Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fintrådiga alger’

För snart 20 år sedan gjordes en större studie av var höstförökande tång förekom utmed den svenska kusten från Askölaboratoriet, runt öarna Gotland och Öland och ner till Skåne. Nu efterlyser vi observationer av höstförökande blåstång längs Svenska kusten. Hur ser man att det är höstförökande tång? Läs inlägget nedan så är du redo inför nästa strandpromenad.

Denna efterlysning är kanske i sista stund, men det kanske är några av Tångbloggens läsare som åker ut till sommarstugan i helgen och tar en tur ner till stranden. Får Du syn på några höstförökande blåstångsplantor ta gärna en bild och skriv till oss och berätta var du gjort detta fynd. 

Under hösten när det har blåst mycket rycks grenar och hela tångruskor loss från tångbältet på klipporna och driver in i vikarna. Detta hände på Askölaboratoriet under förra helgen.

bild 1 plantor driver in i viken 20190912

Grenar av blåstång som driver i ytan

I ytan ligger rader med lösa plantor och grenar av tång. Eftersom de har både flytblåsor och förökningstoppar kan de flyta längre sträckor, så de kan komma flytandes från öarna utanför den grunda vik där de till slut hamnar.

Finns det mycket vass längst in i viken, kan det vara svårare att se om det finns höstförökande tångplantor, men om de ligger och driver vid bryggan eller har blivit uppspolade på land går det lätt.  Det börjar bli så kallt i vattnet att det kanske inte är så många som badar längre. Då fungerar det bra med att plocka upp dom med en kratta.

kratta o vadarbyxor

Höstförökande blåstång har fullt med förökningstoppar som sitter strax ovanför flytblåsorna. Flytblåsorna anläggs under våren-försommaren i maj. Grenarna med förökningstoppar har nu en gulbrun färg. Grenar utan förökningstoppar är olivgröna, och har vuxit mer i längd. De kommer att övervintra och bilda flytblåsor nästa år när temperaturen stiger över 10 0C i vattenmassan.

En sommarförökande planta däremot har redan tappat sina grenar med förökningstoppar och har bara vegetativa olivgröna toppar såhär års. De äldre delarna är påväxta av mossdjur och havstulpaner.

bild 6 blåstång, sommar påväxt sept 2019

På en sommarförökande planta ser vi knappt några knottriga förökningstoppar såhär års.

Lite senare på året, från mitten av november ungefär, kommer det att gå att hitta grenar med uppsvällda toppar, där de nya anlagen för 2020 års förökning börjar synas. De initieras av de korta dygnen under vinterhalvåret, går i vila tills ljuset och temperaturen kommer tillbaka på våren, Då börjar de växa till och mogna och är klara att föröka sig i slutet av maj.

Varför gör vi då denna efterlysning? Jo, det skulle vara spännande att se om denna form av blåstång har spridit sig längre norrut eller dykt upp på fler lokaler. Varför skulle den ha gjort det? Jo för att en av hypoteserna i publikationen var att blåstång som förökar sig på hösten skulle ha lättare att etablera nya groddplantor, eftersom påväxten av fintrådiga alger på klipporna är mindre än under perioden slutet maj – juni, då det förekommer en tät matta av grönslick och trådslick under perioden för de sommarförökande plantorna.  En tät matta av fintrådiga alger försvårar för det befruktade ägget att nå klippytan och kan sätta sig fast. I områden med mycket fintrådiga alger skulle ett skifte kunnat ske från sommarförökande till höstförökande blåstång.

 

 

Read Full Post »

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

4 blåstång med smalskägg

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Unga tångplantor, med häxkvastar (kopia)

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

5 ullsläke påväxt på tång

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

6 ullsläke bälte och tång oktober

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.

Read Full Post »

På vårt förra inslag om att det inte bara är tillförsel av näring som påverkar hur och vilka arter som gynnas av alger utan även om det finns ett rikt bestånd av stora rovfiskar kom en fråga om vad allt luddet är som syns såhär års utmed de grunda stränderna. Är det kiselalger som täcker tången och vattenväxterna?

Så här kommer lite bilder på några vanliga arter som växter på blåstången eller täcker allt som ett fint ludd. Många av arterna kan i sin tur vara täckta av kiselalger, men för att se dem behövs ett mikroskop.

