Tillsammans med kursledare Angela Wulff, professor i marin botanik vid Göteborgs universitet, och min otroligt roliga kollega Lina Rasmusson, forskare med speciellt intresse för kalkinlagrande rödalger, spenderar vi en hel helg med att i stort sett bara prata alger, i stort och smått.
Underbara Lina Rasmusson, känd från den populära podden Under Havsytan, undervisar på kursen. Här uppskattar vi fintrådiga rödalger.
Under kurshelgen får deltagarna bekanta sig närmre med både makro- och mikroalger. Det kikas i mikroskop på små små alger och vi lär oss hur man kan göra sin egen lilla algodling hemma i köksfönstret.
Hårt arbetande med att nyckla makroalger
Vi går även igenom hur man använder en artnyckel för att ta reda på vilka alger man har hittat, och ger tips på bra litteratur i ämnet. Dessutom får deltagarna göra några olika laborationer som är användbara vid undervisning för att bland annat visa på olika algers pigmentinnehåll, fotosyntes och hur man kan bevara alger genom att pressa dem till ett herbarium.
Med en adapter till stereoluppen blir det lätt att ta snygga bilder på sina alger.
Det har, som alltid, varit en jätterolig helg med otroligt intresserade och nyfikna studenter. Det ska bli kul att ses snart igen och då föreläsa om mina favoriter: brunalger.
Är du sugen på att gå kursen? Klicka här så kan du läsa mer om vad den innehåller och när du ska anmäla dig. Vi kanske ses nästa år.
Det finns faktiskt makroalger i sötvatten, även om de inte är varken lika många eller lika storvuxna som de marina arterna. Och det är mycket svårare att hitta information om var vi hittar dem eller hur vi känner igen dem. Så därför vill vi på Tångbloggen låta vår serie Månadens Alg under 2026 handla om just sötvattensalger. Vi hoppas att DU, bästa läsare, ska finna dem intressanta och kanske få upp ögonen för dem i din närmsta bäck eller sjö.
Vi inleder med en alg som har en marin nära släkting: rödalgen Riverina (förut känd som Hildenbrandia) rivularis, som heter bäckstenhinna på svenska. Den bildar röda, skorpiga thalli på stenar som ligger i vatten, vanligtvis i bäckar och floder, mer sällan i sjöar och bräckta delar av haven. Den förekommer på spridda platser på nästan alla kontinenter och föredrar att växa i snabbt strömmande vatten, vilket gör att den kan hittas vid brytpunkter i floder, där flodfåran kraftigt böjer av eller plötsligt ändrar djup. Den växer ofta på den sidan av underlaget som vetter mot strömmen. Eftersom den är skorpformad så är det ju ingen risk att den rycks med av strömmen. Vi hittar den ofta i vatten med varierande flödeshastigheter, i genomsnitt 32 cm/s, vilket kvalificerar den som en reofil (någon som föredrar att leva i starkt vattenflöde). Men vi kan även hitta den på lokaler med långsammare och även stillastående vatten.
Genom att växa i strömmande vatten har den få, nästintill ingen konkurrens av andra arter. Ytan, eller thallus, koloniseras däremot av olika epifytiska organismer, såsom kiselalgen Cocconeis lineata. Den kan betas av insektslarver (t.ex. mygglarver) eller sniglar, men detta orsakar vanligtvis inte betydande skador på bålen.
Bäckstenhinna ser ut som röd färg på stenar, och växer gärna där det är lite skuggigt. Men som hos de flesta rödalger så kan solljus göra att bålen bleknar, och då kan delar av thallus eller enskilda celler se ljusgröna ut. Den kan lätt förväxlas med den marina arten Hildenbrandia rubra, havsstenhinna, men det enklaste sättet att skilja dem åt är såklart miljön de växer i. Dock kan det bli knepigt uppe i Bottenviken, där arterna kan överlappa, så där behöver man nog plocka fram mikroskopet.
