Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alger’

Det finns så mycket fantastiskt att undersöka även när man är ledig. Så här kommer en liten utvikning från sydkusten på Frankrike, inte så långt från våtmarkerna i Camargue, med massor med flamingos, nere vid Medelhavets strand. Tyvärr är det dåligt med stenar och klippor bara en massa sandstränder så jag fick nöja mig med att leta efter skal av olika arter. Det roliga är att det går att känna igen ganska många från det som jag hittar på stränderna hemma på svenska västkusten.

Skalsamling från strand vid Montellier

Det störst skalen var hjärtmusslor Cardium , ett skal av en långsmal knivmussla (Ensis), och de flesta skalen var Tellina spp.  Det är också det som finns att köpa på marknaden. Jättegoda!. Det är inte bara vi människor som gillar Tellina, t.ex. med en god pasta utan även borrmusslor. Spåren av borrmussla syns som ett litet runt hål i ett av Tellina skalen.

För den som kollar fotot noga så finns det också ett skal av en liten Venus spp. mussla (lite trekantig) lång nere i fotot och en bit av en sjöborre. Och uppe i bilden en äggkapsel till en rocka.

strand o vågordyn gräs vid stranden

Så även om sandstranden såg tom ut lönade sig en promenad innan vi gick tillbaka genom sanddynerna.

Annonser

Read Full Post »

Det är härligt att åka till västkusten och ta ett dopp från piren i Svallhagen, nära Tjärnö i Strömstad kommun.  Här ligger en fältstation där under årens gång många kurser från Stockholms universitet haft möjlighet att lära sig mer om det marina livet och jämföra med Östersjön. Så hur ser alg- och djursamhället ut på en badstege som bara sitter i under ett antal sommarmånader? Den gula ankan visar badtemperaturen som varierade ganska mycket, mellan ca 17- 19 grader, beroende på hur soligt och lugnt vädret var.

1badstege 4 översta stegen+1

Badstegen, en standardstege i aluminium med 7 steg, sattes ut i juni vilket betyder att alger haft fyra månader på sig att kolonisera den. Det översta steget är helt kalt, men de följande tre har en tät mörkgrön beväxning på undersidan.  Här stänker vatten upp och under högvattensperioder kan stegen ligga helt under vatten kortare tid ju högre upp det når. Det som växer på stegen är dels Prasiola spp., en liten några millimeter stor grönalg och på steget närmast vattenytan också små exemplar av havssallad, Ulva lactuca.

2badstege 3 underytan o förstoring

Bilden ovan visar högvatten där steg fem är dränkt. Det visar också förstoringseffekten under vattenytan och de två understa stegen.

3steg 5- periodvis ur vattnet

Påverkan av tidvattnet, som är ca två decimeter, syns tydligt på steg fem där det växer mer alger och fler arter än på stegen ovanför. Havssalladen är större och de röda tofsarna är grovsläke, Ceramium virgatum. På ovansidan växer ett brunt ludd av molnslick (Ectocarpus) eller trådslick (Pylaiella), svårt att bestämma vilket när de är så småvuxna.

4steg 7 och iriserande chondrus

De två understa stegen som konstant befinner sig under vattenytan har en ganska likartad beväxning av alger. Det är bara ettåriga arter eftersom stegen tas upp ur vattnet när badsäsongen är över. De arter som dominerar är igen grovsläke, havssallad i kanterna av stegen och brunalgen molnslick som här är lite större. De fleråriga arterna som skulle kunna växa på stegen sitter på stenar vid sidan om. Till höger på bilden syns karragenalgen, Chondrus crispus, som lyser blå i topparna och under trappsteget syns några små plantor av skräppetare, Saccharina latissima.

