Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Zostera marina’

Nu börjar det bli lite kallt för att bada om man inte har en torrdräkt och dyker. Det är klart bekvämare att kolla på vad som finns i tångvallen. Tångbloggen kommer att följa årstidsförändringen i standzonen och hur en tångvall bildas och bryts ner under ett år. Viken ligger i norra Egentliga Östersjön, strax norr om Kapellskär, i Norrtälje. Såhär års börjar den nya tångvallen byggas upp av material som spolas iland.

1tångvallen byggs upp 20171021

Det första som kommer in till land samlades i slutet av september och består till stor del av rotade vattenväxter som vissnar ner och lossnar när det börjar blåsa och en del tång. Här blandas också löv in från den omgivande vegetationen.I ytterkanten på vallen ligger mest blåstång. På bilden syns de två delarna av tångvallsmaterial.

Vid en närmare undersökning av de två delarna av tångvallen i slutet på oktober finns tydliga skillnader i vilka arter som kan identifieras. Det nya materialet består mest av tång med lite påväxt av ullsläke, Ceramium tenuicorne. Intressant var också den stora variationen av former av blåstång i vallen.

2Tre tångplantor nytt material 20171020

Bilden visar tre olika typer, en krusig utan flytblåsor, en med bredare bål och flytblåsor och en med smalare bål.

3betad tångplanta 20171020

Vid genomgång av materialet i denna nya del av tångvallen visade sig många vara kraftigt betade så att i stort sett bara de yttersta topparna ovanför flytblåsorna finns kvar. Resten är bara mittnerv. Detta betyder att det finns gott om havsgråsuggor, Idotea spp. i tångbältet utanför som betat hårt på blåstången under hösten. Att vissa plantor är hårt betade och andra inte kan bero på att de innehåller mer kväve eller mindre florotanniner som gör dem mindre aptitliga för havsgråsuggorna.

4arter i tångvallen 20171020

I det relativt färska materialet bestod påväxten mest av ullsläke, lite tofsar av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus och små sudare, Chorda filum. Några skott av korta övervintringsskott av borstnate, Stucenia pectinata fanns också i denna yttersta del av tångvallen.

5arter i tångvallen, slutet september 20171020

Att analysera materialet i den äldre delen var lite av ett detektivarbete, för det hade legat uppe på land i några veckor. Blåstången i denna del av tångvallen var mer påväxt utav mossdjuret, tångbark, Electra crustulenta (gråvita mönster på tången) och påväxt av Dictyosiphon foeniculaceus. Utanför på mjukbotten växer det flera olika arter av rotade vattenväxter som vissnar på hösten och nu fanns i stor mängd i vallen bl.a. borstnate och ålnate, Potamogeton perfoliatus och små kransalger. I högen syns enstaka blad av ålgräs vilket talar om att utanför måste det finnas åtminstone lite ålgräs inblandad med andra vattenväxter. I denna del av vallen finns också ett inslag av olika löv från omgivande skog.

Prov är insamlade för analyser av näringsinnehåll och närmare artbestämning. Artlistan kommer säkert att bli längre. Analyser av fosfor och kväve i olika material som samlas i vallen bidrar till en rik frodig tillväxt hos strandväxter nästa sommar och är en naturlig återföring av näring från Östersjön.

6Tånggvall 20170606

Bilden är från juni i somras.

Annonser

Read Full Post »

Under senare tid har flera avhandlingar om ålgräs publicerats som Tångbloggen rapporterat om (se tidigare inlägg).

Fredagen 2 december 2016 försvarade Louise Eriander sin avhandling ”Restoration and management of Eelgrass (Zostera marina) on the West Coast of Sweden”, på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

0a%cc%8algra%cc%88s-avhandling

Ålgräs är svenska kustvattens vanligaste art i denna grupp av gömfröiga växter, sjögräs. Totalt finns det ca 60 arter av sjögräs i världen. Det spännande med dem är att de är närmst släkt med landväxter och har återanpassat sig till ett liv under ytan för sådär 100 miljoner år sedan.Det finns många egenskaper som visar på deras nära anknytning till ett liv på land; de har rötter, blad och blommor.

1a%cc%8algra%cc%88s-fo%cc%88ro%cc%88kning

Ålgräs har skilda han- och honblommor och pollen släpps ut i vattnet och fastnar på en honblommas märke. På fotot syns blommor som sitter inne i en skida. Riklig blomning och frösättning sker under år med hög vattentemperatur. Då kan man hitta drivande skott med blommor som denna som jag fotograferade i somras.