Under mikroskop är de anatomiska egenskaperna, främst då cellrnas form och storlek, ganska varierande. Ursprungligen trodde man att det berodde på geografisk variation, men studier har visat att det förekommer samma variation inom lokala populationer. Molekylära studier tyder inte heller på att det skulle vara något annat än samma art. Det är till och med så att det, åtminstone hos exemplar samlade från Europa och Kanarieöarna, är en relativt låg genetisk variation. Den skiljer sig dock tydligt från maarina arter, även om man tror att den ursprungligen kommer från en marin art. Genetiska studier indikerar att den har bildats före slutet av Weichsel-istiden, alltså vår senaste nedisning här i Europa.
Det är mycket som är intressant med just bäckstenhinna. Att den bytte släkte från Hildenbrandia till Riverina år 2024 är för att man har börjat undersöka de skorpformiga rödalgerna mer. Vi förutspår att det kommer komma fler namnbyten inom släktet Hildenbrandia de närmsta åren. Lite irriterande att behöva lära sig nya namn, men väldigt roligt att det beror på att man nu forskar på arten. Vi kommer alltså även kunna se fram emot att få lära oss mer om vilken roll den spelar i miljön. Det är framförallt i Polen som man forskar på bäckstenhinna, eftersom dess livscykel kartlades av den polska algologen Karol Starmach. Detta ansågs vara en av hans största vetenskapliga bedrifter.
Kikar vi in på Artfakta så ser vi att det finns ett fåtal fynd rapporterade i databasen, men arten borde vara otroligt mycket vanligare och mer utbredd än så. Min gissning är att utbredningen till större del speglar vart någon algentusiast fått möjlighet att inventera. Enligt Gunnar Israelssons publikation ”The freshwater Florideae of Sweden” från 1942, där han listar utbredning av svenska sötvattensalger, så har bäckstenhinnan funnits rikligt i Skåne, Södermanland och Uppland med de nordligaste noteringarna från Kölstaån i Västmanland. Men enstaka lokaler har även rapporterats från Sölvesborg, Västra Ed i Kalmar län, Slafsan i Västergötland och Hovsta i Närke. Det finns även flera lokaler i Östergötland, bland dem en notering om att den hittats i Vättern uppe vid Stava på 28 meters djup. Det blir något att hålla utkik efter nästa gång jag dyker där.
Har du möjlighet att gå ut och kika efter bäckstenhinna så vore det otroligt hjälpsamt om du vill rapportera in ditt fynd på ArtPortalen. Vi försöker nämligen få in mer observationer på just alger till databasen. För att det ska gå lätt att verifiera ditt fynd ber vi dig att även bifoga minst en bild, där det tydligt syns hur exemplaret du funnit ser ut.
Den här fina bilden på bäckstenhinna kommer från den danska sidan Naturbasen.dk och är tagen av Ditte Nan Hansen. Följ länken för att se fler bilder och läsa om vart arten finns i Danmark.
Vi på Tångbloggen vill passa på att önska alla våra läsare ett riktigt Gott Nytt År!
Vi hoppas att det blir ett år fyllt med olika alg-aktiviteter längs hela kusten och även i våra sjöar. För vi ska ju inte glömma bort att vi faktiskt har en hel del sötvattensalger i Sverige. Det hoppas vi berätta mer om här på Tångbloggen under året.
Är det något alg-relaterat DU som läsare vill veta mer om? Hör av dig till oss så ger vi oss ut på spaning i den vetenskapliga text-djungeln. Vi hoppas såklart att ni under året som gått har blivit inspirerade att besöka en strand eller två, och att ni fortsatt följer oss under våra tångäventyr.
Blåsvarta moln på väg in med mer snö. Vågorna skummar.
När stormen Johannes drog in över norra Sverige på lördagen den 27 december noterades de högsta byvindarna som förekommit sedan många stationer startades för 30 år sedan. Konsekvenserna på land blev stora, med 40 000 hushåll som blev strömlösa och stora vindfällen av träd. Julbocken i Gävle blåste omkull i de häftiga byvindarna. Undrar om de kommer att resa upp den igen eller den kanske har gått sönder för mycket? Nåja, julen var ju ändå över.
