Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Zostera marina’

IPCC (The intergovernmental Panal of Climate Change) rapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar, släpptes i veckan. Rapportens resultat och slutledningar kring människans påverkan av klimatförändringar har diskuterats i media tillsammans med vilka åtgärder som kan sättas in för att minska utsläpp av växthusgaserna koldioxid och metan till atmosfären. En sammanställning om IPCC rapporten går att hitta på Naturvårdsverkets hemsida.

Resultaten som presenteras i rapporten utgår ifrån modellering och är på en stor övergripande skala, inte nere på den regionala eller småskaliga nivån, dvs hur kommer olika vegetationssamhällen på bottnarna i Östersjön att förändras? Går det att säga något om skillnader av effekterna på hårda klipp- och stenbottnar jämfört med sandiga och riktigt mjuka bottnar? Även om vi inte har några modeller på denna lilla lokala skala, vet vi en hel del om vilka arter som är vanliga och dominerar på respektive bottentyp och om de är marina eller sötvattensarter.

Under ytan i Östersjön finns ett rikt landskap med en mosaik av olika typer av vegetationsklädda bottnar. Det ekosystem som i många havsområden bedöms binda in mest kol är sjögräsängarna. I södra delen av Egentliga Östersjön, där salthalten är högre, dominerar sjögräset, ålgräs Zostera marina. Där kan det bilda större undervattensängar. Men ålgräs är en marin art som förväntas minska sin utbredning när tillrinningen av sötvatten ökar och Östersjön blir allt mer utsötad. Ålgräs försvinner när salthalten är under 4-5 promille. Gränsen för ålgräs går idag ungefär vid Ålands hav. Men det innebär inte att de stora grunda sedimentbottnarna blir tomma, helt utan vegetation.

Istället finns redan artrika undervattensängar där olika sötvattensarter, som ålnate, Potamogeton perfoliatus, borstnate, Stuckentia pectinata, axslinga, Myriophyllum spicatum och vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii, växer i blandbestånd. Och de kommer att breda ut sig allt mer.

Fotot är från Östersjöhuset på Skansen där det finns en utmärkt utställning om Östersjön idag och imorgon. På bilden syns en tångräka i förgrunden tillsammans med klotalg Aegagropila linnaei och många axslingor.

De kan bli minst lika täta som ålgräset, och binda in kol och samla sedimentpartiklar. Andra sötvattensarter som gillar grunda mjuka bottnar är olika arter av kransalger och många fler natearter och vattenpest kommer också att kunna öka sin utbredning i Östersjön om salthalten sjunker. 

Det finns gott om andra rotade vattenväxter i våra sjöar som kan ta över funktionen att binda organiskt material och ersätta ålgräset med sina komplexa underjordiska stammar och rötter. På detta tema kommer ett seminarium i serien Baltic Breakfast den 26 augusti på Stockholms universitet. Där kommer Florian Roth och Camilla Gustafsson (från Tvärminne Zoologiska station I Finland) att presentera forskning om förändringar I kustmiljöer kopplat till påverkan av klimatet. Seminariet sker på engelska. 

Read Full Post »

Det är jätteofta som någon säger eller skriva att äta sjögräs går bra och är gott! Tångbloggen har skrivit om detta flera gånger och nu blev det dags igen. För ett par veckor sedan skulle Sveriges yngsta mästerkockar (del 5) använda havets läckerheter till en god maträtt. 

Akvariet innehöll en liten guldfisk och några plast växter. Inga marina alger!

I uppgiften ingick att skapa en rätt av alger och sjögräs! Utmaningen var svår för det gällde att använda ”sjögräs” som en viktig ingrediens i maträtten de skulle laga till. 

En härlig låda med färska alger och pilgrimsmusslor att laga något på med.

För vad har kocken plockat med sig och visar kocken upp? – Den ena vackra och goda algen efter den andra men inga sjögräs!! För de går inte att äta. 

Rörhinna eller tarmalg som kan friteras och smakar lite som tryffel, eller olika arter av tare, stora brunalger som det går utmärkt att göra chips av eller linda in en bit fisk i.

