Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2016

När jag kom ner till västkusten för tre dagar sedan var det högvatten efter en längre period med riktigt lågt vatten. Spåren på stranden var tydliga. Blåstångsplantorna var helt bruna och döda från uttorkning och lukten från uppspolade ruttnande ostron och blåmusslor kändes lång väg. Det låg också intorkade tunna skinn av brännmaneter ovanför stigen i gräskanten. Allt tecken på att det varit ett högvatten för ett tag sedan.

En massa ålgräs låg i stora högar utmed stranden nedanför vissnade bruna bohusmarrisp. Att vattenståndsväxlingen kan gå snabbt visade sig på söndagen då det sjunkit med över 40 cm och sundet nästan låg torrlagt igen.

Det ligger mycket tång och massor med vita tomma snäckskal i strandkanten och vita skalhalvor från det japanska jätteostronet tillsammans med havstulpaner på mörka stenar. Ett tydligt hösttecken på västkusten är de nästan genomskinliga kammaneterna som ser ut som tomma krusbär.

På stranden som ingår i skräpstudien på Saltö naturreservat, har skräpet som samlades in förra gången jag var där helgen 24-25 september, transporterats bort. Men en massa nya plastsaker har drivit in. De är definitivt det färgrika inslaget på stranden. Backar i grönt, blå och orange, dunkar och en bunt plasthandskar. Den blå plasthandsken hade massor med havstulpaner och hydroider växande på både ut- och insidan så den måste ha legat länge i vattnet. Hur länge går inte riktigt att bestämma. Arterna är också vanliga vid svenska kusten.

I vissa fall kan datummärkning vara riktigt intressant på ett annat sätt än som det var tänkt. Hittade en norsk mjölkförpackning, den var lite sliten och daterad bäst före 27 september!

Så eftersom stranden var städad från skräp i slutet av september så har mjölken troligen varit ute i sjön i flera veckor innan det hamnade på stranden på Saltö. Visst skulle det vara bra med både datummärkning och angivet vem som slängt i alla saker som flyter iland! När vinden vände spred sig en läskig lukt och jag fick syn på en död säl som kommit ganska långt i förruttningsstadiet. Det var dags att lämna stranden för denna gång. Kanske ligger det ett rent sälskelett där nästa gång?

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

Under 5 års tid har ett intensivt arbete pågått inom forskningsprogrammet WATERS med att ta fram ekologiska bedömningsgrunder för våra kustvattenmiljöer. WATERS slutkonferens hölls i Göteborg under två intensiva dagar, med många engagerade deltagare, från myndigheter, forskare och verksamhetsutövare.

under-ytan

Som man kan se på bilden ovanför är havslandskapet under ytan lika varierat som på land! Mycket skulle kunna bli bättre om djupdata görs öppet tillgängliga och inte, som nu är fallet, hemligstämplade. Då skulle det bli möjligt att få fram kartor över olika kustmiljöer och vilka bottensamhällen som dominerar i olika vattenområden. En grundförutsättning för att kunna lättare bedöma tillståndet och sätta in åtgärder.

För mig var det en mycket givande konferens där jag fick en snabb kurs i hur långt arbetet med nya bedömningsgrunder för bottenvegetation i Östersjön kommit sen jag var med och tog fram bedömningsgrunden för bottenvegetation för Vattendirektivet. I arbetet med att ta fram nya bedömningsgrunder för bottenvegetation har Sofia Wikström, vid Stockholms universitets Östersjöcentrum bidragit under åren och var en av presentatörerna på konferensen. Förslagen till bedömningsgrunder för vegetation i Östersjön och västerhavet är kumulativ täckningsgrad, dvs där täckningsgraden för makroalger i olika skikt adderas och antal arter/ytenhet beräknas. Programmet har också genomfört fältundersökningar i gradienter, där faktorer som salthalt, närsalter och vågexponering gör det svårare att hitta generella samband.

2ndikatorer-o-veg

Procent täckningsgrad av blåstång som indikator användes redan av professor Mats Waern på 1940-talet i Gräsöområdet och upprepades 1984, långt innan Vattendirektivet och bedömningsgrunder kom till för att bedöma ekologisk status. Den jämförande studien av djuputbredning av blåstång visade att den hade minskat med flera meter. Denna förändring kunde kopplas till ett minskat siktdjup orsakat av högre näringshalter i vattenmassan som i sin tur lett till större produktion av växtplankton.

djuputbredning-blastang

kumulativ-ta%cc%88ckning-o-ljus

Genom att utveckla en indikator där flera makroskopiska algers täckningsgrad läggs samman är det möjligt att få ett tydligare utslag av en förändring om t.ex. på grund av påverkan av hög närsaltsbelastning  hela blåstångsbeståndet slås ut, eller som fallet var med skogsindustrins klorblekningsutsläpp som dödade tången i stora områden utanför.