Örskär, norr om Gräsö vid norra Upplandskusten rapporterade den högsta medelvinden 29,9 m/s av alla kuststationer. För sju år sedan, i slutet av november uppmättes den högsta medelvindhastigheten, 31,8 m/s någonsin vid Örskär. Blåsig plats. Undrar hur det kommer sig?
Det fortsätter att blåsa och nu har det också kommit lite snö. Stormen Johannes, namngavs av SMHI efter principen att använda dagens namn i almanackan. Det sker inte så ofta men nu har man kommit överens om att ta fram en förutbestämd och gemensam namnlista tillsammans med Norge och Danmark. Så alla ni som heter Anna får nu veta att nästa storm som kommer in över Sverige kommer att vara uppkallad efter dig!
Vågorna går höga vid skäret där jag har märkta tångplantor.Ibland blev det lite lugnare och solen gjorde glittrande vägar på vattnet.Temperaturen har sjunkit snabbt när vattnet bladats om. 3,2 grader är kyligt.
Men vad betyder kraftiga stormvindar över Östersjön? När blåsten startade för tre dagar sedan var det fortfarande ganska lugnt väder i viken. Vattentemperaturen var hög för året, ca + 5,6 0C. Vi blev strömlösa nästan i två dygn. Men det var inget mot den kraftiga stormen Alfrida 2019 som drog in norrifrån och gjorde oss strömlösa i över en vecka.
Lite blåstång har spolats upp på standen i min vik.Frusen blåstång på solglittrande sand.
Idag går vågorna höga och slår in över klipporna. Vid stranden ligger en liten tångvall och några små frusna tångplantor glänser i solen. De har fått en tunn blank yta av is eftersom det är några grader minus i luften.
Ett vackert lönnlöv tillsammans med skal av Östersjömussla, oval dammsnäcka och bitar av tång.
Det blev också den soligaste och finaste dagen såhär långt i december 2025.
Den 21 december infaller vintersolståndet, årets kortaste dag. Redan imorgon vänder det och dagarna blir långsamt längre och längre. November och december har varit två gråa och regniga månader med mycket lite solsken. Någon sa att det bara varit 40 minuters solsken under de första 3 veckorna i december. Att vakna till en klar himmel och vacker soluppgång kändes härligt! Och det blir antagligen strålande solsken hela dagen.
När vi haft mulet och regnigt under så lång tid måste det ha varit ännu mörkare en bit ner i Östersjöns vatten. Hög tid att kolla vid bryggan om det fortfarande finns lite plankton som är i farten och vad gör smådjuren såhär års i tångruskan? Hur kallt har det hunnit bli i vattnet?
Nisse hjälper till med planktonhåven på piren i Räfsnäs hamn.Några knippvattenblom svävar i vattenprovet.
Fick hjälp med att håva plankton utmed den långa piren i hamnen i Räfsnäs igår när det fortfarande var lite mulet. När vi tömde provet i en liten flaska kunde jag direkt se att det fanns en hel del knippvattenblom, Aphanizomenon flos-aqua som flöt runt i vattnet. De är mörkt gröna och tätt ihop packade trådar som liknar barr. Ett tecken på att vattnet fortfarande är ganska varmt. Terometeren visade på + 5,6 0C men jag avstår från att bada.
Den tunna isen har lagt sig på dammen i natt och bildat mönster som liknar blad på ytan.Blåstång och ett knippe kräkel (Furcellarialumbricalis). Tången var allt med stora tångmärlor
Det var kallt i natt och på vår lilla damm hade isen lagt sig igen nu på morgonen och det gnistrade i gräset och på bryggan av rimfrost.
