Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘västerhavet’

Detta är tiden på året när det är dags att inte bara göra olika resor i minnet utan också att försöka summera året som gått. Vem som vunnit Guldbaggar, vilka filmer som haft mest tittare eller andra större och mindre events. Så precis som i TV och övriga media kommer här några av Tångbloggens toppnoteringar och lite annat och det avslutas såklart med årets spaning för 2019.

Som alla år är ”The Algal Bloom”, eller för att vara korrekt cyanobakterieblomningen ett säkert kort under sommarens nyhetstorka. Det är därför knappast ens en någon sport att tippa rätt och så blev fallet även 2018, som ju var ett ovanligt torrt och varmt år. Då blir det ju extra fint att istället för att kissa i havet – vattna någon liten torr växt uppe på land.

4 vass, drivande alger, tång o cyanobakterier (kopia)

En bred kant av cyanobakterier i kanten utanför drivande blåstång och ett vassbälte.

Samtidigt noterade vi på Tångbloggen andra algblomningar, t.ex. en kraftig rödfärgad blomning av dinoflagellaten Peridinium catenatum vid Askölaboratoriets brygga. Men den kom och försvann lika fort.

Peridinium cat blomning askö

Stockholms universitets Östersjöcentrum besökte Almedalen med sitt välutrustade nya forskningsfartyg R/V Electra. Med ombord fanns en utställning om problem i Östersjön som överfiske, övergödning, miljögifter och nedskräpning, främmande arter och olika åtgärder för att förbättra miljön samt vilken påverkan klimatförändringar kan komma att få på ekosystemet. Här deltog vi på Tångbloggen och från Östersjöcentrum med bland annat en presentation om nya arter i Östersjön och vad klimatförändringar med ökad nederbörd och avrinning till Östersjön kan innebära för arters utbredning i Östersjön.

Som med alla spaningar finns redan flera ”Blå Tillväxtprojekt”, t.ex. musselodling för att ta upp näring ur havet. Och hur skalen kan användas till kyckling foder. Publiken fick gissa vilket ägg som kom från hönor som fått musselskal i sitt foder.

 

 

 

Musselrep från Ecopelags odlingar i Stockholms skärgård visades på forskningsfartyget Electra’s däck i Almedalen.

Några av projekten går ut på att plantera ålgräs i områden där ålgräsängarnas utbredning minskat. Man undersöker även om ålgräs kan bli räddningen när stranderosionen förväntas öka i samband med kommande klimatförändringar och stigande havsnivåer. I Kalmar har också försök med att återplantera ålgräs startats i år. Här kan vi vänta på intressanta resultat till våren. Ett aktuellt projekt presenterades i STV i oktober som jag tursamt nog var uppe på morgonen för och hann fånga några bilder av.

1 Stranderosion 1 Skåne

Detta är ett samverkansprojekt där Region Skåne tillsammans med kommuner och Lunds universitet kommer att testa flera metoder för att mildra stranderosionen. Projektet kommer att pågå under fyra år och kostar totalt 45 miljoner kronor med EU som den ena av finansiärerna. Dels kommer man att bygga strandfodringar, vilket är aktuellt för många kustområden där landhöjningen inte är tillräckligt stor med tanke på kommande höjningar av havsnivån när glaciärerna smälter. Men det som direkt fångade mitt intresse var testerna med att plantera ålgräs.

2 Stranderosion Ålgräs 20181031

Biologer från Lunds universitet kommer att testa om 40 000 ålgräsplantor kan fungera för att stoppa och minska vågornas påverkan. En personlig reflektion är att mycket stora delar av ålgräsets biomassa som producerats under året normalt spolas iland på höstarna i oktober. Det syns också på bilderna att det ligger stora drivor av ålgräs på stranden. Och att Zostera marina, ålgräs, inte börjar växa till igen förrän till våren när temperaturen och ljuset kommer tillbaka. Så skyddet kanske inte blir så stort under senhöst och vintermånaderna, när det ofta drar in stora stormar utmed kusterna i Östersjön. I klippet kan du se hur de små ålgräsplantorna ser ut och hur man tänker sig att de kan bidra till att lösa problemet med stranderosion.

Kan du skilja mellan grönslick och ålgräs? Klicka här om du är osäker.

