Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ascophyllum nodosum’

Fina unga skott av knöltång som en trubbig strandsnäcka också vill smaka på.

Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av mina favoritalger att plocka för att göra en härlig sallad på de unga toppskotten. Skotten kokas tills de blir mjuka, låt dem sedan svalna och gör en god dressing med vitlök, lite soya och mycket persilja. Det går också bra att steka de kokta skotten. Eller samla in de unga förökningstopparna på våren och lägg i frysen. De passar utmärkt att ta ur frysen och använda i en god soppa med fisk och skaldjur. Vill man ha soppan mer asiatisk, använd kokosmjölk.

Read Full Post »

Nu när jag har gått ner till att forska på halvtid, har jag möjligheten att ta roliga uppdrag genom mitt företag BioLogik. Ett sådant har varit inventering av stora brunalger på ett antal lokaler längs Bohuskusten, Uppdraget går ut på att kartlägga förekomst av 8 stycken av våra största brunalger. Självklart är det stortare (Laminaria hyperborea), fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima), som tillsammans kallas kelp. Men även ektång (Halidrys siliquosus), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus) och knöltång (Ascophyllum nodulosum), som ofta slås ihop till ”tång” när arterna inte spelar roll, och så den introducerade sargassosnärjan (Sargassum muticum). Känner du igen alla åtta?

Ektång är lätt att känna igen och växer oftast i täta bestånd. Det ger ett kryss i protokollet.

Det är alltid lika spännande att hoppa i vattnet vid en ny lokal och följa linan ner till botten. Hur ser det ut här? Vad kommer det vara för typ av botten? Ibland är det en slät sandbotten, fri från fastsittande alger men rik på grävande musslor, krabbor, cylinderrosor och maskar. Här och där ligger stora islandsmusslor, Arctica islandica, och filtrerar vattnet. Dessa djur kan bli över 800 år gamla! Det inger respekt.

Andra lokaler kan vara hårdbotten, klippor eller block, och där växer ofta brunalgerna vi letar efter. Ibland glest, ibland i täta bälten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig på lokalen som hade en tät skog av stortare som täckte många tiotals kvadratmeter. Just denna dag var sikted dessutom god, över 10 meter, så jag fick en god överblick över hur taren böljade över klipporna och fiskar simmade ut och in mellan bladen. Vilken fantastisk plats!

Stortaren har en styv stipe, vilket gör att den står upp från botten. Detta är en av karaktärerna som skiljer den från den nära besläktade fingertaren, vars mjuka stipe gör att den hänger ner från väggar eller ligger platt mot botten istället. Stortarens stipe är dessutom lite luddig, så att sporer från olika rödalger lätt fastnar och växer där. Jag hittade flera fina exemplar med bland annat söl (Palmaria palmata) som påväxt.

Stortarens runda, styva stipe är en populär plats för rödalger att växa på.

En av dagarna utgick vi från Hamburgsund och dök i närområdet. Här var sikten lite sämre eftersom lokalerna låg lite mer skyddade. Det var å andra sidan skönt, eftersom lokaler som bara är ett grund ute i öppna havet kräver stilla väder. Det är inte riktigt rätt säsong för det just nu… Men hellre regn än blåst. Vi är ju klädda för blött väder kan man säga. Det var väldigt kul att få dyka i området, då det väckte minnen från förr.

Första gången jag besökte Hamburgsund var under sista året på gymnasiet, när vår lärare i miljökunskap (vi som inte iddes läsa Matematik E) packade in oss fem elever i skolans minibuss och tog oss på en exkursion till västkusten och Väderöarna. Galet roligt, otroligt lärorikt och, efter att själv ha jobbat som lärare, modigt av vår kära magister att ge sig ut med oss på detta äventyr. Vi samlade in alger och djur och satt uppe till sent på kvällen, tittade i mikroskop och bläddrade i artlitteratur, för att sedan gå ner till bryggan och uppleva marelden. Det var under denna resa som jag verkligen förstod att marinbiologi var min passion och den svenska västkusten en plats där jag behövde vara, ofta. Vi fick snorkla i tångskogen och njuta av alla färger som böljade i vågorna. Jag låg i så länge och bet så hårt i snorkeln att läpparna svullnade upp. Såg ut som om jag fått en smäll på käften eller tagit botox. Där ser man vilken stor roll en bra lärare, som får tid och resurser att vara just lärare, kan spela i ens liv.

