Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ålgräs’

Efter den ovanligt varma sommaren var det mycket lösdrivande blåstång uppblandad med massor med flera arter av grönalger och rotade vattenväxter i materialet som samlades in på Askö den 17 september.

 

Materialet samlades in nere vid stranden på södra Askö, vid de gamla båthusen och uppe vid Askölaboratoriet. Vid en närmare genomgång av det insamlade materialet var det inte bara lösdrivande grönalger, som grönslick, (Cladophora glomerata) och flera arter av tarmalger utan också decimeterstora sjok av östersjösallat (Monostroma balticum).

 

På många av blåstångsplantorna växte det också fullt med grönalger som påväxt på topparna.  De första små tofsarna av rödalgen, ullsläke, (Ceraminum tenuicorne) gick också att hitta på några av plantorna.

 

Så vad handlar projektet där ilandspolade alger och tång komposteras om?

Projektet har två delar.  Det första är att dels att analysera innehållet av fosfor och kväve. Prover tas från start när det spolats iland och dels när det brutits ner/komposterats och sen läggs i trädgårdslandet eller på annan odling. Näringsinnehållet borde variera beroende på vilka arter som dominerar i vallen. Som ni kan se var det två sorter i juni – kompost 1 mest blåstång som brutits ner mycket och kompost 2, mest ålgräs som inte brutits ner lika mycket.

 

I komposten till vänster som var fylld upp till toppen har nästan allt brutits ner medan till vänster i kompost nr 2 kan man fortfarande se blad från ålgräs. Ålgräs innehåller mycket kisel, vilket gör det svårt att bryta ner. Däremot har det historiskt använts till att isolera väggar med.

Helt annan sammansättning i det som ligger i kompost 3 och 4. I år är det jättemycket grönalger som gynnats av det varma vattnet och ganska lite tång som spolats upp på stranden. I kompost fyra ligger mest blåstång som är höstförökande, och där syns förökningstopparna tydligt.

 

Förväntningarna är att nedbrytningen kommer att gå långsammare nu när temperaturen sjunker. Förra veckan fick Askölaboratoriet besök av en skolklass som undersökte vad som hänt i kompost nr 3 efter bara några veckor. Gick det fortfarande att se spiggen och luktade det läskigt när man lyfte på locket? Tångbloggen väntar med spänning på att få lägga upp fler bilder!

Övergripande frågeställningar:  Vid vilken tid på året kan man samla in mest näring från material som spolats iland? Är det på försommaren eller hösten? Och vilket material innehåller mest näring, är det blåstång, olika vattenväxter t.ex borstnate och ålgräs eller mycket grön- eller rödalger? Vi planerar också att analysera innehållet av ett antal tungmetaller, bl.a. kadmium.  Vi återkommer till våren med fler resultat.

 

Annonser

Read Full Post »

Hade tänkt att det var dags för en typisk höstalgart i oktober, någon vacker rödalg, nu när den första rimfrosten täcker bladen på land och träd och buskar börjar få röda blad. Men även om temperaturen sjönk snabbt efter att stormen Knut passerat och det inte längre är läge för några längre simturer så går det ju att fynda arter nära stranden i vattnet.

1 Grönalger vid båthus 20180917

Stranden vid sjöbodarna på södra Askö.

Istället fortsätter det att vara grönalgernas år. I strandkanten i slutet av september hittade vi decimeterstora tunna, gröna sjok av arten östersjösallat (Monostroma balticum). Den förekommer lösliggande på botten, tillsammans med olika arter av kransalger och nate, t.ex. ålnate och borstnate.

2 Monostroma baltica Östersjösallat

Tidiga fynd är från 1940-talet i Blekinge, där den hittades ner till ca 7 meters djup. Den har också rapporterats från Gotland vidare norrut till Bottenhavet i skyddade grunda vikar. Vanligen hittas den från maj – augusti men i år har fynd rapporterats ända in i slutet av september. Östersjösallat verkar ha gynnats av det varma vattnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som att simma i en salladsskål! Foto: S. Qvarfordt