5steg 6o7 o stensnultror

När jag stod vid badstegen och fotograferade kände jag plötsligt att någon bet mig i benet. Det var en grässnultra som antagligen blev störd. De verkar bo under stegen inne bland skräppetaren. Jag hittade inte heller några havstulpaner eller blåmusslor som på min badstege i Östersjön utan de satt också på stenar i närheten. Så totalt blev antalet arter på sten lågt bara fem arter. Orsaken till det låga antalet är delvis att stegen tas upp under vintern men också att de översta stegen utsätts för risken att torka in vid lågvatten.

Hittade också en stege som tydligt gjorts ren och som dessutom sitter på en ponton vilket innebär att de olika badstegen antingen är ovanför eller under vattenytan. Stegen var av trä och det enda som syns är att en rödalg tycks ha koloniserat det understa steget. Svårt att säga vilken art eftersom jag inte badade i hamnen utanför laboratoriet på Tjärnö.

7tjärnö stege trä

Det som syns i kanten på det andra steget som är precis i vattenlinjen är en hydroid, troligen Laomedea. Hydroider är nässeldjur som filtrerar och tar upp små plankton och partiklar som det säkert finns gott om i hamnen där båtar grumlar upp bottensedimentet. Kommer att kolla upp om något nytt har koloniserat när jag kommer ner nästa gång.

8 badsteg 2 vid ponton

Read Full Post »

Karragenalg, Chondrus cripsus, på svenska även kallad karragentång eller brosktång, är en rödalg i ordningen Gigartinales. Namnet ger en beskrivning av utseendet där det grekiska ordet Chondros betyder korn, saltkorn eller brosk och crispus är latin och betyder krusad, ojämn eller snurrad.

1Platta Chondrus sågtång

Bilden visar en kakelplatta med en större sågtångsplanta och flera små karragenalger som etablerade sig på plattan för ett drygt år sedan.

På engelska kallas den Irish moss och det är en vanligt förekommande art utmed Atlantkusten, både i Europa och Nordamerika. Det går att hitta den en bit in i Öresund men sen blir salthalten för låg för att den skall kunna föröka sig.

5Karragenalger till kok

Bålen är gaffelförgrenad och kan bli ca 15 cm hög och känns läder- eller broskartad. Färgen varierar från mörkt lila, purpurröd, ända åt grön till nästan helt vit om den har blekts av solen. Under ytan kan den lysa blått i topparna på grenarna. Det är ett lager med speciella celler som reflekterar ljuset. Det kallas iridiscens. Plantan har smala platta grenar. Karragenalgen växer på klippor och stenar och kan även förekomma i större hällkar med bra förbindelse till havet utanför. Den växer under större brunalger som knöltång, Ascophyllum nodosum och sågtång, Fucus serratus.

2Chondrys livscykel

Chondrus crispus livscykel liknar många andra rödalgers med olika stadier: det sexuella haploida gametofytstadiet, det asexsuella diploida sporofytstadiet och karposporofyten, som bildas på den honliga gametofyten efter befruktningen. De manliga och honliga gametofyterna producerar gameter som smälter samman för att bilda en diploid karposporofyt, vilken i sin tur bildar karposporer, som utvecklas i sporofyten. Sporofyten genomgår sedan meios för att producera haploida tetrasporer, d.v.s. fyra sporer som sitter tillsammans och som utvecklas till gametofyter.

3Chondrus karposporofyt

Gametofyt, med karposporangier (mörka lite upphöjda fläckar) i topparna.

De olika stadierna gametofyt och sporofyt är svåra att skilja åt i fält om de inte är mogna och har sporer eller karposporangier. Ett tecken är att gametofyter brukar ofta iridisera i blått under ytan.

4Chondrus iriserar i blått

Svårfångat på bild, men det blåa är iridiserande toppar på karragenalg.