2018 var också året när det svensk-finska projektet FunkVeg fick tillökning med en doktorand i form av Roxana Preston. Under året har hon hunnit med att vara både i fält och att arbeta mycket inne på laboratoriet. Hon har till och med hunnit starta en egen blogg om hur det går för henne i försöken att ta reda på mer om den frilevande blåstången i Östersjön. Det ska bli spännande att följa hennes arbete.

dav

Roxana i gott säl-skap

 

Vi har även under året haft en del experiment i fält ute i Trälhavet, där vi har undersökt förutsättningarna för blåstångens återkomst. Vi vill rikta ett STORT TACK till alla er som sett våra försök och låtit dem ligga kvar. Guldstjärnor till er alla. Vi vill även ännu en gång passa på att tacka markägarna som vi kontaktade för att vi fick ha våra stenar och galler på dessa platser. Guldstjärnor till er också. Flera av experimenten kommer att sammanställas under vintern och förhoppningsvis hjälpa oss ta fram rekommendationer för hur man bäst kan återställa hårt utsatta blåstångsmiljöer i vår Blåstångsmanual.

Så Tångbloggens nyårsspaning för 2019 är att det kommer massor med nya Blå Tillväxt-projekt där målsättningen är att producera mer mat och bättre nyttja Östersjöns resurser och produktion, vilket vi såklart kommer att rapportera om under 2019. Även om förutsättningarna i Östersjön inte är lika bra som i den marina miljön på västkusten eller ännu bättre i Norge.

Och apropå Norge kan vi rapportera om ett projekt  där man samlar in och odlar upp sjöborrar (kråkebollar) och säljer dem för konsumtion. Sjöborrarnas rom, uni, är en läckerhet som sushi-älskare gärna betalar bra för. ”Kråkebollar blir økonomisk gullgruve” som de skriver i artikeln, samtidigt som insamlingen av dem förbättrar den marina miljön. I Norge har man nämligen länge haft problem med att enorma mängder av sjöborrar har ätit upp stora delar av den norska tareskogen, vilket haft negativa effekter på det norska marina livet. Nu hoppas man istället på en återhämtning av tareskogen i takt med att sjöborrarna minskar i antal. Tänk att kunna bli rik och skapa en ny ekonomi ”Urchinomics” genom att samla in och odla sjöborrar, Strongylocentrotus droebachiensis!

Foto: E. Schagerström

Omnomnom…Dröbakk-sjöborren är glad i tång, minsann. Här mumsas det på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Avslutningsvis vill vi på Tångbloggen tacka ER kära läsare, för att vi i år hade 19 700 besökare och över 31 000 views! Det får oss att vilja anstränga oss än mer för att ni ska få ert ökande behov av tångnyheter tillfredsställt även under 2019.

Gott nytt tång-år önskar Lena och Ellen!!

I hörnan såklart

Annonser

Read Full Post »

Maj månad 2018 slog värmerekord! Senast maj var lika varm var 1977. Värmen får inte bara växter på land att blomma tidigare utan tillväxten hos alger startar också tidigare. Så vad kan vara lämpligare som månadens alg för juni än en art som är gyllengul som solen och heter gullsudare (Halosiphon tomentosus). Det är en typisk vår – försommar art som går att hitta från mars – juni utmed svenska västkusten och in i Östersjöns bräckta vatten ända till Södra Kvarken där den blir allt mer ovanlig.

 

Den liknar sudare (Chorda filum) men kännetecknas av de långa ogrenade färgade håren som står lite snett uppåtriktade och klär in hela den långa ca 3 mm tjocka tråden utom längst ner. Det latinska artnamnet ”tomentosus” betyder hårig vilket är ett utmärkt namn för arten.Bålen blir ca 0,5 m lång i Östersjöns bräckta vatten men som många marina arter kan den bli längre saltare vatten. Trådarna sitter ofta några stycken tillsammans från en liten rund fästskiva.

Den växer på lite mer vågexponerade klippor och på t.ex. blåmusselskal ner till ca 5-6 meter max ca 12 meters djup. I slutet på växtsäsongen när den tappar sina färgade hår kan den förväxlas med sudare som också tappar sina i början av säsongen ofärgade vita hår.

Gullsudare har två olika livsstadier precis som sudare, där sporofyten är det stora synliga stadiet och det könliga stadiet är mikroskopiskt. På tråden sitter bruna assimilationstrådar/hår, korta ljusa parafyser och små enrummiga mörka sporangier.

Det könliga stadiet, gametofyten består av några celler som bildar en mikroskopisk tråd. Detta stadium finns under resten av året färdigt så att det nästa år från de flerrummiga gametangierna kan växa ut nya gullsudare. Om denna extremt varma vår är gynnsam för gullsudare får vi vänta på att veta till nästa år. Då måste både förökningen av gametofyter bli hög, överlevnaden god och förhållandena för tillväxten hos sporofyten nästa vår vara gynnsam.