Så hur känner du igen östersjösallat? Ännu en gång är det bra att damma av lite av sina latinska, eller kanske franska kunskaper. Monos är latin och betyder ”ett” och stroma betyder ”skikt” för släktet Monostroma är endast ett cellskikt tjockt. Det skiljer släktet från Ulva lactuca, havssallat som är tjockare eftersom Ulva– bladet är två cellager tjockt. Cellväggarna hos Monostroma balticum är också tunna och cellerna är 4- 6 kantiga om man tittar på dem i ett mikroskop. Artnamnet M. balticum har den fått för den har antagits vara endemisk i Östersjön. Samtidigt kan den ha förväxlats med stora lösliggande exemplar av grov tarmalg (Ulva instestinalis). Under de senaste åren finns fler rapporter om förekomster av östersjösallat. Artens taxonomiska status är fortfarande lite osäkert och det behövs genetiska studier framöver.

Senast fick Tångbloggen in bilder (se ovan) från en vik nära Askölaboratoriet, (Timmerviken) där stora delar av botten täcks av gröna sjok av östersjösallat, och små tångplantor sticker upp emellan. Det är fantastiskt vackert att se en knallgrön botten!

Drivande tång i hamnen 20180917

Här kommer ett lass med grönalger och nate m.m. från hamnen, på väg att fyllas i komposten.

Innehållet av näringsämnen varierar också i olika arter av alger och ålgräs. Därför blev tångkomposteringsprojektet extra spännande och en kompost fylldes till bredden med nyinsamlat material. Mycket i denna kompost består av olika grönalgsarter och lite blåstång. För den som tittar noga på bilden ligger det lite östersjösallat snett uppe till vänster. Och en död spigg kom också med. Komposten startades för två veckor sedan.

Kompost nr 3 20180917

Den 4e oktober kommer en skolklass ut till Askölaboratoriet. Tångbloggen ser fram emot att få höra och eventuellt se hur mycket den sjunkit ihop och om nedbrytningen kommit igång. Finns spiggen kvar och hur luktar det när du lyfter på locket?

Förslag på recept på östersjösallat:

Östersjösallat har tunna och stora blad och den kan användas färsk i en sallad precis som havssallat. Tänk på att inte plocka den nära hamnområden eller utsläpp av avloppsvatten.  Skölj bladen i sötvatten innan de används och plocka bort små snäckor och sand. Det går också bra torka den i ugnen vid ca 50 – 60 0C. Spara i sluten torr förpackning. Smula sönder och strö över kokt ris, fisk mm eller gör i ordning ett salt kryddat med östersjöalgerna.

Read Full Post »

Vad passar väl bättre som månadens alg i augusti än släktet Cladophora, grönslick, som i år haft mycket gynnsamma förhållanden. Vi väljer att ta hela släktet eftersom man ofta behöver lupp eller till och med mikroskop för att skilja de olika arterna åt.

Släktet Cladophora hör till grönalgerna, den grupp av alger som för länge sedan gav upphov till dagens växter på land och i vattnet. De lever i grunda miljöer och blir ofta torrlagda vid lågt vattenstånd. De flesta av oss har säkert gått ner till stranden och sett den lurviga, gröna mattan av grönslick på stenar och hällar, eftersom grönslick finns både i salt och sött vatten.

Cladophora i strandkanten.JPG

Den här vackra grönslicken växer precis där ett dike rinner ut i havet och bidrar med näringsämnen. Grönslicken är mer än 10 cm lång och mörkt grön i färgen.

Grönslick är en mycket bra indikator på hur mycket näring det finns i vattnet. Om det finns mycket kväve, växer den otroligt snabbt och blir mörkt grön i färgen. Det visade vi med vårt experiment ”En kiss i havet” för något år sedan. Eftersom den växer nästan överallt, precis i vattenlinjen, kan vem som helst under en strandpromenad se om man kan hitta var exempelvis ett dike rinner ut eller om det är en klippa där fåglarna tycker om att uträtta sina behov.

Om det har varit mycket is under vintern, vilket känns avlägset i skrivande stund, kan mycket blåstång ha skrapats bort när isen lossnat. De renskrapade klipporna blir då snabbt täckta av grönslick redan på våren. Det kan vara ganska praktiskt, då stenar som ligger och lurar på passerande båtpropellrar blir mer synliga med en grön mössa på sig.