Molnslick på tång

Blåstång klädd delvis med molnskick, Ectocarpus siliculosus en brunalg. På klippan ovanför sitter grönslick som har börjat vissna och släppa från berget.

Bilden till vänster visar hur det ser ut nedanför Askölaboratoriet där det börjar flyta runt en massa lösa fintrådiga brun och grönalger. Samtidigt så syns det hur inklädda vassens strån är under ytan. På bilden till höger sitter fortfarande mycket av de fintrådiga brunalgerna kvar både på tången och vassen. Finns det mycket rotad bottenvegetation på någon meters djup som når ända upp till ytan eller en grynna där det växter tång är det lätt gjort att tro att det finns ett grund där!

Med det kommande väderomslaget och kommande lågtryck gör att vattenståndet höjs  under hösten. Blåsten kommer i sin tur att göra att de fintrådiga algerna lossnar och tången kommer att se ren och fin ut igen.

Read Full Post »

Under några varma och lugna veckor har cyanobakterier drivit in i vikarna runt Askö laboratoriet och i Himmerfjärden, vid bland annat Lisö. Gulvita band av cyanobakerier kan samlas runt drivande fintrådiga alger, t.ex. brunalgen trådslick (Pylaiella littoralis) eller klumpar med grönslick (Cladophora glomerata). Cyanobakterier som ser ut rabarbersoppa är när de bildar små gasblåsor inne i cellerna o flyter upp till ytan och fortfarande lever. När det blåser bra kan de delvis slås sönder och bilda ett skum vid stranden.

cyanobakterie ansamling

Blir de liggande ett tag i solen kommer cyanobakterierna att dö och brytas ner. Under den vita färgen syns det som gett cyanobakterierna dess färg en häftig turkos, blågrön färg, eller cyan, en färg mitt emellan grön och blå. Det är det pigment som cyanobakterierna använder för sin fotosyntes.

 

Bilderna har Lars-Erik Liljelund fotograferat vid Lisö för två dagar sedan. Det luktade inte gott av de ruttnande brunalgerna täckta av ett lager med cyanobakterier.

Read Full Post »

Den här varma sommaren har verkligen gynnat de fintrådiga algerna. Rapporter har nått Tångbloggen om ovanligt stora mängder av fintrådiga alger från Göteborgs södra skärgård och upp till Strömstad. Eftersom delar av Tångbloggen sommartid är stationerad i de inre delarna av Gullmarsfjorden, passade vi på att skutta ner till stranden för att dokumentera läget.

Det lilla tidvatten vi har var lågt, och vi möttes vid stranden av en tät, grönskimrande matta av fintrådiga alger. En närmare titt visade på stora mängder grönslick, med olika arter ur släktet Cladophora, samt en del tarmalg (Ulva intestinalis) och säkert fler arter. Men eftersom vi varken hade lupp eller mikroskop med oss, konstaterade vi bara att det var ”blandade fintrådiga, mest grönt”.

Väl nere i vattnet möttes vi av kompakt ludd, i bruna och gröna toner, som täckte allt och alla. Mattan var seg och minst decimetern tjock. På flera ställen draperade den underväxande alger och skapade ett dramatisk landskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tjock och seg matta av blandade fintrådiga alger täcker hela botten på grunda djup i Gullmarsfjorden.

En bit bort på denna mjuka botten växer en frodig ålgräsäng. Den brukar glittra vackert smaragdgrön en solig dag som denna. Nu var den dock helt insvept i fintrådiga alger och såg ut som om den var nerpackad för transport eller klädd i spindelnät.

Bilden till vänster visar hur ålgräset (Zostera marina) brukar se ut en solig sommardag. Bilden till höger visar årets mer insvepta version. Inte lika glittrande…

Är detta något alger, sjögräs och djur mår dåligt av, undrar säkert en del av våra läsare.

Alger och sjögräs vill ju ha solljus, så vist påverkas de av den skuggning den fintrådiga mattan innebär. Men jag ser att de ändå växer, om än inte lika kraftigt, under mattan. De är tuffa.

För djurens del behöver man bara simma lite närmre och se vad som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I den fintrådiga mattan finner vi tusentals och åter tusentals små blåmusslor (Mytilus edulis) som bytt skepnad från frisimmande larv till liten bottenlevande mussla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tittar man noga på bilden här ser man en liten krabba som festar loss på denna buffé av paradisiska mått.


