Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Porphyra’

Såhär i mellandagarna kan det kanske passa med ett litet pyssel och försöka ta rätt på vilka arter som inte hör hemma i Östersjöns ekosystem. Vi på Tångbloggen har byggt upp ett stilleben med arter av alger, snäckor, musslor, mossdjur och många fler från Egentliga Östersjön. Det blev som en tavla. Ett stilleben som berättar om lite av allt det vackra och spännande som du kan hitta i vårt gemensamma hav. 

Hittade denna sten under bryggan med flera skorpformiga rödalger som ger den sin mörk rödbruna färg.

Men det uppstod en del förvirring när det visade sig att mina samlingar under året blivit ihopblandade mellan ost- och västkusten. När jag tittar närmare på stillebenet visar det sig att fem arter som inte finns i Egentliga Östersjön smugit sig in i tavlan. Vi har skrivit om flera, men inte alla, av dessa fem arter under åren på Tångbloggen. Flera av arterna går utmärkt att äta. Här kommer några ledtrådar:

  1. En av dem tappar lätt färgen men inte sin speciella smak, som liknar en välbekant krydda.

2. En av dem är mycket svår att hitta levande exemplar av idag, även på västkusten . 

3. En är släkt med en art som förekommer i en japansk maträtt.

4. En av arterna kommer från Nordamerika, vilket namnet antyder, och förekommer idag utmed västkusten. 

5. En av arterna ställer till det för den främmande arten som den ofta sitter på och som vi gärna äter vid festliga tillfällen. 

Stilleben från Egentliga Östersjön blir lite artfattigare när de fem marina arterna som kräver högre salthalt har plockats bort. På stenen sitter bland annat havstulpaner, båtsnäckor och mossdjur.

Det finns flera sötvattensarter av snäckor som trivs bra i Östersjöns utsötade vatten. Den lilla tångsjöborren, Psammechinus miliaris, som sitter nere vid basen på en torkad blåstångsplanta, kan klara sig en bit in i södra Östersjön. Samma sak med den trubbiga strandsnäckan, Littorina obtusata, som går att hitta i västra Östersjön. Unga skal av blåmusslan är ofta bruna och inte blå som namnet säger. Skalen av Limecola (Macoma) balthica, östersjömussla är en vanlig art i Östersjön och ofta lite rosafärgad i skalet.

Här kommer nu facit på vilka arter som hade hamnat fel i stillebenet.

Rödalgerna navelsloke och pepparalg tappar lätt sin röda färg. Skalet av skålsnäcka är inte från svenska västkusten utan en annan art. Rätt stavning på ostronpest på latin är Crepidula fornicata och inget annat. Sorry.

En av slokearterna används i sushi och kallas då för nori. Skålsnäckan Patella vulgata är akut utrotningshotad i svenska vatten. Ostronpesten sitter ovanpå ostron och snor maten för dem, genom att filtera de partiklar och små växtplankon som ostronet också vill ha. Pepparalgen har fått sitt namn för att den har en skarp, lite pepparaktig, smak. Den amerikanska borrmusslan är en främmande art som troligen kom hit tillsammans med det amerikanska ostronet.

Hur många rätt fick du?

Om några dagar kommer jag att resa ner till västkusten och tänkte göra ett stilleben från Västerhavet där kanske några arter från Medelhavet eller Nordsjön listar sig in.

Read Full Post »

Under en vecka kommer vi att vara på ön Helgoland i Nordsjön och delta på European Marine Biology Symposium, EMBS. Detta är det 50 året sen EMBS första symposium hölls på Helgoland. Resan ut från Hamburg var ganska blåsig när vi kom ut på öppet vatten och skumpig i en katamaran som for fram över vattnet trots 2-3 meter höga vågor. Ibland gick det att skymta Helgoland vid horisonten men det syntes inte mycket av hamnen när vi närmade oss land.

1 katamaran i solsken2 Helgoland i fjärran3 regn igen sikt alls5anlöper hamnen i Helgoland

Dag ett på symposiet fick vi höra lite om hur den första konferensen initierades. Helgoland var tidigt en plats dit biologer gjorde exkursioner. Bilden visar deltagarna på en biologisk exkursion till Helgoland 1865. Inför fotograferingen har de ställt upp sig med planktonhåvar. E. Haeckel som den konstnär han var är såklart helt klädd i vita kläder.

4 Biologisk exkursion

Professor Otto Kinne, startade EMBS 1967 som sedan har hållits varje år någonstans i Europa. Organisationen är liten och det är nästa års värdinstitution som bestämmer program och ordnar symposiet. Ett moment har funnits med sen start en 1967, är en tävling där den vinnande nationen får ta emot vandringspriset ” the Yellow submarin”. Tävlingen om denna förväntas bli hård i samband med 50 års jubileet. Efter flera intressanta föredrag om vikten av att samarbeta över ämnesgränserna och använda historiska data. För den som vill veta mer om förändringar i fisket i världen finns en bra länk här. 11 Ocean Past Plattform Cost Action Sen var det dags för lunch och tid att spana på den närmaste stranden. För att skydda stränderna mot vågorna finns stora vågbrytare runt piren.

6 Pir vågbrytare7 Porphyra

På dessa växte både grönalger av släktet Ulva, blåstång och olika arter av purpurhinna Porphyra spp.

8 Littorina

Jag hittade stora strandsnäckor, Littorina littorina och det roligaste fyndet var två små krabbor av en ny introducerad art, Hemigrapsus sanguineus.

9 Hemigrapsus sanguineus

I morgon kommer många av presentationerna just att ta upp ämnet introducerade, främmande arter, arter som transporteras medvetet eller omedvetet av oss människor till ett nytt havsområde, lyckas etablera sig och sprida sig och eventuellt ställa till olika problem. Fortsättning följer.

Read Full Post »