Karragenalgens huvudsakliga beståndsdel är en polysackarid, karragenan, som utgör 55% av vikten. Vidare innehåller den nästan 10% protein och är även rik på jod och svavel. När den kokas bildas ett gelé. Detta har gjort Chondrus crispus till en viktig källa av karragenan, som vanligen används som förtjockningsmedel (konsistensgivare), och stabilisator i många mjölkprodukter som glass och andra livsmedel. I Europa anges det som E407 eller E407b i innehållsförteckningar. Karragen används faktiskt även som klarningsmedel vid tillverkning av öl. Karragen används också för att kunna blanda olika vätskor (emulgeringsmedel), i t.ex. färger, kosmetika och läkemedel.

Så du äter troligen en massa alger och speciellt från Chondrus crispus utan att tänka på det. I Irland och delar av Skottland kokar man Chondus crispus i mjölk som sen späds innan socker och olika smakämnen tillsätts, t.ex. vanlig eller kanel eller whisky. Resultatet blir ett gelé som liknar pannacotta.

Recept på att göra din egen karragengelé:

Blötlägg 1,5 dl torkad karragenalg i ca 30 min. eller använd den direkt när du plockat den. Häll upp 1 liter mjölk i en kastrull. Lägg algerna i på en bit tunt bomullstyg och knyt ihop  med en knut eller med en bomullstråd så att du får ett litet paket. Stoppa paketet med alger i mjölken och låt det sjuda i 30 -40 minuter. Pressa ut gelén ur påsen genom att trycka då och då med en sked mot sidan på kastrullen. Rör om och kolla att det inte pöser över.  När det är klart kan du smaksätta med frukt, t.ex. hallon eller jordgubbar, lite honung och en nya salt. Kanske gillar du vanilj  eller kanel. Fritt fram att prova. Vispa ihop blandningen ordentligt och häll upp i små formar eller ett vackert glas. Ställ dem kallt i kylen så att de stelnar över natten. Dekorera med mer frukt och vispgrädde.

Read Full Post »

Som många arter av makroalger har månadens alg Saccharina latissima flera namn på svenska. Den kallas både för sockertång och skräppetare. Tång och tare är namn på stora brunalger som på engelska brukar kallas för kelp. Söker man på namnet Saccharina latissima, kan det finnas mer information att hitta om arten under det tidigare namnet Laminaria saccharina. Båda namnen innehåller ordet saccharina som syftar på att den smakar lite sött.

Skräppetare har en spännande livscykel med en stor könlös planta som, när den är tillräckligt gammal på sommaren, bär sporangier som ser ut som mörka fläckar på ytan av det krokodilskinnslika bladet. De bildar i sin tur mikroskopiskt små könliga stadier där ägg respektive spermier bildas för den sexuella delen av livscykeln.

1livscykel Saccharina Modf. Raven,Evert Einhorn

Skräppetares livscykel och andra arter av släktet Laminaria. Modifierad från Raven, Evert och Einhorn. Biology of Plants. 1992.

Sporer och de könliga stadierna, gametofyterna är mikroskopiskt små och omöjliga att hitta i fält. Det är först när den unga könlösa plantan, sporofyten, hunnit bli någon eller några centimeter som det går att hitta dom i fält växande på stenar, bryggor eller på andra alger.

Tillväxtzonen hos skräppetare sitter strax ovanför skaftet där själva bladet börjar. Det växer ut ett nytt blad varje år från samma fäste. Den könliga förökningen sker vid låga temperaturer, under +10-15 °C och skräppetare finns därför bara i kalla havsområden, t.ex. i norra Atlanten. Bålen, det stora breda rynkiga bladdelen av algen, blir större i de nordliga delarna av Atlanten vilket troligen beror på att varje individ överlever längre.

Skräppetare tar upp och lagrar kväve under vintern så att när ljuset kommer tillbaka tidigt på våren, kan fotosyntesen och tillväxten starta för fullt även om det fortfarande är kallt i vattnet.  Den största tillväxten sker alltså under vintern fram till maj innan det blir varmt i vattnet.

3Saccharina torr på stranden

En hel planta som lossnat och drivit in på stranden. Det är en ung planta utan påväxt från i år.

