Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Algkommitten’

Februari månads alg är rödalgen Vertebrata lanosa (tidigare Polysiphonia lanosa), som inte finns i svenska vatten annat än fastsittande på drivande knöltångsplantor, som guppat in från Norge. Det är en av många arter inom släktet som förut hette Polysiphonia, där vi beskrivit flera tidigare på Tångbloggen. Flera av Polysiphonia arterna hör nu till Vertebrata spp. och kallas på sevenska för slickar. Lanosa är latin och betyder ullig. Följaktligen kallas den i ”Danmarks Havsalger” för uldtottet ledtang, och i boken ”Havets djur och växter” har den fått ett svenskt namn, nämligen ulltottslick. För dem av er som kollar i floran är det värt att notera att det skett en förväxling av namnet på sid. 246 av illustrationerna! 

På norska kallas den grisetangdokke (gristångsdocka) för att den nästan alltid växer på knöltång eller grisetang, som Ascophyllun nodosum heter på norska. Genom att den närmast är en obligat parasit på knöltång är ju det ett utmärkt kännetecken för arten. Eftersom den ännu inte fått ett fastställt svenskt namn, vilket görs av artnamnskommittén, passar vi på Tångbloggen på att föreslå att den skall heta knöltångslick eller bara tångslick

Vertebrata lanosa sittande på ett skott av knöltång med tre förökningstoppar.

Den bildar täta, rundade mörkröda 3 – 7 cm stora, styva, tofsar som sitter på knöltång Ascophyllum nodosum

Så tills att ett svenskt namn är klart så kör vi på Tångbloggen med det latinska namnet. Vertebrata lanosa har krypande rhizoider som växer ut från basen och tränger in i värdalgen, som för det mesta är knöltång. Detta gör att den kan betraktas som en parasit. De upprätta skotten är falskt gaffelförgrenade, se bilden ovan. Arten har (12) – 20-24 stycken pericentralceller och segmenten är kortare än breda. Genom att den saknar barkvävnad syns segmenten tydligt. Den saknar hårskott. Vertebrata lanosa är flerårig och har fertila skott hela året. Gametofyt och tetrasporofyt är isomorf, dvs de ser likadana ut.

Eftersom den är ätlig och används i matlagningen har den fått namnet ”tryffelalg, eller ”tryffeltång”. Till exempel serverades gästerna på årets Nobelfest, Vertebrata lanosa i huvudrätten. Detta är förvirrande då även grönalgen, tarmalg, Ulva intestinalis, eller andra arter av tarmalger går att hitta under detta namn om man letar på nätet. Ett exempel är ett pilotprojekt på Gotland på fältstationen Ar som 2019 startade försök att odla tarmalger. Detta algodlingsprojekt är en del i ett större projekt som handlar om att ta upp näring ur den övergödda Östersjön och hitta nya användningsområden. I Ar samarbetar Blått Centrum med Kungliga Tekniska högskolan, KTH, som även leder projektet. 

Artdatabankens algkommitté som arbetar med olika checklistor och utbredning av alger i svenska vatten hade möte för några dagar sedan. Då kom frågan upp om att registrera officiella svenska namn på bland annat Vertebrata lanosa och Grateloupia turuturu (förra månadens alg). Förslagen är nu inskickade till den svenska Artnamnskommittén, placerad på ArtDataBanken. Så med lite tur kan vi till sommarens studier av alger utmed svenska västkusten använda det svenska namnet och inte bara det latinska.

Read Full Post »

I vintras gick den svenska algforskaren Gertrud Cronberg ur tiden. Hon är kanske inte så känd för många, men hennes arbete med mikrosopiska växtplankton har varit av stor vikt. Hennes kollegor Eva Willén och Roland Bengtsson, båda aktiva i Artdatabankens algkommitté, har författat några rader om Gertruds gärning.

Gertrud Cronberg (1937–2021) avled i slutet av februari i år efter en tids sjukdom. Hon har ända sedan studietiden arbetat med växtplankton i limniska miljöer där hon hade ett stort intresse och god känsla för arters former. Hon fick en mycket bred artkännedom inte bara om växtplanktonfloran i stora delar av södra Sverige utan också i andra länder, däribland delar av Afrika och Sydamerika där hon var involverad i projekt.

Hon arbetade tidigt med scanningmikroskopi och publicerade på 1970-talet detaljer av skalbärande guldalger, där just skalstrukturer är viktiga i bestämningsarbetet. Så tidigt kom också hennes första publikation om cyanobakterier – en organismgrupp som hon kom att ägna särskilt stort intresse inte bara taxonomiskt utan också i utredningar gällande deras toxinproduktion.

Hennes doktorsavhandling i ämnet limnologi från 1982 rörde växtplanktonutvecklingen i sjön Trummen, Växjö, efter den omfattande restaureringen som ägde rum där 1970–1971. Gertrud har medverkat i och själv producerat många arbeten både i internationella tidskrifter och i populärvetenskapliga sammanfattningar med särskild inriktning på taxonomiska frågor och artutbredningar.

Cronbergia planctonica. Att få en art uppkallad efter sig är stort. Att få ett helt släkte, som Gertrud fick, visar verkligen på hur viktigt hennes arbete har varit.

Som en uppskattning för hennes taxonomiska insatser fick hon ett cyanobakteriesläkte, Cronbergia, uppkallat efter sig år 2010 där den art som hon själv tidigare under annat släktnamn beskrivit från en brackvattenmiljö nu finns med som Cronbergia planctonica (Cronberg) Komárek och ingår i den senaste cyanobakteriedelen av Süsswasserflora von Mitteleuropa, Cyanoprokaryota del 19/3, tryckt 2013, som den enda art i det släktet med förekomst i Sverige.

Eva Willén och Roland Bengtsson

Artdatabankens algkommitté

Read Full Post »

Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år.  Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.

Dags att stänga badhytten för året?

Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.

Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.
Fotspår i sanden.

Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.

Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.

Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.

Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.

Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.

När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.

När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.

Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.

Read Full Post »