Vi hittar även otroliga mängder av ormstjärnor (Ophiuriodea) på bilden till vänster, som inte heller säger nej till lite musslor. Till höger ser vi en lilla sjöstjärna (Asterias rubens) som mumsar på både musslor och annat gott den hittar.

Algmattorna kommer att ligga kvar på de grunda bottnarna tills de antingen dör och bryts ner under sensommaren och hösten, eller så kan de spolas upp på stränderna ifall det plötsligt skulle blåsa kraftigt i några dagar. Tittar man på väderprognosen känns det dock inte så troligt att de flyttar sin inom den närmast framtiden.

Så även om det kan se lite trist ut för en badande människa så är det som vanligt full rulle och anpassning till läget som gäller nere i havet. Och tittar man på blåstången ser den i alla fall ut att vara rätt nöjd med att ibland kunna sticka upp över ytan och få sig en nypa rent ljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Julgransalgen, Brogniartella byssoides är en marin röd alg som växer på stenar, skal och som påväxt på andra alger. Den är vanlig på vår och sommar och finns utmed hela västkusten, från ca 5 meters djup. Men eftersom det är en marin art så klarar den inte att växa i Östersjön. Huvudaxeln är tydlig med sidogrenar som får ett luddigt lite barrliknande utseende. Den ser ut som en liten ljust rödbrun gran. När den torkar mörknar den och kan bli nästan svart.
Brognardiella

Julgransalgen hör till de fintrådiga algerna och blir mycket vacker om man pressar den till sitt herbarium eller varför inte rama in den och ge bort i julklapp?

Utbredningen får en karta från ArtDatabanken visa.

utbredningskarta för Brogniartella

Julgransalgens utbredning sträcker sig ner till Öresundsbron på svenska kusten.

Read Full Post »

Från Trälhavet till Trosa skärgård för ÄNNU mer tångexperiment!
Den här gången ska vi undersöka hur olika påväxt på sten påverkar hur bra blåstångens bebisar kan fästa och växa sig stora. Även detta är en del i vår restaureringsmanual för blåstång som vi gör i samarbete med stiftelsen BalticSea2020

Om det är mycket näringsämnen i vattnet så växer fintrådiga alger som trådslick (Pylaiella littoralis) snabbt och täcker snart alla stenar.
Det är just på stenar och klippor som blåstångens bebisar vill sätta sig. Om ytan är täckt av fintrådiga alger, som dessutom är fulla med sediment, är det inte lätt för ett litet ägg att komma ner till botten.

Så vi tänker se hur mycket det hjälper om vi skrapar eller borstar bort de fintrådiga algerna alldeles innan blåstången förökar sig. Vi undersöker även hur algen röd stenhinna (Hildenbrandia rubra) påverkar äggens förmåga att fästa på underlaget.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Från vänster: borstade, orörda, skrapade, helt rena och med röd stenhinna.

Efter att ha samlat in stenar med påväxt och behandlat dem med antingen skurborste eller spackel, behövde vi såklart knyta upp fertil, mogen tång på ett galler som kan hängas över våra stenar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är inte första gången som vi knyter tånggaller. Kompostgaller lämpar sig särskilt väl för detta har vi upptäckt.

Sedan var det bara att ta på sig den röda baddräkten och hoppa i vattnet för att sätta ut experimentet. Vi har lagt stenarna, och några kontroll-kakelplattor, på finmaskigt hönsnät för att det inte ska sjunka ner i det mjuka sedimentet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nät med stenar och kakelplattor, en snygg uppställning!

När alla stenar låg rätt, fäste vi tånggallret så att de små äggen bara behöver falla rakt ner. Lite snäll får man ju vara.

P6032846.JPG

Tånggaller på plats, nu väntar vi bara på fullmånen.

Så kvarstår då bara att hålla tummarna och hoppas att det inte blåser upp till storm eller att havet fryser till is innan midsommar (man vet aldrig). En liten bit in i Juli kommer vi att ta upp våra stenar för att läsa av resultatet av vårt försök. Givetvis håller vi dig uppdaterad här på Tångbloggen.

Read Full Post »

Older Posts »