Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2022

Förra veckan fick jag möjligheten att delta när VA firade sitt 20 års jubileum. Förkortningen VA står för Vetenskap och Allmänhet och är en ideell förening som syftar till att främja dialog, samverkan och öppenhet mellan forskare och allmänhet. 

För mig personligen har det, under alla år som jag ägnat mig åt forskning och undervisning på Stockholms universitet, varit viktigt att också förmedla kunskap om Östersjön och den marina miljön vidare på olika sätt. Det har resulterat i allt möjligt, som att ta fram undervisningsmaterial t.ex. ”Växter och djur i Östersjön – en fälthandbok”, skriva en manual om ”Restaurering av blåstångsamhällen i Östersjön”, driva Tångbloggen mm.

Växter och djur i Östersjön hoppas jag kommer ut i en uppdaterad version snart. Kan beställas på http://www.havet.nu om du är intresserad.

Så gissa att jag blev glad när jag fick en möjlighet att dressa upp och ta på mig min havstulpanskaftan och tångsmycket, som alltid är med, för att representera Stockholms universitets Östersjöcentrum med medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar

Under minglet på kvällen hittade jag en liten handbok i kommunikation, med tips, råd och inspiration för dig som kommunicerar omställning inom planetens gränser, utgiven av Azote. För den med riktigt skarpa ögon så ligger den till höger på bänken vid den stora handluppen. Den blev liggande, men när jag skulle skriva ihop lite om VAs inspirerande och givande jubileumskväll bläddrade jag igenom den och hittade ett citat av Albert Einstein. Det kändes helt rätt att avsluta med- hur viktig en bild är för att förmedla kunskap och att en bild ofta kan säga mer än tusen ord. Och jag är övertygad om att få titta på levande tång och småkryp i en skål ger en ännu starkare intryck och minne.

Read Full Post »

Ju kallare det blir desto mindre aktivitet i vår damm.

Det har hänt en massa i vår damm under sommaren. Många arter har blommat. En som jag inte sett blomma förut är dyblad. Och ett tag var dammen fylld med blommande vattenbläddra, Utricularia vulgaris

Utmed kusten har vi fortfarande hösttemperaturer enligt vädersammanställningen på nyheterna men det dröjer nog inte länge innan det blir höst här också. Just nu är tiden när vi har tre årstider samtidigt i vårt avlånga land. Nära kusten håller vattnet kvar temperaturen längre och vi får en fin lång höst.

Bild från TV 4 som gjorts av SMHI.

Andra är såklart våra näckrosor, både gul, vit och röd.  Och så har vi en liten miniatyrmosse, med sileshår, tranbär och vattenklöver. Där finns det nu flera stora tranbär som syns mellan transbärsbladen och vitmossa. 

Det är inte heller något fel på djurlivet i och omkring dammen. I morse stod ett rådjur och åt flitigt på persiljan. Under sommaren har de ätit upp blomknopparna av malva och vänderot men när de nu har blommat över och mycket är visset smakar den fint gröna bredbladiga persiljan mums. Nu är den skyddad från mer bete av flera nät som täcker det mesta.

Det är gryning och rådjuret är framme och äter persilja i kanten på dammen bredvid den överblommade solrosen. Det försvann både fröställningar och blad. De är snabba på att mumsa i sig det de gillar.

Det har också blivit långa stunder med att kolla på insekter, snäckor och groddjur. 

Men det som kändes jättefint var när jag i augusti räddade två sländor som höll på att drunkna när de missade och hamnade i vattnet. Lyckades fånga upp dom med fingret och höll dom där tills vingarna hunnit torka i solen och de kunde flyga vidare. Fortfarande hårt sammankopplade. 

Vingarna hade klibbat ihop och det tog en stund i solen för dom att torka så att de kunde flyga iväg. Det jag speciellt gillade var att kolla på de jättevackra blåa ögonen.

Det finns så mycket att titta på. Varje gång som man stannar till en stund så upptäcker jag något nytt eller ser något som jag inte tänkt på tidigare. Som denna stora dammsnäcka som flyter på ytan, upp och ner. Undrar om den märker när jag böjer mig över ytan så att den skuggas?