Rapportera gärna på Artportalen var du hittar gullsudare utmed kusten.

Read Full Post »

Många av Tångbloggens läsare har kanske läst HAVET rapporten, där tillståndet i våra svenska havsvatten från den miljöövervakning som utförs har sammanfattats årligen eller vartannat år. I rapporten har man kunnat se förändringar över tid för parametrar som kväve, fosfor, vitmärlor, blåstång och miljögifter. Rapporten har även innehållit fördjupningsartiklar på några av områdena som övervakas. Det finns mycket intressant att hämta genom att läsa tidigare nummer.

Havet 2015:2016

Nu har tiden kommit för att lämna den tryckta rapporten och istället gå in i den digitala eran. På årets Vattenmiljöseminarium samlas utförare och tjänstemän, myndigheter och forskare som alla håller på med vattenförvaltning, både salt och sött. Diskussionerna i år gäller hur vi bäst presenterar tillstånden i våra svenska vatten, allt vatten, med upplägget ”från källa till hav”. Det är en spännande process som kommer pågå under 2018 och målet är att den nya sidan ska lanseras vid årets slut. Målgruppen kommer vara både tjänstemän som arbetar med vattenfrågor, med tyngdvikten på data och statistiska analyser. Men det kommer även finnas en ingång för intresserade personer som inte nödvändigtvis arbetar med eller är utbildad i dessa frågor. Då presenteras och förklaras bakgrunden till varför man mäter något och hur samt att data läggs upp i mer övergripande format.

Vi kommer självklart följa processen och lägga upp länkar till sidan så fort de kommer ut ur ugnen, rykande färska, här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Vi önskar alla ett riktigt gott nytt år! Traditionsenligt handlar det första blogg inlägget om månadens alg, en vacker rödalg. Färgen på bålen är röd som blod, därav namnet sanguinea som betyder just blod på latin. Den har många bladliknande båldelar, runt 5-20 cm långa och flera cm breda, som växer ut ifrån den gamla mittnerven. Det gamla svenska namnet på algen var nervtång. Bladen har en tydlig mittnerv och finare sidonerver.

Bladen vissnar bort under vintern och istället bildas små ca 5 mm stora förökningsorgan, tetrasporangier och karposporofyter. Tetrasporangierna sitter i små avlånga skott och karposporofyterna i små runda skott på ett litet skaft. Ribbeblad växer från ca 4 meters djup ner till ca 20-25 meter. Så om du inte dyker gäller det att hitta dem uppspolade på stranden. Med lite tur kan du nog hitta dem ilandspolat i tångvallen, men då gäller det att leta ordentligt.

bild 2 förökningsstadier Ribbeblad
Bilden är tagen ur boken Havets växter av Aase Kristiansen som är översatt av Ulf Svedberg. Illustrationer av Susanne Weitmeyer.

Som många marina algarter blir ribbebladet förkrympt så att det nästan inte går att känna igen när de växer i Östersjöns låga salthalt. Här blir de ca 9 cm långa och 3 mm breda, men mittnerven syns fortfarande tydligt.

bild 3 Ribbeblad Östersjön

Såhär års finns det inte så mycket att samla in till herbariet och pressa, just eftersom det även i havet är vinter och många av de fleråriga arterna som ribbeblad vissnar ner. Det är ju också kallt i vattnet så istället kan det ju vara läge att ta fram sina penslar och färger och sätta sig och måla. Blir det riktigt fint så varför inte rama in bilden och hänga på väggen eller ge bort som present?

Tavla med ribbeblad

Ett nyårslöfte eller bara för att det är roligt att göra, är att samla och pressa alger. Vill du bevara dem och se till att de inte tappar färgen, håll dem mörkt eller plasta in den, som i denna lilla algbok som jag och min son gjorde 1999 på Tjärnö marinbiologiska station under Stockholms kursen.

Lilla alg boken

På det exemplaret av ribbeblad vi pressade syns också att den gamla mittnerven från fjolårsbladet har en massa påväxt av mossdjuret, Electra crustulenta, och att bladen börjar bli lite påväxta av mossdjur och havsbortsmasken Spirorbis spp. Ribbebladen börjar se lite slitna ut redan i juli månad. Men färgen har hållit sig fint – trots att det snart är 20 år sedan.

Ribbeblad pressad

Read Full Post »

Det har kommit in några frågor om vad det kan bero på att det ligger ovanligt mycket tång ilandspolad utmed stränderna i Stockholms norra skärgård?