Det gick lätt att plocka upp blåstången som hänger i snöre från bryggan. Lite fuskigt men det är skönt att inte behöva gå ut i vadarbyxor och bli våt och kall om armen för att kunna plocka upp tång som sitter på små stenar. Eller bada om det är högt vattenstånd. Passade också på att kolla på havstulpansplattan som hänger kvar vid brygga.
Resultatet av betande tångmärlor och tånggråsuggor syns på tången.Några förökningstoppar verkar redan vara på gång att utveckla sig.Två sländlarver och en mindre havsnål som försöker gömma sig under tångmärkor och ett hus till en sländlarv.Repet till havstulpansplattan har påväxt av ullsläke och en fiskidel leker litet snöre och försökte gömma sig.
På piren där jag tar mina planktonprov växter grov tarmalg, Ulva intestinalis runt kanten av ett vattenfyllt hål. Tycker det ser ut som ett fotavtryck. Grov tarmalg är en tålig art som klarar av att leva i små vattensamlingar där salthalten kan variera mycket och risken är stor att frysa fast eller torka in beroende på årstiden. Detta får bli mitt lilla projekt att hålla koll på.
Blir det en riktigt mild vinter och den klarar att överleva eller kommer den att frysa in och sen starta på nytt från övervintrande sporer? Fortsättning följer.
Nära Naturum Öresund finns ett exempel på Land Art i form av ett stiligt stenrev som ligger vid Ribergsborgsstranden i Malmö. Det har en naturlig och varierande siluett där skarvarna gärna sitter och breder ut sina vingar. Kommer man för nära ut på piren flyger de iväg.
För den som inte hört talas om Land Art tidigare, så kommer begreppet från USA där många konstnärer under 1960-talet valde att arbeta direkt med material från naturen och i naturen. Det finns en grupp som heter Land Art i Skåne som nyligen har skapat Land Art på olika platser i Malmö.
Tång-komposition – Tångkompost?Näringen från tången göder växterna
Under konferensen ”Ringar på vattnet” fick vi också prova att göra Land Art av ilandspolat material som vi hittade på stranden. Uppgiften var att berätta något om livet i havet utanför. Några av tavlorna fick plats innanför den tjusiga guldramen, medan andra var för stora och istället fick en ram av torrt rufsigt ålgräs.
Biologisk mångfald -sorterad och organiseradTångskog och fotavtryck i sanden.
Land Art får helt olika uttryck om det omges av en praktfull gyllene ram eller buntar med torrt ålgräs.
Upplevelsen att göra Land Art på stranden gav oss på Tångbloggen en idé! Under 2026 kommer det att dyka upp Land Art som skildrar havets skiftningar och förändringar under året i en serie ”Årstider i Havet”. Vilka vatten och vilka platser får bli en överraskning.
Turning Torso skymtar i bakgrunden. Tångvallen består främst av dött ålgräs blandat med lite tång och rödalger.
Under två intensiva dagar i Malmö kring temat havsmedvetenhet och pedagogik, fick vi möjlighet att hjälpa till med att plantera ålgräs i Södra Varvsbassängen. Men innan jag berättar mer om detta så lite om platsen där Naturum Öresund och Marint Kunskapscenter har drivit sin verksamhet under många år. Huset är specialbyggt och ligger jättefint längst bort på Ribersborgsstranden. I fjärran syns Malmö stadsprofil med det nu 20 år gamla och hela190 meter höga Turning Torso, som nästan försvinner i diset. På Naturum finns fina akvarier med tång där småfiskar kan gömma sig och det är även plats för oss att undersöka fynden från stranden.
Under den första dagen deltog vi i en workshop och arbetade med havsmedvetenhet genom att skapa berättelser, under ledning av Therese Carnemalm, havsambassadör inom projektet Bauhaus of the Seas Sails. Vi fick prova på att spela några spel som pedagogiska verktyg, både det välkända datorspelet Minecraft som dykt ned under ytan i ett samarbete med IOC Unesco och Stiftelsen Voice of the Ocean, ett nytt brädspel om Östersjön som tagits fram av HELCOM, Ecosfera Baltica och två inspirerande spel kallade Laxleken och Havsnejonögat presenterade av Claes Rosander, Kattegatts kustvattenråd.
