Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påväxt’

För en vecka sedan fick de som var upp och lyssnade på Naturmorgon i P1 en gåta om en grupp små, kolonibildande djur som kanske inte så många känner till. I går var det dags att få veta om man hade gissat rätt. Tångbloggen blev intervjuad innan. Kul!

Rätt svar var alltså mossdjur. Mossdjuren är en grupp som vi skrivit om i flera tidigare inslag här på bloggen (här och här t.ex). När gruppen beskrevs första gången på 1500-talet trodde man att de var växter som kunde bilda vackra mönster på t.ex. olika tångarter.  I Sverige finns runt 100 arter mossdjur längs västkusten. Några vanliga arter är den kalkinlagrade organgefärgade Cryptosula pallasiana som man ofta hittar på stora skal eller alger, samt de stora, runda, gråvita kolonierna av slät tångbark, Membranipora membranacea som växer på sockertång, Saccharina latissima.

I Östersjön finns inte så många arter av mossdjur . En art är dock mycket vanlig, Electra crustulenta. Det var denna art som professor Lars Sillén, mannen som startade fältstationen Askölaboratoriet 1961, ägnade många år att studera. Detta var bakgrunden till förslaget att vårt nya forskningsfartyg skulle döpas till Electra af Askö. Retsamt nog så har arten nyligen bytt namn till Einhornia crustulenta.

7Askölaboratoriet nytt fartyg

Mossdjuren bildar kolonier av zooider, som har olika funktioner. De flesta individer i kolonin står för att fånga in maten med en krans av lite slemmiga tentakler med cilier (hår). Dessa för sedan ner infångade plankton och partiklar i svalget. Där bryts materialet ner och fördelas vidare till andra medlemmar i kolonin. Mossdjuren tar upp syret ur vattnet genom tentakelkransen och detta sprids vidare genom kolonin på samma sätt som näringen. Beroende på art så kan det finnas många andra funktioner inom en koloni, som att omvandla tentakelkransen mot ett långt borst som de använder för att hålla kolonin ren och förhindra att sediment ligger kvar eller som försvar mot angripare. Hos vissa arter finns speciella delar där de befruktade äggen förvaras, De flesta mossdjursarter är hermafroditer, och som ofta är fallet hos marina arter är de först hanar och sedan honor.

Det befruktade ägget släpps ut i vattnet och utvecklas där till en liten larv. Larven ser ut som en liten mössa, med en krans av cilier i nederkanten. Larven genomgår en förändring och sätter sig då fast mot ett hårt underlag. Från denna första larv bildas genom delning en hel koloni. När det gäller arten tångbark, som programmet i Naturmorgon handlar om, så kan de bli ca 5-6 cm i diameter och består av en massa små ”lådor”. Tittar du på tångbark med ett förstoringsglas ser du att kolonin består av vad om ser ut som små lådor brevid varandra. Varje låda är kammare för en individ.

Nu vill du såklart genast kika närmare på tångbark. Var hittar du tångbark i Östersjön så här års? Det är lättast att leta på ilandspolade torkade tångplantor nere på stranden. Men det du ser nu är tomma kolonier utan djur. Om du kikar på dem i sommar, på kolonier som bor under ytan, ser du hur de sitter med sina tentakler och viftar i varje liten 0,5 mm stor ruta.

Nytt foto från den närmsta tångvallen. De vita fläckarna en bit bort i den svartbruna tångvallen är mossdjurskolonier. Tittar du närmare ser du varje litet djur, eller i varje fall deras tomma kammare för blotta ögat. Det ser ut som vit spets på den mörka torra blåstången.

Annas sitter mossdjuren ofta på båtskrovet när du tar upp båten ur vattnet på hösten. Eller om du vill ha koll på när havstulpanerna kommer och sätter sig på båtskrovet kan du hitta många kolonier av mossdjur tillsammans med havstulpaner på en platta som du hänger vid bryggan i juli.

Båtbotten platta

En svartmålad platta som hängt i hamnen på Östersjöcentrums fältstation, Askölaboratoriet. Detta året satte sig inte så många havstulpaner men många mossdjur av arten Einhornia (fd Electra).

Kolonierna växer till utåt, och som syns på bilden ovan händer det att när de stöter på en annan koloni inte kan växa vidare. De bildar fantastiska mönster för den som kommer på att titta.

