Posted in Fakta, Nyheter, tagged Alg, alger, Annika Lanz, östersjön, Blatic Fucus in Space, blåstång, blåstång i rymden, forskning, Fucus vesiculosus, Humor, Lanzkampen, rymdraket, Sveriges Radio P1, Tant Tång, Tångbloggen on mars 30, 2024| Leave a Comment »
Det är jätteroligt att det inte bara är vi som tycker att det ska bli spännande att skicka upp blåstång i rymeden. Igår på långfredagen kunde lyssnare av humorprogrammet Lanzkampen i Sveriges Radio P1 höra hur vår stundande raketfärd kom till. Dessutom görs en mycket snygg koppling, som vi skrattat gott åt.
Klicka HÄR för att komma till programmet. Inspelet om blåstång kommer 25:33 minuter in i programmet.
Något att fnissa till över påskäggen.
Posted in Nyheter, tagged Alg, alger, östersjön, Baltic Fucus in Space, biologisk klocka, blåstång, Ellen Schagerström, förökning fullmåne, forskning, Fortplantning, Fucus vesiculosus, Gunnar Florin, Lena Kautsky, mikrogravitation, mission patch, mRNA, provrör, raket, rymden, rymdforskning, rymdraket, SSC, Stockholms universitet, svenska rymdbolaget, Tant Tång, tång, trigger, uppskjutning, vetenskapsradion, viktlöshet on februari 12, 2024| 2 Comments »
När jag började som doktorand för Lena 2010 dröjde det inte länge förrän hon berättade att hon var sugen på att skicka ut blåstång i rymden. Hon hade tidigare varit med och upptäckt att blåstången i Östersjön förökade sig vid fullmåne. Men hur, det vet vi fortfarande inte.
Under åren har vi många gånger pratat om att vi skulle vilja ta reda på detta genom att skicka upp blåstång i rymden. Ibland även i intervjuer. Så helt plötsligt kom det ett mail. ”Hej. Vi hörde på radion att ni vill skicka upp tång i rymden och vi har lite plats över i vår raket. Vill ni åka med?”
Låter det otroligt? Du kan lyssna på hur det gick till i en intervju med Lena och Gunnar Florin från SSC (Svenska rymdbolaget) i Vetenskapsradion. Vill du veta vilka fler som är med upp i raketen finns ett längre reportage att lyssna på här.
Det är många forskare som arbetar med rymdforskning på ett eller annat sätt. Svenska rymdbolaget (SSC) bygger raketer som åker 250 km upp i atmosfären innan de vänder och kommer ner mot jordens yta igen. De skulle skicka upp en raket efter påsk och här fanns det lite utrymme kvar längst ner i botten på raketen. Ville vi ha det?
Klart vi ville!
Eftersom vi inte hade en enda krona i finansiering till detta, fick vi trolla med knäna för att få ihop en låda som kunde hålla våra prover. Det var mycket som skulle stämma både för att tången ska klara resan och för att inget ska kunna gå sönder eller skaka loss och påverka raketen eller dess innehåll under färd. Vi fick många nya kunskaper och är mycket tacksamma för att det duktiga teamet på SSC kunnat hjälpa oss såpass mycket. Tillslut fick vi till en låda i plexiglas där vi kan stoppa in provrör med ett litet tångfragment i varje.
Blåstång får sin näring genom fotosyntes. Då bildar den även syre. Finns det inget ljus respirerar den endast, vilket innebär att den förbrukar syre, och om det är mörkt för länge tar syret slut och tången dör. Eftersom lådan med tångproverna monteras på plats i raketen en hel vecka innan uppskjutningen, behövde vi se till att tången får tillräckligt med ljus för att må bra. Köksbordet hemma förvandlades till raketlaboratorium när jag fick hjälp av sambon med att mäta hur många dioder som behövdes för att ge lagom mängd ljus, samt att fräsa ur spår och löda ihop dem så att de kan tändas och släckas med en timer utanför raketen.
Space mission Baltic Fucus in Space åker upp med en raket som skjuts upp från Esrange och kommer vara i ”viktlöshet” under 8 minuter. Enligt liknande försök som gjorts på en av botanikens vanligaste försöksorganismer, Arabidopsis, räcker detta för att kunna mäta förändringar i mRNA. Detta ger en uppfattning om hur organismen reagerar på avsaknaden (nästan) av gravitation. Hos Arabidopsis ser man hur rötterna växer åt alla möjliga håll när de inte dras ner mot jordens mitt. Men hur kommer blåstång reagera?