 

1Grönslicksbälte

Klipporna lyser ljusgröna precis under vattnet och vi ser även den annars så luriga stenen en bit ut i vattnet eftersom isen skrapade bort tången här i vintras. Nu täcker grönslicken de rena ytorna.

Det är nog den gröna färgen som gör att man lokalt på vissa platser kallar den felaktigt för ”sjögräs”.  Fullt förståeligt då det liknar gräs och finns i sjön, men sjögräs betyder ju faktiskt något annat.

Vi har tidigare här på Tångbloggen tagit upp detta, men lite repetition skadar aldrig.

Alger växer på stenar och annat hårt underlag. Vi äter många olika arter av alger. Stora brunalger kallas kelp, mellanstora brunalger kallas tång. Kelp och tång är alltså alger.

Sjögräs är en kärlväxt, vilket innebär att det har rötter, blad och blommor (fast de är mycket små). Sjögräs lever på mjuka bottnar där deras rötter kan få fäste i sand/lera. Sjögräs innehåller kisel och är inget människor äter.

Du kan enkelt avgöra om det gröna du ser i vattnet är alg eller sjögräs: växer det på en sten eller klippa (eller badstegen) är det ALDRIG sjögräs.

Nu ska ni inte tro att vi på Tångbloggen tycker illa om sjögräs bara för att det ibland blir lite lingvistiska missförstånd. Tvärtom! Vi gillar sjögräs och kommer snart göra ett inlägg om hur man återställer försvunna sjögräsängar på västkusten.

Read Full Post »

Den här varma sommaren har verkligen gynnat de fintrådiga algerna. Rapporter har nått Tångbloggen om ovanligt stora mängder av fintrådiga alger från Göteborgs södra skärgård och upp till Strömstad. Eftersom delar av Tångbloggen sommartid är stationerad i de inre delarna av Gullmarsfjorden, passade vi på att skutta ner till stranden för att dokumentera läget.

Det lilla tidvatten vi har var lågt, och vi möttes vid stranden av en tät, grönskimrande matta av fintrådiga alger. En närmare titt visade på stora mängder grönslick, med olika arter ur släktet Cladophora, samt en del tarmalg (Ulva intestinalis) och säkert fler arter. Men eftersom vi varken hade lupp eller mikroskop med oss, konstaterade vi bara att det var ”blandade fintrådiga, mest grönt”.

Väl nere i vattnet möttes vi av kompakt ludd, i bruna och gröna toner, som täckte allt och alla. Mattan var seg och minst decimetern tjock. På flera ställen draperade den underväxande alger och skapade ett dramatisk landskap.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tjock och seg matta av blandade fintrådiga alger täcker hela botten på grunda djup i Gullmarsfjorden.

En bit bort på denna mjuka botten växer en frodig ålgräsäng. Den brukar glittra vackert smaragdgrön en solig dag som denna. Nu var den dock helt insvept i fintrådiga alger och såg ut som om den var nerpackad för transport eller klädd i spindelnät.

Bilden till vänster visar hur ålgräset (Zostera marina) brukar se ut en solig sommardag. Bilden till höger visar årets mer insvepta version. Inte lika glittrande…

Är detta något alger, sjögräs och djur mår dåligt av, undrar säkert en del av våra läsare.

Alger och sjögräs vill ju ha solljus, så vist påverkas de av den skuggning den fintrådiga mattan innebär. Men jag ser att de ändå växer, om än inte lika kraftigt, under mattan. De är tuffa.

För djurens del behöver man bara simma lite närmre och se vad som händer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
I den fintrådiga mattan finner vi tusentals och åter tusentals små blåmusslor (Mytilus edulis) som bytt skepnad från frisimmande larv till liten bottenlevande mussla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tittar man noga på bilden här ser man en liten krabba som festar loss på denna buffé av paradisiska mått.


Vi hittar även otroliga mängder av ormstjärnor (Ophiuriodea) på bilden till vänster, som inte heller säger nej till lite musslor. Till höger ser vi en lilla sjöstjärna (Asterias rubens) som mumsar på både musslor och annat gott den hittar.