Stor dammsnäcka där andningsöppningen syns tydligt där den flyter vid ytan för att få luft till sin andning. På botten syns lite halvt nervissnade kransalger och vattenbläddra och en stor dammsnäcka som kanske snart kommer upp till ytan för att andas.

Nu kommer det att bli lugnare under några månader tills isen lossnar och livet drar igång för fullt igen med grodrom och alla växter som nu gått i vila över vintern. Blir spännande att se vad som överlever och hur mycket arter vi kan hitta nästa år.

Read Full Post »

För några dagar sedan försvarade Maria Schück sin avhandling ”Floating treatment wetlands for stormwater management, plant species selection and influence of external factors for heavy metal and chloride removal in a cold climate”. Det handlar alltså om fytoremediering, att det går att använda växter för att ta upp tungmetaller och anra föroreningar ut mark och vatten. Ett mycket viktigt och spännande forskningsområde.

Detta skedde med bravur! Vi på Tångbloggen vill passa på att gratulera till en avhandling som omfattar hela processen, från att vara i fält och gräva upp experimentmaterialet till att testa hur effektiva de är på att ta upp föroreningar i laboratoriet och under fältförhållanden i konstgjorda flytande våtmarker.

Samspelet mellan miljöfaktorer och valet av växter är avgörande för hur effektivt upptaget av olika metaller blir.

Bland annat visar Maria på viktiga faktorer som påverkar arternas upptag av tungmetaller och hur bra de tål att växa i vatten med förhöjd salthalt, som orsakats av att man saltar vägbanan på vintern. 

Andra viktiga faktorer är om arten har en kort eller lång tillväxtsäsong och om den bildar stora mängder rötter, vilket ökar upptaget av metaller. Eller om växterna t.ex. skuggas under stor del av dagen t.ex. under en bro, vilket också leder till mindre tillväxt och produktion av biomassa.

Olika arter är olika effektiva, vilket innebär att innan valet av art bestäms bör dagvattnets sammansättning av metaller och klorid analyseras.

Resultatet visar att olika arter är olika effektiva, lite beroende på vilka metaller eller salt som finns i vattnet som man vill rena. Den art som verkar vara mest effektiv är jättestarr,(Carex riparia). Men det finns fler arter och möjligheten att kombinera kanske två arter kan vara en väg att bygga upp en effektiv flytande våtmark. Arterna som testades här var förutom jättestarr, slokstarr, (Carex pseudocyperus), rörflen, (Phalaris arundinaces), blåtåtel, (Molinia caerulea) och jättegröe, (Glycera maxima).

Här flyter en liten experimentell våtmark och genererar forskningsdata.

På den sista bilden syns en av Maria Schück´s flytande våtmarker. Självfallet måste storleken eller antalet av flytande våtmarker anpassas efter mängden dagvatten som tillförs området för att kunna vara effektiva. Och det finns mer utvecklingsarbete att göra kring frågor som hur den flytande våtmarken skall skördas och hanteras. Men Maria Schück har genom sin avhandling gett ett viktigt bidrag till ämnet. Igen, STORT GRATTIS MARIA från oss på Tångbloggen. Vi önskar dig lycka till i ditt fortsatta arbete med att bidra till att öka kunskapen om hur vi kan använda växter till att rena vatten. 

Read Full Post »

Det spelar roll hur fort du kör din båt. Det visar forskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum. Är det en grund skyddad vik kommer mer löst bottensediment att grumlas upp om båten körs ut från bryggan i hög fart. Tar man det lite lugnare så grumlas vattnet mindre. Studierna och testerna ingår i projektet ”Levande vikar” och finansieras av stiftelsen BalticWaters2030

Resultatet presenterade både i en artikel i Dagens Nyheter, lördagen den 6 oktober 2022 och visades i ett inslag på TV4. Tog några bilder under programmet – så här kommer storyn i kortversion. 

En liten fritidsbåt lyckas med att grumla upp mycket material så att vattnet blir alldeles gråbrunt. Det kommer att ta en lång stund innan sedimentet hinner lägga sig. Dykaren ligger vid sidan om, beredd att samla in vattenprover. Två vattenprov visar hur grumligt det blir före och efter att båten kört förbi.

