Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2013

”Dagens system för vattenavgifter är orättvist och omodernt –
de som skitar ned är inte med och betalar vad det kostar att ta fram rent vatten. Regeringen borde därför införa en prispolitik där alla är med och betalar, skriver nio företrädare för vattendelegationen i Södra Östersjön.”

Bland dem finns professor emerita Lena Kautsky, Tångbloggens egen Tant Tång, med 40 års erfarenhet av Östersjön och vattenfrågor.

Debattartikeln är publicerad i tidningen Miljöaktuellt.

Läs och begrunda, tyck gärna till!

Read Full Post »

Filmtajm!
Nu var det länge sedan vi hade film här på bloggen.

havet.nu har det kommit en spännande film om smaltång från Formas, som heter ”Smaltång och drivkraften bakom uppkomsten av nya arter

Här berättar vår samarbetspartner Kerstin Johannesson om varför smaltång är så intressant ur ett evolutionärt perspektiv.

”Vad driver utvecklingen av nya arter? Hur snabbt kan nya arter bildas och hur går det till exakt? Detta är något som Kerstin Johannesson på Tjärnölaboratoriet forskar i. DNA-prover på smaltång visar att det går mycket fortare för arter att bildas än man tidigare trott. DNA visar att smaltången är en ny art och bara något tusental år gammal. Den klonar sig vilket man inte sett hos tångarter utanför Östersjön vilket kan bero på den låga salthalten. Om man förstår varför och hur en art bildas kan man förstå vilken påverkan människan och klimatförändringarna har på artbildningen.”

Read Full Post »

Det är inte kul att få platsen att presentera först på morgonen efter konferensmiddagen. Men Katarina från Estland fick ändå en bra uppslutning och höll en intressant presentation om zebramusslan (Dreissena polymorpha)och hur den påverkar ekosystemet i den övergödda Pärnu viken i södra Estland.

Maillie Gall från Australien berättar en saga om två sjöborrar, där hon har jämfört populationsgenetiken hos de två sjöborrearterna Heliocidaris erythrogramma och Heliocidaris tuberculata för att se hur långt deras larver sprider sig. Det hon framförallt har undersökt är om tidslängden på det planktoniska larvstadiet spelar någon roll för spridningen. Det var mycket trevligt att vila de något trötta ögonen på vackra bilder av sjöborrar och Australiensiska vatten.

Jennifer Loxton höll en av konferensens häftigaste presentationer, enligt mig. Hon visade hur ett mossdjur (phylum Bryozoa) som kommit till engelska vatten nyligen från Japan, fortplantar sig något enormt. Med film och vackra mikroskopbilder fick vi se att de flesta idag kända mossdjur bildar en äggbula per individ, där en larv bildas som sedan simmar iväg och bildar en ny koloni. Det japanska mossdjuret producerar upp till fem bulor, samtidigt! Helt otroligt. Djuret är rött till färgen och trivs i kalla vatten med hög salthalt, så vi lär nog inte få se det vid svenska kusten.

Konferensens avslutande talare var Paul Somerfield från Plymouth Marine Laboratory, känd marinbiolog och statistiker som pratade om hur man bör använda sig av statistiken och inte lägga för stor vikt på det som är udda om man vill beskriva övergripande mönster, med titeln ”Putting the species back into community analysis”. Roligt, läggbegripligt och aktuellt!

Read Full Post »

Yellow Submarine 2013

Vi gick ut hårt redan på onsdagen med att skapa en lag-sång för att ligga bra till på stilpoäng. Tyvärr fick vi inte möjlighet att sjunga den, men det kommer nog fler tillfällen när tångsånger kan komma väl till pass.

Temat på årets tävling var gaelic games, vilket innebar träning i irländsk fotboll (mycket knepigare än den gamla vanliga versionen) och hurley, som är en våldsammare utomhusversion av innebandy….ungefär. Man får en klubba och har hjälm! Kul!!

Svenska hurley-kämpar!