Nästa dag startade med att medlemmar i nätverket presenterade några aktuella projekt. Micaela Lundell berättade om miljögifter och fiske, två nya delar i Lektionsbanken som finns på Östersjöcentrums hemsida, följd av Björn Källström, Göteborgs marinbiologiska laboratorium som presenterade det internationella projektet BiodivOcean, där deltagarna undersöker den biologiska mångfalden i sitt havsområde med hjälp av ett rack med plattor där djur och alger kan etablera sig.
Annika Rockström berättar om projektet.Vacker illustration av påväxt på plattan.
Konstnären Annika Rockström visar hur en grupp elever på Gullmarsgymnasiet i Lysekil tolkat påväxten på plattorna i akvareller. Jag har tidigare sett målningar från detta projekt utställda i entréhallen på Tjärnö marina laboratorium.
Under de bruna ålgräset finns levande gröna fina skott.I hinkarna ligger fina skott av ålgräs till planteringen.
Efter lunch var det dags att gå till Ribersborgsstranden och leta efter fina ålgräsplantor med rötter. Det gällde att gräva runt och lyfta fram de levande plantorna djupt nere i vallen. När vi var klara hade den bruna tångvallen med torkade ålgräs bökats om och blivit vackert grön i jakt på fina, levande ålgräs-skott till återplanteringen.
På bilden syns transeketer där ålgräs planterats.Erica Wik demonstrerar hur man knyter fast ålgräs. Michael Palmgren fixar lagom långa snören.
Sen bar det av till Södra Varvsbassängen. Där hjälptes vi alla åt att knyta fast ålgrässkotten på smala järnrör och släppa ner dom i vattnet med ett plums. Det kommer att bli spännande att höra till våren om planteringen lyckats och att det då kanske finns början till en ny ålgräsäng nära kajkanten.
Här släpps ålgräsplantor ner i vattnet. Foto S. PetersonSkall bli kul att höra ur plantorna klarar sig.Foto: S. Peterson
Till sist: Stort tack för två roliga, intressanta och givande dagars samvaro vid och om havet.
Bänkar och grillplats vid Danmarksbukten, på Saltö. Väl värd ett besök.
Första halvan av november har varit grå, regnig och ovanligt varm. Men när vi åkte från ostkusten till västkusten i mitten av månaden hade kylan vällt ner från norr. Vintern hade kommit i Dalsland. På morgonen efter att vi kommit fram var det dags att gå och besöka stränderna runt Saltö, nära Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation, strax utanför Strömstad.
Vid entrén sitter en skylt med information om naturreservatet.Vyn över Danmarksbukten från bänken. Blåstångsplanta på en sten. Hittar du sjöstjärnan?Frusen sjöstjärna, havstulpaner och små groddplantor av blåstång..
Under natten var det riktigt kallt och på morgonen vid nio-tiden var det maximalt lågvatten. Det är ju inte så stort tidvatten vid svenska kusten, men lite skillnad gör dett allt. Mycket av den grunt växande blåstången var klädd av rimfrost. Det ger vackra, vita konturer och skadar inte tången. Blåstång på västkusten klarar att utsättas för frost under några timmar tills vattnet kommer tillbaka. Det gör däremot inte blåstång som normalt lever under ytan i Östersjön. Så blir det en längre lågvattenperiod och tången ligger torrlagd kommer en att dö. Den har tappat egenskapen av att tåla frost efter att i många generationer leva under ytan. Sjöstjärnor klarar däremot inte av att frysas. Vi fann flera stycken som hade frusit fast inne ibland grenarna på tångplantorna eller uppe på stenarna i strandkanten. Havstulpanerna klarar i alla fall att hålla sig stängda och överlever även om det är minusgrader i luften.
