Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carl XVI Gustaf’

Under de senaste veckorna har det varit flera presentationer om vikten av att bevara och skydda ålgräsängar. Det finns många aktiviteter som påverkar ålgräsängar negativt. Hit hör fortsatt utbyggnad av hamnar, både stora hamnar för fartyg och mindre för fritidsbåtar. Den största negativa påverkan kommer från tillförsel av mycket näring från land via avrinning och direkt från avloppsreningsverk. 

Resultatet av hög närsaltsbelastning innebär ökad produktion av snabbväxande fintrådiga alger och mer organiskt material som sedimenterar ner till botten. På västkusten kan det vissa år etablera sig massor med små blåmusslor på bladen på ålgräset och tynga ner dem till botten. Blir det mycket fintrådiga alger kan de trassla in sig mellan skotten i ängen och också bidra till att ängen förstörs. Det bästa sättet att bevara ålgräset är att skydda ålgräsängarna så att inte påverkan blir så stor att ängen försvinner. Då kan det bli svårt och mycket kostsamt att restaurera en äng eftersom man då måste plantera tillbaka ålgräset för hand. På förra Baltic Breakfast var temat just hur och vad som behöver ske för att skydda och restaurera de kustnära ekosystemen.

För att kunna återplantera ålgräs på västkusten gäller det att miljön inte förändrats för mycket utan att förutsättningar för ålgräsets överlevnad fortfarande finns kvar.

Mer att läsa finns i detta policy brief. När vi pratar om ålgräsängar och vad som behövs för att skydda och eventuellt restaurera dem kan det verka som att de förekommer i samma miljöer på västkusten och i Östersjön. Men det finns också stora naturliga skillnader mellan dessa ängar på olika sidor av landet.  I denna illustration har jag försökt visa på några viktiga skillnader som kan påverka vad som händer i ängen under året. 

En illustration om skillnader och likheter mellan ålgräsängar på väst- respektive östkust.

Den största och viktigaste skillnaden är att ängarna på västkusten förekommer på lösa mjuka bottnar med mycket organiskt material, där sedimentet ofta blir syrefattigt. Där finns mer kol lagrat som samlats där under många, många år. På småstenar i ängen växer sudare, Chorda filum. Vanliga djur i ängen är strandkrabba, Carcinus maenas. Den är populär mat för bl.a. torsk och krabban hittar skydd mellan stenar och ålgräs. Olika räkor som hästräka (Crangon crangon) och olika arter av tångräkor, t.ex. den långfingrade tångräkan (Palaemon adspersus) lever bland ålgräset i skyddade vikar. Blåmusslor ligger som små klumpar på botten. Vissa arter som öronmanet (Aurelia aurita) förekommer i ängarna på både ost- och västkusten. 

Jämfört med västkusten hittar man ålgräset på mer sandiga lokaler i Östersjön. Innehållet av kol i sedimentet är klart mindre och det betyder också att ängen inte lagrar lika mycket kol som på västkusten. Ängarna i Östersjön är mer varierade när det gäller arter av rotade vattenväxter. Här förekommer arter som borstnate (Stuckenia pectinata) och ålnate (Potamogeton perfoliatus) bladat med ålgräs och stenar med blåstång och sudare. Allt i en härlig blandning. Östersjöns ängar hittar man på mer vågexponerade lokaler som medför att organiskt material spolas bort.  Precis som på västkusten ligger det klumpar med blåmusslor på botten men i Östersjön blir musslorna inte lika stora på grund av den låga salthalten. Salthalten sätter också en utbredningsgräns för hur långt in ålgräset kan växa i skärgården och hur långt norrut den förekommer. I norra delen av Egentliga Östersjön blommar ålgräs sällan och ängarna består av en eller några få individer som endast förökar sig med rotskott. Det betyder att skulle den ängen förstöras genom för stor påverkan av närsalter och produktion av fintrådiga lösliggande alger, så kommer det att vara svårt till helt omöjligt att återställa den. 

Ålnaten håller på att vissna bort på hösten. För den med skarpa ögon syns småfisk i kanten på ålnatebeståndet.

När vintern kommer vissnar ålgräset och de olika vattenväxterna tillsammans med sudare ner och botten blir kal och tom. Det står kvar enstaka små övervintrande skott av de olika växterna. Det är då som de blandade ängarna i Östersjön, där det kan finnas ganska många stenar med blåstång, fortfarande kan ge gömställen över vintern till småkryp och fiskar. 

På västkusten har en ny främmande art hittat en växtplats i många ålgräsängar. Det är sargassosnärjan (Sargassum muticum) som bildar höga buskar inne på skyddade bottnar inne bland ålgrässkotten. Vi finner den också på andra ställen, som exempelvis pirkanter. Sargassosnärjan sitter på små stenar och skal. Men också den vissnar bort under hösten och kvar blir bara ett litet kort övervintrande skott. Inget att gömma sig i för en liten fisk eller räka. Över vintern vandrar fisk och småkryp istället ner på djupare vatten i väntan på att ljuset kommer tillbaka och temperaturen ökar så att ålgräs, andra vattenväxter och sargassosnärjan kan växa till igen.

Read Full Post »

För att fira Konung Carl XVI Gustaf 70-års dag gavs en unik föreställning ” En afton om Östersjön – hoppfullhet och hot” till hans ära på Kungliga Dramatens scen på måndagen den 25 april. På scenen deltog över 10-talet forskare tillsammans med ledande personer från olika myndigheter och politiker som berättade livfullt om vad som händer i Östersjön. Allt ifrån de långa geologiska förändringar som skett till utveckling av nya arter till det säkerhetspolitiska läget idag.
1Dramaten

Ett mycket dramatiskt ögonblick var när professor emeritus Ragnar Elmgren från Stockholms Universitet pratade om vilka arter som hittas i Östersjön idag. Plötsligt dimper det ner en stor knöltångsplanta från taket och landar på scenen bakom honom!
Ragnar konstaterar att denna art inte klarat att invandra till Östersjön för att den inte tål den låga salthalten här. Den vanliga tångarten som många känner till, blåstången, är däremot en viktig art för livet i Östersjön, eftersom många arter finner skydd eller hittar små kräftdjur att äta i tången.
Det är nu som den för Östersjön unika arten smaltång gör sin entré på Dramatens stora scen, när Ragnar plockar fram den ur sin ficka. Smaltången har bildats ur blåstången för bara några tusentals år sedan och är Östersjöns enda kända endemiska art, vilket betyder att den enbart finns här och ingen annan stans i världshaven.

Tång luktar hav och den går också bra att äta. En som smakat på smaltångssnittar (se tidigare inlägg) är Kungen, vid ett besök på Askölaboratoriet.

Att skilja de två arterna smaltång och blåstång åt när de växer på samma plats är relativt lätt. Smaltången gör skäl för sitt svenska namn. Bålen, eller grenarna är mycket smalare än blåstången och den har aldrig de flytblåsor som gett blåstången sitt namn.
4Smal o blåstång

Mellan presentationerna på scenen underhölls vi i publiken med vacker musik från blåsorkestern och sång. Bland annat en tolkning av Evert Taubes ”Rönnerdal han dansar över Sjösala äng”, där det i bakgrunden svajade gröna blad från en vacker sjögräsäng.

5sjögräsäng

Föreställningen avslutades med alla medverkande på scenen där Kungen framförde sitt tack för en givande kväll och uttryckte sitt stora intresse för miljöfrågor och speciellt Östersjön.

6Kungen tackar

Grattis på födelsedagen, Kungen! önskar vi på Tångbloggen.

Read Full Post »