Tänk att ett litet mossdjur kan vara så spännande och vackert! Inte bara jag själv har inspirerats av mossdjurens former som dekorativa mönster till klänningar och design. Varför inte bli matcha byxorna med en skir blus av Hanna Henriksson, även den i havstulpan/mossdjur- stil?

Långt tidigare fascinerades den tyske biologen och filosofen Ernst Heinrich Haeckel av bland annat mossdjurskoloniernas former och strukturer, Han publicerade mellan 1899-1904 hundra sidor med olika grupper av organismer. Bilden visar sidan 33 med många olika mossdjur ur ”Art forms in nature”, av Ernst Haeckel 1974, Dover publications 1974. Bara att njuta och bli inspirerad av!

Annonser

Read Full Post »

Vi önskar alla ett riktigt gott nytt år! Traditionsenligt handlar det första blogg inlägget om månadens alg, en vacker rödalg. Färgen på bålen är röd som blod, därav namnet sanguinea som betyder just blod på latin. Den har många bladliknande båldelar, runt 5-20 cm långa och flera cm breda, som växer ut ifrån den gamla mittnerven. Det gamla svenska namnet på algen var nervtång. Bladen har en tydlig mittnerv och finare sidonerver.

Bladen vissnar bort under vintern och istället bildas små ca 5 mm stora förökningsorgan, tetrasporangier och karposporofyter. Tetrasporangierna sitter i små avlånga skott och karposporofyterna i små runda skott på ett litet skaft. Ribbeblad växer från ca 4 meters djup ner till ca 20-25 meter. Så om du inte dyker gäller det att hitta dem uppspolade på stranden. Med lite tur kan du nog hitta dem ilandspolat i tångvallen, men då gäller det att leta ordentligt.

bild 2 förökningsstadier Ribbeblad
Bilden är tagen ur boken Havets växter av Aase Kristiansen som är översatt av Ulf Svedberg. Illustrationer av Susanne Weitmeyer.

Som många marina algarter blir ribbebladet förkrympt så att det nästan inte går att känna igen när de växer i Östersjöns låga salthalt. Här blir de ca 9 cm långa och 3 mm breda, men mittnerven syns fortfarande tydligt.

bild 3 Ribbeblad Östersjön

Såhär års finns det inte så mycket att samla in till herbariet och pressa, just eftersom det även i havet är vinter och många av de fleråriga arterna som ribbeblad vissnar ner. Det är ju också kallt i vattnet så istället kan det ju vara läge att ta fram sina penslar och färger och sätta sig och måla. Blir det riktigt fint så varför inte rama in bilden och hänga på väggen eller ge bort som present?

Tavla med ribbeblad

Ett nyårslöfte eller bara för att det är roligt att göra, är att samla och pressa alger. Vill du bevara dem och se till att de inte tappar färgen, håll dem mörkt eller plasta in den, som i denna lilla algbok som jag och min son gjorde 1999 på Tjärnö marinbiologiska station under Stockholms kursen.

Lilla alg boken

På det exemplaret av ribbeblad vi pressade syns också att den gamla mittnerven från fjolårsbladet har en massa påväxt av mossdjuret, Electra crustulenta, och att bladen börjar bli lite påväxta av mossdjur och havsbortsmasken Spirorbis spp. Ribbebladen börjar se lite slitna ut redan i juli månad. Men färgen har hållit sig fint – trots att det snart är 20 år sedan.

Ribbeblad pressad

Read Full Post »

Ellika Faust vid Göteborgs universitet presenterade sitt kandidatarbete i biologi om ”Hur det japanska jätteostronet kom till Sverige” på Svenska Havsforskarföreningens möte på Tjärnö. Hon mottog även David Dyrsens pris för bästa kandidatarbete 2015.

Ostronet Crassostrea gigas har spritt sig med människans hjälp från sitt ursprungliga utbredningsområde i Japan och Kina över hela världen på ca 50- 60 år!

1 utbredning av Japanskt jätteostron

En fråga är hur kom de till Sverige, där de först noterades 2007, för 10 år sedan. Nu är de vanliga utmed stora delar av svenska västkusten. Med hjälp av genetiska metoder kunde Ellika visa att de jätteostron vi hittar i Sverige är närmast släkt med danska populationer medan de norska populationerna verkar bestå av mer blandade populationer.

