Inom rödalgerna är nästan alla arter marina, vilket betyder ett liv i salt vatten. Endast 3% av rödalgerna (ca 180 arter) har, enligt AlgaeBase, anpassat sig till ett liv i sötvatten.Paludicola turfosa(f.d.Batrachospermum turfosum Bory) torvgravsalg är en av generalisterna bland dessa förhållandevis få rödalger som har anpassat sig till sötvattenshabitat. Av namnet (Lat. turfosa – på torvmossar).kan vi gissa oss till att vi nog kan hitta den i miljöer som liknar den på torvmossar.
Artens breda utbredning, både över breddgrader och uppåt på höga altituder (>1000 möh) är ovanlig för sötvattensrödalger, som vanligtvis är begränsade till under 900 m över havet. I Nordamerika förekommer P. turfosa från Alaska i norr till centrala Mexiko i söder och i Europa är den rikligt förekommande både i Finland och Sverige, men är mer sällsynt söderut i Centraleuropa.
Arten förekommer i bergiga till subalpina mikrohabitat som kännetecknas av mörkfärgade, oligotrofa humusrika vatten. De är huvudsakligen skuggade, näringsfattiga och med rinnande eller stillastående vatten. Då algen ofta är fäst vid fasta underlag som stenar eller trägrenar kan säsongsvariationer i vattennivåer och skuggning av träd och buskar, canopy cover, utsätta algen för kraftigt fluktuerande temperaturer, solstrålning och näringstillgång.
Arten kallas ibland för frog spawn algae (grodromsalg) då den känns slemmig och påminner om just grodrom. Foto från iNaturalist.com. Som många andra limniska rödalger är den mer grön till färgen. För varför ska det vara enkelt?
En studie från 2017 av Siegfried Aigner, Andreas Holzinger, Ulf Karsten och Ilse Kranner, visade att P. turfosa insamlad från en torvmossesjö i Österrrike klarar av att leva i ett brett spann av temperatur, ljus- och näringstillgång, vilket med stor sannolikhet är varför arten har lyckats anpassa sig till ett liv i denna typ av tuffa miljöer.
Dr. Ralf Wagner från Düsseldorf i Tyskland har fotograferat den under fluroscensmikroskop. Eftersom jag mycket fräckt har norpat den ”vanliga” bilden från honom, så får du gärna klicka här för att besöka hans sida och se hur häftig den ser ut under annan belysning.
Torvgravsalg, Paludicola turfosa, under rejäl förstoring. Den vackra bilden är tagen av Dr. Ralf Wagner (se länk ovanför).
Så befinner du dig ute i naturen i närheten av en trevlig torvmosse kan det ju vara värt att kasta ett extra öga ner i vattnet och se om det finns några algbeväxta pinnar eller stenar där.
Släktet Sirodotia etablerades av den svenska algforskaren Johan Harald Kylin år 1912 för en alg som han hade samlat in och namngett som Sirodotia suecia, i en publikation med den härliga titeln ”Studien über die Schwedischen Arten der Gattungen Batrachospermum Roth und Sirodotia nov. gen.”. Ty detta skedde på den tiden då mycket av den naturvetenskapliga forskningen, framförallt på alger, i huvudsak kommunierades på tyska.
Kylin var en svensk fykolog (algforskare) som har namngett många arter. Han föddes som Johan Harald Olsson år 1879 nära Göteborg, men hans far ändrade deras efternamn till Kylin när Harald gick på gymnasiet eftersom han ansåg att Olsson var för vanligt. Kylin tog en magisterexamen från Uppsala universitet 1901, fortsatte sedan med att få en licentiatexamen i filosofi 1905 och 1907 utnämndes han till docent vid universitetet efter att ha disputerat på en fysiologisk avhandling.
I slutet av 1910-talet fick han anställning vid Lunds universitet som professor i botanik och stannade där fram till sin pensionering 1944. Kylin bedrev också mycket av sin forskning vid Kristinebergs zoologiska station vid Fiskebäckskil i Bohuslän, som han besökte under ett flertal sommarlov. Så det känns ju lite extra kul att vi så att säga delar arbetsplats, även om det inte sker samtidigt.