För att mäta hur viktlösheten påverkar tången kommer vi kika på dess mRNA. mRNA är en enkelsträngad ribonukleinsyra som transporterar information i cellen för hur olika protein ska byggas. På mRNA kan man se om olika gener upp- eller nedregleras (bygga mer eller mindre av olika protein) till följd av den stress som organismen utsätts för.
När vi vet hur blåstång fungerar som rymdresenä, kan vi börja skriva på den stora ansökan om att få skicka upp blåstång till forskningsstationen ISS. Där uppe i omlopp påverkas inte tången lika mycket av månens dragningskraft, och vi kan då testa om det är just den kraften som driver den biologiska klockan som hjälper blåstången att synkronisera sin fortplantning i Östersjön.
Varje rymduppdrag, eller space mission, har en mission patch som visar flaggor och logotyper från alla som är ombord. Här är vår fina mission patch! Självklart kommer vi låta göra broderade märken av den att sätta på jackan och väskan. Det är ju inte varje dag som man skickar ut tång i rymden, så vi tycker att vi får stoltsera lite extra med det.
Planen var att raketen skulle skjutas upp i början av april. Men på grund av tekniska problem så har det fått flyttas framåt i tiden. Vi vill ju inte att raketen ska explodera eller landa i Norge, för då blir det pappersarbete. Nästa lämpliga fönster för tångens första rymdresa blir istället i slutet av oktober eller november i år. Så missa inte hur det går för tången i rymden. Klicka på ”följ” så att du vet när det är dags. Vi kommer lägga ut en länk till live-streamen från Esrange, så att ni kan se uppskjutningen live hemifrån. Det ni! Det ser vi fram emot. Hoppas ni gör detsamma.
Så, när ni under sena kvällar nu blickar upp mot himlen kan ni tänka på att snart kommer blåstången kunna titulera sig rymdresenär. Inte illa. Och allt för att rätt person lyssnade på radion en morgon.
Posted in Nyheter, tagged Alg, alger, Algforskarsommar, östersjöcentrum, östersjön, blåstång, Cecilia Wibjörn, Fucus vesiculosus, kunskap, Lena Kautsky, medborgarforskning, pristagare, restaurering, Skärgårdsstiftelsen, sprida kunskap, Stefan Lundberg, Stockholms universitet, Tant Tång, tång, Tångbloggen, Vattenakademien, Vattenakademiens stora hederspris 2023, Vattenpub on april 30, 2023| Leave a Comment »
Vattenakademien höll sin traditionella vårliga Vattenpub på Östersjöcentrum för en vecka sedan. De runt 30 deltagarna minglade först i köket, där det serverades en smörgås och dryck. Det fanns mycket att prata om med varandra om vad som hänt sen man sågs i höstas. Sen blev det två korta presentationer i salen Landsort. Först ut var Tångbloggens Lena Kautsky som berättade om medborgarforskningsprojektet Algforskarsommars tre uppgifter,som i år handlar om när blåstången är mogen och förökar sig, djurlivets sammansättning i en tångruska och fortsatt kartläggning av om tången förökar sig på sommaren eller hösten. Därefter berättade Cecilia Wibjörn om Skärgårdsstiftelsens projekt med att minska ankringsskador i en vik på Nåttarö och samtidigt etablera blåstång på de stora cementbojstenarna. Det har vi skrivit om tidigare, som du kan läsa här.
Vattenpuben avslutades med att Lena och Cecilia fick ta emot Vattenakademins Stora Hederspris 2023 av ordförande Stefan Lundberg för sina insatser kring att sprida kunskap om Östersjöns kustmiljöer och arbetet med restaurering av viktiga grunda miljöer. En stor applåd till två välförtjänta pristagare!