Många fintrådiga rödalger gömmer sig i vattnet.Frostiga sågtångsskott och en rödalg.
Strax under den spegelblanka ytan låg många fintrådiga rödalger lösa på botten. Där klarar de att leva även om vattnet är kallt. Det de inte tål är att hamna uppe på land och täckas av frostkristaller. Då sprängs cellerna. Men tänk så vackra mönster en frostig rödalg bildar tillsammans med tången på stranden.
Det blev ett kort besök i huset på Tjärnö denna gång. Men vi hann med att plocka stillahavsostron, Magallana gigas till middagen och beundra sjöröken som låg i sundet på Svallhagen. Träffade en forskare från Mexiko som studerar genetiken hos kallvattenskorallen ögonkorall, Lophelia pertusa på Tjärnö laboratoriet, ute på piren där vi badar på sommaren. Ögonkorall lever på flera hundra meters djup där den bildar stora rev. Det är en spännande art!
Middagsbordet dukat för två med gratinerade stillahavsostron och vitlöksbröd.
Han undrade vad vi plockade i det grunda vattnet och när han förstod att det var ostron berättade han att han bara ätit råa ostron någon gång men inte provat att äta gratinerade ostron ännu. Definitivt värt att prova, tycker vi. Håll utkik i bokhandeln i mars nästa år för goda recept på just stillahavsostron.
Svallhagen en favorit strand för bad och strandfyndDen röda bojen gömmer sig i sjörök,
Vi lämnade Tjärnö när sjöröken smög upp över Svallhagen och kom hem till ett vintrigt landskap på Räfsnäs, norr om Stockholm. Även här steg sjöröken över havet nere vid badhytten under soluppgången. Så vackert. Roligt att få dela med oss av de första vintriga tecknen. Hur ser dina stränder ut nu i slutet av året? Hälsningar från oss på Tångbloggen.
Plattan i augusti med sjöpungskolonier och Cryptosula pallasiana som inte hunnit bli så stora.
Det var jättespännande att efter ca 2,5 månad komma ner till Tjärnö marina laboratoriet för att kolla på plattan, som jag hoppades skulle hänga kvar. Det var riktigt kallt! Rimfrosten täckte både marken och bryggan och det var kallt om händerna att lyfta upp plattan. Massor med tångräkor, som kanske satt och tog det lite lugnt uppe på plattan, hoppade av på vägen upp ur vattnet. Vad kan ha hänt med påväxten? Finns de kolonibildande sjöpungarna och de olika arterna av mossdjur kvar? Och kommer det att skilja sig mellan delarna som inte skrapats? Har några nya arter att ha dykt upp på plattan som inte fanns på den förut?
Det finns inga sjöpungar kvar. De orange mossdjurskolonierna av Cryptosula pallasiana har vuxit till. På den avskrapade ytan till vänster sitter flera små japanska jätteostron och vita trekantsmaskar. Största delen av ytan ser grå ut av mossdjurskolonier.På snöret sitter små groddplantor av sargssosnärjaPå översidan av plattan växer det många arter av rödalger. Hälften är renskrapad så att nya arter kan etablera sig.
En fundering som jag fick är vad som kommer att hända om groddplantorna till Sargassosnärja (Sargassum muticum) överlever och växer till stora plantor nästa sommar. De kommer nog att täcka hela plattan och tynga ner den. Det växte minst tre arter av rödalger på plattan, ullsläke, Ceramium tenuicorne, någon art av Polysiphonia spp. och gaffeldun, Callithamnion corymbosum. Plattan börjar bli riktigt artrik med fyra arter av makroalger och sju ryggradslösa djurarter. Totalt 10 makroskopiska fastsittande arter och många, många fler mikroskopiska arter. Ett helt lite ekosystem.
Plattan åkte ner i vattnet igen. Och nu finns det nya delar som är tomma och lediga för arter att etablera sig på både på ovansidan och undersidan. Nästa koll blir antagligen efter nyår om inte det ligger tjock is i hamnen.