Read Full Post »

Det är fullt av vårtecken på land, allt ifrån fågelsång och de första vårblommorna. Hittade blåsippor och tussilago för en vecka sedan. Detta vykort får bli fyllt av foton på fina fynd i strandkanten. Det är extra lätt att följa våren nu när det är soligt och lugnt väder dvs högtryck, som är typiskt för tiden i mars. På västkusten vid Tjärnö, där vi har vårt sommarställe, var det gott om vårtecken redan för ett par veckor sedan i slutet av februari. 

Att trubbig strandsnäcka klarar av att krypa runt på stranden när det bara är några grader plus i luften ger förhoppningar om att nästa gång vi kommer till västkusten kommer det att krylla av liv i tångbältet.  

Högtrycket gör det som sagt lätt att hitta alger i vattnet. Jämfört med hur långt förökningstopparna på blåstång kommit på västkusten har inte utvecklingen kommit lika långt här vid min strand, nära Kapellskär i Östersjön. 

Blåstång med förökningstoppar ligger ilanddriven på stranden.

Vid min strand på Räfsnäs följer jag hur vattenståndet sjunker allt mer och nu börjar det bli risk för att de små nya unga tångplantorna kommer att torka ut på badsteget till badhytten. 

Men i det grunda vattnet syns vårarterna tydligt. De tunna bladen av strutsallat, Monostroma grevillei och liten grönkudde, Acrosiphonia arcta är båda typiska vårtecken vid stränder i Östersjön. 

Till vänster syns tre små plantor av liten grönkudde och runt stenarna i mitten och till höger växer den goda vårprimören strutsallat.

Nästa inlägg på Tångbloggen kommer att handla om hur mycket smådjur som finns i de tångruskor som jag följer vid min brygga. Undrar om även snäckorna börjar vakna till. För den med riktigt skarpa ögon kanske ser damsnäckan på fotot ovanför? Den ligger i övre kanten en liten bit in från vänster.

Read Full Post »

Februari månads alg är rödalgen Vertebrata lanosa (tidigare Polysiphonia lanosa), som inte finns i svenska vatten annat än fastsittande på drivande knöltångsplantor, som guppat in från Norge. Det är en av många arter inom släktet som förut hette Polysiphonia, där vi beskrivit flera tidigare på Tångbloggen. Flera av Polysiphonia arterna hör nu till Vertebrata spp. och kallas på sevenska för slickar. Lanosa är latin och betyder ullig. Följaktligen kallas den i ”Danmarks Havsalger” för uldtottet ledtang, och i boken ”Havets djur och växter” har den fått ett svenskt namn, nämligen ulltottslick. För dem av er som kollar i floran är det värt att notera att det skett en förväxling av namnet på sid. 246 av illustrationerna! 

På norska kallas den grisetangdokke (gristångsdocka) för att den nästan alltid växer på knöltång eller grisetang, som Ascophyllun nodosum heter på norska. Genom att den närmast är en obligat parasit på knöltång är ju det ett utmärkt kännetecken för arten. Eftersom den ännu inte fått ett fastställt svenskt namn, vilket görs av artnamnskommittén, passar vi på Tångbloggen på att föreslå att den skall heta knöltångslick eller bara tångslick

Vertebrata lanosa sittande på ett skott av knöltång med tre förökningstoppar.

Den bildar täta, rundade mörkröda 3 – 7 cm stora, styva, tofsar som sitter på knöltång Ascophyllum nodosum

Så tills att ett svenskt namn är klart så kör vi på Tångbloggen med det latinska namnet. Vertebrata lanosa har krypande rhizoider som växer ut från basen och tränger in i värdalgen, som för det mesta är knöltång. Detta gör att den kan betraktas som en parasit. De upprätta skotten är falskt gaffelförgrenade, se bilden ovan. Arten har (12) – 20-24 stycken pericentralceller och segmenten är kortare än breda. Genom att den saknar barkvävnad syns segmenten tydligt. Den saknar hårskott. Vertebrata lanosa är flerårig och har fertila skott hela året. Gametofyt och tetrasporofyt är isomorf, dvs de ser likadana ut.