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Algkommitten, algskörd, bioplast, broskaktig, Chondrus crispus, Danmark, false irish moss, Färöarna, fästplatta, Fredrikshamn, gaffelförgrenad, gametofyt, gametophyte, hanplanta, hållbar livsmedelsproduktion, Helgoland, heteromorf, Hirshals, honplanta, Irish moss, Irland, Island, karposporer, karragenalg, karragenan, Kattegatt, konservering, läkemedel, låga temperaturer, lågvattenperiod, livscykel, livscykler, livsmedel, Mastocarpus stellatus, Månadens alg, Petrocelis cruenta, Petrocelis-fasen, rödalg, rödalgs livscykel, Ryssland, samkönad, skörd, skildkönad, Tant Tång, tetrasporofyt on februari 1, 2023| 1 Comment »
Resan går vidare och nu hamnar vi ganska nära vår svenska kust i Danmark och utmed kusten till Helgoland. Februari månads alg är Mastocarpus stellatus är en flerårig, rödalg som liknar karragenalg, Chondrus crispus till utseendet. Eftersom karragenalg har kallats för ”irish moss” på engelska har Mastocarpus stellatus kallats för ” falsk irländsk mossa” eller ”karragenmossa”. Inget av dessa namn är bra, bland annat för att den inte är en mossa utan en rödalg. Arten förekommer i danska vatten och har hittats i Kattegatt på många platser. Den har rapporterats i Århus 1915, Hirshals 1972 och i Fredrikshamn 1992 och 2008 hittades den på Läsö, i Västerö hamn. Ännu finns inga rapporter från svenska vatten men det är ju inte så långt för plantor att sprida sig tvärs över till svenska kusten. Så det är kanske dags att komma på ett svenskt namn? På danska heter den vortetang så ett förslag skulle kunna vara vårtalg på svenska. Kanske något för Algkommittén att ta tag i?
Mastocarpus stellatus är fäst mot botten med en liten rund fästplatta och från denna växer det ut grenar som en liten buske. Bålen, eller bladen, hos Mastocarpus stellatus är lätt böjda vilket skiljer den från karragenalgen Chondrus crispus som har platta blad. Grenarna bli ca 10-20 cm långa, känns broskaktiga och är gaffelförgrenade. Färgen kan variera mellan nästan svart, rödbrunt, lila eller grönaktigt, beroende på ljusförhållandena på växtplatsen. Grenarna är uppbyggda av tjockväggiga trådar i märgen och barken består att tätt packade radiära rader med celler.
Mastocarpus stellatus har en ovanligt komplicerad livscykel, eller rättare sagt två livscykler. I den ena sker en direkt utveckling från karposporer som växer till nya alger, dvs de är genetiskt identiskt lika algen som bildade karposporerna. Den andra, sexuella livscykeln är heteromorf med en skorpformad diploid tetrasporofyt och bladformiga gametofyter som kan vara en- eller samkönade.
Typiskt för gametofytstadiet hos Mastocarpus stellatus är att det på bladen sitter en massa små knölar. Dessa innehåller förökningscellerna. När de är mogna kan de upprättstående förökningsdelarna på honplantorna bli upp till 1 mm i diameter och ca 1 cm långa, medan de helt saknas hos hanplantorna. Hanplantor är dessutom ovanliga.
Tetrasporofyten förekommer som en liten lila-svartfärgad skorpa som kallas för Petrocelis-fasen och växter på stenar och klippor. Tidigare trodde man att detta var en egen art och den kallades för Petrocelis cruenta. Tetrasporofyt-stadiet har inte hittats i danska vatten.
Mastocarpus stellatus förekommer högre upp i zoneringen än karragenalgen Chondrus crispus beroende på att den tål lägre temperaturer. Den klarar att bli infryst under lågvattenperioder på vintern, vilket är en konkurrensfördel jämfört med karragenalg som inte klarar så låga temperaturer. Mastocarpus stellatus kan samexitstera med karragenalg i kalla havsområden eftersom den tål låga temperaturer och minusgrader bättre. Arten förekommer utmed kusten i England, Irland, Island, Färöarna och också utmed kusten i norra Ryssland över till Kanada. Däremot blir den ovanlig söder om Cape Cod på USA´s Atlantkust där vattnet blir varmare och konkurrensen med karragenalg större.
Skörden av Mastocarpus stellatus och karragenalg har uppskattats till ca 100 ton per år på Irland. När det gäller Mastocarpus stellatus är det i första hand gametofytstadiet som skördas för sitt innehåll av karragenan. Livsmedels- och läkemedelsindustrin använder karragenan som förtjockningsmedel och för sina antikoagulerande och antioxidant-egenskaper. Det pågår också försök med att framställa ett plastliknande material ur Mastocarpus stellatus som skulle kunna bli ett hållbart, biologiskt nedbrytbart alternativ till plast som både kan ätas och användas vid konservering av livsmedel.