En härlig rätt med pilgrimsmusslor, jordärtskockspure och friterad rörhinna!

Tångbloggen har skrivit om alla goda saker som går att kan laga till av alger som Du kan hitta utmed våra svenska kuster. Däremot går det inte att äta ålgräs, Zostera marina eller andra rotade vattenväxter. Ok, det kanske går men de smakar som gräs och går inte att tillaga så att de blir bättre. 

Tycker att vi lämnar gräs och även sjögräs åt kossorna på land respektive sjökor i havet som har möjlighet att bryta ner gräs i sina speciella magar.  När jag kollade upp att det verkligen inte är några arter av sjögräs som används i tropiska länder som mat för oss människor hittade jag som vanligt ett undantag. 

Tape Seagrass med en blomma och en frukt. I frukten bildas 6-7 st frön som kan ätas råa.

Det är sjögräset Tape Seagrass, Enhalus acoroides.  Den växer i tropiska marina områden och bildar stora undervattensängar ofta utanför mangroveskogen. 

Fröna har traditionellts ätits råa t.ex. i Australiens och Filippinerna. De lär smaka lite som vattenkastanjer. Men man äter inte bladen på sjögräset.

När det gäller alger, eller ”seaweeds” på engelska, är det helt annorlunda. Det går knappt en dag utan att det dyker upp något om algodlingar som är på gång även här i Sverige och inte bara alla de traditionella maträtter som blivit jättevanliga i Sverige, som sushi eller misosoppa utan också att man provar att äta chips av sockertare eller friterar rörhinna, som de gjorde i Sveriges yngsta mästerkockar.

Read Full Post »

Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.

Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.  

En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.

Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.

För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.

Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?

Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.

Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.

Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.

Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge. 

En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.

Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!

Read Full Post »

Under de senaste veckorna har det varit flera presentationer om vikten av att bevara och skydda ålgräsängar. Det finns många aktiviteter som påverkar ålgräsängar negativt. Hit hör fortsatt utbyggnad av hamnar, både stora hamnar för fartyg och mindre för fritidsbåtar. Den största negativa påverkan kommer från tillförsel av mycket näring från land via avrinning och direkt från avloppsreningsverk. 

Resultatet av hög närsaltsbelastning innebär ökad produktion av snabbväxande fintrådiga alger och mer organiskt material som sedimenterar ner till botten. På västkusten kan det vissa år etablera sig massor med små blåmusslor på bladen på ålgräset och tynga ner dem till botten. Blir det mycket fintrådiga alger kan de trassla in sig mellan skotten i ängen och också bidra till att ängen förstörs. Det bästa sättet att bevara ålgräset är att skydda ålgräsängarna så att inte påverkan blir så stor att ängen försvinner. Då kan det bli svårt och mycket kostsamt att restaurera en äng eftersom man då måste plantera tillbaka ålgräset för hand. På förra Baltic Breakfast var temat just hur och vad som behöver ske för att skydda och restaurera de kustnära ekosystemen.

För att kunna återplantera ålgräs på västkusten gäller det att miljön inte förändrats för mycket utan att förutsättningar för ålgräsets överlevnad fortfarande finns kvar.

Mer att läsa finns i detta policy brief. När vi pratar om ålgräsängar och vad som behövs för att skydda och eventuellt restaurera dem kan det verka som att de förekommer i samma miljöer på västkusten och i Östersjön. Men det finns också stora naturliga skillnader mellan dessa ängar på olika sidor av landet.  I denna illustration har jag försökt visa på några viktiga skillnader som kan påverka vad som händer i ängen under året. 

En illustration om skillnader och likheter mellan ålgräsängar på väst- respektive östkust.

