Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Egentliga Östersjön’

Här kommer nu stilleben nummer två från svenska västkusten. Jämfört med det som jag plockade ihop från Östersjön förra året finns det många fler arter av alger, snäckor, havstulpaner och musslor samt mer påväxt på algerna. 

Stilleben från västkusten – materialet plockat på stranden i tångvallen.

De stora brunalgerna i stillebenet är, från vänster till höger: Knöltång, blåstång, spiraltång, sågtång och ektång. Sen finns det en del små rödalger och grönalger som inte syns så bra. Denna gång är det inte ibland algerna utan ibland snäckor, musslor och havstuplaner som det gäller att hitta nykomlingarna. Det är, som förra gången, fem främmande arter som kommit hit från Nordamerika eller Asien. Sen finns det en sak också, som har blivit vanligare att hitta utmed stränderna på västkusten och kan komma drivande långa sträckor. 

Så, i vilken ordning kom det olika främmande arterna till våra kuster? Och kan du gissa vilken art som kom hit först, redan för sådär 900-1000 år sedan? Det var vikingarna som tog den hit den från Nordamerika! 

Lite av en fixeringsbild – vilka arter har plockats bort jämfört med bilden ovanför. Det är 5 stycken.

De arter som är främmande i våra vatten är ofta sådana som vi kan äta. Sen behöver det inte vara så att vi medvetet har tagit hit dem till svenska västkusten. De kan ha hämtats för att odlas på någon annan plats, som utmed den franska kusten till exempel, och sedan spridit sig via pelagiska, frisimmande larvstadier med strömmar till oss. Eller så har de kommit hit sittande på skrovet till fartyg och båtar eller med barlastvatten.

Här ligger arterna i den tidsordning som de har hittats på västkusten.  Längst till höger ligger den sista saken som inte här hemma på våra stränder, läs vidare för att få reda på vad det är.

Den äldsta som vi känner till är sandmusslan (Mya arenaria), idag en vanlig art i grunda vikar både på västkusten och inne i Egentliga Östersjön. Vikingarna kan ha använt denna art både för att äta och som bete vid fisket. 

Sandmusslan känns igen genom den kraftiga låsvingen som håller ihop detvå skalhalvorna.

Många arter har transporterats hit sittande på bottenskrovet till något fartyg. Nummer två i tidsordning av de som finns med på stillebenet är slät havstulpan Amphibalanus improvisus (tidigare kallad Balanus improvisus), en art som kom hit sittande på båtskrov. 

Här sitter den släta havstulpanen på ett gammalt, delvis nedbrutet skal av en knivmussla.

Slät havstulpan hittades i svenska vatten redan 1844 och kommer, precis som sandmusslan, från Nordamerika. Idag finns den både utmed västkusten och inne i Östersjön, där den fortfarande tycks sprida sig norrut. 

Andra arter har följt med som fripassagerare vid aktiva förflyttningar av arter som vi velat odla. Hit hör den tredje arten, ostronpest, Crepidula fornicata, som först kom till Europa tillsammans med ostronet som kallas ”eastern oyster” eller ”American oyster”, Crassostrea virginia, också från Nordamerika. På svenska västkusten hittades ostronpest för första gången 1934, nästan hundra år senare än den släta havstulpanen. 

Ett tomt skal av ostronpest. Ostronpest sitter ovanpå ostronet och snor maten för ostronen. Blir de riktigt många kan de skada en ostronodling.

Nummer fyra är amerikansk knivmussla, som förr hette det självklara Ensis americanus men nu har bytt namn till Ensis leii. Man tror att det kom med barlastvatten från den nordamerikanska ostkusten 1978, då den hittades utanför mynningen till den tyska floden Elbe. När den förökar sig sprids larverna över stora områden med strömmarna. Den hittades för första gången 1982 på svenska västkusten.  En ganska ny introduktion som hände för bara ca 40 år sedan. Knivmusslor är ett bra exempel på en art som är populär att äta och det finns många recept på nätet. Det kan vara lite knepigt att fånga dom i fält, för de gräver ner sig snabbt som attan i sanden. Men de finns att köpa i välsorterade butiker, för den som vill prova.

En av de senast introduktionerna av främmande arter är det japanska jätteostronet, Magallana gigas, tidigare kallas Crassostrea gigas. Det fördes in till Frankrike från Asien och ett första odlingsförsök sägs ha genomförts i Koster-området på 1970-talet. Men om något blev kvar av dessa ostron är oklart, för det japanska jätteostronet hittades först i svenska vatten 2007. Sedan dess har de spritt sig med larver och är nu ett vanligt inslag på grunda bottnar utmed västkusten.