Att blåstång spolas upp på stränderna sker mer eller mindre efter varje gång det har blåst eller stormat. Var tången samlas och på vilken strand beror på hur det ser ut i vattnet utanför. Antingen att det växer mycket tång på stenar och klippor från nära vattenytan ner till flera meters djup eller kan det ligga löslevande tång på botten inne ibland de rotande vattenväxterna. Hur mycket som man kan hitta på stranden beror också på hur det ser ut uppe på land ovanför vattenytan. De ställen där det mesta materialet samlas är inne i viken där det finns en sand- eller grusstrand och där det inte växer vass utanför som hindrar tången att spolas iland. Även om den först flyter utanför en klippstrand blir inte heller liggande kvar där utan driver vidare längre in i närmaste vik. Så här års har de vissnande skotten både flytblåsor och uppsvällda förökningstoppar som håller dem drivande i ytan.
drivande tång med förökningstoppar

Detta kan få dem att driva långa sträckor. Till exempel åker man med färjan mellan Sverige och Finland kan man se flytande tång långt ute till havs. Detta foto tog jag för ett år sedan 2016, i början av juli på väg hem från Almedalen och Visby. Långt från land.
drivande tång till havs

Hur högt upp på land tångvallen bildas beror på faktorer som hur högt vattenståndet var när tången drev in och hur mycket det blåste. Det betyder t.ex. att det kan bildas flera större och mindre vallar utmed stranden. Längst in, högst uppe, ligger den gamla tångvallen som byggs på med mer material år efter år och där landväxterna frodas genom alla näringsämnen som finns i tången.
två stora tångvallar i Råttviken

Det finns två perioder på året när det ofta driver in blåstång. Den första är nu i juli-augusti, den andra kommer under senhöst och vinter. Båda är naturliga processer i Östersjöns tångsamhälle.

Nu i juli –augusti lossar blåstångens grenar med förökningstoppar som vissnat. De har vuxit till under försommaren, mognat, släppt sina ägg och spermier och vissnar sen. De stora grenar med uppsvällda förökningstoppar rycks lätt loss från sitt fäste, flyter bra och driver iland med vågorna när det blåser. Ju mer tång det finns utanför i viken eller sundet desto mer kan driva iland och bilda en tångvall. Mycket tång såhär års betyder att det finns gott om tång i vattnet utanför och är ett naturligt steg i tillväxten och blåstångens livscykel under året.

Nästa stora tillskott till tångvallen brukar komma under höst och vinterstormarna när större plantor rycks loss av vågorna eller skrapas loss av isen på vår-vintern när is driver in och rycker loss plantor. Precis som nu på sommaren beror mängden på hur mycket som finns i vattnet utanför och är en naturlig process som upprepas årligen.

Det har successivt skett en ökning av förekomsten av blåstång i Stockholms skärgård och kring Gräsö- Singö. Både att tångbältet är tätare och att den kan växa djupare ner i vattenmassan beroende på att siktdjupet ökat d.v.s. vattnet blivit klarare och tillgången på ljus bättre.

Vi på Tångbloggen blir glada åt att få rapporter från er alla om vad ni ser när ni är ute och åker båt eller hittar på stranden vid sommarstugan både någon stans i Östersjön eller på västkusten där vi spenderar en hel del tid också. utmed kusten i Västerhavet kan det finnas många olika arter och spännande fynd.

Read Full Post »

plastskra%cc%88p

Har fått några foton från en strand i Nha Trang, ett populärt resmål i Vietnam. Det är skulpturer av delfiner ute i vattnet som ser ut att leka och dansa i massor av plastskräp. Det är nog länge sedan de fanns där på riktigt. Att det finns fina korallrev finns längre ut från kusten är svårt att tro.

Var i norra Vietnam för ett år sedan och tog lite bilder på skräp på stranden där- det var inget emot detta.Där låg det mer avfall från familjen som bodde vid stranden inne i mangroven. Bland annat  ett trasig blommigt kärl.Här vid stranden i Nha Trang ser det ut som om mycket både slängs direkt i havet och kanske blåser dit från närliggande soptippar. Det finns plastskräp även på svenska stränder som syns på bilderna nedanför.

Jag brukar ju skriva om vad för plastsaker som driver iland på Saltö, en ö strax utanför Strömstad, speciellt efter att det blåst. Många saker kommer långt bortifrån och driver hit med strömmar- även om det inte gör saken bättre.

Detta att slänga plastföremål i naturen eller dumpa till havs går ju att åtgärda relativt enkelt. Det är däremot svårare att både förstå hur mycket av plast, allt ifrån mikroplaster i kosmetika till partiklar från bildäck och hur mycket som kommer från båtbottenfärger och avskrap?? Vad kan passera våra reningsverk?

