Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘genetik’

För den som vill lyssna på ett webbinarium om artbildning i Östersjön kommer Kerstin Johannesson att berätta om ”Östersjöns- vårt svenska Galapagos” på onsdag kl. 18.00 -19.00. Kerstin Johannesson är professor i marin ekologi vid Göteborgs universitet och föreståndare för Tjärnö marina laboratorium utanför Strömstad. Om forskning och utbildning vid fältstationen Tjärnö har Tångbloggen berättat många gånger. Det är där som flera av Stockholms universitets marina fältkurser ges.

Vy ut över Tjärnöviken. Laboratoriet och båtar syns till höger.

Tillsammans med Askölaboratoriet, Stockholms universitets fältstation i Trosa skärgård, har det varit möjligt för mig och många andra att kunna jämföra Östersjöns artfattiga ekosystem med Västerhavet.

Bild av Askölaboratoriet i morgonsolsken.

På båda stationerna finns också goda möjligheter att göra jämförande studier av samma art och hur den lever och förökar sig i marint respektive brackvatten. För min del har det handlat om blåstång (Fucus vesiculosus) som hunnit tappa flera anpassningar, som att tåla uttorkning och infrysning, när den flyttat in i Östersjön. Det tål däremot blåstången som förekommer i ett grunt bälte utmed kusten i Västerhavet och Nordsjön.

Klippa i Tjärnöviken med ett smalt tångbälte nära ytan. En brännmanet flyter i ytan och under den syns en introducerad art, sargassosnärja (Sargassum muticum)

Vill du veta mer är det bara att anmäla sig till denna öppna populärvetenskapliga föreläsningen på Kungliga Vetenskapsakademin på onsdag sen eftermiddag. Det blir ett djupdyk i anpassningar och hur snabbt genetisk variation kan ske i en ny ung miljö som Östersjön.

Read Full Post »

Vi har tidigare här på Tångbloggen berättat om det finsk-svenska samarbetet FunkVeg, där vi tillsammans med våra kollegor vid Helsingfors Universitet försöker ta reda på mer om den funktionella rollen som vegetationen har i Östersjön.

img_20181109_144342.jpg

Blåstångsdoktoranden Roxana med säl-skap

I vintras fick FunkVeg en alldeles egen doktorand, Roxana Preston från England, som har arbetat stenhårt i laboratoriet sedan i januari med att göra en genetisk kartläggning av den frilevande blåstången som vi har samlat in från flera olika platser.

IMG-20180627-WA0003

Att doktorera innebär inte bara att arbeta på lab och sitta framför datorn. Roxana är en skicklig dykare som gärna kommer ut i fält och tar sina prover själv.

Tidigt i somras var Roxana på besök ute på Askö, där vi besökte flera lokaler med frilevande tång och förundrades över hur olika de kan se ut även över små avstånd.
Nu har Roxana följt vårt (goda?) exempel och startat bloggen FunkVeg – the Role and Life of Free-Living Bladderwrack där hon berättar om FunkVeg och uppdaterar oss med det senaste allt eftersom hon får fram data.

Jättekul, tycker vi såklart, och hoppas att alla våra läsare även kommer följa Roxanas blogg med lika stort intresse.

Read Full Post »

Hade tänkt att det var dags för en typisk höstalgart i oktober, någon vacker rödalg, nu när den första rimfrosten täcker bladen på land och träd och buskar börjar få röda blad. Men även om temperaturen sjönk snabbt efter att stormen Knut passerat och det inte längre är läge för några längre simturer så går det ju att fynda arter nära stranden i vattnet.

1 Grönalger vid båthus 20180917

Stranden vid sjöbodarna på södra Askö.

Istället fortsätter det att vara grönalgernas år. I strandkanten i slutet av september hittade vi decimeterstora tunna, gröna sjok av arten östersjösallat (Monostroma balticum). Den förekommer lösliggande på botten, tillsammans med olika arter av kransalger och nate, t.ex. ålnate och borstnate.