Två skal av det japanska ostronet som satt sig fast på ett skal av en strandsnäcka.

Utöver skal från främmande arter finns nu allt plastskärp som flyter iland utmed kusten. Det kom säkert olika former av avfall redan med vikinarnas båttrafik, men då av nedbrytbart material. I takt med att fartygstrafiken har ökat, ser vi även en ökning av skräp från den. Under de sista 10 åren hittar man också klumpar av paraffin på stranden. De kan driva ganska långa sträckor och kommer ifrån fartygstankar, där paraffin används när de görs rena. Detta har hittills varit lagligt men kommer att förbjudas 2021. 

Massor med olika saker av plast flyter iland på stränderna på västkusten. Hittade bland annat ett par simglasögon. Klumparna av paraffin kommer förhoppningsvis att minska i år när förbudet träder i kraft.

Så i sommar kommer det att förhoppningsvis inte tillföras några nya paraffinklumpar i våra hav, även om en hel del av de som redan flyter omkring där ute inte spolats iland än. Tyvärr kommer det fortfarande in en massa plastskärp, så det blir till att fortsätta med att städa stränderna ett tag till. 

Read Full Post »

Såhär i mellandagarna kan det kanske passa med ett litet pyssel och försöka ta rätt på vilka arter som inte hör hemma i Östersjöns ekosystem. Vi på Tångbloggen har byggt upp ett stilleben med arter av alger, snäckor, musslor, mossdjur och många fler från Egentliga Östersjön. Det blev som en tavla. Ett stilleben som berättar om lite av allt det vackra och spännande som du kan hitta i vårt gemensamma hav. 

Hittade denna sten under bryggan med flera skorpformiga rödalger som ger den sin mörk rödbruna färg.

Men det uppstod en del förvirring när det visade sig att mina samlingar under året blivit ihopblandade mellan ost- och västkusten. När jag tittar närmare på stillebenet visar det sig att fem arter som inte finns i Egentliga Östersjön smugit sig in i tavlan. Vi har skrivit om flera, men inte alla, av dessa fem arter under åren på Tångbloggen. Flera av arterna går utmärkt att äta. Här kommer några ledtrådar:

  1. En av dem tappar lätt färgen men inte sin speciella smak, som liknar en välbekant krydda.

2. En av dem är mycket svår att hitta levande exemplar av idag, även på västkusten . 

3. En är släkt med en art som förekommer i en japansk maträtt.

4. En av arterna kommer från Nordamerika, vilket namnet antyder, och förekommer idag utmed västkusten. 

5. En av arterna ställer till det för den främmande arten som den ofta sitter på och som vi gärna äter vid festliga tillfällen. 

Stilleben från Egentliga Östersjön blir lite artfattigare när de fem marina arterna som kräver högre salthalt har plockats bort. På stenen sitter bland annat havstulpaner, båtsnäckor och mossdjur.

Det finns flera sötvattensarter av snäckor som trivs bra i Östersjöns utsötade vatten. Den lilla tångsjöborren, Psammechinus miliaris, som sitter nere vid basen på en torkad blåstångsplanta, kan klara sig en bit in i södra Östersjön. Samma sak med den trubbiga strandsnäckan, Littorina obtusata, som går att hitta i västra Östersjön. Unga skal av blåmusslan är ofta bruna och inte blå som namnet säger. Skalen av Limecola (Macoma) balthica, östersjömussla är en vanlig art i Östersjön och ofta lite rosafärgad i skalet.

Här kommer nu facit på vilka arter som hade hamnat fel i stillebenet.

Rödalgerna navelsloke och pepparalg tappar lätt sin röda färg. Skalet av skålsnäcka är inte från svenska västkusten utan en annan art. Rätt stavning på ostronpest på latin är Crepidula fornicata och inget annat. Sorry.

En av slokearterna används i sushi och kallas då för nori. Skålsnäckan Patella vulgata är akut utrotningshotad i svenska vatten. Ostronpesten sitter ovanpå ostron och snor maten för dem, genom att filtera de partiklar och små växtplankon som ostronet också vill ha. Pepparalgen har fått sitt namn för att den har en skarp, lite pepparaktig, smak. Den amerikanska borrmusslan är en främmande art som troligen kom hit tillsammans med det amerikanska ostronet.

