Tångbloggen

Det är inte kul att få platsen att presentera först på morgonen efter konferensmiddagen. Men Katarina från Estland fick ändå en bra uppslutning och höll en intressant presentation om zebramusslan (Dreissena polymorpha)och hur den påverkar ekosystemet i den övergödda Pärnu viken i södra Estland.

Maillie Gall från Australien berättar en saga om två sjöborrar, där hon har jämfört populationsgenetiken hos de två sjöborrearterna Heliocidaris erythrogramma och Heliocidaris tuberculata för att se hur långt deras larver sprider sig. Det hon framförallt har undersökt är om tidslängden på det planktoniska larvstadiet spelar någon roll för spridningen. Det var mycket trevligt att vila de något trötta ögonen på vackra bilder av sjöborrar och Australiensiska vatten.

Jennifer Loxton höll en av konferensens häftigaste presentationer, enligt mig. Hon visade hur ett mossdjur (phylum Bryozoa) som kommit till engelska vatten nyligen från Japan, fortplantar sig något enormt. Med film och vackra mikroskopbilder fick vi se att de flesta idag kända mossdjur bildar en äggbula per individ, där en larv bildas som sedan simmar iväg och bildar en ny koloni. Det japanska mossdjuret producerar upp till fem bulor, samtidigt! Helt otroligt. Djuret är rött till färgen och trivs i kalla vatten med hög salthalt, så vi lär nog inte få se det vid svenska kusten.

Konferensens avslutande talare var Paul Somerfield från Plymouth Marine Laboratory, känd marinbiolog och statistiker som pratade om hur man bör använda sig av statistiken och inte lägga för stor vikt på det som är udda om man vill beskriva övergripande mönster, med titeln ”Putting the species back into community analysis”. Roligt, läggbegripligt och aktuellt!