Som taxonom var Kylin intresserad av ordningarna Rhodophyta (rödalger) Gigartinales och Rhodymeniales, samt familjen Delesseriaceae. Han var ansvarig för Rhodophyta-sektionen i K. Linsbauer och G. Tischlers Handbuch der Pflanzenanatomie (1922) och A. Engler och K.A.E. Prantls Natürliche Pflanzenfamilien (1887-1915). Men han studerade även de marina algerna vid den skandinaviska kusten i allmänhet, med fokus på deras biokemi och ekologi. Kylin skrev nämligen också monografier för flera grupper av brunalger (Phaeophyceae), inklusive ordningen Fucales och familjen Chordariaceae.
Och eftersom vår alg för maj månad är just en rödalg, så var Kylin intresserad, även om den förekommer i sötvatten. Då han beskrev arten var den den enda arten i släktet Sirodotia, men vanligt förekommande i Sverige. Typlokalen ligger i Skåne, men arten finns i stort sett på alla kontinenter, även i Australien och Aotearoa (Nya Zealand). Arten har beskivits av flera olika fykologer och har därför haft en massa olika namn på olika lokaler; S. fennica, S. sinica, S. tenuissima, S.yutakae för att nämna några. Men den senaste forskningen som baserar sig på genetiska analyser, visar att de alla är varianter av Sirodotia suecia. Ett tag var den även flyttad till ett annat släkte, Batrachospermum suecicum (Kylin) Necchi & Entwisle 1990, men nu är den åter som Sirodotia suecia. Det ska dock påpekas att det verkar ha varit mycket små skillnader som särskiljde mellan de olika arterna, vilket ju kan ha varit orsakat av exempelvis miljöfaktorer.
Det finns tyvärr inte särskilt mycket information om arten, utöver det som står i Gunnar Israelssons publikation ”The freshwater floridae of Sweden”. Bålen är 2-8 cm, sparsamt slemmig och mycket rikligt grenad, särskilt under försommaren. Till färgen beskrivs den vara mörkgrön, särskilt de grövre formerna, med en blå ton. De basala delarna i vissa vatten övergår sedan till rostrött, vilket sedan sprider sig till hela bålen. Det kan förekomma tunna, genomskilninga hår i topparna. Dessa är troligtvis för att öka upptag av något näringsämne och speglar då sannorlikt vattenkemin på lokalen. Grenarna är nästan cylindriska, med gradvis avsmalnande apex. Längden mellan internoder varierar kraftigt (180-940 mikrometer) så att den kan antingen se tunn och skir eller kort och grov ut.
I en artikel från Mexico har forskarna sett att förekomsten av gametofyt-stadiet är positivt korrelerad med koncentrationerna i vattnet av mängden löst organiskt material (DOM), specifik konduktivitet och total jonkoncentrationen. Gametofyterna finns under hela torrsäsongen men försvinner under regnperioden, då den verkar byta stadium i livscykeln. Gametofyterna växte under näringsrika, eutrofierade förhållanden och specifika mikrohabitatförhållanden: hög strömhastighet (66–122 cm per sekund), låg bestrålning (75–263 µmol fotoner m⁻² s⁻¹) och grunt djup (7–26 cm). Den procentuella täckningen av gametofyter i det område de undersökte varierade från 5–90 % . Vissa morfologiska och reproduktiva egenskaper verkar vara anpassningar till hög strömhastighet, som riklig förekomst av sekundära grenar, spermatangier och carpogonia.
Sirodotia suecia. Bild från artikeln Survey and distribution of Batrachospermaceae (Rhodophyta) in tropical, high-altitude streams from central Mexico, av Javier Carmona Jiméneza & Gloria Vilaclara Fatjób. Publicerad i Cryptogamie, Algol., 2007, 28 (3): 271-282
En hel del arbete med arten har även gjorts av den lettiske fykologen Heinrichs Skuja, som vi berättar mer om en annan månad. Tills dess hoppas vi att ni håller ett öga öppet när ni går förbi något vattendrag där ni bor och ser om där förekommer några sötvattensalger. Nu börjar ju dessutom värmen komma tillbaka, så tillväxten komemr ta fart! God jaktlycka!