2 närmaste släkting

Pilar på bilden visar vart de olika individerna hör hemma och hur de flyttat sig.

Att det japanska jätteostronets larver kan driva med strömmar från Danmark stämmer bra med hur strömmarna går. Ett belägg på att också ostron kan komma långt bortifrån är den plastback som vi hittade på en strand på Saltö för något år sedan. Fullt med små japanska jätteostron! Texten EIG. VISAFSLAG URK – betyder ungefär en fiskmarknad på Nederländska och behöver inte nödvändigt vis innebära att den kommer ända från Holland. Men de stora kolonierna av mossdjuret Electra crustulenta och ganska stora skal av ostron tyder på att den legat läge i vattnet säkert ett par månader.

Ellikas slutsatser är att det japanska jätteostronet, precis som många andra introducerade arter, är här för att stanna. Att vi kanske skall se dem mer som en gåva – att det nu finns en art till som vi kan plocka och njuta av att äta (beror på hur vi ser på vattenbruk och spridning av arter för bland annat odling). Hur som helst, de finns nu över stora delar av världshavens kuster – införda just för odling och konsumtion. Ytterligare spridning med strömmar och möjligheten till att anpassa sig till lägre salthalter så att de även kan överleva längre söderut utmed kusten och ta sig in i Östersjön, återstår att se. För den som är intresserad finns en artikel i Marine Ecology Progress Series vol 575: 95-105, 2017.

5 kandidat och artikel

I Svenska vatten bildar med tiden de japanska jätteostronen en artrik miljö med påväxt av blåstång – ett nytt artrikt hårdbottensamhälle på sandiga sedimentbottnar.

6 ostron lite påväxt

En fråga som återstår är hur de kommer att klara sig när tångbältet blivit tätt? Kommer de att kvävas och dö när tillgången på strömmande vatten minskar och tillförseln av plankton blir för liten? Det är inte bara tång utan också arter som havstulpaner och andra ostron som sätter sig på skalen. Ett helt litet ekosystem.

Read Full Post »

n Knöltång, Ascophyllum nodosum, är en av de vanligaste algerna du hittar i strandzonen utmed kusten i Bohuslän. Den är flerårig och kan bli upp till 2 meter lång, men för det mesta är plantorna ca 0,3-1 meter långa. Bålen är oregelmässigt förgrenad och ca 5-10 mm bred. Den har inte någon mittnerv som blåstång och sågtång har. Däremot har den stora ovala flytblåsor som sitter med jämna mellanrum utmed skotten. Färgen på knöltången är gulgrön till olivgrön. De ljust gulgröna delarna är årets tillväxt.
1Knöltång med påväxt
De mörkare delarna sitter i skuggan under grenar som flyter på ytan. Det är också så att det är på dessa grenar som det växer en mängd olika påväxt av alger och ryggradslösa djur. De stora bruna tofsarna är trådslick, Pylaiella littoralis och det växer också lite rödsläke, Ceramium på några av grenarna. På en gren växte en liten blåstångsplanta från förra året. De små vita spiralformade sakerna på tången är skalet till en havsborstmask, Spirorbis spirorbis.
2blåstång
Två vanliga grupper av ryggradslösa djur som förekommer på knöltång är olika arter av mossdjur och hydroider. Mossdjur bildar kolonier där de enskilda husen där det sitter en liten filtrerande individ vart och ett av de som utrymmena är t.ex. Cryptosula pallasiana, som är som ett litet rivjärn med en vackert orangeröd färg och Alcyonidium hirsutum, ser ut som ett ca 1-2 cm stor mjukt ludd som täcker knöltångens yta. På bilden finns också tunna raka kolonier av en hydroid- mer om denna senare.

Den tredje mossdjursartern bildar gråaktiga kolonier där varje litet hus syns tydligt och heter Electra crustulenta. Electra crustulenta, tångskorv är ett av mossdjuren som också klarar att leva vid låga salthalter och som gett namn till vårt nya forskningsfartyg, Elektra af Askö, Stockholms universitets Östersjöcentrums forskningsfartyg.