Hur många rätt fick du?

Om några dagar kommer jag att resa ner till västkusten och tänkte göra ett stilleben från Västerhavet där kanske några arter från Medelhavet eller Nordsjön listar sig in.

Read Full Post »

Ektofsen kan ibland nästan helt täcka ektången som den växer på.

Ektofs, Sphacelaria cirrosa, är en liten ljusbrun alg med 1 – 3 cm höga, täta, nästa helt runda tofsar. Släktet Sphacelaria känner man igen på att de har en stor toppcell och att de har toppcellstillväxt. När toppcellen delat sig bildas lika höga segment vilket ger den ett randigt utseende. Huvudskotten är oregelbundet fjäderförgrenad. Ektofs saknar barkceller, d.v.s. rhizoidal bark. 

Propaguler, (groddar) är vanligt förekommande och består av en kort stjälk med tre lika långa grenar. Vanligtvis sitter ett hår vid basen på de tre grenarna. Ektofs är fertil på sommar och höst. Enrummiga sporangier på en kort stjälk är ovanliga. 

Sphacelaria bipinnata betraktas som synonym till ektofs (Sphacelaria cirrosa). Det är ofta som man måste kolla på Algaebase vad som gäller enligt den senaste forskningen. Och tittar du i olika floror så har den också fått flera olika namn på svenska, t.ex. ektofsing och liten brunfjäder. Det av Algkommittén och ArtDataBanken antagna svenska namnet är ektofs och det har den fått för att den ofta växer som täta tofsar på ektång, Halidrys silicuosa

Ibland går tankarna till köttbullar och spaghetti…

Den förekommer under hela året mellan 4 -20 meters djup. Den är vanligt förekommande utmed svenska västkusten till Kullen och en bit in i Öresund. Det finns också enstaka rapporter om att den hittats inne i Egentliga Östersjön, t.ex. utmed Skånes kust. 

Massor med lösa bruna ektofsar tillsammans med röda alg tofsar.

På sensommaren lossnar tofsarna och kan driva in till stranden i stora mängder. På bilden syns den tillsammans med olika tofsar av rödalger, t.ex. japantofs, Bonnemaisonia hamifera,  en av flera främmande arter som kom hit omkring 1900 och pudervippa Spermothamnion repens

Sälen Noriko, på äventyr i tångskogen som vi skrev om för ett tag sedan, sätter sig gärna och vilar under en ektång full med små luddiga ektofsar efter att ha varit ute på något av sina äventyr. 

Noriko sitter vid en ektång med ektofsar.

Read Full Post »

Äntligen är den klar!

Vi lanserade handboken för restaurering av blåstång på konferensen ”Restaurering i marin miljö” som hölls den 11-12 mars arrangerad av Länsstyrelsen i Stockholm.

Bild 1 Tånghandbok 20200312

Dessutom blev den klar i god tid så att de som är intresserade av att använda handboken i ett restaureringsprojekt redan i år har tid att göra den första planeringen och genomföra de första testerna. Hur kan vi säga att det finns tid för planering och texter? Jo, för när jag var nere vid stranden och undersökte hur långt blåstången kommit med att bilda anlagen till nya receptakler hittade jag en del plantor där anlagen syntes tydligt.  De är platta och kommer att ta ytterligare ca två månader att mogna. Efter den varma vintern kan de däremot vara bra att starta lite tidigare eftersom tången kan ha mogna receptakler redan i slutet av maj i norra Egentliga Östersjön.

Det viktiga att undersöka under det första året är hur betestrycket ser ut i det/de områden som efter en första genomgång av tänkbara områden där blåstången minskat eller försvunnit.

Bild 3 Betning20200312

Andra moment är att studera faktorer som salthalt och testa om den sexuella förökningen fungerar.

Bild 4 Test av sexuell förökning -tång

Konferensen filmades och en länk till presentationen där Ellen Schagerström berättar om manualen finns här.

Blid 5 presentation identifiering av lokaler

Är du intresserad av att på ett tryckt exemplar hör av dig till oss. Vill du ladda ner handboken som pdf så finns en länk på Stockholms universitets Östersjöcentrums hemsida. Vi vill också tacka stiftelsen BalticSea2020 för finansiellt stöd.

 

Read Full Post »

Hej alla Tångbloggsläsare och algintresserade!

