Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2022

När vi 2012 började med Tångbloggen var målet att ha 100 besökare. Vi tänkte att intresset för alger, tång och marin botanik var ungefär så stort. Till vår stora glädje hade vi fel. Jättefel!

Under våra nu +10 år har vi årligen fått allt fler besökare till Tångbloggen. Många av er har kontaktat oss med frågor, funderingar och berättelser. Det är vi otroligt glada och tacksamma för. Det roligaste är att få känna att det vi skriver kommer till nytta. Så vi är extra glada för alla elever och studenter som hör av sig när de har temaveckor i skolan eller ska skriva arbeten om alger och tång.

Under pandemin såg vi en rejäl ökning av besökare. Alger och tång har ju ökat i popularitet under de seanste åren och syns allt som oftast i media, som mat, växtgödning eller problematisk art för att nämna några. Vi trodde inte våra ögon när vi nådde 31 278 besökare under 2021. All time high, tänkte vi. Det beror nog på att folk suttit hemma.

Men det verkar som att intresset för alger fortsatt även efter pandemin. För under 2022 har vi faktiskt haft hela 31 955 besökare på Tångbloggen. Vilken uppslutning!

Klackarna i taket! Besöksrekord på Tångbloggen 2022!!

Kan detta toppas? Vi kommer i alla fall att försöka! Vår serie Månadens alg, som har rullat sedan 2016 och presenterat svenska (och några skandinaviska) makroalger kommer bli global i år. Det finns så många otroliga alger ute i välden som vi vill dela med er.

Vi har även ett stort, spännande blåstångsprojekt på gång som vi kommer skriva mer om under året. Men än så länge är det hemligt!

Dessutom kommer vi rapportera från Helsingfors i mars när Roxana Preston försvarar sin doktorsavhandling om frilevande blåstång i Östersjön.

Vi följer upp inventeringen av våra stora brunalger som BioLogik gör på västkusten. Och så berättar vi hur det gått med olika restaureringsprojekt av blåstång och kelp på öst- och västkust.

Så, kära läsare, se till att klicka på ”följ” knappen så ni inte missar något, för 2023 kommer bli ett spännande tång-år.

GOTT NYTT ÅR alla Tångbloggsläsare önskar Lena och Ellen

Vegetariska snittar med tångkaviart toppade med smaltång samt färskfångade tångräkor på svart sillrom och skivat ägg.

Read Full Post »

Julgransalgen, Brogniartella byssoides, är en marin rödalg som fått sitt namn för att den påminner om en julgran.

Som många av de alger  vi presenterat i Tångbloggens julkalender 2023 blir julgransalgen vacker som en tavla när den är pressad. Vi vill gärna inspirera till att många av våra läsare samlar och pressar alger under 2023. Och rapporterar in fynden, även alla vanliga arter, till Artportalen.

Vi behöver få alla obserationer. Inte bara ovanliga, sällsynta arter eller nykomna främmande arter. Och om du hittar och pressar en riktigt vacker alg kan det bli en nyårshälsning eller ett födelsedagskort till någon vän.

Vi vill passa på att önska alla våra läsare en vilsam och God Helg!

Read Full Post »

Två bitar av remtång. Den övre är från en honplanta och den undre från en hanplanta där utsläpp av spermier syns som små orange högar.

Remtång, Himanthalia elongata, är en stor flerårig brunalg som bara hittats drivande utmed västkusten eller uppspolad, liggandes i tångvallen. De närmaste bestånden av remtång finns nämligen utmed den norska kusten, i tidvattenzonen på vågexponerade stränder. Det som gett algen dess namn är de förgrenade remmarna som kan bli upp till 2 meter långa! Remtång har, precis som blåstång, skilda han-och honplantor och det är remmarna som är förökningsorganen och även den delen som äts. Arten har fått många lokala namn på olika språk. På engelska kallas remtång för ”sea haricots” och ”sea spagetti”, på portugisiska ”cordas” och på franska ”spaghetti de mer”. Förslag till hur de kan tillagas hittar du på länken”cooking with sea spaghetti”. Den där resan till Norge för att samla alger känns mer och mer behövd…

Read Full Post »

Strutsallat, Monostroma grevillei är en ettårig grönalg som förekommer under våren på ca 0,5 meters djup. Det gör den lättplockad. Men den är tunnare än havssallad så man behöver plocka en hel del för att få tillräckligt till en sallad. Därför är kanske den bästa användningen att torka och mala strutsallat och använda den som krydda i såser, kryddsmör eller liknande. Oberoende om man tar en tur utmed en Östersjöstrand, på västkusten eller kanske i Norge finns det mycket annat än alger att plocka med sig hem och laga något gott av. En vackert illustrerad och inspirerande bok är den norska ”Sjømat fra fjæra” författad av Stein Mortensen, Arne Duinker och Fredrik Hald och handlar om allt möjligt gott som går att hitta under en strandpromenad. En av maträtterna heter ”Fjærekraft” och innehåller lite av varje som kokas ihop till en smakrik rätt. En fin julklapp och allt blir lite gladare på norska.