En vanlig hydroid på knöltången är Dynamena pumula som ser ut som små trekanter som sitter i en rad, med ett litet rum för en hydroid på varje sida. De har nästan ingen egen färg men på en av bilderna ser de röda ut av en alg som växer inne i mossdjuret. Det är en rödalg som heter Rhodochorton purpureum en liten mikroskopiskt tunn tråd. Räknar man nivåerna av vad som växer på vad är det lite som i en tropisk regnskog med en ena arten efter den andra, där knöltången är trädet – mossdjuret en epifyt och rödalgen en epifyt på epifyten.
5Dynamena med rödalg kopia

Den sista arten av hydroid heter Clava multicornis och bildar små klungor med rosa-lila hydroider. På bilden syns spridda tentakler i toppen på djuret. Denna art är lite speciell för den finns bara på knöltång och inte på andra stora brunalger.
8Hydroid Clava multicornis kopia

Knöltång har använts på många ställen just för att den växer lättillgänglig, i nedre delen av sågtångsbältet i tidvattenzonen på Atlantkusten. Utmed vår svenska kust hittar man den från vattenytan ner till ca 1 meters djup i ett bälte mellan blåstången och sågtång. Gärna på lokaler med god vattenomsättning men den klarar inte för kraftig vågexponering. Den tål inte heller låga salthalter och försvinner i utsötade inre fjärdar på västkusten.

I Norge samlades stora mängder in för produktion av tångmjöl och alginat och förr i världen användes den till djurfoder. Detta har gett den namnet grisetang i Norge. Detta är min favorit alg att laga till och göra en god sallad på. Så samtidigt som jag var ute och fotade knöltång för bloggen så samlade jag de nya årsskotten som ännu inte fått någon påväxt till en sallad i kväll. Tror att det får bli som tilltugg till några gratinerade japanska jätteostron. En middag med asiatiskt inslag plockad på vår strand här hemma i Sverige.

Read Full Post »

Hösten har varit solig och delvis varm. Men med klart väder på natten blir det kallt på nätterna. Vid högtryck blir det lågt vattenstånd i Östersjön.Helgens promenad utmed stranden nära Kapellskär gav en stor utdelning. Nu börjar det bli så kallt i vattnet att jag inte direkt vill bada även om solen fortfarande värmer. Lågvattnet gör att det är lätt att komma ut en bit i vattnet och mycket ligger nästan torrt bland stenar och på sanden.

1klippa i höstfärger2vissna ceramium3ceramium blekt

Klipporna har ett snyggt rött bälte med rödsläke, Ceramium tenuicorne typiskt för hösten. När de lossnar och driver i land bleks de och ser nästan ut som lite rosafärgad snö som ligger i drivor utanför tångvallen.

5hårt betad tång6påväxt på blåstång

Mycket av blåstången var kraftigt betad, troligen av havsgråsuggor som ätit stora hål i bålen hos tången. På själva tången växte mossdjur, ser ut som smårutor i ett nät de heter Electra crustulenta, små mörkt gröna nästan svarta är en cyanobakterie kallad Rivularia atra och de små bruna kuddlika tofsarna kallas tångludd, Elachista fucicola.

5Brygghörnet stenar med PylaiellaÅlnate o Ceramium

I hörnet vid bryggorna är stenarna täckta med brunslick, Pilayella littoralis. Det ligger också många bitar av lossryckta vattenväxter. En vanlig art är skott av ålnate, på bilden med ett tomt skal av en snäcka och igen en blekt tofs av rödsläke.

sjön Getaren Lida friluftsgårdMesodinium blomning

Har också fått några foton från sena algblomningar för några veckor sedan. Den första blomningen är från Askö straxt söder om Stockholm, i en vik med brackvatten för två veckor sedan där vattnet blev plötsligt rött. Ett prov togs in och ett foto i mikroskopet avslöjade att det var en ciliat som heter Mesodinium rubrum. Ciliaten innehåller kloroplaster som färgar den röd – en märklig blandning av ett litet djur med möjlighet att fotosyntetisera som en alg.

Många arter både algblomingen av Mesodiunium och rödsläke på klippor och på stranden har höstfärger. Alltid kul med en strandpromenad i solsken. På väg hem genom skogen syns alla spindelnät. Två små granar var helt täckta. Också på land syns det att hösten är här.