Eftersom den är ätlig och används i matlagningen har den fått namnet ”tryffelalg, eller ”tryffeltång”. Till exempel serverades gästerna på årets Nobelfest, tryffelalg i huvudrätten. Detta är förvirrande då även grönalgen, tarmalg, Ulva intestinalis, eller andra arter av tarmalger går att hitta under detta namn om man letar på nätet. Ett exempel är ett pilotprojekt på Gotland på fältstationen Ar som 2019 startade försök att odla tarmalger. Detta algodlingsprojekt är en del i ett större projekt som handlar om att ta upp näring ur den övergödda Östersjön och hitta nya användningsområden. I Ar samarbetar Blått Centrum med Kungliga Tekniska högskolan, KTH, som även leder projektet. 

Artdatabankens algkommitté som arbetar med olika checklistor och utbredning av alger i svenska vatten hade möte för några dagar sedan. Då kom frågan upp om att registrera officiella svenska namn på bland annat Vertebrata lanosa och Grateloupia turuturu (förra månadens alg). Förslagen är nu inskickade till den svenska Artnamnskommittén, placerad på ArtDataBanken. Så med lite tur kan vi till sommarens studier av alger utmed svenska västkusten använda det svenska namnet och inte bara det latinska.

Read Full Post »

Fjäderslick, Vertebrata fucoides är en vackert finförgrenad rödalg. Den kan bli upp till ca 15 cm hög och röd till rödsvart. När den torkas, t.ex. när den pressas, blir den mer brunröd till nästa brunsvart. Fjäderslick har fått sitt namn för att sidoskotten är växelvis förgrenade i ett plan, så att skottspetsarna ser ut som små fjädrar. Tidigare hette den Polysiphonia fucoides där polys kommer från grekiska och betyder många och siphon betyder rör. Det hänvisar till grenarnas cellstruktur. Att den heter fuciodes beror på att den som namngav algen tyckte att den var Fucus-liknande. Vet inte om jag riktigt håller med. Själv lärde jag mig arten som Polysiponia men den skall nu heta Vertebrata som släktnamn. Det kan kännas ännu konstigare för vertebrater betyder ryggradslösa. Enda tanken skulle kunna vara att raderna av lika höga celler får grenarna att like likna en ryggrad med en massa kotor?

Kanske ser raderna med lika höga pericentralceller ut som en rad med kotor? Kan det ha gett den namnet Vertebrata?

De arter i Östersjön som den kan förväxlas med är rödris, Rhodomela confervoides, grovsläke, Ceramium virgatum och andra arter av Vertebrata spp. (Polysiphonia spp.) men de har tunnare grenar, med färre celler i sig, så grenarna ser inte så grova ut. 

Mikroskopiskt består strukturen av en centralcell omgiven av 10-16 pericentralceller och en massa små barkceller. Hur många pericentalceller en Polysiphonia/Vertebrata art har är karakteristiskt för arten. Man behöver därför ofta ett mikroskop för att bestämma vilken art det är. Barkcellerna sitter på de nedre delarna av grenarna. Cellerna är kan variera i längd i längd men är runt 3 gånger så långa som breda och det gör att grenen ser lite randig ut. Pericentralcellerna kan vara lite spirallikt vridna.

Fjäderslick växer på sten och som påväxt på större alger som blåstång eller andra rödalger och kan även ligga intrasslad ibland blåmusslor. 


Det är vanligt att fintrådiga rödalger växer på andra, större alger som epifyter. Här växer fjäderslick på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Bilden är från svenska västkusten och där kan den växa som påväxt, epifyt, på större alger lite grundare eller finnas i det lite djupare rödalgsbältet.