Så är du intresserad av att få veta mer om just källor i Sverige så kolla på Ekotoxbloggen. Den är skriven av Marie Löf, som just forskat kring dessa frågor på Östersjöcentrum. Fler bloggar och fakta om hur havet mår hittar du på Östersjöcentrums hemsida.

Read Full Post »

I februari kommer månadens art att handla om två nära besläktade arter av brunalger som båda tillhör familjen Scytosiphonaceae.

Den första arten är brunbindel, Petalonia fascia, en marin art som inte klarar att leva i lägre salthalt så den förekommer inte inne i Östersjön. Den är däremot vanlig utmed kusten i Nordsjön och utmed svenska västkusten. Dessa exemplar hittade jag intorkade på en av lådorna som drivit iland efter stormen Urd, på en strand nära Tjärnö marinbiologiska station, vid Strömstad. För att undersöka vad det var för något som satt på lådan, tog jag försiktigt loss de tunna brun-gröna platta hinnorna som var fästa med en liten, liten skiva. Namnet Petalonia fascia avslöjar en del om hur algen ser ut. Petal betyder blad och fascia betyder band på italienska.

Den andra marina arten heter korvsnöre, Scytosiphon lomentaria och är precis som brunbindel en art som du kan hitta under den kalla årstiden. Den kan bilda ett bälte nära vattenytan i ytterskärgården på västkusten under tidig vår- och försommar. Den blir mer ovanlig i södra Östersjön och norrut från Öresund till Södra Kvarken, där salthalten blir för låg för att den skall kunna överleva. Trådarna är gulbruna och kan bli ca 25 cm långa och ca 1-2 cm breda. De är ihåliga och har tydliga insnörningar så att de ser ut som en rad med små prinskorvar, vilket gett arten sitt svenska namn. Scytos betyder skinn på grekiska, siphon betyder rör och lomentaria betyder insnörd på latin. Så med lite kunskaper i de gamla klassiska språken ger det latinska namnet information om hur algen ser ut.

3scytosiphon-ma%cc%8alning-l-kautsky

Båda arterna har en komplicerad livscykel. Det är de stora trådarna hos korvsnöre eller bladformiga delarna hos brunbindel som syns för blotta ögat och finns under tidig vår- försommar. Dessa är det könsliga stadiet hos algen, som kallas för gametofyt. De växer ut ifrån en liten millimeter skiva som algen är fäst med mot botten. Dessa små skivor finns under resten av året, och är algens andra stadium, d.v.s. sporofyten.

4stenyta-med-sma%cc%8a-fla%cc%88ckar-skorpor-av-alger

Det går inte att se om det som syns på en sten som små bruna hinnor eller fläckar är sporofyter, som kommer att utvecklas till våren så att stenen täcks av långa korvsnören. Bara att vänta och se. Eller så är det kanske några helt andra arter som dyker upp från alla små mikroskopiska stadier som övervintrar på klippor, stenar och skal i väntan på att ljuset och värmen skall komma tillbaka. Och att isen ska smälta. Det är däremot fantastiskt vad många arter som lever i strandzonen tål av infrysning och uttorkning.

5stenar-och-skal

Att ta rätt på vad det var för en art som jag hittade intorkad på den röda lådan från Irland var lätt. Det var bara att placerade den torra algen i lite vatten på en tallrik så det gick att fotografera. Man får ta vad som finns tillhands för att få en bra bakgrund. Och sedan var det enkelt att känna igen att det var brunbindel, eftersom det var en art jag hittat förut på västkusten. Hittade också några skal av blåmussla och små sadelostron som passade bra att göra ett kollage av.

6tallrik-med-arter

På en tallrik är där både brunbindel och den nära besläktade arten korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, verkligen hör hemma! Skulle du komma till Japan eller andra länder där det är vanligt att äta olika alger så går det att hitta dem torkade till försäljning under många olika namn, Kayamo-nori, Hime-kayamo, Ito-kayamo, Mugiwara-nori, Sugara, Yore-kayamo. Inte säker, men de kanske finns att köpa i någon specialaffär i Sverige också. Båda arterna är kända för sitt innehåll av antioxidanter. Annars kanske du kan hitta lite egen ”Kayamo-nori” i vår. Den går bra att äta som den är. Se bara till att de är plockade långt från utsläpp av förorenat vatten och inte inne i småbåtshamnen.

Read Full Post »

Older Posts »