2 Monostroma baltica Östersjösallat

Tidiga fynd är från 1940-talet i Blekinge, där den hittades ner till ca 7 meters djup. Den har också rapporterats från Gotland vidare norrut till Bottenhavet i skyddade grunda vikar. Vanligen hittas den från maj – augusti men i år har fynd rapporterats ända in i slutet av september. Östersjösallat verkar ha gynnats av det varma vattnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som att simma i en salladsskål! Foto: S. Qvarfordt

Så hur känner du igen östersjösallat? Ännu en gång är det bra att damma av lite av sina latinska, eller kanske franska kunskaper. Monos är latin och betyder ”ett” och stroma betyder ”skikt” för släktet Monostroma är endast ett cellskikt tjockt. Det skiljer släktet från Ulva lactuca, havssallat som är tjockare eftersom Ulva– bladet är två cellager tjockt. Cellväggarna hos Monostroma balticum är också tunna och cellerna är 4- 6 kantiga om man tittar på dem i ett mikroskop. Artnamnet M. balticum har den fått för den har antagits vara endemisk i Östersjön. Samtidigt kan den ha förväxlats med stora lösliggande exemplar av grov tarmalg (Ulva instestinalis). Under de senaste åren finns fler rapporter om förekomster av östersjösallat. Artens taxonomiska status är fortfarande lite osäkert och det behövs genetiska studier framöver.

Senast fick Tångbloggen in bilder (se ovan) från en vik nära Askölaboratoriet, (Timmerviken) där stora delar av botten täcks av gröna sjok av östersjösallat, och små tångplantor sticker upp emellan. Det är fantastiskt vackert att se en knallgrön botten!

Drivande tång i hamnen 20180917

Här kommer ett lass med grönalger och nate m.m. från hamnen, på väg att fyllas i komposten.

Innehållet av näringsämnen varierar också i olika arter av alger och ålgräs. Därför blev tångkomposteringsprojektet extra spännande och en kompost fylldes till bredden med nyinsamlat material. Mycket i denna kompost består av olika grönalgsarter och lite blåstång. För den som tittar noga på bilden ligger det lite östersjösallat snett uppe till vänster. Och en död spigg kom också med. Komposten startades för två veckor sedan.

Kompost nr 3 20180917

Den 4e oktober kommer en skolklass ut till Askölaboratoriet. Tångbloggen ser fram emot att få höra och eventuellt se hur mycket den sjunkit ihop och om nedbrytningen kommit igång. Finns spiggen kvar och hur luktar det när du lyfter på locket?

Förslag på recept på östersjösallat:

Östersjösallat har tunna och stora blad och den kan användas färsk i en sallad precis som havssallat. Tänk på att inte plocka den nära hamnområden eller utsläpp av avloppsvatten.  Skölj bladen i sötvatten innan de används och plocka bort små snäckor och sand. Det går också bra torka den i ugnen vid ca 50 – 60 0C. Spara i sluten torr förpackning. Smula sönder och strö över kokt ris, fisk mm eller gör i ordning ett salt kryddat med östersjöalgerna.

Read Full Post »

Ellika Faust vid Göteborgs universitet presenterade sitt kandidatarbete i biologi om ”Hur det japanska jätteostronet kom till Sverige” på Svenska Havsforskarföreningens möte på Tjärnö. Hon mottog även David Dyrsens pris för bästa kandidatarbete 2015.

Ostronet Crassostrea gigas har spritt sig med människans hjälp från sitt ursprungliga utbredningsområde i Japan och Kina över hela världen på ca 50- 60 år!

1 utbredning av Japanskt jätteostron

En fråga är hur kom de till Sverige, där de först noterades 2007, för 10 år sedan. Nu är de vanliga utmed stora delar av svenska västkusten. Med hjälp av genetiska metoder kunde Ellika visa att de jätteostron vi hittar i Sverige är närmast släkt med danska populationer medan de norska populationerna verkar bestå av mer blandade populationer.

2 närmaste släkting

Pilar på bilden visar vart de olika individerna hör hemma och hur de flyttat sig.

Att det japanska jätteostronets larver kan driva med strömmar från Danmark stämmer bra med hur strömmarna går. Ett belägg på att också ostron kan komma långt bortifrån är den plastback som vi hittade på en strand på Saltö för något år sedan. Fullt med små japanska jätteostron! Texten EIG. VISAFSLAG URK – betyder ungefär en fiskmarknad på Nederländska och behöver inte nödvändigt vis innebära att den kommer ända från Holland. Men de stora kolonierna av mossdjuret Electra crustulenta och ganska stora skal av ostron tyder på att den legat läge i vattnet säkert ett par månader.