Det fintrådiga rödalgsbältet kan ibland överlappa det grundare brunalgsbältet genom att växa på det. Här ses ektång, Halidrys siliquosa täckt av fintrådiga rödalger. Det bildar en miljö full av gömställen för småfisk och andra djur.

Där är det inte lätt att se vilken art av rödalg det är utan det är bäst att ta med ett prov och kolla i mikroskop för att bestämma arten. 

Fjäderslick kan också förekomma lösliggande i drivande rödalgsmattor på lite grundare mjukbottnar. Den förekommer från ca 0,5 meters djup ner till 15 m i ytterskärgården i Östersjön och på ungefär samam djup längs västkusten.

Som syns på fotot från Danmarks Havsalger så syns det tydligt hur varierande den kan se ut. Från riktigt mörkröd nästan svart till vackra plantor med nya ljusa röda toppar. Utseendet varierar något mellan årstiderna. Varför inte försöka samla lite olika former till herbariet?

Read Full Post »

På utsidan av stenpiren i Strömstads hamn har varit en säker lokal för att hitta den främmande arten ishavstång, Fucus evanescens. Det var ganska många år sedan jag var nere vid piren och letade. Nu ville jag få tag på några exemplar för att göra en sammanställning över hur förökningstoppar hos flera av våra vanliga tångarter ser ut och om de håller på att anläggas nu och bara syns som små förtjockningar i topparna på grenarna eller om de är övermogna och håller på att falla av. 

Här får Tångbloggen hjälp med att spana efter ishavstång från flytbrygga vid Kosterbåtarna i Strömstad hamn.

Tyvärr hittade jag inga ishavsplantor trots att jag skickade ut en spanare för att kolla från flytbryggan vid Kosterbåtarna. Det fanns inte heller några nere ibland stenblocken vid kallbadhuset. Där fanns däremot gott om blåstång, Fucus vesiculosus och sågtång, Fucus serratus

Kallbadhuset i Strömstad. Stenblock fulla med blåstång och sågtång. Det syns också några skal av japanskt jätteostron.

En annan art som blivit vanlig på stenblocken var en annan främmande art, nämligen stora vita skal av det japanska jätteostronet Magallana gigas tidigare Crassostrea gigasDet finns det däremot gott om. Får testa att leta en gång till lite senare i vår runt mars-april då förökningstopparna hos ishavstång skall börja synas ordentligt. Kanske kan det komma med i Strömstads Tidningen med en riktig bild?

Bild på hur förökningstoppar hos ishavstång ser ut.

Blåstång och spiraltång har början till små anlag som syns i topparna på plantorna såhär dags på året. Av dessa två arter har blåstången kommit längst i utvecklingen. Där syns de nya små förökningstopparna bäst. 

Knöltång, Ascophyllum nodosum har tydliga förökningstoppar som sitter som på små skaft utmed skottet. De kommer vara mogna att föröka sig tidigt på våren och försommaren. 

Knöltång med förökningstoppar på små sidoskott. Detta är också den art som jag personligen tycker med om att göra en sallad på.

En art som förökar sig sent på hösten är sågtång. Då utvecklas platta förökningstoppar i spetsen på skotten och förökningen sker under senhöst och tidigt vinter. När de släppt sina ägg och spermier vissnar förökningstoppen och blir gulbrun som på bilden nedanför. 

Nu ligger massor med gamla förökningstoppar från sågtång i tångvallen utmed stranden.  Bilden är från Saltö men det ser ut på samma sätt i strandkanten där mycket nytt material spolats iland. Förökningen av sågtång är slut för säsongen. 

Read Full Post »

Månadens alg är smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus, en marin brunalg som förekommer utmed hela den svenska kusten. Den är vanlig som påväxt på blåstång på hösten som jag skrev om nyligen på Tångbloggen. Smalskägg blir extra vanlig i Östersjön där tången alltid växer under vattenytan, jämfört med Västkusten och Atlanten där tången ofta ligger torrlagd vid lågvatten, vilket minskar överlevnaden hos smalskägg. På västkusten växer den istället den ofta på strandpiska, Chordaria flagelliformis och andra alger, mellan 0-5 meters djup.