Den största och viktigaste skillnaden är att ängarna på västkusten förekommer på lösa mjuka bottnar med mycket organiskt material, där sedimentet ofta blir syrefattigt. Där finns mer kol lagrat som samlats där under många, många år. På småstenar i ängen växer sudare, Chorda filum. Vanliga djur i ängen är strandkrabba, Carcinus maenas. Den är populär mat för bl.a. torsk och krabban hittar skydd mellan stenar och ålgräs. Olika räkor som hästräka (Crangon crangon) och olika arter av tångräkor, t.ex. den långfingrade tångräkan (Palaemon adspersus) lever bland ålgräset i skyddade vikar. Blåmusslor ligger som små klumpar på botten. Vissa arter som öronmanet (Aurelia aurita) förekommer i ängarna på både ost- och västkusten. 

Jämfört med västkusten hittar man ålgräset på mer sandiga lokaler i Östersjön. Innehållet av kol i sedimentet är klart mindre och det betyder också att ängen inte lagrar lika mycket kol som på västkusten. Ängarna i Östersjön är mer varierade när det gäller arter av rotade vattenväxter. Här förekommer arter som borstnate (Stuckenia pectinata) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) bladat med ålgräs och stenar med blåstång och sudare. Allt i en härlig blandning. Östersjöns ängar hittar man på mer vågexponerade lokaler som medför att organiskt material spolas bort.  Precis som på västkusten ligger det klumpar med blåmusslor på botten men i Östersjön blir musslorna inte lika stora på grund av den låga salthalten. Salthalten sätter också en utbredningsgräns för hur långt in ålgräset kan växa i skärgården och hur långt norrut den förekommer. I norra delen av Egentliga Östersjön blommar ålgräs sällan och ängarna består av en eller några få individer som endast förökar sig med rotskott. Det betyder att skulle den ängen förstöras genom för stor påverkan av närsalter och produktion av fintrådiga lösliggande alger, så kommer det att vara svårt till helt omöjligt att återställa den. 

Ålnaten håller på att vissna bort på hösten. För den med skarpa ögon syns småfisk i kanten på ålnatebeståndet.

När vintern kommer vissnar ålgräset och de olika vattenväxterna tillsammans med sudare ner och botten blir kal och tom. Det står kvar enstaka små övervintrande skott av de olika växterna. Det är då som de blandade ängarna i Östersjön, där det kan finnas ganska många stenar med blåstång, fortfarande kan ge gömställen över vintern till småkryp och fiskar. 

På västkusten har en ny främmande art hittat en växtplats i många ålgräsängar. Det är sargassosnärjan (Sargassum muticum) som bildar höga buskar inne på skyddade bottnar inne bland ålgrässkotten. Vi finner den också på andra ställen, som exempelvis pirkanter. Sargassosnärjan sitter på små stenar och skal. Men också den vissnar bort under hösten och kvar blir bara ett litet kort övervintrande skott. Inget att gömma sig i för en liten fisk eller räka. Över vintern vandrar fisk och småkryp istället ner på djupare vatten i väntan på att ljuset kommer tillbaka och temperaturen ökar så att ålgräs, andra vattenväxter och sargassosnärjan kan växa till igen.

Read Full Post »

Denna vecka pågår en jättespännande konferens för alla oss som är intresserade av vad som händer i våra kustmiljöer och då speciellt där växt och algsamhällen bidrar med ekologiska varor och tjänster.

Det finns fyra blå skogar utmed den norska kusten. De miljöer som främst diskuteras under denna konferens är tareskogen.

Två dagar har redan gått på konferensen som hålls av norsk nettverk for Blå skog. Du hittar ännu mer information om de norska marina miljöerna på hemsidan till Norsk institutt for vannforskning (NIVA). Jag lyckades vara med under tisdagens presentationer och kommer definitivt att delta under följande förmiddagar, mellan 9 -11.30. Sista dagen på fredag hålls föredragen på engelska. En av anledningarna är de fantastisk vackra undervattensbilder som visas under fika pausen.

Under pausen rullar vackra foton tagna av Erling Svensen/Havsforskningsinstituttet

Under dagen presenterades hur stora arealer av tång, tare och ålgräs (Zostera marina) som finns utmed Norges kust.

