Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blåst’

Här kommer nu vår gästbloggare Louise berättelse om sitt deltagande i Algforskarsommar-projektet med att undersöka när blåstången förökar sig. Hon får berätta själv om sin resa nedan!

Hej allihop! Mitt namn är Louise och jag håller på med mitt mastersarbete om blåstång, Fucus vesiculosus vid Lunds universitet och således spenderar jag mycket tid i tångskogen. Den 16/5 i år deltog jag i Algforskarsommars uppgift om att identifiera mognaden hos just blåstången med en liten resa längs Skånes västra sydkusthörna. En härlig resa utmed kusten på småvägar och längs väg 9 i gott sällskap!

Det blev en resa utmed Skånes kust på väg hem.

Kartan visar de platser som jag besökte under resan, markerade med röda punkter. På ungefär hälften av platserna hittade jag bara uppspolade exemplar av tång. Lokalbefolkning jag träffade på stranden menar på att det alltid hamnar mycket blåstång på stränderna efter kraftig blåst, vilket tyder på att tångskogen nog förekommer längre ut än vad mina vadarbyxor tillät.

Uppspolad planta på stranden vid Falsterbos västkust. Den har många flytblåsor, fler än de som plantor från Östersjön brukar ha. Oftast har de bara ett par.
Samma tångruska som ovan med inte helt mogna förökningstoppar
Foton tagna med med min handlupp i fält.

Högre mognad kunde finnas i Abbekås där fastsittande ruskor fanns tillgängliga. 

Bild tagen med lupp i Abbekås, tyvärr lite suddig men den är klart mer mogen. Hanplanta.

Denna bild är tagen den 23/5 efter det att förökningstopparna fått spendera en tid i kyl, hanen verkar ha släppt sina spermier i kylen vilket ger den svagt orange färgen.

Om man jämför med de receptakler som jag har använt i mitt mastersprojekt som kommer från Hittarp, nära Helsingborg, är dessa mer tydligt redo för sin förökning den 16e maj!

Receptakler från Hittarp (hona vänster, hane höger). Lokalen ligger nära Helsingborg. 

En ny runda får köras vid nästa fullmåne helt enkelt!

Hälsar Louise Tångbloggens alla läsare.

Litet tips från oss på Tångbloggen:

Vill du kolla på hur tången mognar och spara i kylskåpet är det bästa sättet att lägga dem lite fuktigt, inte i vatten. Ta sedan ut dem sen eftermiddag på fullmåne-kvällen. Håll dem i rumstemperatur och vänta några timmar- då kan du få se både de orangefärgade spermiesamlingarna och de olivgröna äggsamlingarna komma ut ur förökningstopparna. Om du lyckats samla både honor och hanar, såklart.

Read Full Post »

När det blåser och stormar och blir extremt högvatten kan stränderna förändras drastiskt. Så var det den 21 februari när vattenståndet steg hastigt och det var brådis att förtöja den lilla båten och pontonerna så att de inte skulle driva iväg. 

Bryggorna var nästan helt under vatten i februari när högvatten och snöandet var som värst.

Det hade snöat in i badhytten någon dag senare när vattnet redan börjat sjunka undan.

Idag, tre veckor senare, känns det som våren är på gång. Solen skiner och vi har fått ett högtryck som verkar bli kvar över Östersjön under en längre tid.  Spåren efter att det blåste och var extremt högt vattenstånd i februari syns på flera ställen. När jag öppnade dörren till badhytten låg tofflorna vid dörren tillsammans med lite tång som spolats in när vattnet var som högst, ca 1 meter över medelvattenståndet. 

Härlig vårvinterdag, spegelblankt och lite is i vattnet.

När jag tittade ut på badhyttens trappa den 13 mars var det riktigt lågt vattenstånd, men de nya små tångplantorna sitter fortfarande under ytan. Vattenståndet är nu nära medelvattenståndet för året. Men när jag tittar på prognosen runt den 19e mars kommer det att ligga ca 20 cm lägre och då riskerar de att bli torrlagda. Måste kolla att de klarar sig. 

Vill du hålla koll på hur vattenståndet ser ut vid din strand? Gå till SMHIs hemsida och kolla på vattenstånd och vågor. Där finns en karta för olika mätstationer så det är bara att titta på den som ligger närmast där du befinner dig.

Vid Sjöängen, ett område som ligger en kort bit ifrån vårt hus, nådde vattnet högt upp på land. Nu ligger det spår kvar av uppspolad tång och sand högt uppe på stranden. Det lilla diket som rinner ut vid båtbryggan var som en bred å med brunt vatten innehållande mycket humus från land. 

Den kraftiga blåsten och högvattnet har även spolat upp blåstångsvallen högt upp på land och lämnat stränder tomma och rena. På vissa platser har sandstranden blivit bredare när grässvålen försvunnit. 

Nu finns en fin sandstrand där rotsvålen av gräs slitits bort högt uppe på stranden.