I Östersjön är den vanlig från Falsterbo till Ålandshav. Den går att hitta i näringsrika miljöer norrut till södra Bottenviken, där salthalten blir för låg för denna marina art. Det makroskopiska sporofytstadiet förekommer från tidig vår till sen höst. Sporerna utvecklas till skildkönade mikroskopiska trådformiga gametofyter under den kalla perioden (0-8 0C). Smalskägg har rörliga han- och hongameter som släpps ut i vattenmassan.  Hongameter producerar ett feromon, finavarrene, som attraherar spermierna. Samma feromon kan också attrahera spermier hos knöltång (Ascophyllum nodosum), men det resulterar inte i någon lyckad befruktning om dessa två arter råkar korsas.

Äldre plantor blir mörkare bruna, tappar håren och kan täcka stora delar av blåstångsplantorna. Smalskäggsplantan kan bli upp till ca 30 cm lång och är fäst med en pytteliten fästskiva mot underlaget.

På den vänstra bilden syns att smalskäggsplantan är fäst på de äldre delarna av blåstången, under flytblåsan som brukar växa till i slutet april början maj.

Såhär års lossnar de gamla plantorna av smalskägg och driver iland. De är en gynnsam miljö för tångmärlor att gömma sig i. Ännu senare på året flyttar tångmärlor och havsgråsuggor djupare ner i algbältet, till rödalgbältet där de inte riskerar infrysning eller riktigt låga temperaturer.

Blev lite inspirerad att skapa något nytt av de stora smalskäggsplantorna som jag hittade inne ibland vassen förra veckan. Resultatet blev ett fat och en liten skål, med många små svagt rosafärgade torkade tångmärlor, några havsgråsuggor och en tångräka. Det grekiska namnet Dictyosiphon känns passande för arten där diktyon betyder nät och siphon betyder rör och även för ett ART- konstverk där små havsdjur fångats i trådarna av smalskägg.

I skålen till vänster ligger en handfull algtabletter. De är kosttillskott och består av Spirulina, blåstång och knöltång. Spirulina är en trådformig cyanobakterie som odlas i många länder och som ofta används som kosttillskott.

Det finns flera projekt som funderar på att producera framtidens ”Take-Away –förpackningar” av bioplast producerad av makroalger. Nedbrytbara förpackningar som kan komposteras när de förbrukats. Vid mitt senaste besök på akvariet på Tjärnö marinbiologiska laboratorium , Göteborgs universitet såg jag några olika skålar, dels en gjord av purpurtång, Porphyra umbilicalis och en av fingertare, Laminaria digitata.


Resultatet av ett examensarbete av Martina Green.

4 Algaebra examensarbete

Martina Green är, som ni kan läsa, designer med inriktning på hållbara förpackningar. Vi gillar såklart namnet på hennes företag: Algaebra, och hoppas att vi snart kan köpa hennes produkter ute i handeln.

Read Full Post »

Tångbloggen fick en fråga för några veckor sedan om möjligheten att hitta makroalger och då i första hand stora kelp arter för att göra konstverk. Utmed kusten i Kalifornien finns det flera stora fleråriga brunalger, bland annat ”bull kelp” (Nereocystis luetkeana) och ”walking kelp” (Ptergophora california), som har stora runda långa skaft som lämpar sig för att göra konstnärliga korgar och andra intressanta konstverk.

Hos oss utmed svenska västkusten finns inte några så stora kelp arter utan skaften hos kelparterna inom släktet Laminaria (L. digitata och L. hyperborea) är ganska små och korta.Däremot finns fler arter av tång, (Fucus) och knöltång (Ascophyllum nodsum). Knöltången har relativt långa grenar, som borde kunna funka bra att fläta med. De är relativt mjuka och sega. Den har också stora flytblåsor som borde kunna bidra till  spännande former! Och det finns många fler makroalger att göra spännande och intressanta arrangemang av. Själv blev jag så inspirerad så jag kunde inte vänta tills jag kommer ner till västkusten nästa vecka. Så här kommer ett första alster gjord av blåstångsplantor som är ihopflätade.