Bilden visar att vardera sockertång

Sockertare, (Saccharina altissima) och stortare (Laminaria hyperborea) är två tredjedelar av arealen och olika tångarter den sista tredjedelen. Ålgräs är bara 1 procent. En första presentation om hur tillståndet är i de olika bestånden presenterades också.

I norr har sjöborrar betat ner mycket av tareskogen.

Stora skillnader finns från norr till söder. Vissa tecken på återhämtning finns i de nordligaste delarna samtidigt som överväxning av fintrådiga alger minskar förekomsten av sockertare i söder. Mer om dessa förändringar kommer att presenteras i morgon. Då blir det också dykningar och vilka möjligheter till odling och skörd av tare som pågår och kan utvecklas.

Och hur är det – kan Blå skog minska utsläpp från kornas rapande eller bli nya ingredienser i hamburgaren?

Vi har tidigare berättat om möjligheten att ge kor rödalger för att minska utsläpp av metan. Innan konferensen är slut finns det säkert något mer att lära oss. Och inte minst hur vackra dessa tareskogar är och vikten av att nyttja resurserna hållbart!

Tareskog i en klippskreva. Frestande att se vad som finns längre fram.
Fotograferat under fikapausen från datorskärmen.

Read Full Post »

Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år.  Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.

Dags att stänga badhytten för året?

Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.

Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.
Fotspår i sanden.

Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.

Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.

Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.

Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.

Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.

När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.

När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.

Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.

Read Full Post »

För några veckor sedan gavs presentationer under huvudrubriken ”Människan och havet 2.0″ arrangerade av Havsmiljöinstitutet och Miljövårdsberedning.

Det finns ofta en konflikt mellan att skydda bottenvegetationen i grunda vikar och flader i skärgården och att nyttja dessa skyddade miljöer för att lägga till med båtar och bygga bryggor. Detta var ett av ämnena som togs upp under webbinariet på onsdagen

Bryggor hamnar ofta i grunda miljöer med känslig vegetation.

Ett exempel kommer från Nåttarö, och togs upp av Peter Karlsson, Svenska Båtunionen under mötet. På land finns det massor med information om vad som finns att se och göra på Nåttarö, som i huvudsak förvaltas av Skärgårdsstiftelsen. Här beskrivs var sandstränderna ligger med utmärkta badplatser och var bryggor och ankringsplatser finns samt mycket, mycket, mer men inget om hur det ser ut under ytan. 

En av de finaste grunda vikarna på Nåttarö är Östermarsfladen, som ligger i nordändan av ön. Det är också en populär hamn för fritidsbåtar. Tittar man på sjökortet får man veta att det är grunt och att viken är riktigt skyddad för blåst. Den information som saknas är hur det ser ut under ytan och vad som växer på botten. 

Ett förslag som framfördes av Svenska Båtunionen under webbinariet var att göra informativa kartor över hur det ser ut under ytan genom att lägga ihop informationen om bottenvegetation av ålgräs, Zostera marina och andra vattenväxter (betecknade i kartan med ljust blått och prickar = fanerogamer eller kärlväxter) med det vanliga sjökortet.   

Marin naturinventering av Nåttarö visar vilka artsamhällen som finns under ytan.

Just för Nåttarö finns inventering av bottenvegetation runt hela ön som genomförts i Länsstyrelsens regi. Genom att koppla samman denna information med hur stränderna ser ut kommer besökarna att få en annan upplevelse om hur land hänger ihop med havet och det som finns på botten. 

Östra och västra sidan på Nåttarö skiljer sig tydligt under ytan.

Det syns tydliga skillnader mellan de olika sidorna av ön. På den västra delen av ön finns det tät vegetation av olika samhällen av vattenväxter (markerat i blått, ju mörkare färg dessto tätare bestånd), tillsammans med Fucus vesiculosus, blåstång (i mörkbrunt) där det är mer klippbottnar. På lite blandade bottnar med stenar och mjukt sediment är ängar av Chorda filum , sudare vanliga markerat i gulbrunt. 