5veg-o-djup-o-ljus

I en pedagogisk figur visade Sofia att sambandet mellan ökade mängder fosfor och kväve kan kopplas till produktion av växtplankton som i sin tur ökar grumligheten i vattenmassan och påverkar alger och växter på botten negativt. Samtidigt kan siktdjup påverkas av tillförseln från land av allt ifrån humus ämnen och sand och lerpartiklar vid häftiga regn. Redan här börjar sambanden bli komplexa. Och det finns ännu mer som påverkar bedömningen av tillståndet i ett kustvatten.Vid konferensen diskuterades att det fortsatt kommer att finnas behov av expertbedömning av tillståndet i våra kustvattenmiljöer. Resultatet från programmet kommer att tas omhand av Havs-och vattenmyndigheten. Enligt presenterade tidsplaner kommer delar av de framtagna bedömningsgrunderna för sötvatten och kustvattnen att bli föreskrifter till december 2017. Vilka som hinner bli klara återstår att se.

Det fanns också många möjligheter till spännande samtal och möten under dagarna och att träffa kollegor som arbetar med dessa frågor på olika sätt är alltid givande. Att dessutom kunna sprida en ny film som visar på hur vackra och varierade miljöer som gömmer sig under ytan blir extra roligt. Bilder kan säga mer än ord – och under sågtångsbältet, på lite större djup syns en tjusig mosaik av blåmusslor och rödalger. Min expertbedömning – en film väl värd att spridas!

Read Full Post »

Vid Östersjöfondens höstmöte presenterade Seppo Knuuttila, läget och förändringar i mängden fosfor i olika delar av Östersjöns djupvatten och speciellt positiva resultat av insatta åtgärder att minska tillförseln av fosfor till Finska viken på mängden klorofyll ett mått på växtplankton i vattnet.

Tydliga förändringar syns i bottenvattnet i Östersjöns djupvatten efter det stora saltvattensinbrottet som kom vintern 2013/2014. Effekten av saltvattensinbrottet i form av högre syrehalter syns fortfarande 2015 men det skulle behövas ett nytt till vintern med nya stormar.

Det som kommer att vara en bestående förbättring är den minskade tillförseln av näringsämnet fosfor till Finska viken. Detta är resultatet av utbyggnaden avloppsreningsverket i S:t Petersburg och genom att minska utsläppen från en rysk gödselfabrik, i Kingisepp vid floden Luga. I sommar var vattnet ovanligt klart och algblomningen mindre vilket syns i halterna av klorofyll i Finska viken.

Precis som att när jag gjorde mina doktorandstudier i Brunnsviken, där Solna stads avloppsvatten släpptes ut orenat fram till 1970 och vattenkvalitén i Stockholms innerskärgård var som sämst under 1960/70-talet visar åtgärderna i Ryssland att det ger resultat och det fort. Med tiden kan detta leda till att även förhållandena i de djupa områdena i Östersjön blir bättre då tillförseln totalt minskar.

6friskt-ska%cc%88rga%cc%8ardshav-med-gips

Seppo berättade även om experiment med gipsbehandling av åkrar lämpligt att använda i kusten av Skärgårdshavet. Gips, som är ett vanligt namn på mineralet kalciumsulfat har också tidigare använts för markförbättring. Det nya är att använda det för att binda fosfor så att avrinningen till vatten minskar, samtidigt får marken enligt studierna en bättre grynig struktur av marken och växterna kan utnyttja den fosfor som finns kvar. Och det är en biprodukt i gödselindustrin som skulle kunna användas istället för att som nu lagras i stora mängder. Kanske ett projekt att följa för den som är intresserad. http://www.johnnurmisensaatio.fi/sv/john-nurminens-stiftelse-ar-med-om-att-radda-skargardshavet-med-hjalp-av-gipsbehandling-av-akrar/

För  oss på Tångbloggen är de förbättringar som sker av minskad cyanobakterieblomningar och klarare vatten lovande för tångens förekomst. Det var över 15 år sedan vi var där och gjorde undersökningar för att se om det var blåstång eller smaltång som växte längst in i Finska viken. Att det gått några år sedan denna provtagning syns på bilden av mig och min forskarkollega. Formvariationen hos tångplantorna var mycket stor och gick inte att placera in som antingen blåstång eller smaltång. Kanske dags för ett nytt besök och jämföra med de sparade pressade tångplantor vi samlade då? Detta exemplar i tjusigt svartvitt.

ta%cc%8angplanta

Read Full Post »