Månadens sötvattensalg Lemanea fluviatilis är en rödalg som heter strömtråd på svenska. Detta är ett mycket passande namn eftersom vi hittar den på stenar i de snabbast strömmande delarna av en bäck. Algen är trådformad, några millimeter tjocka med avsmalning vid bas och spets, och även om det är en rödalg så är den faktiskt oftast olivgrön till färgen. Arten Lemanea fluviatilis beskrevs av den svenska botanikern och algspecialistern Carl Adolph Agardh 1811 och finns beskriven i hans Dispositio algarum Sueciae. En liten lätt kvällsläsning för den intresserade kanske?
Den känns ganska fast vid beröring, inte bara som en slemmig massa. Detta beror på att den består av flera cellager, och att cellerna i algens trådar bildar ett rör runt en ihålig kärna. Detta ger en stabil men strömlinjeformad form som kan växa i de delar av bäcken där de fysiska påfrestningarna är som störst utan att ryckas loss. Den är inte perenn, utan börjar dyka upp i vattendragen framåt vår-försommar.
Det finns mer att läsa om strömtråd på Martyn Kelly’s blogg ”Of microscopes and monsters”, som dokumenterat den från floden Ehen uppe i the Peak District i nordvästra England. Bland annat berättar han att arten äts i delar av Indien. Kanske inte så konstigt då den är släkt med Porphyra, som ju rullas runt maki på sushi-tallriken. Eftersom den är en vår-försommar art, så plockas den och torkas under växtsäsongen och ska sedan användas som en krydda för att förstärka maken på öring och annan sötvattensfisk. Men det är alltså inget som man tuggar i sig färskt likt en sallad.
Kikar vi under förstoring på Lemanea så ser vi att den har noder längs med den trådformade bålen. Detta är reproduktionsstrukturer, spermatangier. Lemanea har en liknande livscykel som Audouniella, ett annat släkte av sötvattensalger som vi ska kika mer på vid ett annat tillfälle.
Nu när våren har kommit kan det ju vara läge att kika efter lämpliga lokaler där du kan hitta strömtråd. Den klarar av att växa näringsrika vatten om det är bra strömt, men generellt så är detta en art vi hittar i friska vatten med hög eller god statusklassning. På med gummistövlarna och ut och leta i bäckarna!
Enligt litteraturen är februari månads sötvattensalg, Batrachospermum gelatinosum, på svenska kallad pärlbandsalg, den vanligaste sötvattensrödalgen i Skandinavien.
Batrachospermum gelatinosum finns noterad i stort sett i hela landet, från Lund i söder (Källby källa 1867) till Abisko uppe i norr. Den är vanligast i näringsfattiga miljöer och främst känd från rinnande vatten. Fynd i sjöar är få, och individrikedomen där är som regel liten. Dessutom är exemplaren oftast små och taniga och blir därför ofta förbisedda.
Släktnamnet Batrachospermum kommer av grekiskan batrachos som betyder groda, och sperm som betyder frö. På engelska kallas släktet på motsvarande sätt för frogspawn algae, grodromsalg. Utseendemässigt liknar den dock mer paddrom än grodrom, eftersom grodrommen är mer slumpmässigt fördelad i en större gelémassa, medan paddor lägger sin rom som pärlor i långa trådar. Men kanske syftar namnet mer på algernas ofta mycket slemmiga konsistens.
Genom att söka på det latinska namnet kan du hitta en hel del bilder på nätet, så att du vet vad du ska hålla utkik efter i sommar när du befinner dig på lämpliga lokaler. Hör gärna av dig till oss på Tångbloggen om du hittar en bra lokal för arten.
Påsken är här, och Svenska Algcellskapet hade otrolig tur med vädret när vi genomförde vår första aktivitet: Snorkling på Släggö i Lysekil på långfredagen, numera tångfredagen. Sol, blå himmel och hela 10 grader i vattnet gjorde det till en mycket trevlig dag.
Vilken sikt! Eftersom det inte har regnat på ett tag var sikten kalasbra och vi kunde lätt se ner till botten på 5 meter. Några dykare som var i samtidigt berättade senare att de sett bojstenen på 20 meter från ytan. Påsken brukar vara en bra helg för dykning, men detta var verkligen över förväntan.
Det var fint att se våren komma igång även under ytan, med fina exemplar av bland annat rödalgen ribbeblad (Delesseria sanguinea) och grönalgen Ulva fenestrata, som är någon form av havssallat med tydliga hål (fönster) i bålen.
Delesseria sanguineaFina receptakler på knöltång
När kylan började kännas i fingrar och tår, traskade vi upp och värmde oss i DiveTeams sköljkar och fick kaffe av Daniel inne på dykcentret. Vilken avslutning på en härlig simtur! Tack DiveTeam!
Emily Stragapede, Ellen Schagerström, Angela Wulff, Smilla Wulff och Hanna Sallén Lennerthson firade tångfredagen på traditionsenligt vis.
Nu ska jag sätta mig med luppen och försöka klura ut vad den fintrådiga rödalgen jag samlade in är för något. Jag glömmer visst bort dem varje år, konstigt nog. Fram med herbariet och algnyckeln.
Simma lugnt och ha en fin påsk önskar Tångbloggen och Svenska Algcellskapet!
Vill du bli medlem i Svenska Algcellskapet? Skicka ett mail till algcellskapet@gmail.com så sätter vi upp ditt namn och din epost på vår medlemslista.
Bea Szenfeld framför återanvända papper med tjusiga mönster.
Igår kom årets första snö och det var dags att gå och träffa min son Robert för att få skjuts hem. När jag kommer in på kontoret har en video precis spelats in om mat för FoodJamfestival, som ligger på YouTube. Robert var moderator. Samtalet handlar om Klimatkommunerna och Hushållssällskapet och att göra god mat på svenskodlade baljväxter, speciellt till skolmåltider. Målsättningen är att minska klimatpåverkan.
Jag får en tallrik med en massa små rätter av baljväxter, jättegott, och blir presenterad för Bea Szenfeld, en fantastisk modedesigner. Bea har visat på stor fantasi vad det gäller att återvinna papper. Det är vackra blommor och vikta papper som ser ut som vågor. Det finns ett tjusigt papper färgat med blåbär eller med gröna blad från växter och små blomrester. I flera fall har rester av baljväxterna använts för att ge pappret dess gröna färg.
Häftiga mönster och former gjorda av återvunnet papper.
Fick en liten stunds samtal med Bea om alger som material. Jag har själv använt alger till papper, skålar av brunalger som t.ex. blåstång och fingertare och små kort som jag gjort med pressade alger. Något av detta visade jag på en utställning på Rådmansö.
Det häftigaste pappret är i orange, nu som omslaget till en liten anteckningsbok De var gjort av ett kuvert från pensionsmyndigheten. Allt satte igång fantasin om vad jag skulle kunna göra med det kuvertet, som ligger hemma och skräpar. Kanske kan jag använda det till att producera ett nytt papper med inslag av grönalger, blåstång eller en rödalg? Men den kommer nog inte att synas så bra.
Det orange pensionskuvertet och olika pressade alger. Vad det kan bli av detta?
Nu har jag en massa idéer till vad jag skall pyssla med i helgen. Tack Bea!
Det känns lite extra roligt att få berätta om månadens alg Mazzaella laminarioides, eftersom det är en art som jag ägnade mig åt att studera för sådär snart 30 år sedan i Chile.
Resan går till den chilenska klippiga kusten med tidvatten på många meter. Det är lite besvärligt att hänga med, för makroalger precis som många landväxter byter namn hela tiden. När jag var i Chile under några år i mitten av 1990-talet studerade jag bland annat torktålighet hos denna vanliga rödalg – men då gick den under namnet Iridaea laminariodes. Det var ett bra namn för den iriserar under ytan med en lite blåaktig ton i bladens spetsar. Men det är bara att lära om och att den nu heter Mazzaella laminarioides.
Visar stolt upp min poster på konferensen i Valdiva, Chile.
Fotot är från the XVth International Seaweed Symposium i Chile som hölls vid kusten i Valdivia i januari 1995. Min poster handlade om torktålighet hos Iridaea och några andra arter som växer i tidvattenszonen. På postern syns också en schematisk bild av algzoneringen, med ett antal rödalger överst och längst ner de stora brunalgerna Lessonia och Durvillea.
Algzonering på den chilenska kusten, där tidvattnet är flera meter.I boken Algas Marinas de Chile kan vi se månadens art, högst upp till vänster på sidan.
Om den sitter skuggigt och inte utsätts för starkt solljus blir bladen djupt mörkröda medan de som sitter högt upp på klipporna och exponeras för mycket solljus är gulbruna till vackert olivgröna.
Mazzaella skördas för hand från klipporna. Lätt att halka i plurret…
Redan då för många år sedan var efterfrågan på karragenan stor och den har successivt ökat allt mer i världen. Mazzaella laminarioides och två andra arter av rödalger, Sarcothalia crispata och Gigartina skottsbergii, skördas för hand. Mycket arbetskrävande och ibland svårt när det blåser och är halt på klipporna. Den stora efterfrågan och billig arbetskraft har resulterat i att man har skördat alltför stora mängder och bestånden har därför minskat. Under de senaste 15 åren har över 300 000 ton (våtvikt) makroalger skördats per år i Chile. Hälften av denna produktion består av olika arter av brunalger (Phaeophyta) och de övriga 50 procenten av rödalger (Rhodophyta). För att minska negativa effekter på rödalgsarter som Mazzaella laminarioides pågår ett intensivt forskningsarbete med att utveckla tekniker för en framtida odling av dessa arter och att restaurera bestånd som försvunnit eller minskat.
Resan går vidare och nu hamnar vi ganska nära vår svenska kust i Danmark och utmed kusten till Helgoland. Februari månads alg är Mastocarpus stellatus är en flerårig, rödalg som liknar karragenalg, Chondrus crispus till utseendet. Eftersom karragenalg har kallats för ”irish moss” på engelska har Mastocarpus stellatus kallats för ” falsk irländsk mossa” eller ”karragenmossa”. Inget av dessa namn är bra, bland annat för att den inte är en mossa utan en rödalg. Arten förekommer i danska vatten och har hittats i Kattegatt på många platser. Den har rapporterats i Århus 1915, Hirshals 1972 och i Fredrikshamn 1992 och 2008 hittades den på Läsö, i Västerö hamn. Ännu finns inga rapporter från svenska vatten men det är ju inte så långt för plantor att sprida sig tvärs över till svenska kusten. Så det är kanske dags att komma på ett svenskt namn? På danska heter den vortetang så ett förslag skulle kunna vara vårtalg på svenska. Kanske något för Algkommittén att ta tag i?
Mastocarpus stellatus är fäst mot botten med en liten rund fästplatta och från denna växer det ut grenar som en liten buske. Bålen, eller bladen, hos Mastocarpus stellatus är lätt böjda vilket skiljer den från karragenalgen Chondrus crispus som har platta blad. Grenarna bli ca 10-20 cm långa, känns broskaktiga och är gaffelförgrenade. Färgen kan variera mellan nästan svart, rödbrunt, lila eller grönaktigt, beroende på ljusförhållandena på växtplatsen. Grenarna är uppbyggda av tjockväggiga trådar i märgen och barken består att tätt packade radiära rader med celler.
Bilden är från Danmarks havsalger, och visar ett tvärsnitt nära basen på stjälken. Bladet är tydligt böjt hela vägen från basen.
Mastocarpus stellatus har en ovanligt komplicerad livscykel, eller rättare sagt två livscykler. I den ena sker en direkt utveckling från karposporer som växer till nya alger, dvs de är genetiskt identiskt lika algen som bildade karposporerna. Den andra, sexuella livscykeln är heteromorf med en skorpformad diploid tetrasporofyt och bladformiga gametofyter som kan vara en- eller samkönade.
