Tiden går och arbetet med att allt algmaterial som samlades in i somras går framåt. Snart är allt material som vi samlade in under Expedition Alg 2023 klart att lägga in i Naturhistoriska museets samlingar. Här ser vi några exempel på hur snyggt det ser ut när Mia har gjort iordning tydliga etiketter som anger vilken art det är, vem som bestämt den, var den samlats in (t.ex. Släggö, Bohuslän) och djupet (m). Det kommer också att finnas extra ark med arter som går att låna ut till andra museer och forskare. Extra roligt är att det nu finns flera av våra nya arter som kommit in i svenska vatten dokumenterade i samlingarna. Till exempel sargassosnärja, Sargassum muticumoch klykalg, Codium fragile.
Just nu är det lite mörkt och grått men snart kommer våren igen. Då blir det dags att fundera på om det blir en Expedition Alg 2024. Vart skall vi åka och leta efter fler arter? Har ni några förslag?
Många arter har drivit iland i Danmarksbukten på Saltö efter blåsten
Tiden går fort när man har roligt. Efter några intensiva dagar i Lysekil med alginsamling skildes expeditionens medlemmar åt och jag befinner mig nu på Tjärnö, nära Strömstad. I slutet av vecka 26 blåste det ganska mycket och resultatet lät inte vänta på sig. Det fanns en massa spännande arter som drivit iland på Saltö, den lilla ön som ligger precis utanför Tjärnö marina laboratorium. På stranden vid Danmarksbukten hittade jag högar med blandade mindre röda och bruna alger tillsammans med många ostronskal (Ostrea edulis). Roligt att vårt inhemska ostron ser ut att ha haft en god förökning för ett eller två år sedan.
Tre plantor av pepparalg, späd agaralg och sågtång på stranden.
Det låg också en massa andra skal tillsammans med en död strandkrabba bland algerna. Det första som jag noterade var ett par fina plantor av Osmundea spp., kallad pepparalg på svenska, som växte på små bitar av sågtång, Fucus serratus.
Osmundea spp. växer ofta på sågtång.
Men där låg också flera grovt förgrenade rödalger, Gracilaria gracilis, späd agaralg, som samtliga satt fast på var sin liten sten. De måste ha kommit från viken utanför. Det fanns flera andra arter som också kommit iland fastsittande på en liten sten.
Från vänster till höger: Rhodomela confervoides, Polyides rotunda och Gracilaria gracilis.
Skall bli intressant att snorkla runt där när det blir lågvatten och blåser lite mindre. Måste finnas större områden med småstenar och grusbotten där de kan etablera sig.
Den späda agaralgen, Gracilaria gracilis hade också en massa konstiga, lite knottriga svulster på många av grenarna. Har inte lyckats bestämma vad det är för art, men min bästa gissning är att det är en parasitisk rödalg.
Gracilariagracilis med många rödalgsparasiter som bildar små knölar på algen.
Min tanke är att skriva till några forskare som just undersöker denna märkliga grupp av parasitiska rödalger för att få hjälp. Kanske kan någon av Tångbloggens läsare också hjälpa till här?
Det bästa fyndet sparade jag till sist. Inne ibland algerna låg en liten tufs av den kalkinlagrade rödalgen Jania rubens! Enligt Danmarks Havsalger, vår Algbibel, kallas Jania rubens för koralgaffel på danska och gaffelkrasing på svenska. Jania rubens går att känna igen genom att den har smalare grenar som är gaffelförgrenade medan Corallina officinalis är fjäderförgrenad.
Jania rubens funnen i Danmarksbukten på Saltö 2 juli 2023.
Jania rubens har inte noterats i Danmark sedan 1973 och då hittades den ilanddriven i Limfjorden. Så nu gäller det att ge sig ut och leta i Danmarksbukten, på Saltö. Enligt litteraturen kan den förekomma på grunda vågexponerade klippor men även ner till 15 meters djup. Hoppas det räcker med att snorkla.
Tångbloggen 