Till en början är bladet täckt med ett slem, som hindrar påväxt av andra alger, mossdjur och hydroider. När bladet blir äldre minskar både tillväxten och slemproduktionen och bladet börjar bli mer och mer överväxt. Själva skaftet kan bli många år gammalt och inne mellan det förgrenade fästet, som likar tjocka rottrådar, lever många olika smådjur. Skräppetare dör oftast i samband med en storm, då vågorna sliter loss hela bladet med sitt fäste från botten. En planta blir kanske 3-4 år gammal.

2Saccharina Ulva i vattenlinjen

Små plantor nära vattenlinjen och den gröna algen Ulva lactuca – havssallat

På bilden ovan sitter några små plantor vid piren på Svallhagen, Tjärnö, där det är härligt att ta sig ett dopp i det salta vattnet. Saccharina latissima behöver en salthalt på över 11 promille för att deras groddplantor skall kunna överleva. Arten förekommer därför även en liten bit in i södra Östersjön där salthalten fortfarande är tillräckligt hög.

Vid ett besök på Tjärnö marinbiologiska station utanför Strömstad i juli, hängde lite skräppetare nere vid laboratoriet från en skörd tidigare på sommaren.

4Saccharina på tork vid labbet

Skördad skräppetare på tork vid Tjörnölaboratoriet

De långa gulbruna plantorna sitter fast på repen med sina fästen. Det glänste vackert i solen av stora kolonier av mossdjuret Membranipora membranacea.

Stora delar av bladen är helt täckta av dessa mossdjurskolonier. Att mossdjuren växer så mycket på skräppetaren tyder på att odlingen hängt ute i havet lite för länge så att bladen inte växt tillräckligt aktivt och att det möjligen också varit för skuggigt, vilket gynnar etableringen av mossdjur.

Ett historiskt kuriosa! Arten Membranipora membranicea beskrevs först av Carl von Linné den yngre 1767, Carl von Linnés son. Vid 22 års ålder efterträdde han sin pappa, när han i ”suvivans” utnämndes till professor i botanik och medicin i Uppsala. Något som inte var ett helt ovanligt sätt för söner till framstående fäder att få en professur på för sådär ca 250 år sedan.

Vid Tjärnölaboratoriet har en ny större anläggning byggts för att odla upp Saccharina till en större storlek innan de sätts ut i havsbaserade odlingar. Man gör detta genom att så på rep för att få fram massor med små sporofyter. Det är många steg som alla måste lyckas i sockertångens komplicerade livscykel för att kunna odla arten. En tanke är att producera biogas av materialet.

Processen att framställa metan ur skräppetare presenteras i ett examensarbete från Linnéuniversitet, Biogas från makroalgen Saccharina latissima, av Isak Karlsson. Allt ifrån hur djupt algerna skall hänga och när repen skall placeras ut och när de bör skördas. För detta ändamål kanske påväxt av mossdjur eller andra arter spelar mindre roll än om sockertången skall användas för att göra till goda chips eller någon spännande maträtt.

Du hittar både recept på chips gjorda av sockertång och lite om odling av arten inom projektet Seafarm  på västkusten som Tångbloggen skrivit om tidigare. I ett nytt inslag på SVT1 berättar Fredrik Gröndal, KTH och Linnéa Sjögren, Catxalot om projektet Seafarm, tångskola för barn och olika användning av makroalger i matlagningen. En av de första bilderna innehöll fem vanliga arter, blåstång, sågtång, sockertång, knöltång och fingertång. Värt att notera är den fina bakgrundsbilden med mycket fertil blåstång under delar av deras samtal!

8fem tångarter

Kan du arterna?

9TV1 bakgrundsbild

Vacker blåstång i bakgrunden när Fredrik Grönwall och Linnéa Sjögren pratar kelp.

