommor jag någonsin ”plockat” på en strand
En fundering är hur länge till det kommer att gå att hitta fler plastblommor och växter som driver in till stranden, för de kommer inte att sjunka. Eller har det mesta redan spolats iland? Självklart blir det till att göra en ny koll nästa gång jag kommer ner till västkusten.
April månads vattenväxt borstnate, Stuckenia pectinata har jag fått lära om namnet på, precis som för många andra arter. Förut hette den Potamogeton pectinatus (L.). På engelska har borstnate flera beskrivande namn, som sago pondweed,, fennel pondweed och ribbon weed. Översatt till svenska skulle den kunna kallas för sagodammgräs, fänkålsdammgräs och banddammgräs. Jag tycker inte att fröet hos borstnate ser ut som sagogryn men bladen är lite lika fänkålsblad; smala, ca 2 mm breda och bandformiga. I den ”Nya nordiska floran” av Mossberg och Stenberg från 2003 ges följande beskrivning som jag kortat något: P. pectinatus 50-200 cm, juni-augusti. Vanlig på sand, lera eller dy i näringsrika vatten, helts i brackvatten. Stjälk trind, rikt grenig, något sicksackböjd. Ax 1,5-4,5 cm med ca 5 kransar, på 2-9 cm långt, smalt skaft. Frukt 3,3,-4,7 mm, blekbrun, med kort spröt.
Skottet har en sick-sack form som är karakteristiskt för borstnate.
Borstnate är en är en kosmopolitisk art som förekommer på alla kontinenter utom på Antarktis. Den lever helt under ytan och har inga flytande blad. De samkönade blommorna sitter på en liten blomställning som sticker upp ovanför ytan. Blommorna har 4 ståndare och ett stift. De är vindpollinerade, som ofta är fallet för vattenlevande växter. Frukterna kan genom att de flyter bidra till spridningen. Dessa egenskaper bidrar till den stora spridningen av arten.
I april tittar borstnaten upp ur sedimentet. Något för kallbadaren att spana efter?
Den övervintrar både med knölar (tubers), som innehåller mycket stärkelse, och rhizom men även en del vegetativa skott. På sommaren kan en planta växa ut från en övervintringsknöl och täcka stora områden. En gång försökte jag att sålla fram en hel planta ur en grund mjukbotten. Det var jättejobbigt och delar gick av men det som jag fick upp och som satt ihop täckte uppskattningsvis ca 1 m2.
Många nya övervintringskölar i slutet på rhizomen bildas under senhösten.
Borstnate är populär mat hos många fåglar t.ex. änder och svanar. Efter att en flock änder varit och grävt runt i mjukbotten efter övervintringsknölar kan vattnet i viken bli ordentligt grumligt.
Bild på änder som äter borstnate skott. Review av Harold Kantrud, 1990.
Det är jätteroligt att det inte bara är vi som tycker att det ska bli spännande att skicka upp blåstång i rymeden. Igår på långfredagen kunde lyssnare av humorprogrammet Lanzkampen i Sveriges Radio P1 höra hur vår stundande raketfärd kom till. Dessutom görs en mycket snygg koppling, som vi skrattat gott åt.
Klicka HÄR för att komma till programmet. Inspelet om blåstång kommer 25:33 minuter in i programmet.
Nu är det snart påsk och till påsktider hör ägg i alla dess former. Som våra flitiga Tångbloggsläsare känner till väl så förökar sig blåstången i Östersjön vid fullmåne då släpper de ut sina ägg och spermier synkroniserat i vattnet. Blåstången har 8 ägg per paket, inte 6 eller 12 som hönsäggen i butiken ofta kommer förpackade i.
Foto i stereolupp på ett ännu oöppnat oogon t.v och åtta ägg som just håller på att komma ur oogonet. t.h.
Det börjar också bli dags att starta Algforskarsommar och få hjälp med att undersöka när blåstången blir mogen utmed Östersjöns långa kust. I Öregrund kan det vara klar att redan starta vid nymånen den 15 april och blåstången bör vara klar för det stora utsläppet redan den 24 april. I södra Egentliga Östersjön kan det också vara dags redan den 24 april, men hemma i mina trakter i Stockholms skärgård sker det troligen den 23 maj, dagen efter Biologiska mångfaldens dag. Eller kanske redan på kvällen den 23 maj. Då blir det dubbelt firande!
Massor med stora oogon och fina runda små ägg. Påskbuffé?
Det kommer mer information om olika uppgifter som vi önskar få hjälp med i Algforskarsommar under sommaren. En är att undersöka livet i en tångruska men det är lite tidigt ännu för de små kräftdjuren har inte hunnit flytta upp från djupare algbälten och snäckorna har inte krupit fram från sina gömslen under stenar eller i botten. Men är du extra ivrig och inte kan vänta hittar du information om dem på Algforskarsommars hemsida här.
En skål gjord av alger och påskägg dekorerade med havsmotiv.
Glad Påsk och en lyckad äggjakt önskar Lena och Ellen på Tångbloggen.
Tunholmen skymtar i dimman utanför bryggan. Blåstången ligger kvar uppe på bryggan efter vinterns högvatten och stormar. Men nu är våren på gång med längre perioder av högtryck och lågvattenperioder.
Isflaken driver utmed stranden och skaver på alger och blåstången.