Svenska hurley-kämpar!

I första deltävlingen skulle man balansera vattenkoppar på hurleyklubban genom en hinderbana, men det utbröt ett katastrofalt fuskande så det gick inte att döma något resultat. Svensk-fisk-dansk-estninska laget hade dock klart bäst teknik innan det gick över styr med svampkastningen.

Finalen var en dramatisk affär. Med en faktisk hårsmån och inte för mycket skador trots att två kloka huvuden slogs ihop i hög fart, var det Irland som tog hem spelet med Sverige (Kalle Norling är, som alltid, en klippa) som god tvåa.

Trofén delades ut senare på kvällen under konferensmiddagen under mycket applåder. Kvällen fortsatte sedan med irländsk dans till sena timmen. Tångbloggen tog sig hem i lagom sen tid och sov gott för att orka med morgondagen.

Read Full Post »

Niall McDonough från European Marine Board öppnade dagen. European Marine Board är ett partnerskap mellan 35 nationella marina/oceanografiska forskningsinstitut från 20 europeiska länder. Nyligen har man även knutit band med ett konsortium av universitet. Här arbetar man för att tillsammans ta fram en gemensam syn på vad som behövs och vad som bör prioriteras inom marin forskning i Europa, och förmedla detta till beslutsfattare inom EU. Det finns massor av bra rapporter som man kan ladda ner gratis på deras hemsida http://www.marineboard.eu
För den som vill lära sig mer om havet, drivs även ett projekt som heter Ocean Literacy, som vi ska försöka kika mer på och återkomma om-

Brenda Walles från Nederländerna ger oss mer information om ostron, vilket vi ju gillar. Med vitlök. Hon har undersökt ytterligare vilka möjligheter som finns med att använda ostronbankar som erosionsskydd vid exponerade kuster. Idag används de mest som vågbrytare, men de har även en större påverkan på sedimentbottnarna runt omkring dem. Den viktigaste faktorn för att få optimalt skydd har visat sig vara längden på revet, inte helt oväntat, men ostron har fler gynnsamma effekter som man skulle kunna utnyttja bättre än man gör idag. Och så är de så goda.

Katrin Bohn från Southampton University har deltagit i en studie av återkolonisering av gamla båtdockor i Liverpool som restaurerades i början av 80-talet. Studien påbörjades för flera år sedan av professor Stephen J. Hawkins. Restaureringen innebar att man tog bort stora mängder av ansamlat sediment i dockorna och satte tillbaks portarna för att kontrollera vattenflödet. Vattenkvaliteten och syrekoncentrationen i dockan förbättrades märkbart under de första sex åren, och nu har musslor, svampdjur och sjöpungar flyttat in.

Read Full Post »

Idag inledde vi rejält med syrefria bottnar utanför Mississippiflodens delta. Mississippi har ett avrinningsområde som täcker mer än 40 % av USA och lite in i Kanada. Helt enormt! Vad forskarna har sett är att när stora massor färskvatten kommer ut i havet, efter regn och stormar, så bildas zoner som är helt syrefria under varierande tidsperioder. Clifton Nunally arbetar i området, som kallas för The Mississippi Dead Zone. Dramatiskt!

Karin Troost från Holland ställde frågan om stilla havs-ostron (Crassostera gigas) tar över musselbankarna i Waddenhavet utanför holländska kusten. Det verkar variera med var i havet man undersöker. Östra Waddenhavet är nu starkt dominerat av ostron, men de skapar även substrat för musslor, så det blir mixade bankar med både musslor och ostron. I västra Waddenahavet har ostronen koloniserat områden utanför musslebankarna istället.
Det verkar som om man inte behöver oroa sig, ostronen kommer inte konkurrera ut musslorna. De kommer att flytta in och skapa blandade bankar, med mer komplexitet än tidigare. Det man inte vet ännu är hur ostronens inflyttning kommer att påverka de fåglar som äter musslor. Kommer de få svårare att komma åt musslorna? Ostron har otroligt skarpa kanter vilket fåglarna kanske helst undviker. Frågan är också om det kommer finnas mat till både ostron och musslor för att växa ordentligt, något som Karin jobbar på att beräkna.

