Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vegetationsklädda bottnar’

IPCC (The intergovernmental Panal of Climate Change) rapporten från FN:s mellanstatliga klimatpanel som sammanställer det rådande vetenskapliga kunskapsläget kring kommande klimatförändringar, vilka konsekvenser det kan ge och möjliga lösningar, släpptes i veckan. Rapportens resultat och slutledningar kring människans påverkan av klimatförändringar har diskuterats i media tillsammans med vilka åtgärder som kan sättas in för att minska utsläpp av växthusgaserna koldioxid och metan till atmosfären. En sammanställning om IPCC rapporten går att hitta på Naturvårdsverkets hemsida.

Resultaten som presenteras i rapporten utgår ifrån modellering och är på en stor övergripande skala, inte nere på den regionala eller småskaliga nivån, dvs hur kommer olika vegetationssamhällen på bottnarna i Östersjön att förändras? Går det att säga något om skillnader av effekterna på hårda klipp- och stenbottnar jämfört med sandiga och riktigt mjuka bottnar? Även om vi inte har några modeller på denna lilla lokala skala, vet vi en hel del om vilka arter som är vanliga och dominerar på respektive bottentyp och om de är marina eller sötvattensarter.

Under ytan i Östersjön finns ett rikt landskap med en mosaik av olika typer av vegetationsklädda bottnar. Det ekosystem som i många havsområden bedöms binda in mest kol är sjögräsängarna. I södra delen av Egentliga Östersjön, där salthalten är högre, dominerar sjögräset, ålgräs Zostera marina. Där kan det bilda större undervattensängar. Men ålgräs är en marin art som förväntas minska sin utbredning när tillrinningen av sötvatten ökar och Östersjön blir allt mer utsötad. Ålgräs försvinner när salthalten är under 4-5 promille. Gränsen för ålgräs går idag ungefär vid Ålands hav. Men det innebär inte att de stora grunda sedimentbottnarna blir tomma, helt utan vegetation.

Istället finns redan artrika undervattensängar där olika sötvattensarter, som ålnate, Potamogeton perfoliatus, borstnate, Stuckentia pectinata, axslinga, Myriophyllum spicatum och vitstjälksmöja, Ranunculus baudotii, växer i blandbestånd. Och de kommer att breda ut sig allt mer.

Fotot är från Östersjöhuset på Skansen där det finns en utmärkt utställning om Östersjön idag och imorgon. På bilden syns en tångräka i förgrunden tillsammans med klotalg Aegagropila linnaei och många axslingor.

De kan bli minst lika täta som ålgräset, och binda in kol och samla sedimentpartiklar. Andra sötvattensarter som gillar grunda mjuka bottnar är olika arter av kransalger och många fler natearter och vattenpest kommer också att kunna öka sin utbredning i Östersjön om salthalten sjunker. 

Det finns gott om andra rotade vattenväxter i våra sjöar som kan ta över funktionen att binda organiskt material och ersätta ålgräset med sina komplexa underjordiska stammar och rötter. På detta tema kommer ett seminarium i serien Baltic Breakfast den 26 augusti på Stockholms universitet. Där kommer Florian Roth och Camilla Gustafsson (från Tvärminne Zoologiska station I Finland) att presentera forskning om förändringar I kustmiljöer kopplat till påverkan av klimatet. Seminariet sker på engelska. 

Read Full Post »

Havsris, Ahnfeltia plicata, kändes plötsligt som rätt alg att representera februari månad 2021. Denna lilla risiga, broskartade rödalg blir så liten i Östersjöns bräckta vatten att det krävs ett riktigt detektivarbete att hitta den. Grenarna hos havsris är trinda och för det mesta oregelbundet förgrenade, men de kan också vara gaffelförgrenade. Färgen är mörkt brunviolett till nästan svart. De blir mer och mer dvärgformiga ju längre norrut man kommer i Östersjön. Det är såklart den minskande salthalten som är orsaken till detta. Hamnar havsris uppe i tångvallen eller sitter grunt när det blir lågvatten kan den däremot blekas och bli gulgrön eller helt vit. 

Havsris är en flerårig diok art, dvs han –och honorgan sitter på skilda plantor. Den är också heteromorf, d.v.s. den könliga generationen (gametofyten = små buskar) och det könlösa stadiet (tetrasporofyten= en liten skorpa eller skiva på botten), ser olika ut. 