Materialet är hämtat vid stranden på Räfsnäs, Rådmansö i Östersjön. För att få lite mer färgnyanser på doppade jag några plantor med flytblåsor och förökningstoppar i kokade vatten. Det gör att de vattenlösliga phaeopigmenten försvinner i vattnet och färgar det gulbrunt samtidigt som klorofyll inte löser sig i vattnet utan tången blir vackert gröna.

Även om den gröna färgen dämpas när den torkat klart och inte blir lika grön.

Nästa steg var att dokumentera den torkade tångskålen. Vacker avtecknad mot himlen eller i bokhyllan.

Snygg mot gräsmattans gröna färg eller kanske använda som en dekorativ tång hatt?

Fler tips att bli inspirerad av hittar du på @contemporaryslojd och @kelp.prairie på Instagram. Nu väntar jag bara på att komma till västkusten, komma ner till en strand och kanske just prova med att göra något av alla former och färger som finns där av både bruna, röda och gröna alger. Och komma på mer kul idéer på vad man kan hitta på att använda tång och andra alger till.

Read Full Post »

Detta är tiden på året när det är dags att inte bara göra olika resor i minnet utan också att försöka summera året som gått. Vem som vunnit Guldbaggar, vilka filmer som haft mest tittare eller andra större och mindre events. Så precis som i TV och övriga media kommer här några av Tångbloggens toppnoteringar och lite annat och det avslutas såklart med årets spaning för 2019.

Som alla år är ”The Algal Bloom”, eller för att vara korrekt cyanobakterieblomningen ett säkert kort under sommarens nyhetstorka. Det är därför knappast ens en någon sport att tippa rätt och så blev fallet även 2018, som ju var ett ovanligt torrt och varmt år. Då blir det ju extra fint att istället för att kissa i havet – vattna någon liten torr växt uppe på land.

4 vass, drivande alger, tång o cyanobakterier (kopia)

En bred kant av cyanobakterier i kanten utanför drivande blåstång och ett vassbälte.

Samtidigt noterade vi på Tångbloggen andra algblomningar, t.ex. en kraftig rödfärgad blomning av dinoflagellaten Peridinium catenatum vid Askölaboratoriets brygga. Men den kom och försvann lika fort.

Peridinium cat blomning askö

Stockholms universitets Östersjöcentrum besökte Almedalen med sitt välutrustade nya forskningsfartyg R/V Electra. Med ombord fanns en utställning om problem i Östersjön som överfiske, övergödning, miljögifter och nedskräpning, främmande arter och olika åtgärder för att förbättra miljön samt vilken påverkan klimatförändringar kan komma att få på ekosystemet. Här deltog vi på Tångbloggen och från Östersjöcentrum med bland annat en presentation om nya arter i Östersjön och vad klimatförändringar med ökad nederbörd och avrinning till Östersjön kan innebära för arters utbredning i Östersjön.

Som med alla spaningar finns redan flera ”Blå Tillväxtprojekt”, t.ex. musselodling för att ta upp näring ur havet. Och hur skalen kan användas till kyckling foder. Publiken fick gissa vilket ägg som kom från hönor som fått musselskal i sitt foder.

 

 

 

Musselrep från Ecopelags odlingar i Stockholms skärgård visades på forskningsfartyget Electra’s däck i Almedalen.

Några av projekten går ut på att plantera ålgräs i områden där ålgräsängarnas utbredning minskat. Man undersöker även om ålgräs kan bli räddningen när stranderosionen förväntas öka i samband med kommande klimatförändringar och stigande havsnivåer. I Kalmar har också försök med att återplantera ålgräs startats i år. Här kan vi vänta på intressanta resultat till våren. Ett aktuellt projekt presenterades i STV i oktober som jag tursamt nog var uppe på morgonen för och hann fånga några bilder av.