Posted in Nyheter, tagged alger, Askölaboratoriet, Östersjön, forskning, intervju, Lena Kautsky, Månadens Havshjälte, Nordic Ocean Watch, Tant Tång, tång, Tångbloggen on mars 27, 2021| Leave a Comment »
Nordic Ocean Watch är en ideell miljöorganisation som arbetar för att ta hand om havet. De har intervjuat Tångbloggens egen Tant Tång, professor emeritus Lena Kautsky, som Månadens Havshjälte och tagit reda på hur hon ser på havets utmaningar, om hennes år på Askölaboratoriet och vad som inspirerat henne till att arbeta med Östersjön. Hela intervjun finns att läsa HÄR!
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Askölaboratoriet, Östersjöcentrum, båtskrov, biolog, Cryptosula, Einhornia crustulenta, Electra crustulenta, Ernst Haeckel, filosof, Forskningsstation, havstuplaner, klänningstyg, kolonibildande, Lena Kautsky, media, Membranipora membranicea, mossdjur, Naturmorgon, P1, påväxt, radio, Saccharina latissima, Sockertång, Stockholms universitet, Tant Tång, tångbark, tångvall, västerhavet on februari 25, 2019| 2 Comments »
För en vecka sedan fick de som var upp och lyssnade på Naturmorgon i P1 en gåta om en grupp små, kolonibildande djur som kanske inte så många känner till. I går var det dags att få veta om man hade gissat rätt. Tångbloggen blev intervjuad innan. Kul!
Rätt svar var alltså mossdjur. Mossdjuren är en grupp som vi skrivit om i flera tidigare inslag här på bloggen (här och här t.ex). När gruppen beskrevs första gången på 1500-talet trodde man att de var växter som kunde bilda vackra mönster på t.ex. olika tångarter. I Sverige finns runt 100 arter mossdjur längs västkusten. Några vanliga arter är den kalkinlagrade organgefärgade Cryptosula pallasiana som man ofta hittar på stora skal eller alger, samt de stora, runda, gråvita kolonierna av slät tångbark, Membranipora membranacea som växer på sockertång, Saccharina latissima.
I Östersjön finns inte så många arter av mossdjur . En art är dock mycket vanlig, Electra crustulenta. Det var denna art som professor Lars Sillén, mannen som startade fältstationen Askölaboratoriet 1961, ägnade många år att studera. Detta var bakgrunden till förslaget att vårt nya forskningsfartyg skulle döpas till Electra af Askö. Retsamt nog så har arten nyligen bytt namn till Einhornia crustulenta.
Mossdjuren bildar kolonier av zooider, som har olika funktioner. De flesta individer i kolonin står för att fånga in maten med en krans av lite slemmiga tentakler med cilier (hår). Dessa för sedan ner infångade plankton och partiklar i svalget. Där bryts materialet ner och fördelas vidare till andra medlemmar i kolonin. Mossdjuren tar upp syret ur vattnet genom tentakelkransen och detta sprids vidare genom kolonin på samma sätt som näringen. Beroende på art så kan det finnas många andra funktioner inom en koloni, som att omvandla tentakelkransen mot ett långt borst som de använder för att hålla kolonin ren och förhindra att sediment ligger kvar eller som försvar mot angripare. Hos vissa arter finns speciella delar där de befruktade äggen förvaras, De flesta mossdjursarter är hermafroditer, och som ofta är fallet hos marina arter är de först hanar och sedan honor.
Det befruktade ägget släpps ut i vattnet och utvecklas där till en liten larv. Larven ser ut som en liten mössa, med en krans av cilier i nederkanten. Larven genomgår en förändring och sätter sig då fast mot ett hårt underlag. Från denna första larv bildas genom delning en hel koloni. När det gäller arten tångbark, som programmet i Naturmorgon handlar om, så kan de bli ca 5-6 cm i diameter och består av en massa små ”lådor”. Tittar du på tångbark med ett förstoringsglas ser du att kolonin består av vad om ser ut som små lådor brevid varandra. Varje låda är kammare för en individ.
Nu vill du såklart genast kika närmare på tångbark. Var hittar du tångbark i Östersjön så här års? Det är lättast att leta på ilandspolade torkade tångplantor nere på stranden. Men det du ser nu är tomma kolonier utan djur. Om du kikar på dem i sommar, på kolonier som bor under ytan, ser du hur de sitter med sina tentakler och viftar i varje liten 0,5 mm stor ruta.
Nytt foto från den närmsta tångvallen. De vita fläckarna en bit bort i den svartbruna tångvallen är mossdjurskolonier. Tittar du närmare ser du varje litet djur, eller i varje fall deras tomma kammare för blotta ögat. Det ser ut som vit spets på den mörka torra blåstången.