Sarah Ann Woodin från USA, numera pensionerad (vilket inte betyder att man slutat forska), visar hur de har kartlagt spridning av larver längs Europeiska kusten (jepp, hon är Så cool, hon har spons av NASA) hos havsborstmasken Diopatra, som bygger fantastiskt vackra rör av skalbitar. Maskens larver sprids både naturligt via havsströmmar, men även via människor då den åker snålskjuts på musslor som flyttas mellan olika odlingar längs franska kusten. Det är en otroligt stor studie, men fördelen är att de får äta mycket musslor medan de jobbar. Undrar om de behöver en assistent?

På eftermiddagen presenterar vår estniska kollega Jonne Kotta om vikten av temporal och spatial skala när man pratar ekologi, och på vilka skalor man nu ser förändringar orsakade av klimatet. Förändringar på land, som de översvämningar som drabbade Europa under förra året till exempel, är tydliga och får mycket uppmärksamhet i media såklart. Men de förändringar som sker under vattnet är inte lika uppmärksammade, och inte heller lika väl kartlagda. Jonne har varit med och kartlagt stora delar av den estniska kusten. Ännu en gång diskuteras problemet med att det inte finns högupplösta kartor för havet, att vi bara ser små, små delar av havsbotten och att den mängd av modellering som behövs även måste kontrolleras med faktiska observationer.

Konferensens andra kvinnliga plenary speaker är Cindy Lee Van Dover som jobbar med hydrothermal vents (som skorstenar av varmvatten från vulkaner på havsbotten). Hennes presentation handlar om vilken påverkan människan har på dessa samhällen när de bryter mineraler här. Dessa miljöer anrikar många mineraler ur havsvattnet och kan växa sig mycket stora. En sådan, Godzilla, var 15 våningar hög (!!!) innan den rasade i en liten lokal jordbävning 1996.
Det är otroligt spännande med djuphavsforskning, där ekosystemen inte baserar sig på växter som fångar solenergi, utan är helt kemosyntetiserande och istället baseras på svavel. Cindy visar fantastiska bilder på vulkanutbrott under vattnet och hur det ser ut ett, två och tre år efteråt när djuren återkommer och nya strukturer byggs upp.
Det blir lite generade skratt när hon visar olika kategorier av skräp man hittar i djuphavet kring dessa miljöer. De flesta är kvarlämnad vetenskaplig utrustning. Som tur är klassas det mesta som mindre störande för miljön. Sedan den här typen av miljö upptäcktes för 34 år sedan har man gjort över 700 besök dit ner. Det efterlämnar en hel del av forskningens motsvarighet till kaffemuggar och cigarettpaket.

Så, problemen uppkommer om man ger sig på att bryta mineral, då framförallt svavel, i dessa områden. När strukturerna som byggts upp av mineralavlagringar försvinner, försvinner även djuren som är beroende av dem som boendemiljö och näring. Brytning medför även att det virvlar upp en massa sediment, vilket många djur inte uppskattar. Själva processen av brytning innebär idag även att man pumpar runt ytligare vatten ner till djupet, vilket orsakar en kemisk obalans.

Cindy dömer inte ut mineralbrytning, som faktiskt inte har påbörjats än i de områden hon arbetar med, men är mån om att man bör sätta upp gränser för hur mycket man är beredd att förlora av dessa unika miljöer och säkerställa att dessa gränser följs innan man börjar. Här finns en chans att göra rätt, eller åtminstone minsta möjliga fel.

