Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Palmaria palmata’

Som tångbloggare får man ofta frågan vilken alg man tycker är godast att äta. Min favorit är den bladformade rödalgen Palmaria palmata, kallad söl på skandinaviska eller dulse på engelska. Prova att googla ”Dulse” så hittar du snabbt flera försäljare av torkad dulse både i Sverige och längs kusterna på de nordliga breddgraderna.
Palmaria palmata (nyligen ändrad till Rhodymenia palmata, för den systematiskt intresserade) är en marin art, så den kommer tyvärr inte in i Östersjön. Det är knappt att den går ner till Kattegatt. Den växer på hårda bottnar, som klippor och sten, men kan lika gärna växa som epifyt på andra, större alger. I Norra Ishavet, längs ryska kusten, växer den epifytiskt på blåstång (Fucus vesiculosus). Här hos oss och längs norska kusten hittar vi den ofta på stipen (stammen) av stor-taren (Laminaria hyperborea). Vid stränder med stora variationer i tidvatten kan man bara dra på sig gummistövlarna och gå ut på stranden och skörda vid lågvatten. Här i Sverige underlättar det om man har på sig badbyxorna och dykapparaten ifall man vill plocka sin egen dulse.

 

Palamria palmata i butiken

Franska alger med holländskt recept. Alla älskar alger!

Det har länge ätits dulse på Island, Irland och i Kanada men även såklart i Japan, Kina och Korea. Den har ett högt innehåll av vitaminer, framförallt A-vitamin, B1, B2, B3, B6, C och E samt innehåller även mineraler som kalcium, magnesium, fosfor, krom och zink. Såklart innehåller den mycket jod, och en hel del järn, proteiner och fibrer.
Varför är den då så populär att äta? Inte bara det att den smakar gott och innehåller nyttigheter, utan sältan gör att man får samma njutning som när man äter chips. Alla ni chipsälskare vet vad jag menar. Och detta är ju ett mycket hälsosammre alternativ än friterad potatis. Det man ska vara uppmärksam på när man äter alger är just att de innehåller mer jod än andra livsmedel. Alla förpackningar ska vara märkta med RDI (rekommenderat dagligt intag), så att du ser hur mycket du kan äta per dag.

Vill du veta mer om vad alger innehåller och smakar kan du läsa ett arbete av Sanna Åsblom Sköld och Rebecka Gustavsson vid Örebro Universitets Restaurang och hotellhögskola. De har jämfört hur olika alger smakar och tagit fram smakprofiler för dessa, precis som man hittar för viner på Systembolaget. Jämförelsen gjordes mellan ishavstång (Fucus evanescens), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus), knöltång (Ascophyllum nodosum) och dulse (Palmaria palmata). Kul läsning för alla som är matintresserade.
Att dulse är något som inte bara hör till tallriken vet alla som läst novellen med samma namn av den fantastiska kanadensiska författren Alice Munro. Vilken oslagbar kombinationsjulklapp: en påse torkad dulse och en bok av Alice Munro. Det blir vårt klapptips till er, kära lära läsare.

IMG_2867

Årets julklapp: En påse smarriga alger. Passar ALLA!!

Annonser

Read Full Post »

Internet är fantastiskt!

Jag fick en burk granulerad kelp av min moster som tack för att jag vattnat hennes krukväxter under amerikasemestern. Goda på gränsen till beroendeframkallande, är nog bästa beskrivningen. Det var en tung dag när burken var tom.

Men idag när jag loggade in på bloggen, vem har börjat följa vår engelska version BalticSeaWeed om inte företaget som producerar dessa läskande godsaker! De har även en egen blogg, som heter Kelp: one of the worlds healthiest foods.

Om du ännu inte har provat alger, men gillar salta snacks, tror jag att detta är något du kommer att gilla.

Mina personliga favoriter är Wakame (Alaria esculenta) och Dulse (Palmara palmata). På svenska heter de havskål och söl. Torkade alger är perfekt att smaska på när man sitter vid sitt skrivbord på kontoret, eller att ha med ut på en vandringstur.

Du hittar länken till deras nätbutik till höger, under våra Kul länkar.

Read Full Post »

Efter en trevlig konferensmiddag på torsdagkvällen med mingel och mat var det dags för sista dagens föreläsningar innan konfernsen avslutades.

Hartvig


Presentationer: Seaweeds as food and feed

Hélène Marfairy presenterade siffror som visade att Frankrike skördar 99 % av sina alger från vilda populationer, och endast 1 % är odlade alger.