Eller så har det bildats breda steniga stränder som tidigare täcktes av tångvallar. Vallen ligger nu uppe i strandskogen. Den steniga stranden har bildats och byggs hela tiden på av att mindre stenar med tångruskor kastas upp på land när det blåser. Ett spännande sätt, där etablering av blåstång på mindre stenar längre ut i viken så småningom, när tångruskan blir stor, leder till att dragkraften i vågorna kommer att lyfta iväg med stenen när det blåser ordentligt. 

Det börjar hända mycket i vattnet i strandzonen nu när de första vårblommorna har kommit igång på land. Så nästa rapport kommer att handla om vårtecken i vattnet, både på ost- och västkusten.

Read Full Post »

Nu har det varit gråväder och ganska trist i många veckor och det ser ut att fortsätta fram till jul om prognosen i väder-appen stämmer. Som marinekolog är vad som händer i vattenmassan minst lika intressant som hur miljön närmast stranden förändras och påverkas av stormar, blåst, vågor och förändringar i vattenståndet. På SMHI:s väderinformation finns den information du behöver för att få veta när det blir lågvatten. Då är det tid att gå till en fin strand och se vad du kan hitta. Det finns många stationer där vattenståndet noteras så välj den som ligger närmast där du bor. För min del är det bästa idag att titta både på prognosen för Forsmark och Landsort.

Det har varit lågvattensperioder under ett antal dagar (13 – 14 december), men just nu på morgonen den 16:e december är det lite högre vattenstånd igen.  

En liten hamn som ligger tom i väntan på att sommarboende kommer tillbaka.

Slipade klippor blir extra vackra av lite regn. Diabasens gångar i den gråa graniten ser extra svarta ut. Vattenytan är spegelblank och vattnet helt klart. Nere vid strandkanten ligger småstenar torrlagda och spåren av övervintrande alger går lätt att hitta.

För att vara säker på vad som sitter på den lilla klippan skrapar jag av några tussar, tar med hem och lägger i vatten. Det visar sig vara grönslick (Cladophora glomerata), små mörkgröna plantor som har lite brunt ludd på sig. Det bruna är olika mikroskopiska kiselalger. Grönslick väntar på att det skall bli vår och solen kommer tillbaka, så att den kan börja växa igen. Kommer att försöka hålla koll på just denna lilla klippa och se om de överlever eller om de fryser bort när isen kommer.

Stenarna är fulla av kulformiga cyanobakterier, kanske av släktet Rivularia?

Cyanobakterier är tåliga och kan överleva både is och att ligga torrlagda under en period. Vi har skrivit om denna grupp tidigare på Tångbloggen, och påpekat hur kluriga de kan vara att skilja åt, så jag vågar mig inte på att bestämma vad det kan vara för art.

Det blåste rejält för en vecka sedan och det innebar att blåstång spolades upp högt på stranden vid sjöängen. Hur högt upp på stranden vattenstånd och vågor kan skölja tångvallen syns genom att tången ligger i band utmed stranden. Den översta vallen innehåller mer ålgräs och den nedre lite mer blåstång.

Två tydliga vallar av alger och ålgräs som spolats iland när vattenståndet var högre och det blåste mer.

Något som flyter riktigt bra är fett. Högst uppe på land hittade vi en del av en säl som måste legat i sjön länge. 

En bit av en säl med lite pälsrester ligger högt uppe på stranden.

Nu ser jag fram emot en lång lågvattensperiod tidigt i vår när högtrycket har placerat sig över Östersjön, solen skiner och det går att vada ut en bit och vända på stenar och göra nya fynd. Det finns alltid något nytt att upptäcka!

Read Full Post »

Vädret växlar fort i skärgården såhär i början av oktober. Dimman kan driva in snabbt och svepa in allt i grått. Men bara en timme tidigare sken solen. Vassbältet utmed stranden är gulbrun och har samlat in näringen i rotstockarna till nästa år.  Vattnet är klart och ganska svalt , ca 13 grader. På land håller träden på att förbereda sig för vintern.

Dags att stänga badhytten för året?

Det blåste ordentligt igår så jag gick ner till stranden för att se vad som drivit iland. Det ligger massor med löv, mest från den stora asken står helt nära stranden, inblandat med olika vattenväxter, som borstnate (Stuckenia pectinata), ålnate (Potamogeton perfoliatus) och ålgräs (Zostera marina) i tångvallen.

Ligger kvar lite skum i vattnet efter blåsten.
Fotspår i sanden.

Det låga vattenståndet syns på att borsnateskotten ligger och flyter i ytan. Tillsammans med speglingar av vass och blad från asken bildar det ett vackert mönster.

Vattenväxterna tappar inte färgen och vissnar inte som växter och buskar och träd på land.

Närmast bryggan är stenarna torrlagda. På stenarna ligger häftigt gröna tofsar av grönslick (Cladophora glomerata) och tarmalger (Ulva spp.). Ett lösryckt skott av ålnate har hamnat ovanpå stenen och på många stenar syns små mörka kulor av en cyanobakterie.