Fångsten av djur i en blåstångsruska. Bra att ha en extra skål och sil.
De i stort sett isfria vintrarna stora delar av Egentliga Östersjöns kustområden har fortsatt och resulterat i en tidig uppvärmning av vattnet precis som tidigare år. Det betyder att blåstången ännu ett år har hunnit växa till och utveckla det första förökningstillfället tidigare än för 30 år sedan. Det som komplicerar att förutspå när det första stora utsläppet sker beror inte bara på vattentemperaturen utan också på när fullmånen och nymånen infaller.
Fotot är från fullmånen den 12 maj när blåstången hunnit bli mogen hemma vid min brygga i Räfsnäs på Rådmansö i norra Stockholms skärgård.
När blåstången i norra Stockholms skärgård precis mognat i början av maj hade redan de första rapporterna om mogen blåstång kommit in från södra kusten i Öresund. Detaljer finns i Algforskarsommar 2025 rapport 4.
Typisk höstförökande blåstång med förökningstoppar strax ovanför flytblåsorna. Foto: Sam PetersonTydliga oogon i en honplanta som fotograferats i november av Sam Peterson vid Revhaken, Åhus.
Fick just en rapport från Revhaken, Åhus om att det såhär i början av november fortfarande är runt 10 0C i vattnet och den höstförökande formen av blåstång hade fullt med fina mogna förökningstoppar. Studier genomförda i Kalmarsund tyder på att det inte bara är mildare vintrar och vårar utan också att vattentemperaturen är högre på senhösten jämfört med mitten av 1900-talet.
Figuren visar skillnaden i tidsperiod när sommar- och höstförökande blåstång har sina utsläpp av ägg och spermier. Titta speciellt på temperaturkurvan från 1992. Mycket kallare i vattnet än i år.
Detta väcker många frågor kring vad som händer inte bara om blåstångens förökningstid förflyttas utan hur andra arter som grönslick, Cladophora glomerataoch trådslick, Pylaiella littoralis påverkas och om också deras tillväxtperioder förändras. Och vad händer med betande snäckor som båtsnäcka, Theodoxus fluvatilis?
Blåstången omgiven av grönslick i juli -augusti.Betande båtsnäckor som kan äta små tånggroddplantor.
Kommer dessa arter också att förändra sin reproduktionstid? Kommer snäckorna hinna lägga mer samlingar med äggsäckar och därmed öka i antal? Lite som observationen förra året, när vi såg att tångmärlor kan hinna med två generationer. Helt klart finns det behov av fortsatta studier kring vad som händer utmed våra stränder. En intressant möjlighet är att jämföra förändringar på en plats med hur det sett ut där för många år sedan. Eller som att i Algforskarsommar samla in information om olika arter i tångskogen och även mäta blåstångens mognad och förökning.
Detta är Algforskarsommarprojektets sista rapport 2025. Vi passa på att tacka för alla bidrag som kommit in. Ett särskilt tack för alla bidrag från Naturum och naturskolor som rapporterar från sina stränder. I år har vi också fått in rapporter från Pargas, lite söder om Åbo i Finland och från Ösel i Estland. Det är jätteroligt och vi hoppas att Algforskarsommar kommer att spridas vidare runt Östersjön. Lite extra roligt är att det kommer in frågor från många olika håll till Tångbloggen. Vi försöker alltid svara eller så skickar vi vidare frågan till andra kunniga personer i ämnet. Några exempel är frågor om algblomningar i någon vik i Stockholms eller Trosa skärgård och elever på gymnasiet som vill diskutera sina projekt. För några veckor sedan berättade vi om tre arkitektstudenter på KTH som ritade ett spännande lite hus på Nämdö format för möten och undersökningar livet under ytan i den närmaste viken. Så mycket roligt!
Ett gott slut på Tångforskarsommar 2025 önskar vi från Tångbloggen!
Tångbloggen 