1 Stranderosion 1 Skåne

Detta är ett samverkansprojekt där Region Skåne tillsammans med kommuner och Lunds universitet kommer att testa flera metoder för att mildra stranderosionen. Projektet kommer att pågå under fyra år och kostar totalt 45 miljoner kronor med EU som den ena av finansiärerna. Dels kommer man att bygga strandfodringar, vilket är aktuellt för många kustområden där landhöjningen inte är tillräckligt stor med tanke på kommande höjningar av havsnivån när glaciärerna smälter. Men det som direkt fångade mitt intresse var testerna med att plantera ålgräs.

2 Stranderosion Ålgräs 20181031

Biologer från Lunds universitet kommer att testa om 40 000 ålgräsplantor kan fungera för att stoppa och minska vågornas påverkan. En personlig reflektion är att mycket stora delar av ålgräsets biomassa som producerats under året normalt spolas iland på höstarna i oktober. Det syns också på bilderna att det ligger stora drivor av ålgräs på stranden. Och att Zostera marina, ålgräs, inte börjar växa till igen förrän till våren när temperaturen och ljuset kommer tillbaka. Så skyddet kanske inte blir så stort under senhöst och vintermånaderna, när det ofta drar in stora stormar utmed kusterna i Östersjön. I klippet kan du se hur de små ålgräsplantorna ser ut och hur man tänker sig att de kan bidra till att lösa problemet med stranderosion.

Kan du skilja mellan grönslick och ålgräs? Klicka här om du är osäker.

2018 var också året när det svensk-finska projektet FunkVeg fick tillökning med en doktorand i form av Roxana Preston. Under året har hon hunnit med att vara både i fält och att arbeta mycket inne på laboratoriet. Hon har till och med hunnit starta en egen blogg om hur det går för henne i försöken att ta reda på mer om den frilevande blåstången i Östersjön. Det ska bli spännande att följa hennes arbete.

dav

Roxana i gott säl-skap

 

Vi har även under året haft en del experiment i fält ute i Trälhavet, där vi har undersökt förutsättningarna för blåstångens återkomst. Vi vill rikta ett STORT TACK till alla er som sett våra försök och låtit dem ligga kvar. Guldstjärnor till er alla. Vi vill även ännu en gång passa på att tacka markägarna som vi kontaktade för att vi fick ha våra stenar och galler på dessa platser. Guldstjärnor till er också. Flera av experimenten kommer att sammanställas under vintern och förhoppningsvis hjälpa oss ta fram rekommendationer för hur man bäst kan återställa hårt utsatta blåstångsmiljöer i vår Blåstångsmanual.

Så Tångbloggens nyårsspaning för 2019 är att det kommer massor med nya Blå Tillväxt-projekt där målsättningen är att producera mer mat och bättre nyttja Östersjöns resurser och produktion, vilket vi såklart kommer att rapportera om under 2019. Även om förutsättningarna i Östersjön inte är lika bra som i den marina miljön på västkusten eller ännu bättre i Norge.

Och apropå Norge kan vi rapportera om ett projekt  där man samlar in och odlar upp sjöborrar (kråkebollar) och säljer dem för konsumtion. Sjöborrarnas rom, uni, är en läckerhet som sushi-älskare gärna betalar bra för. ”Kråkebollar blir økonomisk gullgruve” som de skriver i artikeln, samtidigt som insamlingen av dem förbättrar den marina miljön. I Norge har man nämligen länge haft problem med att enorma mängder av sjöborrar har ätit upp stora delar av den norska tareskogen, vilket haft negativa effekter på det norska marina livet. Nu hoppas man istället på en återhämtning av tareskogen i takt med att sjöborrarna minskar i antal. Tänk att kunna bli rik och skapa en ny ekonomi ”Urchinomics” genom att samla in och odla sjöborrar, Strongylocentrotus droebachiensis!

Foto: E. Schagerström

Omnomnom…Dröbakk-sjöborren är glad i tång, minsann. Här mumsas det på knöltång, Ascophyllum nodosum.

Avslutningsvis vill vi på Tångbloggen tacka ER kära läsare, för att vi i år hade 19 700 besökare och över 31 000 views! Det får oss att vilja anstränga oss än mer för att ni ska få ert ökande behov av tångnyheter tillfredsställt även under 2019.

