Tångbloggen

I morse var det soligt, helt vindstilla och spegelblankt vatten vid piren på Svallhagen. Inga vågor eller vattenrörelser syntes.

Längst ut vid piren växer ett bälte av sargdssosnärja nedanför blåstången och sågtången. Såhär års ser sargassosnärjan ut som små enbuskar. När jag tittar ner i vattnet lutar alla inåt sundet . Klockan är ca 8.45. Vattenströmmen går inåt och är så kraftigt att den får alla plantorna att nästan ligga ner på botten.

Efter att ha badat så har tidvattensströmmen hunnit vända och vattnet strömmar ut igen. Klockan är ca 9.10. Och när jag tittar ner vid i vattnet syns det tydligt – alla plantorna pekar utåt istället. Vattenytan är fortfarande stilla och spegelblank. Det lösliggande skottet av ålgräs som låg ovanpå blåstångsplantan har hunnit försvinna och drivit iväg.

Visst är det spännande hur tidvattensströmmen kan avslöjas av åt vilket håll sargassosnärjan pekar! Det betyder också att vattnet förflyttar sig och förändras hela tiden. För att mäta i samma vattenmassa – skulle jag behövs släppa i ett mätinstrument som följer med strömmen. Mäter jag istället utanför piren i sundet är det ett helt annat vatten, t.ex. när strömmen går utåt kommer efter ett tag vatten som värmts upp i grundområdet innanför under många timmar. Eller tvärt om när vatten strömmar in utifrån är det kallare.