Read Full Post »

Söl, Palmaria palmata  är inte en palm utan en flerårig rödalg som traditionellt har skördats på bland annat Island sedan lång tid tillbaka. Men det är nog den alg som fortfarande är jättepopulär och som närmast ger samma härliga känsla som en påse chips. Det är omöjligt att bara smaka EN bit! Om du googlar på ”Dulse” som den kallas på engelska, kan du snabbt hitta var den finns att köpa. Kan denna alg bli årets nyhet på julbordet?

Vill du veta mer om vad alger innehåller och smakar kan du läsa ett arbete av Sanna Åsblom Sköld och Rebecka Gustavsson vid Örebro Universitets Restaurang och hotellhögskola. Det kan också vara en idé att kolla på Livsmedelsverkets hemsida vilka arter som finns registrerade som livsmedel och lära sig mer om vilka arter som gömmer sig bakom innehållsförteckningar som E406 och E407.

Read Full Post »

Kräkel, Furcellaria lumbricalis, är en flerårig rödalg som växer på lite större djup. Linné gav den namnet Fucus fastigiatus och sedan har den haft många andra namn, både på svenska och latin. Kräkel har skördats framförallt i södra Östersjön för att utvinna ämnet furcellaran, tidigare kallad Dansk agar. Orsaken till att mycket kräkel skördades i danska vatten under andra världskriget berodde på att det inte gick att få tag på agar som då nästan enbart producerades i Japan. Furcellaran som utvinns ur Furcellaria används som livsmedelstillsats i t.ex. puddingar och passar bra för att göra glasyrer och olika fyllningar i kakor. Det ingår också ofta i marmelad och geléer som stabiliseringsmedel och även vid framställning av öl. Extrakt från kräkel används även i kosmetikaprodukter för hud och hår. Således en mycket viktig alg.

Read Full Post »

Pepparalg växer på en sten tillsammans med små blåstångsplantor. Svallhagen, på Tjärnö.

Pepparalg, Osmundea oederi är en liten förgrenad rödalg som ofta växer på blåstång, ostronskal och stenar nära vattenyta. Som namnet antyder har den en tydlig pepprig smak. Bästa sättet är att torka algerna och sen mala till ett pulver, som kan blandas med andra kryddor eller strös direkt på pastarätten. Det finns berättelser om att arten samlats i Skottland och på Kanarieöarna, där den använts som en curry-liknande krydda. Den går också att använda färsk som smaksättningen på en fisk- eller skaldjurmaträtt. Vill du fördjupa dig i detta med vilka arter som finns rekommenderar vi att du skaffar Danmarks havsalger. Det är en jättebra algflora för den som vill fördjupa sig i algernas spännande värld. En given julklapp till varje algälskare.

Read Full Post »

Karragenalg, Chondrus crispus är en flerårig rödalg som ingår i många produkter. Karragenalgens huvudsakliga beståndsdel är en polysackarid, karragenan. Så alla äter troligtvis en massa alger i form av konstsistensgivare utan att tänka på att vi äter alger. Kika efter E407 så är det karragenan i produkten. Det var kul att prova att tillaga min egen karragengelé som jag smaksatte med lite hallon och jordgubbar. Smakade inte alls dumt. Fast det tog mycket tid att samla och rensa karragenalger, koka och få till gelén. Men ändå värt att prova tycker jag. Smaksätt och häll upp i små formar som får stå i kylen över natten. Mums!

Read Full Post »

Brunbindel på en liten sten vid lågvatten, på Saltö, nära Strömstad.

Nu kommer det att handla om två närbesläktade brunalgsarter, brunbindel Petalonia fascia och korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, som båda hör till familjen Scytosiphonaceae. Korvsnöre finns både i Östersjön och på västkusten och växer i ett bälte nära vattenytan, så det är hyfsat lätt att hitta och plocka lite och ta med hem. Den förekommer framförallt på våren och hösten. I det japanska köket brukar man använda torkade plantor i misosoppan. Korvsnöre har ett högt innehåll av järn och smakar lite som bönor. Som du säkert har gissat av namnet ser den ut som små korvar på snöre.

Read Full Post »

Sudare, Chorda filum är en ettårig brunalg som blivit allt vanligare utmed våra kuster, både i Östersjön och Västerhavet. Lätt att skörda på sommaren där de långa ”kolasnörena” kan växa som täta snärjiga snår fästa på små stenar, skal eller större tångarter. Sudare är bäst att använda färsk. Klipp den i små bitar, koka i 5-10 minuter och strö över spagettin eller riset eller ät den rå i en sallad. Själv gillar jag min currygryta med blåstångstopp och sudare. Det finns så mycket mer som alger kan användas till.  Ett exempel är att fläta långa flätor med sudare och sedan binda ihop till en skål eller korg. Viktigt att tänka på är att de krymper när de torkar. Gjorde också ett armband med sudare och bomullsgarn – tycker att det blev riktigt fint.

Read Full Post »

Older Posts »