Gott nytt tång-år önskar Lena och Ellen!!

I hörnan såklart

Read Full Post »

n Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av de vanligaste algerna du hittar i strandzonen utmed kusten i Bohuslän. Den är flerårig och kan bli upp till 2 meter lång, men för det mesta är plantorna ca 0,3-1 meter långa. Bålen är oregelmässigt förgrenad och ca 5-10 mm bred. Den har inte någon mittnerv som blåstång och sågtång har. Däremot har den stora ovala flytblåsor som sitter med jämna mellanrum utmed skotten. Färgen på knöltången är gulgrön till olivgrön. De ljust gulgröna delarna är årets tillväxt.
1Knöltång med påväxt
De mörkare delarna sitter i skuggan under grenar som flyter på ytan. Det är också så att det är på dessa grenar som det växer en mängd olika påväxt av alger och ryggradslösa djur. De stora bruna tofsarna är trådslick, Pylaiella littoralis och det växer också lite rödsläke, Ceramium på några av grenarna. På en gren växte en liten blåstångsplanta från förra året. De små vita spiralformade sakerna på tången är skalet till en havsborstmask, Spirorbis spirorbis.
2blåstång
Två vanliga grupper av ryggradslösa djur som förekommer på knöltång är olika arter av mossdjur och hydroider. Mossdjur bildar kolonier där de enskilda husen där det sitter en liten filtrerande individ vart och ett av de som utrymmena är t.ex. Cryptosula pallasiana, som är som ett litet rivjärn med en vackert orangeröd färg och Alcyonidium hirsutum, ser ut som ett ca 1-2 cm stor mjukt ludd som täcker knöltångens yta. På bilden finns också tunna raka kolonier av en hydroid- mer om denna senare.

Den tredje mossdjursartern bildar gråaktiga kolonier där varje litet hus syns tydligt och heter Electra crustulenta. Electra crustulenta, tångskorv är ett av mossdjuren som också klarar att leva vid låga salthalter och som gett namn till vårt nya forskningsfartyg, Elektra af Askö, Stockholms universitets Östersjöcentrums forskningsfartyg.


En vanlig hydroid på knöltången är Dynamena pumula som ser ut som små trekanter som sitter i en rad, med ett litet rum för en hydroid på varje sida. De har nästan ingen egen färg men på en av bilderna ser de röda ut av en alg som växer inne i mossdjuret. Det är en rödalg som heter Rhodochorton purpureum en liten mikroskopiskt tunn tråd. Räknar man nivåerna av vad som växer på vad är det lite som i en tropisk regnskog med en ena arten efter den andra, där knöltången är trädet – mossdjuret en epifyt och rödalgen en epifyt på epifyten.
5Dynamena med rödalg kopia

Den sista arten av hydroid heter Clava multicornis och bildar små klungor med rosa-lila hydroider. På bilden syns spridda tentakler i toppen på djuret. Denna art är lite speciell för den finns bara på knöltång och inte på andra stora brunalger.
8Hydroid Clava multicornis kopia

Knöltång har använts på många ställen just för att den växer lättillgänglig, i nedre delen av sågtångsbältet i tidvattenzonen på Atlantkusten. Utmed vår svenska kust hittar man den från vattenytan ner till ca 1 meters djup i ett bälte mellan blåstången och sågtång. Gärna på lokaler med god vattenomsättning men den klarar inte för kraftig vågexponering. Den tål inte heller låga salthalter och försvinner i utsötade inre fjärdar på västkusten.

I Norge samlades stora mängder in för produktion av tångmjöl och alginat och förr i världen användes den till djurfoder. Detta har gett den namnet grisetang i Norge. Detta är min favorit alg att laga till och göra en god sallad på. Så samtidigt som jag var ute och fotade knöltång för bloggen så samlade jag de nya årsskotten som ännu inte fått någon påväxt till en sallad i kväll. Tror att det får bli som tilltugg till några gratinerade japanska jätteostron. En middag med asiatiskt inslag plockad på vår strand här hemma i Sverige.

Read Full Post »

Older Posts »