Grönslick och tarmalger till vänster, ålnate skott, och borstnate skott uppe tillhöger nere i vattnet. Alla i olika gröna nyanser.

Det finns ingen anledning för vattenväxter att tappa färgen på hösten som växterna på land. Det som händer istället med flera undervattensväxter är att de blir mörkare gröna, får mer klorofyll eftersom mängden ljus som når ner i vattnet minskar.

När jag tittar närmare – kanske två arter av cyanobakterier. Framtiden får utvisa vad det är för några.

När jag tittar närmare på cyanobakterie kulorna så ser det ut att vara lite olika storlek och några verkar se lite lösare ut och andra små och hårda. Får samla in lite material och posta till Roland Bengtsson som är med i algkommittén och be honom artbestämma dem åt oss. Får jag svar så lovar jag att berätta om det i nästa vykort.

Nu försvann den närmaste ön igen i diset och det blev snabbt dags att gå in. Hälsningar från Räfsnäs, Norrtälje.

Read Full Post »

På land har löven ramlat av träden, vädret är grått och mörkt och det regnar nästan hela tiden. Gick en promenad utmed stranden bort till den långa bryggan vid sjöängen. Alla båtar är upptagna på land. Det rann en massa vatten i diket efter allt regnande. Och färgen i vattnet runt bryggan skiftade i olika nyanser av gulbrunt till mörkt brunt nästan svart.  Genom allt regnande lakas mycket humusämnen ut ur vissnande löv och marken runt omkring.

Brunt vatten 20191123

Det har också blåst en hel del som resulterat i att blåstång spolats iland bl.a. Råttviken. Samtidigt har det varit lågvatten så vallen ligger högt upp på stranden.

Råttviken 20191123

Det låg lite rödsläke, (Ceramium tenuicorne) inne i tångvallen men inte mycket annat utom lite blad från olika vattenväxter. Hittade också några tussar med rödalger där en spigg låg kvar död och en övervintringsknöl av borstnate.

vattenväxter ceramium20191123

På stranden låg också två andra vattenväxter som övervintrar med olika metoder. Vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii) och en art av slingor (Myriophyllum spp.).

Vitskjälsmöja

Vitstjälksmöja övervintrar som hel planta och på den jag hittade, som var vackert klargrön, ser det nästan ut som om det sitter knoppar färdiga att växa till på våren och ett rotsystem som också överlever vintern.

Det förekommer två storväxta (de kan bli närmare 2 meter långa), vanliga arter av slingor i Östersjön, där axslinga (Myriophyllum spicatum) är vanligast i södra Östersjön upp till Uppland och knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) blir vanligare från Uppland och norrut. Så nu gällde det att försöka bestämma vad det var jag hittat. Båda har gröna flikiga blad som sitter i kransar. Knoppslingans blad skall vara lite styvare och ha längre mellan bladflikarna och stjälken skall vara lite blekare rödaktig eller benvit jämfört med axslingan. Några blommor finns ju inte såhär års, men ett skiljetecken är att knoppslingan bildar övervintringsskott (turioner) till skillnad från axslingan. Övervintringsskotten blir ca 2-6 cm långa, består av täta mörkt gröna blad som liknar små kottar. Båda arterna övervintrar med sitt rotsystem nedgrävt i botten.

Det fantastiska är att kunna gå ner till stranden under hela året och alltid kunna upptäcka något nytt. Dessutom dyker det ju upp idéer till vad en trasslig bunt av knoppslingor skulle kunna förvandlas till? Vad händer om en vas kläs in med stjälkar av knoppslinga? Bara konstigt eller lite konstnärligt?

Knoppslingavas 20191124

Tycker att den blev riktigt fin med de blekt rosa stjälkarna och fylld med några nästan torra renfanor eftersom det inte går att ha något vatten i denna vas gjord av knoppslingor. Kan nog sätta en liten vas innanför vid senare tillfälle.

 

Read Full Post »

Under några varma och lugna veckor har cyanobakterier drivit in i vikarna runt Askö laboratoriet och i Himmerfjärden, vid bland annat Lisö. Gulvita band av cyanobakerier kan samlas runt drivande fintrådiga alger, t.ex. brunalgen trådslick (Pylaiella littoralis) eller klumpar med grönslick (Cladophora glomerata). Cyanobakterier som ser ut rabarbersoppa är när de bildar små gasblåsor inne i cellerna o flyter upp till ytan och fortfarande lever. När det blåser bra kan de delvis slås sönder och bilda ett skum vid stranden.

cyanobakterie ansamling

Blir de liggande ett tag i solen kommer cyanobakterierna att dö och brytas ner. Under den vita färgen syns det som gett cyanobakterierna dess färg en häftig turkos, blågrön färg, eller cyan, en färg mitt emellan grön och blå. Det är det pigment som cyanobakterierna använder för sin fotosyntes.

 

Bilderna har Lars-Erik Liljelund fotograferat vid Lisö för två dagar sedan. Det luktade inte gott av de ruttnande brunalgerna täckta av ett lager med cyanobakterier.

Read Full Post »