Tångbloggen

De första tecknen på att våren är på väg i Östersjön är att stenar och klippor börjar skifta i grönt av olika fintrådiga grönalger. Detta känns som ett härligt tecken på att våren är på väg även om vattnet är isande kallt.

Andra små bladformiga alger med en tunn bål sitter lite högre upp och hör till släktet Prasiola. En av arterna är Måsgrönska, (Prasiola stipitata), som går att hitta under hela året. Därför fick den bli februari månads alg när det inte är så mycket mer som går att hitta grunt växande ovan vattenlinjen, t.ex. i hamnen på betongfundament eller som en bård på klippor och stenar på skär som gödslas av spillning från olika kustfåglar.

Hittar du en klippa där måsar sitter och äter så är det en god gissning att det mörkt gröna som sitter nära vattenytan är just måsgrönska. Där spolar vågor över klipporna. När de gröna algerna torkar bildar de ett svart grönt, grynigt överdrag som sväller upp när det regnar och blir ljusare grönt. Bålen är tunn, och består av ett enda cellskikt, där cellerna bildar grupper i ett rätlinjigt mönster. Kloroplasten är stjärnformig och har en pyrenoid.

Bålen kan bli en centimeter stor med ett smal stjälklik del som den är fäst mot klippan med. Den är lätt att förväxla med andra arter av Prasiola och de mer ovanliga arterna av släktet Rosenvingiella. Vill du veta mer om dessa små arter så är ett besök på Algaebase (www.algaebase.org) eller Artportalen (www.artportalen.se) givande. På Artportalen kan du även rapportera in dina algfynd.

Tångbloggen måste såklart berätta om nya fynd av tång. Efter blåsten ligger det som vanligt bitar av lösryckt blåstång. Tittar du efter lite så kommer du att kunna se de allra första små anlagen av årets förökningstoppar. Små, små, lite tjockare runda delar på toppen av bålen. I bland är de så små att de knappt syns, men känns som små förtjockningar. Ytterligare ett tecken på att dygnet blir längre och längre och våren är på väg!