Sitt namn har släktet Ahnfelita fått från en svensk botaniker, N.O. Ahnfelt, mest känd för sina arbeten om mossor. Artnamnet plicata betyder rynkad. 

Havsris i Östersjön är ofta löslevande på bottnar från 2 – 15 meters djup, intrasslad mellan andra rödalger och vattenväxter eller band blåmusslor. Där blir den ca 1-4 cm stor. Den löslevande formen finns från Falsterbo till Södra Kvarken utmed den svenska kusten och upp till Norra Kvarken i Finland. På västkusten och in till Bornholm i Egentliga Östersjön är den fastsittande. Här blir havsris plantorna betydligt större mellan 5 – 20 cm höga.

Tångvall från Riddersholm innan snön hade täckt marken.

För några dagar sedan var det så dags att gå ut på jakt efter februari månads alg, havsris. Hittade en bra strand på Rådmansö, i naturreservatet Riddersholm, där det efter blåsten spolats iland en massa blåstång. Inne i vallen låg det buntar av ihoptrasslade borstnateskott (Stuckenia pectinata) och vackra små rödalger av släktena Coccotylus och Phyllophora. Området utanför är långgrunt så det skulle ju kunna ligga någon liten planta av havsris i tångvallen. 

Efter att ha hållit på en god stund och sorterat ut olika rödalger ur tången insåg jag att jag inte skulle hitta något exemplar denna gång utan får nöja mig med ett gammalt pressat exemplar som illustration. Den visste jag var den låg.

Pressat ark med hasvris från Tjärnö, Strömstad. Grenarna blir ca 1 mm tjocka eller bättre att säga smala?

Det som det däremot fanns många exemplar av var tre andra rödalger: kräkel, Furcellaria lumbricalis, blåtonat rödblad, Phyllophora pseudoceranoides och kilrödblad, Coccotyus truncatus.

Små gaffelgrenade kräkel plantor plockade ur tångvallen på Riddersholm. Grenarna är ca 1 mm tjocka. Varje gång som en av dom skymtade steg förhoppningen om att det var en havsris planta. Men tyvärr ingen lycka.

De två senaste är knepiga att skilja åt när de blir små och förkrympta i Egentliga Östersjöns låga salthalt. På tallriken nedan ligger ett antal plantor. Överst ligger några som bedömds vara kilrödblad, mellersta raden är nog lite blandade och i den understa raden ligger exemplar av blåtonat rödblad som är mer fjäderförgrenade med en kortare eller längre stjälk. Men det kändes inte lätta att bestämma de små plantorna. Storleken varierade mellan 1-4 cm hos dessa plantor från norra Egentliga Östersjön och en salthalt runt 5-6 promille.

En tallrik full med småformer av rödalgerna kilformat rödblad överst och blåtonat rödblad underst.

Därför anges de som grupp Coccotylus/Phyllophora i samband med den nationella miljöövervakningen.  Hur som helst skall det bli spännande att till sommaren ta sig ut i området och kolla hur vegetationen ser ut på botten. Då skall undervattenskameran med!

Read Full Post »

Vill du hålla koll på vad som händer i våra svenska kustmiljöer? Kanske har du frågor om hur man kan skydda våra grunda vegetationsklädda bottnar, eller vad som händer när fysisk störning genom ankringsskador rotar upp bottenvegetationen? Detta och mycket mer kan du få veta mer på Kustmiljöbloggen, där Sofia Wikström, en av våra gästbloggare här på Tångbloggen, startat en egen blogg.

Sofia är en av flera forskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum, som inom projektet Baltic Eye håller ett öga på vad som händer i Östersjön och ger kunskapssammanställningar kring viktiga miljöfrågor till våra beslutsfattare och myndigheter.

policy-brief-kustmiljo%cc%88er

På Baltic Eye finns ett antal nya Policy Briefs publicerade för den som är intresserad av att ladda ner och läsa. Bland annat kan man få mer kunskap om ”Förbättrad kvalitet på marint områdesskydd – nästa steg för att bevara gemensamma tillgångar” som Sofia arbetar med. Dessa Policy Briefs finns både på svenska och engelska. Tångbloggen kommer med stort intresse följa vad forskare vid Östersjöcentrum och projektet bloggar om framöver.

Read Full Post »