På öns östra sida är kusten brantare med fler klippstränder där det växer Fucus/blåstång och ännu djupare olika rödalger. Här kan det löna sig att snorkla och se hur rikt djurlivet är på en klippbotten i Östersjön. I den nordöstra delen av ön dominerar blandade bottnar med stenar och en rik vegetation av sudare /Chorda

Allt eftersom tiden går och tekniken utvecklas kommer det att finnas mer och mer information om hur undervattensmiljöerna ser ut. En sådan ny teknik är att fotografera med drönare. Även om det är svårt att avgöra vilka alger och vattenväxter som förekommer på lite större djup. Andra metoder är att använda drop- video. Med denna kunskap blir det lättare att genomföra olika skyddsåtgärder som t.ex. sker just nu i Östermarsfladen där ett större antal bojstenar placerades ut i våras för att minska ankringsskador på ålgräsängen. Samtidigt testades att så blåstång på bojstenarna. Tångbloggen återkommer snart med den första rapporten om det blivit någon lyckad sådd av blåstångsgroddplantor. 

Read Full Post »

Måndagens medverkande var Sam Dupont och Kerstin Johannesson båda från Göteborgs universitet, tillsammans med Bo Gustavsson, Stockholms universitet och Lars Arneborg, Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut, SMHI.  Ordförande var Emma Norhén som också är ordförande i Miljövårdsberedningen.

De medverkandes presentationer och diskussioner gav mig lite tankar som jag vill dela med mig. En fråga som bara snuddades vid var hur Östersjön med sin unika blandning av sötvattensarter och marina arter kommer att påverkas av de förväntade högre vattentemperaturer kombinerat med lägre salthalt som klimatförändringar innebär. 

Det har gjorts en del studier av marina arter som vandrat in i Östersjöns brackvatten för ca 8000 år sedan. Då gick Östersjön från att ha varit en insjö, Ancylus sjön till att bli Littorina havet. En jätteförändring för alla sötvattensarter. Efter att isen drog sig tillbaka så höjdes successivt landet och sunden i Danmark grundades upp och vattenutbytet blev allt mindre. Du hittar mer att läsa om de stora förändringar som skett och havets geologiska historia på Havet.nu.

Ancylus sjön – isen drar sig tillbaka. Mycket av dagens landområden ligger under ytan.
Littorina havet. Landhöjningen fortsätter och Östersjön blir långsamt mer avsnörd.

Under de senaste 7000-8000 åren har många marina arter vandrat in i Östersjön. De visar på tydliga genetiska anpassningar till denna nya miljö – som har en relativt sett låg salthalt, knappast något tidvatten men stora variationer i vattenstånd. Dessa förändringar har skett mycket snabbare genom ökade halter av växthusgaser i atmosfären.  Idag finns tre tångarter i Östersjön, blåstång (Fucus vesiculosus), sågtång (Fucus serratus) och en nu för Östersjön unik art smaltång (Fucus radicans). Smaltången har hunnit utvecklas under de 7000 år som salthalten varit någorlunda stabil i Östersjön.

Tre viktiga tångarter på Östersjöns klipp-och stenbottnar.

Med klimatförändringen förväntas det regna mer, vilket gör att mer näring kommer att rinna ut med åar och floder från omgivande marker.  Det kommer att bli viktigt att redan nu göra åtgärder som bidrar till att binda näringen på land och minska tillförseln av näring till Östersjön. Detta kan göras genom anläggning av våtmarker, som dessutom kan fungera som lekplatser för gädda och abborre.

Salthalten kommer att minska i Östersjön.  Bottenviken och Bottenhavet kommer att mer och mer likna stora sjöar. På samma sätt kommer de innersta delarna av skärgården att bli mer utsötade.  

Storskalig bild av salthalten i Östersjöns ytvatten som påverkar de grunda produktiva miljöerna.

Den översiktliga kartan på salthalter visar helt annat än när vi går in till kusten där alla våra stora floder mynnar och förändringen i salthalt kommer att  märkas mycket snabbare.

De marina arterna som delvis hunnit anpassa sig under denna korta period i Östersjöns historia när salthalten var tillräckligt hög, som kommer att tvingas flytta söderut. Och efter dem följer en massa sötvattensarter. När det gäller fleråriga stora alger på klipporna finns det inte några som kan ersätta tångarterna men på mjuka bottnar finns det många fler arter som kan stå för syreproduktion och ge skydd åt fiskyngel och småfiskar. Ålgräs, Zostera marina har med andra ord många arter som kan ersätta den på de grunda bottnarna i Egentliga Östersjön. 

Många kustområden har låga salthalter. Med ökat regn och mer avrinning kommer de att bli allt mer utsötade. Marina arter försvinner och sötvattensarter tar över. Kartan från Svealands kustvattenvårdsförbund.

Så, om dessa funderingar stämmer borde vi väl inrikta den långsiktiga planeringen på att skydda de grund lekmiljöer för fiskarter som gädda, abborre och gös. Och mynningsområden för vandrande lax. Dessutom blir det speciellt viktigt att fundera mer kring vilka sötvattensarter som kommer att stå för viktiga funktioner i en allt sötare Östersjön? Blir det rotade vattenväxter som betydelsefulla syreproducenter? Hur gör vi så att det finns gott om sötvattenssnäckor, små kräftdjur och larver som mat till fisken? Och skall vi starta odlingar av främmande arter som vandrarmussla (Dreissena polymorpha) och kinesisk ullhandskrabba (Eriocher sinensis)?

Kinesisk ullhandkrabba – kan bli en delikatess i framtiden?

Det finns så många på vilka åtgärder vi bör satsa på för att möta klimatförändringarna. Några kanske kommer att tas upp på onsdag när ämnet är ”Kusten -där alla vill vara”.

Read Full Post »

Här kommer en första rapport om ett aktuellt projekt att minska ankringsskador på bottenvegetation i Östermarsfladen vid Nåttarö som presenterades i TV för två veckor sedan, den 22 juni. I detta projekt kommer två positiva effekter på miljön att göras samtidigt.

1 Cissi Wibjörn berättar om projektet

Cissi Wibjörn, Skärgårdsstiftelsen berättar om projektet när bojstenarna sattes i sjön en solig men lite blåstig dag.. Forskare från Stockholms universitet, institutionen för ekologi, miljö och botanik bidrar till projektet när det gäller etablering av blåstång och dykinventeringar av hur bottenvegetationen i viken ser ut.

På bilden syns hur stora bojstenarna för att göra det möjligt att förankra sin båt och slippa lägga i ett ankare. Det är 25 stycken bojstenar som sätts ut i viken.

2 ankringsbojar körs ut

Effekterna kommer att följas upp hur väl och snabbt bottenvegetationen kommer att kunna återhämta sig från gamla ankringsskador. I resten av Östermarsfladen går det bra att ankra som tidigare enligt Skärgårdsstiftelsen. Projektet startade med en undersökning av bottenvegetationen som dominerades av ålgräs, Zostera marina och andra rotade vattenväxter. För framtiden är det viktigt att hitta lösningar där båtlivet och behovet av att skydda miljön i grunda skärgårdsområden kan samsas. Här kan denna typ av projekt bidra.

3 dokumentation av bottenvegetation

Genom att placera ut dessa stora hårda ytor finns också en utmärkt möjlighet för blåstången att etablera sig på bojarna. Men för detta behövs att grenar av blåstång fästs en bit ovanför bojstenarna.

4 Blåstång fästs ovanför bojstenarna

Knippen med blåstångsgrenar med förökningstoppas har knutits fast på bojstenen. Dykarna fäster också kakelplattor på bojstenen som kommer att tas upp senare i sommar eller början av hösten för att kontrollera hur etableringen lyckats.

Knippen med blåstångsgrenar från både hon-och hanplantor knyts på bojlinan på 17 av de 25 bojstenarna. De övriga åtta bojstenarna utgör kontroller med syftet att få en uppfattning om hur insatsen att så tång kan påskynda etablering av blåstång.