Det syns skillnader även i ett litet vattenprov.

Vad spelar det för roll om det blir grumligt?

Om det finns bottenvegetation i närheten kan de bli helt täckta av fint löst sediment när detta rörs upp. Det gör det svårt för vattenväxter att överleva. Sedimentet gör att de kan bli nedtyngda och så skuggas de, vilket minskar möjligheterna för att alger och växer skall kunna fotosyntetisera och tillväxa.

Fotot är från en annan vik med mycket båttrafik. Skotten med ålnate, Potamogeton perfoliatus är mer eller mindre täckta med ett tunt lager av sediment.

Mycket småbåtstrafik kan också få andra effekter när bottensediment grumlas upp för att sedan sedimentera ner till botten igen. Till exempel kan abborrens rom skadas om det lägger sig en massa små partiklar på romen. Då kan inte den lilla fiskbebisen andas, och den kvävs till döds inne i det grums-täckta ägget. Detta, och mycket mera kommer att studeras i projektet ”Levande vikar” under kommande år. Men en enkel sak för att minska grumlingen är att glida fram med båten lite stilla och kanske kolla på allt som syns på botten i det klara vattnet.

Flera skott av ålnate i förgrunden och längre bak en blåstångsplanta och borstnate, Stuckenia pectinata.

På botten i det klara vattnet syns också några vita musselskal när solskenet bryts i regnbågens färger. Men det är helt klart en lös, eller mjuk botten som lätt skulle grumlas om man körde oförsiktigt och för snabbt med en motorbåt i närheten. Visst känns det värt att kunna se vad som finns på botten bara genom att ta det lite lugnt till och från bryggan!

Read Full Post »

Här på Tångbloggen har vi tidigare skrivit om projektet Green Gravel som jag är inblandad i, och berättat om dess mål med att restaurera tareskogar på norra halvklotet.

Nu har vi sporulerat både skräppetare (Saccharina latissima) och fingertare (Laminaria digitata) inne på lab och sått ut på gruset. Vi har även fått små sporofyter från företaget Kobb AB, som de hade över efter sin sådd. De små sporofyterna är knappt centimetern stora, men vi hoppas såklart på en god tillväxt under hösten fram tills att det är dags att sätta ut det ”gröna gruset”…fast kanske mer det bruna gruset… ute på våra lokaler.

Små buketter av sporofyter på 3 cm naturgrus ska planteras ut i havet i slutet av november.

Vi har även ett nytt, spännande pilotprojekt av egen design som jag satte ut i havet under veckan. Metoden inom Green Gravel är ju till för ganska flacka bottnar, där gruset kan ligga någorlunda stilla. Men här i Gullmarn är det ju de branta väggarna, som nästan lodrät dyker ner i havet, som behöver restaureras. Där går det inte med grus, om man inte vill ligga och limma fast det sten för sten.

Istället utformade jag ut en metod som utgår från den vi använde i vår manual för restaurering av blåstång i Östersjön. Genom att fästa vuxna plantor med mogna sori (sporsamlingar) på rep, som i sin tur spänns mellan två kättingar, bildas en lodrät tareskog som förhoppningsvis kommer att föröka sig naturligt och ge små sporofyter under årets sista månader när förökningen sker.

Kanske ett vinnande koncept, kanske en total flopp. Vi får se hur det går till våren.

Det ska bli mycket spännande att följa upp hur det går med detta. Jag kommer såklart rapportera resultaten här på Tångbloggen, så se till att följa oss, så du inte missar något. Dessutom kommer jag att berätta mer om försöken under årets nationella marina restaureringskonferens som äger rum i Luleå 16-17 november. Självklart kommer även en rapport därifrån till våra intresserade läsare.

Bäst av allt är att experimentet hänger precis intill labbet, så det är bara några korta simtag från bryggan. Mycket smidigt! En dag som denna, klassiskt höstgrå med småregn och dis, var det underbart att komma ner under ytan där det istället var blått vatten, röda och rosa alger, gula svampdjur och helt ok sikt, fram tills dess att jag tog fram rotborsten för att skrubba av klippväggen.

Read Full Post »