Algmattorna kommer att ligga kvar på de grunda bottnarna tills de antingen dör och bryts ner under sensommaren och hösten, eller så kan de spolas upp på stränderna ifall det plötsligt skulle blåsa kraftigt i några dagar. Tittar man på väderprognosen känns det dock inte så troligt att de flyttar sin inom den närmast framtiden.

Så även om det kan se lite trist ut för en badande människa så är det som vanligt full rulle och anpassning till läget som gäller nere i havet. Och tittar man på blåstången ser den i alla fall ut att vara rätt nöjd med att ibland kunna sticka upp över ytan och få sig en nypa rent ljus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Read Full Post »

Nu börjar det bli lite kallt för att bada om man inte har en torrdräkt och dyker. Det är klart bekvämare att kolla på vad som finns i tångvallen. Tångbloggen kommer att följa årstidsförändringen i standzonen och hur en tångvall bildas och bryts ner under ett år. Viken ligger i norra Egentliga Östersjön, strax norr om Kapellskär, i Norrtälje. Såhär års börjar den nya tångvallen byggas upp av material som spolas iland.

1tångvallen byggs upp 20171021

Det första som kommer in till land samlades i slutet av september och består till stor del av rotade vattenväxter som vissnar ner och lossnar när det börjar blåsa och en del tång. Här blandas också löv in från den omgivande vegetationen.I ytterkanten på vallen ligger mest blåstång. På bilden syns de två delarna av tångvallsmaterial.

Vid en närmare undersökning av de två delarna av tångvallen i slutet på oktober finns tydliga skillnader i vilka arter som kan identifieras. Det nya materialet består mest av tång med lite påväxt av ullsläke, Ceramium tenuicorne. Intressant var också den stora variationen av former av blåstång i vallen.

2Tre tångplantor nytt material 20171020

Bilden visar tre olika typer, en krusig utan flytblåsor, en med bredare bål och flytblåsor och en med smalare bål.

3betad tångplanta 20171020

Vid genomgång av materialet i denna nya del av tångvallen visade sig många vara kraftigt betade så att i stort sett bara de yttersta topparna ovanför flytblåsorna finns kvar. Resten är bara mittnerv. Detta betyder att det finns gott om havsgråsuggor, Idotea spp. i tångbältet utanför som betat hårt på blåstången under hösten. Att vissa plantor är hårt betade och andra inte kan bero på att de innehåller mer kväve eller mindre florotanniner som gör dem mindre aptitliga för havsgråsuggorna.

4arter i tångvallen 20171020

I det relativt färska materialet bestod påväxten mest av ullsläke, lite tofsar av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus och små sudare, Chorda filum. Några skott av korta övervintringsskott av borstnate, Stucenia pectinata fanns också i denna yttersta del av tångvallen.

5arter i tångvallen, slutet september 20171020

Att analysera materialet i den äldre delen var lite av ett detektivarbete, för det hade legat uppe på land i några veckor. Blåstången i denna del av tångvallen var mer påväxt utav mossdjuret, tångbark, Electra crustulenta (gråvita mönster på tången) och påväxt av Dictyosiphon foeniculaceus. Utanför på mjukbotten växer det flera olika arter av rotade vattenväxter som vissnar på hösten och nu fanns i stor mängd i vallen bl.a. borstnate och ålnate, Potamogeton perfoliatus och små kransalger. I högen syns enstaka blad av ålgräs vilket talar om att utanför måste det finnas åtminstone lite ålgräs inblandad med andra vattenväxter. I denna del av vallen finns också ett inslag av olika löv från omgivande skog.

Prov är insamlade för analyser av näringsinnehåll och närmare artbestämning. Artlistan kommer säkert att bli längre. Analyser av fosfor och kväve i olika material som samlas i vallen bidrar till en rik frodig tillväxt hos strandväxter nästa sommar och är en naturlig återföring av näring från Östersjön.

6Tånggvall 20170606

Bilden är från juni i somras.

Read Full Post »

Ett riktigt gott nytt 2017 önskar vi på Tångbloggen alla våra läsare, som under 2016 var hela 11 248 stycken!

Under 2017 kommer det hända en hel del inom vår tångforskning, så vi hoppas kunna erbjuda såväl gamla som nya läsare mycket spännande läsning.