6spindelväv - syns

Read Full Post »

Algblomningen – kom sent men hann med att bli ett inslag i TV! Det årliga inslaget. Det de ville prata om var hur farlig algblomningen är. Så som start – jag brukar inte bada om jag inte kan se fötterna när jag står till knäna i vattnet. Och barnen bör inte få bada heller. Hundar som inte riktigt förstår hur äckligt det är skall man hålla från vattnet. Efter att ha badat sitter mycket av de giftiga cyanobakterierna i pälsen som hunden slickar i sig. Den kan bli sjuk eller i värsta fall dö eftersom  levern skadas. Samma sak med boskap – de skall inte dricka av vattnet. Vad betyder ordet algblomning? Det är massförekomst av något växtplankton, cyanobakterie eller någon fintrådig makroalgsart som lossnat och driver runt i viken. Nu till hur TV programmet kom till och lite mer om algblomningar.

Den första algblomningen som jag fotade var näst sista dagen i Almedalen på Gotland, men få, om någon, verkade märka den tjocka soppan vid stranden i Visby.

Visby algblomning

I mitten på veckan ringde TV för att nu fanns det rapporter om större ytansamlingar ute på öppna Östersjön och meteorologerna förutspådde att vindarna skulle driva in dem till kusten. Frågan var ”Kan vi komma ut till Askölaboratoriet och göra en intervju och filma lite?”

1Askö på Rapport idag 20150813.

Letade algblomning vid piren på eftermiddagen men det syntes inte ett spår av någon blomning. Nästa morgon på onsdagen var det däremot fullt med cyanobakterier som täckte ytan i viken vid det gamla båthuset.

2Algblomning för en dag.

Det gick lätt att håva in massor, så mycket att det var svårt att få dem att rinna ut ur håven. Efter att ha hällt upp lite i ett mätglas flöt de upp till ytan. Detta är typiskt i slutet av en blomning, då fylls cellerna med små luftbubblor som får dem att flyta upp till ytan i lugnt väder. Sen vart de driver iland beror på väder och vindförhållanden.

3håva algblomning4visa att blågröna alger flyter upp

Hur vet man att det är cyanobakterier och inte grönalger som bildar blomningen? Ett säkert tecken är att när cyanobakterier dör så kommer den blågröna färgen fram. Syns tydligt på håven som låg och torkade i solen en stund jämfört med de levande som är mer gröngrå i färgen. Ordet cyan betyder blå- turkos och kommer från grekiskan.

5cyanobakterie färg i håven

Intervjun tog säkert 30 min eller mer på bryggan och bland det som inte kom med i TV var att den viktiga blomningen av växtplankton sker på våren i slutet mars- april. Då är det kiselalger, dinoflagellater och andra grupper av små växtplankton som har mycket högre produktion och är centrala för havets produktion av djurplankton och mat till många filtrerande musslor på bottnarna. Hur denna blomning utvecklas följs noga av forskarna men får inga rubriker i tidningarna. Detta beror dels på att de inte flyter upp till ytan så de syns och kan dokumenteras med satelliter, men också på att det är kallt i vattnet i mars och inga är ute och badar.

6Vad vi pratar om som inte kom med

Lika fort som cyanobakterieblomningen dök upp, lika fort försvann den. Nästa morgon var den borta, vattnet var klart så det gick att se botten med vattenväxter och stim av småfisk.

7algblomingen borta

Men det betyder inte att den inte har påverkan på Östersjöns ekosystem. Det började blåsa mer och mycket av algblomningen blandas då ner i vattnet och sjunker till botten där det går åt syre för att bryta ner dem. Så istället för att göra det mindre behagligt att bada så blir det ett problem som vi inte ser men varje år så bildas det ungefär lika mycket cyanobakterieblomningar så länge det finns fosfor tillgängligt i öppna Östersjön och kväve att fixera från luften.

Jag tycker det är dags att även börja rapportera om allt annat som sker i havet under året. En start kan vara att undersöka när havstulpanerna kommer och sätter sig på badstegens undersida eller använda en uthängd platta som den som finns på Askölaboratoriet.

Havstuplansplattor, 20150813, rengjord för 4 veckor senDär kom havstulpanerna relativt tidigt i år. Redan i mitten av juli skrapades den översta halvan av plattan till vänster ren. Sen dess har det inte kommit mycket mer havstulpaner. Den till höger är en gammal platta som fått hänga kvar och har både döda havstulpaner, blåmusslor och mossdjur som påväxt. Det lönar sig att göra något om du vill ha en ren båtbotten.

Read Full Post »