Annas sitter mossdjuren ofta på båtskrovet när du tar upp båten ur vattnet på hösten. Eller om du vill ha koll på när havstulpanerna kommer och sätter sig på båtskrovet kan du hitta många kolonier av mossdjur tillsammans med havstulpaner på en platta som du hänger vid bryggan i juli.
En svartmålad platta som hängt i hamnen på Östersjöcentrums fältstation, Askölaboratoriet. Detta året satte sig inte så många havstulpaner men många mossdjur av arten Einhornia (fd Electra).
Kolonierna växer till utåt, och som syns på bilden ovan händer det att när de stöter på en annan koloni inte kan växa vidare. De bildar fantastiska mönster för den som kommer på att titta.
Tänk att ett litet mossdjur kan vara så spännande och vackert! Inte bara jag själv har inspirerats av mossdjurens former som dekorativa mönster till klänningar och design. Varför inte bli matcha byxorna med en skir blus av Hanna Henriksson, även den i havstulpan/mossdjur- stil?
Långt tidigare fascinerades den tyske biologen och filosofen Ernst Heinrich Haeckel av bland annat mossdjurskoloniernas former och strukturer, Han publicerade mellan 1899-1904 hundra sidor med olika grupper av organismer. Bilden visar sidan 33 med många olika mossdjur ur ”Art forms in nature”, av Ernst Haeckel 1974, Dover publications 1974. Bara att njuta och bli inspirerad av!
Posted in Nyheter, tagged Almedalen, främmande arter, Invasiva arter, Lena Kautsky, Lokalnyheter Ost, Neogobius melanostomus, recept, Svartmunnad smörbult, SVT, Tant Tång on juli 10, 2018| 1 Comment »
Under Almedalsveckan var givetvis Tant Tång på plats för att berätta om livet i Östersjön. Bland annat informerade hon om nya arter i Östersjön.
Här kan ni se ett litet klipp från lokalnyheterna där hon ger ett recept på hur man kan tillaga den invasiva arten svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus).
Posted in Fakta, Nyheter, tagged Alg, alger, anpassning, Bohuslän, Botanica Marina, Fucus, Fucus evanescens, ishavstång, Kautsky, Lena Kautsky, Lysekil, Månadens alg, månadens art, monoik, Pinneviken, receptakler, salthalt, samkönad, Sofia Wikström, spridning, Strömstad, Tant Tång, von Wachenfeldt on maj 2, 2018| 3 Comments »
Maj månads alg är ishavstång, Fucus evanescens. Det svenska namnet ishavstång avslöjar att den kommer från kallare havsområden. Arten har sitt sitt ursprung i Norra Ishavet, norra delarna av Atlanten och Stilla Havet. Åker du till Island, Färöarna eller till den norska kusten norr om Trondheim är den ett vanligt inslag i tidvattenzonen. Här kan den bli upp till 66 cm lång men hos oss blir den oftast inte med än 10-25 cm. Den är tydligt gaffelförgrenad och saknar mittnerv i toppen av grenarna, alternativt är nerven inte lika tydlig och upphöjd som hos blåstången. Ishavstång har aldrig flytblåsor.
Ishavstångens långa förökningstoppar gör den lätt att känna igen jämte sågtången.
På danska kallas den ”langfrugtet klørtang” (långfruktig klotång) vilket syftar på de långa karakteristiska platta förökningstopparna som bildas på våren och finns kvar till hösten. Ishavstång är samkönad, d.v.s. förökningstopparna innehåller både spermier och ägg. Det betyder att det räcker med att en fertil individ driver in till en strand för att starta en ny population.
De tydligt långsmala förökningstopparna guppar i ytan invid stranden i Pinneviken i Lysekil.
Ishavstång hittades första gången 1924, d.v.s. för snart hundra år sedan i Bohuslän. De först 20 åren spred den sig snabbt och nu finns den utmed svenska västkusten ner till Öresund. I Norge rapporterades de första fynden i Oslofjorden, 1894 och i Danmark, 1948. Den viktigaste faktorn för att ishavstång skall sprida sig vidare in i Östersjön är salthalten. Är salthalten lägre än 8-10 promille blir befruktningen dålig och ishavstången har svårt att etablera sig.