2a%cc%8algra%cc%88sblomma

Mycket av blad och skott vissnar och driver iland på hösten eftersom nästa vår växer det ut nya blad och skott från roten. Först är det ilanddrivna materialet fortfarande grönt och ligger i högar eller bildar hela vallar. Senare blir bladen silvervita när klorofyllet försvunnit.

Louise avhandling handlar om hur ålgräsängar påverkas av anläggning av bryggor och den höga belastning av näringsämnen som förs till kusten. Näringen gynnar produktionen av växtplankton och trådalger som skuggar ålgräset. Men även hur det ändras när ålgräset försvunnit, att det blir allmänt mer grumligt i vattnet av sediment som virvlas upp när det blåser.  Avhandlingen består av fem artiklar.

6a%cc%8algra%cc%88sartikler

I det första arbetet presenteras hur anläggning av flytbryggor negativt påverkar ålgräsängar och behovet av ett samlat grepp och planering av utbyggnaden och fysisk påverkan av kustmiljön. I övriga fyra arbeten visas på betydelsen av valet av lämpliga lokaler om en återplantering av ålgräs skall lyckas.  Olika metodik testas både genom att plantera frön och skott med korta rhizom och rötter. En konklusion är att storskalig återetablering med frön inte kan rekommenderas då förlusterna av frön är stora. Däremot visade sig överlevnaden och tillväxten av planterade skott hög efter 1 och 3 månader.

7figur-a%cc%8algra%cc%88so%cc%88verlevnad

Så om förutsättningen på lokalen för att återetablera en ålgräsäng på en lokal finns, dvs olika miljöfaktorer som rätt salthalt, inte för hög grumlighet i vattenmassan av sediment eller plankton, är gynnsamma och inte permanent frilevande mattor av sågtång (Fucus serratus) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) etablerat sig som nytt habitat, kan det lyckas. Däremot lyckades inte planteringsförsöken på lokaler nära Marstrand, möjligen beroende på periodvis låga salthalter och grumligt vatten. Utöver avhandlingen finns referenser till en  Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige , en rapport från Havs- och Vattenmyndigheten 2016:9. I Kalmarsund startade Länsstyrelsen ett försök till återplantering av ålgräs sommaren 2016.

Blir spännande att se hur det lyckas i Östersjöns låga salthalt och hur bra de överlever en vinter!

Grattis till doktorstiteln Louise önskar vi på Tångbloggen!!

 

Read Full Post »

När jag kom ner till västkusten för tre dagar sedan var det högvatten efter en längre period med riktigt lågt vatten. Spåren på stranden var tydliga. Blåstångsplantorna var helt bruna och döda från uttorkning och lukten från uppspolade ruttnande ostron och blåmusslor kändes lång väg. Det låg också intorkade tunna skinn av brännmaneter ovanför stigen i gräskanten. Allt tecken på att det varit ett högvatten för ett tag sedan.

En massa ålgräs låg i stora högar utmed stranden nedanför vissnade bruna bohusmarrisp. Att vattenståndsväxlingen kan gå snabbt visade sig på söndagen då det sjunkit med över 40 cm och sundet nästan låg torrlagt igen.

Det ligger mycket tång och massor med vita tomma snäckskal i strandkanten och vita skalhalvor från det japanska jätteostronet tillsammans med havstulpaner på mörka stenar. Ett tydligt hösttecken på västkusten är de nästan genomskinliga kammaneterna som ser ut som tomma krusbär.

På stranden som ingår i skräpstudien på Saltö naturreservat, har skräpet som samlades in förra gången jag var där helgen 24-25 september, transporterats bort. Men en massa nya plastsaker har drivit in. De är definitivt det färgrika inslaget på stranden. Backar i grönt, blå och orange, dunkar och en bunt plasthandskar. Den blå plasthandsken hade massor med havstulpaner och hydroider växande på både ut- och insidan så den måste ha legat länge i vattnet. Hur länge går inte riktigt att bestämma. Arterna är också vanliga vid svenska kusten.

I vissa fall kan datummärkning vara riktigt intressant på ett annat sätt än som det var tänkt. Hittade en norsk mjölkförpackning, den var lite sliten och daterad bäst före 27 september!

Så eftersom stranden var städad från skräp i slutet av september så har mjölken troligen varit ute i sjön i flera veckor innan det hamnade på stranden på Saltö. Visst skulle det vara bra med både datummärkning och angivet vem som slängt i alla saker som flyter iland! När vinden vände spred sig en läskig lukt och jag fick syn på en död säl som kommit ganska långt i förruttningsstadiet. Det var dags att lämna stranden för denna gång. Kanske ligger det ett rent sälskelett där nästa gång?

Read Full Post »

Massor med döda fiskar låg inne vid kajen i Kuressaare, nedanför biskopsborgen. De var intrasslade inne ibland trådalger, mest tarmalger som heter Ulva intestinalis, tidigare kallad Enteromorpha instestinalis en grönalg som gynnas av mycket närsalter i vattnet.

dödfisk vallgrav

Vad hade hänt? Jo dagen innan var det en stor internationell övning att träna inför eventuella översvämningar i samband med kommande klimatförändringar. Allt vatten i vallgraven runt Biskopsborgen pumpades ut i havet. De större fiskarna samlades in och släpptes ut igen men massor med småfisk dog.

När man lyfte blicken och såg ut över vattnet gick det fort att glömma hur det såg ut närmast stranden och hur det ser ut på botten. Har sällan sett ett så spegelblankt hav!

spegling

På sandstranden en bit bort låg lite blad av ålgräs, Zostera marina, som drivit inland och bildade vackra mönster tillsammans med gult pollen från tallar.

ålgräs med pollen

Såhär års är det lätt att förväxla pollen med algblomning. På färjan tillbaka från Saaremma körde den igenom breda stråk med drivande pollen som ansamlats av vind och vågor på samma sätt som cyanobakterieblomningen senare på året. Dessa blomningar som ofta börjar i början av juli samtidigt med Almedalen, politiker veckan i Visby. Men som kan hålla på under juli och början av augusti beroende på tillgång på fosfor i öppna Östersjön.

pollen färjan

Om det blir stora rubriker i Sverige beror på väder och vindförhållanden och om blomningen driver in till Stockholms skärgård eller Öland och Gotlands badstränder. Driver den till Polska kusten hörs inte så mycket i svenska medier.Det är bara och vänta och se hur det blir i sommar!

Read Full Post »

Var på ön Saaremaa, Kuressaare för lite mer än en vecka sedan. När jag vaknade hade jag en fantastisk vy över Kuressaare biskopsborg som ursprungligen byggdes i trä och stod klar ca 1380.morgon från hotell fönstret

Staden Kuressaare var en populär badkurort under 1800-talet med stora trävillor och kurhotell. Den är väl värd ett besök och det blir fler resor framöver under kommande månader. Nu var vi där för att se hur arbetet fortskrider med Stockholms universitets Östersjöcentrums nya forskningsfartyg. Varvet ligger ute på en udde och vid stranden och där finns flera vindkraftverk som ger energi till anläggningen. Det första som min blick dras till när vi klivit ur bilden är vad som finns ilandspolat på stranden. Det mesta som låg i driftvallen var ålgräs från de stora grunda områdena utanför.

11strand vid varvet - vindkraft12ålgräsvall

Bygget går fort och styrhytten stod i hallen med ett spännande skimmer i de igensatta rutorna. Nästa gång kanske den är lyft på plats för nu går bygget av det nya fartyget fort. Men resorna ger mig andra möjligheter också.

styrhytt mot en färgsprakande framtid

Så jag passade på att få material insamlat för att ta hem till Sverige för fortsatta undersökningar av när smaltången anlägger sina nya förökningstoppar och hur länge de gamla finns kvar. När vi kom fram till hotellet möttes jag av Martin som stod där med två stora hinkar fulla med tång fastsittande på stenar. Det var också klart varför det var toppen att rummet hade en balkong där hinkarna kunde stå kallt under natten.

1hink från Triigi1Triigi plantor

Varje sten hade flera små tångplantor och några hade små unga plantor med en eller två förgreningar. Hur gamla dessa är vet vi inte men de studier som gjorts visar på att de växer klart långsammare än blåstång. Ibland de drygt 30 plantorna var det flera som fortfarande hade grenar med förökningstoppar kvar som inte börjat vissna.

2unga thalli3reproduktiv planta Triigi

Efter att ha plockat loss plantorna för att kunna transportera dem till Sverige – hittade jag en sten och samlade ihop alla olika arter som fanns i tången. Det blev en riktigt artrik bild, med blåmussla, två olikfärgade snäckor Theodoxus fluviatilis, trådar av rödalgen Ceramium tenuicorne, Gammarus, en liten hjätmussla Cerastoderma, havsgråsugga Idotea ibland trådar av grönslick och en liten skarpsill.