 

Read Full Post »

Tångbloggen har fått det mycket hedervärda uppdraget att hålla i processen att rösta fram Sveriges Östersjöalg art och ge den en egen dag att firas på. Det finns redan en massa olika temadagar, exempelvis Morotens, Vattenmelonens och Ostronets dag, men algernas dag saknas i kalendern. Så idag gäller det! Vilken art blir Sveriges Östersjöalg!

För oss på Tångbloggen ligger såklart blåstång nära till hands att föreslå. En art som finns utmed hela kusten från Höga kusten i Bottenhavet till Idefjorden vid norska gränsen. I Östersjön växer den från strandlinjen ner till 10- 12 meters djup i ytterskärgården. Den är tålig och finns även grunt långt in i skärgården, där miljön är påverkad av höga halter näringsämnen. Du hittar mycket mer information om blåstång om du vill lägga din röst på tången. Det gäller också att vi är snabba så att inte någon av grannländerna tar den.

Samtidigt finns det många andra vackra och spännande arter av makroalger som skulle kunna vara värdiga att bli vår svenska Östersjöalg. Behöver du inspiration finns flera tidigare förslag, t.ex. det unika fyndet av den marina arten, kanalalgen även kallad fårtång, Pelvetia caniculata, funnen i den utsötade Brunnsviken, i april 2014. Eller någon annan spännande art som passar i en drink, som snacks eller vara är vacker att titta på. Valet är fritt.


Tiden för Dig att lämna in förslag slutar kl. 24.00, 2017-04-01.
Utfallet av röstningen tillkännages på Tångbloggen i morgon.

Read Full Post »

I februari kommer månadens art att handla om två nära besläktade arter av brunalger som båda tillhör familjen Scytosiphonaceae.

Den första arten är brunbindel, Petalonia fascia, en marin art som inte klarar att leva i lägre salthalt så den förekommer inte inne i Östersjön. Den är däremot vanlig utmed kusten i Nordsjön och utmed svenska västkusten. Dessa exemplar hittade jag intorkade på en av lådorna som drivit iland efter stormen Urd, på en strand nära Tjärnö marinbiologiska station, vid Strömstad. För att undersöka vad det var för något som satt på lådan, tog jag försiktigt loss de tunna brun-gröna platta hinnorna som var fästa med en liten, liten skiva. Namnet Petalonia fascia avslöjar en del om hur algen ser ut. Petal betyder blad och fascia betyder band på italienska.

Den andra marina arten heter korvsnöre, Scytosiphon lomentaria och är precis som brunbindel en art som du kan hitta under den kalla årstiden. Den kan bilda ett bälte nära vattenytan i ytterskärgården på västkusten under tidig vår- och försommar. Den blir mer ovanlig i södra Östersjön och norrut från Öresund till Södra Kvarken, där salthalten blir för låg för att den skall kunna överleva. Trådarna är gulbruna och kan bli ca 25 cm långa och ca 1-2 cm breda. De är ihåliga och har tydliga insnörningar så att de ser ut som en rad med små prinskorvar, vilket gett arten sitt svenska namn. Scytos betyder skinn på grekiska, siphon betyder rör och lomentaria betyder insnörd på latin. Så med lite kunskaper i de gamla klassiska språken ger det latinska namnet information om hur algen ser ut.

3scytosiphon-ma%cc%8alning-l-kautsky

Båda arterna har en komplicerad livscykel. Det är de stora trådarna hos korvsnöre eller bladformiga delarna hos brunbindel som syns för blotta ögat och finns under tidig vår- försommar. Dessa är det könsliga stadiet hos algen, som kallas för gametofyt. De växer ut ifrån en liten millimeter skiva som algen är fäst med mot botten. Dessa små skivor finns under resten av året, och är algens andra stadium, d.v.s. sporofyten.