I Asien har man ätit alger sedan 300-talet, men i Europa har man bara ätit alger sedan 1600-talet. Europa har inte lika bra kust som Asien för att odla alger. Det är inte lika skyddat, dessutom behöver vi kallt vatten för att kunna odla brunalger som Saccharina latissima.

Projektet Breizalg har som målsättning att utveckla algodlingar i Europa och försöka få alger att bli en naturlig del i den europeiska kosten. Man planerar att använda sig av redan existerande odlingar (fisk och skaldjur) samt offshore vindkraftverk. Alla mineraler som finns i havet, finns i alger. Bland annat har de ett högt kalcium och magnesiuminnehåll, vilket är något vi människor behöver få i oss. Alger är nyttigt!

Ytterligare en bransch som har ett stort intresse i alger är de som utvecklar tredje generationens biobränsle. Det är därför viktigt att man tidigt utvecklar ett hållbart algkoncept och inte bara skördar viltväxande.

Grönalgen Caulerpa racemosa finns i all tropiska hav och klarar av hög vågexponering. Plantan består av ett krypande rhizom, som skickar upp skott ur sanden (som vitsippor, ni vet). Caulerpa racemosa växer ofta på korallrevsplatåer på 0,5 till 3 meters djup, på sandig/siltig botten. Algen kan skördas året runt och äts ofta som sallad tillsammans med kokosmjölk och kryddor.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Grönalgen Caulerpa racemosa ser ut som små vindruvor på botten.

Cheri Morris från Fiji visade siffror från Fiji, Tonga och Samoa (F, T och S) som visade att man skördar 323 kg/vecka på Fiji, 110 kg/vecka på Samoa och 100 kg/vecka på Tonga. Räknar man på det ekonomiska värdet blev det en årlig skörd av 123 ton på Fiji, vilket motsvarar 266, 500 USD.
På Tonga har man ingen kontroll av skörd och behandling, man har lite åtgärder på Fiji och en väl fungerande kontroll på Samoa.

Problemet är att man inte har bra transporter för produkten från skördeplatsen till marknaden, som ofta ligger långt bort från korallrevens platå. Lagd i en påse är upp till 50 % av skörden förstörd när den kommer fram till marknaden. Det bästa har visat sig vara att transportera algerna i vatten i roterande tunnor så att de inte krossas, men detta system behöver utvecklas.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

De druvlika klasarna hos Caulerpa krossas lätt vid transport.

Växtmaterial är idag ett alternativt fiskfoder, men odlat på land konkurrerar det med odling av mat och biobränsle (energiskog etc.) Bättre då att odla i havet!

Alger innehåller de aminosyror, antioxidanter, spårämnen och karotenoider som behövs i foder för lax.
Alex Wan från Irland har gjort försök på olika typer av foder pellets med grönalgen Ulva spp. (havssallat) och rödalgen Palmaria palmata (söl). Han har undersökt ett antal fysiologiska parametrar (blodinnehåll, levervärden etc.) för att kontrollera att fodret inte har en negativ inverkan på fiskens hälsa.

Alex data visar att lax mår bra av att äta vegetariskt, levervärdena var mycket bättre, men att fägen på köttet ändras från orange till gulgrön för de som åt Ulva-fodret.
En fråga som kommer upp är såklart om folk kommer vilja äta lax som har en annan färg än den vi är vana vid, även om det inte är någon skillnad i smak. En professionell smaktestarpanel har provat och konstaterat att det endast är färgen som skiljer sig, fisken smakar likadant oavsett foder.

Alex planerar nu att fortsätta med att ta fram ett foder som består av flera olika algarter och se hur det fungerar. Blir det bättre eller vägrar fisken äta det?

Den invasiva arten Undaria pinnatifida kom till Nya Zeeland på 1980-talet. Fram till 2010 gjorde man ingenting med den, den klassades som en ”oönskad organism” och har nu spridit sig runt hela Nya Zeeland. Man vill verkligen hålla den borta från landets unika fjordar nere i söder och har därför satt ut extra mycket sjöborrar som har lyckats hålla algen borta genom intensiv betning. Algen är även ett problem för landets många musselfarmer. Undaria pinnatifida är en säsongsart som finns under våren (som infaller mellan september och december). Den totala mängden algpåväxt på musselfarmerna är 9000 ton per år!

Så, vad kan man göra med denna alg? Arten innehåller höga halter selen, som är ett bristämne i den Nyazeeländska jorden. Således lämpar den sig väl som gödningsmedel för åkrar. Den innehåller även antioxidanten fucoxanthin som bland annat hämmar cancer. Det borde således finnas en marknad för Undaria pinnatifida på Nya Zeeland.

Read Full Post »