4sten med många arter

Ganska fantastiskt vad som får plats på en liten sten.

Read Full Post »

I fredags vaknade jag av att högtalaren ropade ut: ”Bästa passagerare, vi ankommer nu Åbo och ber att få göra er uppmärksamma på att städningen av hytter påbörjats.” Efter en sekunds förvirring fick jag grepp om var jag befann mig. Jag var ju på väg till min goda vän och kollega Tiina Salos disputation vid Åbo Akademi i Finland.

Tiina har gjort något som kallas för en double degree, vilket innebär att hon varit inskriven som doktorand vid två universitet samtidigt, och även försvarat sin avhandling två gånger. Redan för någon vecka sedan disputerade hon vid Roskilde Universitet i Danmark. Du kan läsa tidigare inlägg då jag varit nere och gjort experiment tillsammans med Tiina på RUC.

Ålgräs (Zostera marina) finns på hela norra halvklotet.

Ålgräs (Zostera marina) finns på hela norra halvklotet.

Men i fredags var det alltså Åbo och sjögräs som gällde. Titeln på Tiinas avhandling var: ”From genes to communities: stress tolerance in eelgrass (Zostera marina)”. Det som jag gillade mest med avhandlingen är hur Tiina gjort experiment på olika nivåer (genetisk individ, population, samhälle och juvenil vs adult) och visat på vikten av att inte bara testa vuxna stadier eller bara en population, samt att andra arter påverkar och påverkas av sjögräsets väl och ve.

I Finland är det ungefär samma upplägg på disputationer som i Sverige, men lite mer traditionellt och ordnat. Något som jag tyckte var kul var att Tiinas ena handledare, professor Erik Bornsdorff, kom in med en doktorshatt som ställdes framme på bordet för att markera att det var ett högtidligt tillfälle , och som stod där under hela disputationen. Jag funderade på om den hade samma funktion som the Sorting Hat på Hogwarts och var den som avgjorde ifall man klarat sig, eller om den delade ut vilken framtida forskning man skulle ägna sig åt. ”Du ska bli….ekolog!”

Från vänster: Tiina, Erik och Anne Lise. Notera hatten framför Erik.

Från vänster: Tiina, Erik och Anne Lise. Notera hatten framför Erik.

Tiinas opponent var den danska tångforskaren Anne Lise Middleboe från DHI (här kan du se ett litet föredrag om stenrev med Anne Lise) som bjöd publiken på en mycket givande och intressant diskussion mellan henne och Tiina. Självklart klarade Tiina det hela galant. Hon inledde med att nämna att hon gillar stress, och även om hon nog menade det som en faktor att arbeta med, så var det mycket passande för tillfället. Tiinas andra handledare i Åbo, docent Christoffer Boström satt i publiken och såg inte ut att vara orolig. Tiinas danska handledare, professor Morten Foldager Pedersen kunde tyvärr inte närvara på grund av ohemula mängder undervisning.

Efter disputationen bjöds det på tårta och kaffe, sedan var tog jag en tur i höstvackra Åbo innan kvällens karonkka på Svenska Klubben.

Tiina omgiven av opponent och handledare.

Tiina omgiven av opponent och handledare.

Det serverades god mat (svampsoppan var helt otrolig), gott vin och stämningen var på topp! En riktig energi-boost inför vintens mörker och jobb. Tiinas doktorand-kollegor och vänner hade förberett en tävling där de skulle pröva om Tiina nu var mer dansk än finsk, efter att hon bott några år i Danmark. Genom att välja Danmark eller Finland i olika val, fick hon en dansk eller finsk sak att ta på sig, så att vi kunde se hur hon utvecklats.

Dansk eller fink, det är frågan.

Bland annat fick hon välja mellan karelsk pirog och danskt smörrebröd, ett lätt val för Tiina som inte kan leva utan piroger.

När tävlingen var klar kom förra årets Sjögräsdrottning Camilla Gustavsson och krönte Tiina till Sjögräsdrottning 2014, med krona och spira!

Sjögräsdrottning 2014

Sjögräsdrottning 2014

Festen fortsatte till sent…eller tidigt… Jag hade träningsvärk i magen av allt skrattande dagen efter. Åbo är verkligen en trevlig stad, full av fantastiska människor. På återseende!

Read Full Post »