Den senaste tiden har dimman dominerat och ibland gjort det svårt att se vad som finns i vattnet. Eller så har det drivit in isflak som inte heller har gjort det lätt att leta efter vårtecken utmed stränderna. Men idag strålade solen och det var klart läge att kolla efter vårens första grönalger.
Långa tofsar med grönalger på ett par små stenar.Algerna torkar in fort när det blir lågvatten och solsken.
Hittade och plocka några stenar med vackert gröna fintrådiga grönalger, Spirogyra och Ulotrix, som jag tog med hem och fotade. Några dagar senare har alla hunnit torka in när vattnet dragit sig undan ännu mera.
Snygg strutsallat på en sten i slutet av februari.En massa blad av strutsallat har lossnat och driver i vattnet vid stranden.
Strutsallat, Monostroma grevillei, är också ett exempel på en tidig vårart i Österjön. Den kan börja växa till redan i februari och lossnar från stenar eller grenar av gräs och vass i mars. Det är lätt att missa dessa tidiga och tunna ljusgröna blad om man inte tittar efter noga i vattnet.
Det går att se små anlag till förökningstoppar hos blåstången.
Redan när ljuset börjar komma tillbaka och isen försvunnit börjar blåstångens förökningstoppar växa till. De har funnits där sedan senhösten när de anläggs och är färdiga att växa till för att föröka sig i maj-juni. Att följa våren i havet är minst lika roligt som på land men det gäller att hålla ögonen öppna och titta efter de små, små förändringarna. Nu väntar jag på att kräftdjuren och snäckorna kommer tillbaka till tångskogen.
Färdigställandet av Lektionsbanken om Östersjön firades på Östersjöcentrum, Stockholms universitet med en härlig tårta, dekorerad med en bild på Östersjön och några av alla arter som lever där. Några arter känner du nog igen som blåstång, ullsläke och blåmussla. Men vad är det för vitgult musselskal som sitter i strax under ordet Östersjön? Och vad är det för art som skymtar i kanten ovanför spiggarna? Två ledtrådar: musslan har gett namn åt ett utvecklingsstadium i Östersjön och de smala trådarna är inte en alg eller håret hos ett djur trots sitt namn.
I Lektionsbanken om Östersjön finns ett rikt material om Östersjöns utvecklings- historia, artbildning, näringsvävar eller vem som äter vem. Är du lärare på högstadiet eller gymnasiet och behöver lite inspiration så kommer du att hitta både roliga övningar och informativt faktaunderlag till många lektioner, till exempel om att leva i Östersjöns bräckta vatten och såklart om den viktiga tångskogen för smådjur och fisk.
Svar: Den arktiska musslan Portlandia artica, tidigare kallad Yoldia artica och cyanobakterien katthårsalg, Nodularia spumigena.
Mars månads vattenväxt är havsnajas, Najas marina. Det lättaste sättet att hitta havsnajas är att leta rätt på en riktigt grund och gärna lite avsnörd vik omgiven av vass. Sen kan det bli lite spännande för den växer i lös gyttja. Det bästa sättet att ta sig dit är i en roddbåt eller på en SUP-bräda. Så titta på en karta efter avsnörda laguner och större vassar utmed kusten. Den förekommer också i sötvatten med där är den sällsynt. Något att ge sig ut på jakt efter längs större delen av Östersjökusten. Den finns också i Danmark och Norge men där är den mindre vanlig. Kanske för att kusterna ser lite annorlunda ut med färre avsnörda vikar än vad som förekommer utmed Östersjöns kuster. Dessa vikars avsnörpning hänger ihop med landhöjningen. Grunda vikar eller flador genomgår med tiden ett antal stadier, från juvenil flada till flada, gloflada och glo. Till slut blir det en liten sjö. Under de olika stadierna dominerar olika vattenväxter och djursamhället förändras också. De vanligaste arterna av undervattensvegetation i glofladan är havsnajas och kransalger.
Havsnajas är en ettårig växt. Plantan blir mellan 10-60 cm hög, med små taggar vid internoden och längs de smala bladens kanter. Det gör att den är lätt att känna igen. Havsnajas blommar under sommaren från juli till september. Det finns få studier på hur växter som lever under ytan pollineras, speciellt där hon-och hanblommor sitter på olika plantor som hos havsnajas. Hos havsnajas lossnar ståndarknapparna från plantan och sprids med vattenrörelserna under 5-10 minuter. Pollenets livslängd förlängs ytterligare av att de innehåller många stärkelsekorn som ger dem energi för tillväxt. Resultatet visar att det är en lyckad strategi, för havsnajas har ofta en stor produktion av frön.
Gräsänder betar gärna på de grunt växande havsnajas-plantorna. Studier visar att frön som passerat genom ändernas tarmsystem gror bättre och genom att gräsänder flyger långa sträckor bidrar de till spridningen av havsnajas. Det är antagligen spridning med fåglar som gjort att den förekommer cirkumpolärt i både tempererade och tropiska vatten. Havsnajas förekommer inom ett brett temperaturintervall från 0-28 0C och används också som akvarieväxt. Varför inte testa och skaffa dig några havsnajas i en välsorterad akvarieaffär? Med sitt lite taggiga utseende kan den bidra till en ökad variation i akvariet och dessutom är den ju trevlig att titta på.
Tångbloggen 