För att ha något att längta till nu när vintern verkar anlända, så erbjuder vi såhär till Trettonhelgen våra läsare en film av dykaren Edvin Thörnholm. Filmen är inspelad i Gullmarsfjorden på svenska västkusten under ett år. Edvin vill med filmen visa hur fantastiskt mycket man kan se i svenska vatten och hur livet i havet varierar både över årstider och tid på dygnet.

Om du ser något i filmen som du inte vet vad det är, kan du maila oss. Skriv vid vilken tidpunkt i filmen djuret (eller algen)finns i bild så svarar vi med svenskt och latinskt namn. Mycket njutning!

Read Full Post »

Under senare tid har flera avhandlingar om ålgräs publicerats som Tångbloggen rapporterat om (se tidigare inlägg).

Fredagen 2 december 2016 försvarade Louise Eriander sin avhandling ”Restoration and management of Eelgrass (Zostera marina) on the West Coast of Sweden”, på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

0a%cc%8algra%cc%88s-avhandling

Ålgräs är svenska kustvattens vanligaste art i denna grupp av gömfröiga växter, sjögräs. Totalt finns det ca 60 arter av sjögräs i världen. Det spännande med dem är att de är närmst släkt med landväxter och har återanpassat sig till ett liv under ytan för sådär 100 miljoner år sedan.Det finns många egenskaper som visar på deras nära anknytning till ett liv på land; de har rötter, blad och blommor.

1a%cc%8algra%cc%88s-fo%cc%88ro%cc%88kning

Ålgräs har skilda han- och honblommor och pollen släpps ut i vattnet och fastnar på en honblommas märke. På fotot syns blommor som sitter inne i en skida. Riklig blomning och frösättning sker under år med hög vattentemperatur. Då kan man hitta drivande skott med blommor som denna som jag fotograferade i somras.

2a%cc%8algra%cc%88sblomma

Mycket av blad och skott vissnar och driver iland på hösten eftersom nästa vår växer det ut nya blad och skott från roten. Först är det ilanddrivna materialet fortfarande grönt och ligger i högar eller bildar hela vallar. Senare blir bladen silvervita när klorofyllet försvunnit.

Louise avhandling handlar om hur ålgräsängar påverkas av anläggning av bryggor och den höga belastning av näringsämnen som förs till kusten. Näringen gynnar produktionen av växtplankton och trådalger som skuggar ålgräset. Men även hur det ändras när ålgräset försvunnit, att det blir allmänt mer grumligt i vattnet av sediment som virvlas upp när det blåser.  Avhandlingen består av fem artiklar.

6a%cc%8algra%cc%88sartikler

I det första arbetet presenteras hur anläggning av flytbryggor negativt påverkar ålgräsängar och behovet av ett samlat grepp och planering av utbyggnaden och fysisk påverkan av kustmiljön. I övriga fyra arbeten visas på betydelsen av valet av lämpliga lokaler om en återplantering av ålgräs skall lyckas.  Olika metodik testas både genom att plantera frön och skott med korta rhizom och rötter. En konklusion är att storskalig återetablering med frön inte kan rekommenderas då förlusterna av frön är stora. Däremot visade sig överlevnaden och tillväxten av planterade skott hög efter 1 och 3 månader.

7figur-a%cc%8algra%cc%88so%cc%88verlevnad

Så om förutsättningen på lokalen för att återetablera en ålgräsäng på en lokal finns, dvs olika miljöfaktorer som rätt salthalt, inte för hög grumlighet i vattenmassan av sediment eller plankton, är gynnsamma och inte permanent frilevande mattor av sågtång (Fucus serratus) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) etablerat sig som nytt habitat, kan det lyckas. Däremot lyckades inte planteringsförsöken på lokaler nära Marstrand, möjligen beroende på periodvis låga salthalter och grumligt vatten. Utöver avhandlingen finns referenser till en  Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige , en rapport från Havs- och Vattenmyndigheten 2016:9. I Kalmarsund startade Länsstyrelsen ett försök till återplantering av ålgräs sommaren 2016.

Blir spännande att se hur det lyckas i Östersjöns låga salthalt och hur bra de överlever en vinter!

Grattis till doktorstiteln Louise önskar vi på Tångbloggen!!

 

Read Full Post »

Older Posts »