Ellikas slutsatser är att det japanska jätteostronet, precis som många andra introducerade arter, är här för att stanna. Att vi kanske skall se dem mer som en gåva – att det nu finns en art till som vi kan plocka och njuta av att äta (beror på hur vi ser på vattenbruk och spridning av arter för bland annat odling). Hur som helst, de finns nu över stora delar av världshavens kuster – införda just för odling och konsumtion. Ytterligare spridning med strömmar och möjligheten till att anpassa sig till lägre salthalter så att de även kan överleva längre söderut utmed kusten och ta sig in i Östersjön, återstår att se. För den som är intresserad finns en artikel i Marine Ecology Progress Series vol 575: 95-105, 2017.

5 kandidat och artikel

I Svenska vatten bildar med tiden de japanska jätteostronen en artrik miljö med påväxt av blåstång – ett nytt artrikt hårdbottensamhälle på sandiga sedimentbottnar.

6 ostron lite påväxt

En fråga som återstår är hur de kommer att klara sig när tångbältet blivit tätt? Kommer de att kvävas och dö när tillgången på strömmande vatten minskar och tillförseln av plankton blir för liten? Det är inte bara tång utan också arter som havstulpaner och andra ostron som sätter sig på skalen. Ett helt litet ekosystem.

Read Full Post »

I fredags disputerade Lovisa Wennerström vid Stockholms universitet med avhandlingen Population genetic patterns in continuous environments in relation to conservation management. Lovisa har arbetat med genetiska studier av ett antal arter i Östersjön, inklusive blåstång. Målsättningen har varit att vi ska få veta mer om genetiken hos ekologiskt viktiga arter, för att vi ska kunna förvalta och skydda dem bättre.

avhandling

Så varför behövs genetiska studier för att skydda arter? Ett exempel är att många arter har genetiskt unika populationer i Östersjön. De torskar, blåmusslor och alger som vi hittar i Östersjön skiljer sig från sina artfränder i andra havsområden. Många arter har speciella anpassningar till den unika miljön i Östersjön. Det betyder att om en art minskar eller försvinner i Östersjön är det inte självklart att den kan sprida sig tillbaka från Nordsjön. Unika Östersjöbestånd är en skatt som måste förvaltas med omsorg.

Ett annat exempel kommer från kustlekande bestånd av gädda, som är en av de arter som studerats i avhandlingen. Många gäddor som lever i Östersjön går upp i bäckar och våtmarker och lägger sin rom. Andra lägger sin rom i grunda Östersjövikar. Lovisas forskning visar att de gäddor som fortplantar sig i havet rör sig över mycket större områden än vad som varit känt tidigare. Det betyder att om man påverkar gäddbeståndet i ett område kan effekten sprida sig även till andra områden. Det behövs alltså ett storskaligt perspektiv för att långsiktigt förvalta kustgäddan i Östersjön.

Tången då? Östersjötångens genetik är ett mycket spännande kapitel som bara berörs i avhandlingen. Vi får återkomma till det i senare inlägg.

 

Read Full Post »

I helgen gjorde vi en tur ut till Vattuholmarna rakt ut i ytterskärgården från Räfsnäs. Tången är mycket överväxt med trådslick, Pilayella littoralis även här ute i ytterskärgården. Många av förökningstopparna som finns uppe vid ytan är fyllda med syrgas och helt uppblåsta. Vattnet är ännu för kallt för att ägg och spermier skall ha hunnit bli mogna men håller värmen i sig kan det bli en tidig förökning i år – kanske redan om två veckor runt den 21 maj vid nästa full måne? Platsen ligger i ett smalt sund – och skyddat från vågor och kommer att kunna värmas upp fort i det varma vädret.

tång i vass

Det mest spännande fyndet var en grönalg, Östersjösallat, Monostroma balticum som kan bilda upp till 25 cm långa tunna blad ett cellskikt tjocka. De har en osäker systematisk status där det behövs genetiska studier. Ett samarbete är på gång med kollegor från Tvärminne Zoologiska station och Helsingfors universitet.

PIlayella o Monostroma

Read Full Post »