Hege Vestheim, ursprungligen från Norge, forskar på deep sea brines (supersalta vattenlager)i Röda havet vid Saudiarabiens Universitet i Jeddah. Hege har undersökt 25 djuphavsbassänger längs Saudiarabiska kusten som har extrem hög salthalt. Här är miljön så extrem att de inte hittat något liv alls i vissa av dessa bassänger (en död bläckfisk räknas inte). I några av dem har man hittat pilmaskar (Chaetognatha), en mussla av familjen Solemya och några små anemoner som satt på en uppstickande struktur. Men allt eftersom de undersöker dessa saltpooler hittar de fler arter, och vi får se en ROV-film från några av poolerna på mer än 1000m djup, med flera kul nya arter. Coolt, Hege!!

Read Full Post »

Tisdag eftermiddag beslutade vi oss för att ta en promenad längs Galways kust ner till en pir som leder ut till en liten ö, där stadens sophantering är placerad. Vi hade hört att det fanns tång där. Vi fick även tips om att traska in till byggnaden bredvid konferensen där Galway Macroalgae research group sitter. Vi blev helt till oss när vi kom in i entrén och ser att det är ju här som AlgaeBase finns i fysisk form. Efter lite vimsande hittade vi hissen och tog oss upp. Tre förvånade forskare tittade upp från lunchen. ”Ni söker Mike” konstaterade de. ”Ääähh näää…” svarade vi och insåg att de redan var på väg att knacka på Mike Guiry’s dörr (stor, grå dörr i metall). Tackolov var han inte inne (vad skulle vi ha sagt till honom?) så de visade oss på en karta var man bäst kan komma åt havet och hitta alger i området. Schysst!

Efter denna nära-kändis upplevelse (lite jag-mötte-Lassie över att ha sett dörren till kontoret, på en nörd-nivå) traskade vi ner till hotellet, bytte om till mer fältanpassade kläder och gav oss av.

Det är något speciellt med havsluft. Den är liksom fetare på något sätt. Som om den är tjock med salt och hav. Vi kom ner till piren och såg genast att det fanns mycket tång! Och björnbär! Efter ett litet mellanmål klättrade vi ner på stenarna och började plocka tång och snäckskal. Numera är ju skålsnäckan Patella vulgata klassad som utdöd i Sverige. Den brukade spolas in till svenska västkusten som larv och sedan växa upp där, men den fortplantade sig faktiskt aldrig i Sverige. Nu har strömmarna ändrats lite så att larverna inte längre fylls på och de som en gång fanns har dött ut, så det var länge sedan jag hittade några stora skålsnäckor. Här fanns flera! Det fanns även stora fina gula skal av strandsnäckan Littorina obtusata(eller fabalis…) som slank ner i fickan de också.

Men så till tången. Jag plockade raskt av mig strumpor och skor, kavlade upp byxorna och vadade ut någon meter för att lycklig plocka upp en sten med Pelvetia caniculata, som jag inte sett live innan. Artkryss!!

Pelvetia caniculata - nytt artkryss

Pelvetia caniculata – nytt artkryss

Vi fann även mängder av knöltång Ascophyllum nodosum som var mycket större än hemma. Där ser man vad riktigt atlantvatten gör för tillväxten! Här är salthalten 35 psu, på svenska västkusten är den runt 28 psu.

Blåstången låg i vackra, blåsrika drivor. Hur kan man välja bara några få bitar, när man vill ta med sig hela väskan full? Här har blåstången inte ett par blåsor per år och förgrening, utan den gör verkligen skäl för namnet med upprepade blåspar längs grenarna. Fantastiskt!

Blåsrik blåstång

Blåsrik blåstång

Men, varför står mina skor nästan i vattnet? Jag ställde dem ju högt upp på….oj oj oj tidvattnet kommer in med hög hastighet! På med strumpor och skor fort och upp på piren igen!

Tidvattnet kommer in!

Tidvattnet kommer in!

Puh, man är ju inte van vid sådana fluktuationer när man jobbar i Östersjön. Vi traskade hem till hotellet igen för att lägga tången i press och tvätta saltet från skalen innan vi återvänder till konferensen.

Tångtripp i Galway

Tångtripp i Galway

Read Full Post »

Older Posts »