4stenyta-med-sma%cc%8a-fla%cc%88ckar-skorpor-av-alger

Det går inte att se om det som syns på en sten som små bruna hinnor eller fläckar är sporofyter, som kommer att utvecklas till våren så att stenen täcks av långa korvsnören. Bara att vänta och se. Eller så är det kanske några helt andra arter som dyker upp från alla små mikroskopiska stadier som övervintrar på klippor, stenar och skal i väntan på att ljuset och värmen skall komma tillbaka. Och att isen ska smälta. Det är däremot fantastiskt vad många arter som lever i strandzonen tål av infrysning och uttorkning.

5stenar-och-skal

Att ta rätt på vad det var för en art som jag hittade intorkad på den röda lådan från Irland var lätt. Det var bara att placerade den torra algen i lite vatten på en tallrik så det gick att fotografera. Man får ta vad som finns tillhands för att få en bra bakgrund. Och sedan var det enkelt att känna igen att det var brunbindel, eftersom det var en art jag hittat förut på västkusten. Hittade också några skal av blåmussla och små sadelostron som passade bra att göra ett kollage av.

6tallrik-med-arter

På en tallrik är där både brunbindel och den nära besläktade arten korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, verkligen hör hemma! Skulle du komma till Japan eller andra länder där det är vanligt att äta olika alger så går det att hitta dem torkade till försäljning under många olika namn, Kayamo-nori, Hime-kayamo, Ito-kayamo, Mugiwara-nori, Sugara, Yore-kayamo. Inte säker, men de kanske finns att köpa i någon specialaffär i Sverige också. Båda arterna är kända för sitt innehåll av antioxidanter. Annars kanske du kan hitta lite egen ”Kayamo-nori” i vår. Den går bra att äta som den är. Se bara till att de är plockade långt från utsläpp av förorenat vatten och inte inne i småbåtshamnen.

Read Full Post »

I år kommer vi att presentera en ny alg varje månad. Allt ifrån de stora brunalgerna där ju blåstång, (Fucus vesiculosus) och smaltång, (Fucus radicans) varit tema inom forskningen under många år och fortsatt kommer att dyka upp under årets studier till små mikroskopiska alger som kanske inte är så kända. Vi vill visa hur spännande alger är och vilken nytta de gör genom att producera syre och vilka produkter vi får från olika arter och vad de kan användas till.
Januari: blodregnsalg, Haematococcus pluvialis

Blogregnsalg.png

I små vattensamlingar, hällkar, i skärgården hittar man ofta en encellig mikroskopisk grönalg. Algen kallas blodregnsalg, Haematococcus pluvialis och finns spridd över hela Europa, Afrika och Nordamerika. Namnet kommer från grekiskans haema och coccus vilket betyder blod respektive frö. Pluvialis kommer av latinet och betyder regn.
De hör till gruppen gröna alger och simmar runt med hjälp av två tunna flageller i framändan på cellen. I dessa små vattensamlingar varierar miljöförhållanden och blodregnsalgen kan anpassa sig och överleva, kraftigt solljus och intorkning och infrysning på vintern, genom att bilda speciella orörliga vilsporer med tjock cellvägg. Vilsporerna är fyllda av stärkelse, fett, och astaxanthin, ett rött pigment. Sporerna samlas i en klibbig massa till en röd tunn hinna som fastnar på stenytan. När livsbetingelserna blir bättre, t.ex. efter ett regn, kan sporerna återgå till rörliga gröna alger.

vilsporer.png

Astaxanthin är ett ämne som skyddar cellen från att brytas ner av fria syreradikaler som angriper cellen vid olika typer av stress, t.ex. av när cellen utsätts för stark UV- strålning. Blodregnalgen odlas på grund av sitt höga innehåll av astaxantin, som kan skydda kroppens celler mot fria syreradikaler och stärka immunförsvaret. Idag finns astaxanthin i ett flertal produkter ute på marknaden bland annat i foder inom laxodlingen. Ämnet är t.ex. livsnödvändigt för laxens könsmognad och lek och skyddar mot olika sjukdomar. Vilda laxar får i sig astaxanthin genom sin naturliga föda, små kräftdjur som ätit alger.

Read Full Post »

Older Posts »