Troligen har arten transporterats hit via fartyg, kanske som förpackningsmaterial ungefär som du kan se olika arter av tång i fiskdisken idag. De flesta lokaler är fortfarande i hamnområden, t.ex. i Strömstad där den funnits länge d.v.s. på samma ställe i närmare 50 år, eller i Pinneviken i Lysekil. Ishavstång växer på stenar, block och blåmusslor främst på skyddade lokaler. Efter den giftiga algblomningen 1988, där sjöstjärnor och många andra arter slogs ut, blev det en kraftig nyetablering av blåmusslor som efter ett antal år i sin tur blev ett bra underlag för ishavstång att fästa sig på. Vill du veta mer om ishavstång och på vilka lokaler den förekommer i Öresund kan du hitta information i en artikel av Wikström, von Wachenfeldt & Kautsky 2002 publicerad i den vetenskapliga tidskriften Botanica Marina 45(6):510-517.
Posted in Nyheter, tagged öronmanet, östersjön, blåmussla, blåstång, Bonn, COP23, Daniel Ahlström, examensarbetare, Expressen, Fiji, forskning, forskningsresultat, Fucus, Fucus vesiculosus, global, Johanna Holmberg, klimat, klimatförändring, klimatforskning, Lena Kautsky, Linnéa Ström, media, Parisavtalet, påverkan, salthalt, skubba, Stockholms universitet, Tant Tång, torsk, växthusgaser on november 15, 2017| Leave a Comment »
Det är viktigt att vi inte bara bryr oss om våra regionala problem kring Östersjön, utan även förstår att klimatet på en global skala påverkar på den lilla, nära nivån.
Just nu, mellan den 6:e till 17:e november, pågår klimatmötet COP23 i Bonn, Tyskland. På
mötet ska man besluta hur Parisavtalet ska implementeras. Målet är att sänka utsläppen av växthusgaser samt att stödja de som drabbas till följd av höjda temperaturer.
Värd för mötet är den lilla önationen Fiji, men eftersom de är så små, fattiga och ligger så långt bort, ordnas mötet istället i Bonn, där sekretariatet för klimatkonventionen (UNFCCC) finns. Stora hjälper små, i sann Bamse-anda. Det gillar vi!
Men det är inte bara små länder långt bort som påverkas av stigande temperaturer. Tvärtom! Hela klotet påverkas! Även Östersjöns flora och fauna kan alltså komma att känna av direkta och indirekta effekter av ökade förändringar i klimatet.
Så den frågan ni, kära läsare, ställer er är såklart : Hur kommer det gå för blåstången?
Ett forskningsprojekt med bland andra Göteborgs Universitet och SMHI har skapat olika framtida klimatscenarier för norra Östersjön för att se hur blåstångens framtid ser ut.
I dagens upplaga av Expressen finner ni att Tångbloggens egna Tant Tång, professor Lena Kautsky, sammanfattar Östersjöforskningens resultat kring klimatstudier för några olika arter i en intressant artikel. Se även det filmade inslaget med examensarbetare Johanna Holmberg, Linnéa Ström och Daniel Ahlström.
De arter som har ett marint, saltare ursprung, kommer att flytta allt längre söderut, vissa kanske helt försvinna, om salthalten minskar. Dit hör torsken, skrubban, öronmaneten och blåmusslan samt vår älskade blåstång.
Dessa arter är beroende av en viss mängd salt i vattnet för att deras fortplantning ska lyckas. Östersjöns salthalt har på de senaste 8000 åren ändrats. I Stockholmstrakten var den som mest 15 promille, idag ligger det på runt 5-6 promille. Men dessa förändringar har skett långsamt och de arter som finns idag har klarat av att anpassa sig över tiden. Dessa anpassningar gör att Östersjöns arter har helt unika gener för att klara av att leva här. Om de försvinner kan man inte ersätta dem med individer från andra platser utanför Östersjön.
Däremot kan andra, invasiva arter, som vandringsmussla och svartmunnad smörbult, komma att sprida sig längre norrut i Östersjön. Utbredningen av dessa arter gynnas ifall det blir lägre salthalt och kan bli arter som tar över i framtiden.
Lena Kautsky är noga med att påpeka att dagens klimatmodeller, som tas fram för att ge forskare och beslutsfattare en bild av tänkbara framtider, fortfarande har stora osäkerheter. Därför är det viktigt att fortsätta med olika åtgärder för att förbättra Östersjöns miljö, med avseende på exempelvis övergödning och tungmetaller, så att livet i havet har bästa möjliga förutsättningar inför kommande klimatförändringar.
Tångbloggen 