Hoppas ni alla har en bra sommar och att ni njuter av de sista veckorna. Jag heter Maya Miltell och jobbar som ”Fröken Alg” på Informationscentralen för Egentliga Östersjön. Detta innebär att jag under sommaren har full koll på hur algblomningen ser ut i Egentliga Östersjön, som sträcker sig från Ålands hav till Öresund. Det vi framförallt gör är att sammanställa information från satellitbilder, SMHIs analyser samt rapporter från privatpersoner som observerat algblomning vid sin badplats. Rapporterna är extremt viktiga för oss då detta är det enda sättet för oss att få en blick av hur algblomningsläget ser ut vid kusten, eftersom satellitbilderna och SMHIs analyser endast kan visa blomning ute till havs. Förutom detta svarar jag även på frågor och ger råd, samt pratar med media.

IMG_1562

Fröken Alg har havet som arbetsplats, även om det mest sker framför datorn.

Årets blomning

Mellan alla pocketböcker och sommarprat har ni kanske hört eller läst något om algblomning i ett nyhetsinslag eller en artikel i tidningen. I år har det rapporterats flitigt om algblomningen, och på InfoC har vi fått massa rapporter som vittnat om grötiga ytansamlingar lite här och var kring Sveriges östkust. I och med den omfattande media-rapporteringen har många frågat om det är ett ”rekordår” eller extra mycket blomning (det frågar i och för sig media varje år…). Vi kan inte se att detta är ett rekordår. Det är vanligt att det blir denna typ av omfattande blomning i Östersjön, men beroende på vädret skapas mer eller mindre ytansamlingar. Tyvärr bildas ju också ytansamlingarna vid det bästa badvädret, och fler ser dem därför. Att det varit mycket media-rapportering kan även bero på att det inte hänt så mycket annat under sommaren, medan vi förra året hade flera stora bränder och torka som tog plats i media istället.

Något som varit svårt i år är att ge folk råd på var man kan bada. Ofta drabbar algblomningen vissa sidor av öar värre än andra, beroende på hur det blåser. Så har det dock inte sett ut i år, utan ytansamlingar har bildats lite var stans i skärgårdarna. Detta tror vi är för att det blåste relativt mycket i början på sommaren, vilket gjorde att cyanobakterierna i vattnet letade sig in i vikar och skär, för att sedan flyta upp när det blev helt stilla i några veckor. Då drev ansamlingarna inte åt något håll, utan låg där dom låg.

IMG_4964

Beroende på vind och våg blir algblomningen mer eller mindre tydlig

Men var det ett rekordår förra sommaren då?!

Nej, det var det inte heller! Även detta har många frågat, eftersom vi hade en så varm sommar. Dock kan vi inte se att temperaturen har så stor inverkan på tillväxten av cyanobakterier efter det att det överstigit en viss gräns. Det vi kunde se angående förra året är att säsongen var väldigt lång, eftersom vattnet höll sig varmt länge. I år har blomningen varit mer ”normal” avseende detta.

Jaha, men kan man säga något om hur algblomningen har ändrats då?

Många som ringer och är oroliga för algblomningen säger att det minsann aldrig var algblomning när de var små och badade i skärgården på 70-talet. Detta är inte helt sant, och blomningarna var relativt omfattande under 1970-80. När vi har tittat på omfattningen av blomningarna under en längre tid kan vi inte se någon tydlig trend i utbredningen av ytansamlingarna. Även när man kollar i vetenskapliga tidskrifter är det svårt att avgöra om omfattningen ökat eller inte. Man kan se att utbredningen fluktuerat över tid, men man kan inte säkert säga ett det är en långtidstrend man ser, utan det kan vara naturliga fluktuationer. Något vi kan se är att säsongen för blomning ökat, eftersom det blivit varmare i vattnet.

img_4958.jpg

Badsugen?

Om man är mer intresserad av algblomningen får man gärna höra av sig till mig på informationscentral.stockholm@lansstyrelsen.se, eller på 010-223 11 60 (bara på vardagar!). Man kan även kolla lite i vårt nyhetsarkiv, där vi skrivit temaartiklar om lite allt möjligt som är relaterat till algblomning och cyanobakterier. Sen är ni ju redan inne på den bästa bloggen för alger, så fortsätt botanisera här så ska ni nog bli nöjda!

Här kan du läsa några vetenskapliga artiklar om utbredning och säsongslängd.

 

 

 

Read Full Post »