Typiskt för gametofytstadiet hos Mastocarpus stellatus är att det på bladen sitter en massa små knölar. Dessa innehåller förökningscellerna. När de är mogna kan de upprättstående förökningsdelarna på honplantorna bli upp till 1 mm i diameter och ca 1 cm långa, medan de helt saknas hos hanplantorna. Hanplantor är dessutom ovanliga.
Tetrasporofyten förekommer som en liten lila-svartfärgad skorpa som kallas för Petrocelis-fasen och växter på stenar och klippor. Tidigare trodde man att detta var en egen art och den kallades för Petrocelis cruenta. Tetrasporofyt-stadiet har inte hittats i danska vatten.
Mastocarpus stellatus tillsammans med Chondrus crispus växer runt grönalgen Ulva sp. och inramas av sågtång Fucus serratus. Det går att urskilja de knottriga förökningscelelrna hos hongametofyterna av Mastocarpus stellatus till höger i bilden.
Mastocarpus stellatus förekommer högre upp i zoneringen än karragenalgen Chondrus crispus beroende på att den tål lägre temperaturer. Den klarar att bli infryst under lågvattenperioder på vintern, vilket är en konkurrensfördel jämfört med karragenalg som inte klarar så låga temperaturer. Mastocarpus stellatus kan samexitstera med karragenalg i kalla havsområden eftersom den tål låga temperaturer och minusgrader bättre. Arten förekommer utmed kusten i England, Irland, Island, Färöarna och också utmed kusten i norra Ryssland över till Kanada. Däremot blir den ovanlig söder om Cape Cod på USA´s Atlantkust där vattnet blir varmare och konkurrensen med karragenalg större.
Tant Tång spanar ner på vågbrytarnas algflora på HelgolandBetongfundamenten som hamnar över ytan vid lågvatten har massvis med rödalgen Mastocarpus stellatus på sig.
Skörden av Mastocarpus stellatus och karragenalg har uppskattats till ca 100 ton per år på Irland. När det gäller Mastocarpus stellatus är det i första hand gametofytstadiet som skördas för sitt innehåll av karragenan. Livsmedels- och läkemedelsindustrin använder karragenan som förtjockningsmedel och för sina antikoagulerande och antioxidant-egenskaper. Det pågår också försök med att framställa ett plastliknande material ur Mastocarpus stellatus som skulle kunna bli ett hållbart, biologiskt nedbrytbart alternativ till plast som både kan ätas och användas vid konservering av livsmedel.
I avsnitt 7 av Algpodden går vi vidare på temat livscykler och kastar oss över något som många har ätit – rödalgssläktet Porphyra. Kärt barn har många namn och i Sverige har vi tagit det japanska namnet, nori, när den förekommer i kulinariska sammanhang. Det svenska namnet för släktet är annars sloke, och vi har tre olika arter vid svenska kusten, på västkusten. De växer oftast precis under vattenlinjen, ner till ungefär en meters djup. Du kan läsa mer om Porphyra i vår serie Månadens Alg .
För de hugade lyssnarna som vill kontrollera att de ritade livscykeln rätt för denna otroligt spännande alg, eller de som inte gav sig på att rita, kommer här en illustration av den sexuella fortplantningen.
Rödalger har oftast tre olika faser i de sexuella livscyklerna, men tröttsamt nog så brukar det vara unikt för varje släkte exakt vad de olika stadierna heter och hur de funkar. Samtidigt är detta en av de saker som gör just rödalgerna så spännande, att det alltid finns mer att lära sig.
Men det går såklart utmärkt att bara njuta av lite rostad nori utan att veta allt detta.
Söl, Palmaria palmata är inte en palm utan en flerårig rödalg som traditionellt har skördats på bland annat Island sedan lång tid tillbaka. Men det är nog den alg som fortfarande är jättepopulär och som närmast ger samma härliga känsla som en påse chips. Det är omöjligt att bara smaka EN bit! Om du googlar på ”Dulse” som den kallas på engelska, kan du snabbt hitta var den finns att köpa. Kan denna alg bli årets nyhet på julbordet?
Tångbloggen 