Blåstångens förökning startade för en månad sen i Stockholms norra skärgård den 5 juni. Närmaste kvartsmåne efter det att bojstenarna satts ut inträffade den 28 juni och fullmånen är idag den 5 juli, så det bör finnas goda chanser för en nyrekrytering av blåstång på bojstenarna. Det är också möjligt att ett litet utsläpp kan ske den 13 juli om inte förökningstopparna hunnit bli helt övermogna.

För den som är speciellt intresserad av hur man kan restaurera blåstångsbestånd läs gärna vår nya manual ”Restaurering av blåstångssamhällen i Östersjön – en handbok”.

Så nu är det bara att vänta med spänning på att se hur etableringen lyckas.

Tångbloggen lovar att återkomma när kakelplattorna plockas upp och berätta om resultaten.

Read Full Post »

Här kommer ett vykort från svenska västkusten postat förra veckan. Stränderna finns på Saltö och Tjärnö, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium och Strömstad. Det fanns knappt någon norskregistrad bil på parkeringen, bara svenska besökare under helgen. Ingen trängsel på stränderna. Det var länge sen sist – närmare bestämt sent i oktober 2019. Under senhöst, vinter och vår har det blåst mycket och de stora tångvallarna som låg uppspolade på en av stränderna på Saltö har helt försvunnit.

Nu i maj var det lågvatten, soligt och en fin sandstrand hela vägen fram till våtmarken där Iris pseudacorus, den gulblommande svärdsliljans blad lyser vackert gröna. Blommorna får vi vänta på ett tag till.

3 Panorama Saltö 20200522

Förväntansfulla blad av Iris

Fläckar med kraftigt grön strandmålla, Atriplex littorialis, står kvar på stranden genom att dess rötter lyckats med att hålla kvar sanden. Det syns att den sitter på en liten upphöjning.

4 Strandmålla Saltö 20200522

I bakgrunden på panoramabilden syns brunbrända tallar. Detta är resultatet av en mild vinter och att det genom blåsten sprutat och stänkt saltvatten på tallens skott. Den milda vintern och saltpåverkan har resulterat att de delvis torkar bort.

En annan vanlig art på stränderna som har ett välutvecklat rotsystem som inte vågorna tycks spola bort så lätt är strandaster, Tripolium vulgare.

5 Strandaster , bonsai 20200522

På bilden sticker de gamla delarna, 1-2 dm upp ut sanden och nya skott håller på att växa ut. De kommer kanske att se ut lite som ett ”bonsai” strandaster träd när de börjar blomma senare i sommar. Bladen till strandaster anses vara en delikatess och finns på Skandinaviens stjärnkorgar. De har en krispig konsistens. Återkommer med ett bjogginslag om alla goda örter som växer just på stränder.

6 döda krabbor i tångvall20200532

Det låg också massor med krabbor på stranden Både de som levt när de hamnade på land och flera tomma skal av strandkrabba (Carcinus maenas) som tyder på att de ömsat skal. På andra ställen låg det skal av bläckfisk och ett speciellt intressant fynd var en massa skal av ostronpest, Crepidula fornicata, som fortfarande hade sitt innehåll av kött.  Det måste ha blåst bra för att spola upp dem och samla ostrontjuvskalen högt uppe på land.

7 Strandfynd ostrontjuv mm20200522

En liten samling med krabbskal, skal av ostronpest med sitt köttinnehåll och små bläckfisk skal. Till höger ligger ett skal av islandsmussla, Arctica islandica med många trekantsmaskar, Pomatoceros triqueter som bildar ett fint mönster på skalet. Det ligger också ganska många torkade döda vita Halichondria panicea, brödsvamp, som levande brukar ha en gul-grönaktiv färg.

Våren har kommit längre på västkusten än i Östersjön. Detta syns på att det börjar dyka upp gula ansamlingar av pollen från tallar i vattnet. Tillsammans med några lösa blad av ålgräs. Ännu dröjer det med algblomningar.

8 Tallpollen o ålgräs 20200520

Read Full Post »

Older Posts »