Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘brunhudar’

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »