Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘invasiv’

I morse på lokla nyheterna kunde västkustborna höra att havsspya hittats på Koster. Det var Annette Hellberg, som arbetar på naturum Kosterhavet som fann den på ett ostronskal när hon var ute och snorklade.

Det är en kolonibildande sjöpung, Didemnum vexillum, filtsjöpung, som fått det något otrevliga smeknamnet, baserat på dess utseende. Djuret har troligen sitt ursprung i havet utanför Japan, och som många andra arter därifrån har den tagit sig vidare runt i världshaven. Den har ett invasivt beteende, vilket innebär att den trängt undan annat växt- och djurliv där den etablerar sig. Detta har ställt till problem för ekosystem runtom i hela världen, i olika grad. Särskilt hårt drabbade sägs vara den nederländska provinsen Zeeland, där sjöpungen uppskattas täcka upp till 95 procent av havsbotten. Där har man även sett hur både sjöborrar och ormstjärnor minskat i antal efter att arten etablerat sig. Sjöpungar är filtrerande djur, som hämtar sin mat ur vattenmassan. Så utöver att de rent fysiskt inte lämnar plats till andra arter, konkurrerar de även om maten med bland annat musslor och ostron.

Sjöpungen tycker om att sitta på hårda substrat, som stenar, klippor och grus, men förekommer även ibland på ålgräs. Där den orsakat mest ekonomiska problem är bland annat på skal av ostron och musslor i odlingar och andra strukturer som vi människor sätter ut i havet, som kylvattenintag till exempel.

Det var inte helt oväntat att den skulle dyka upp här. 2020 hittades arten i Norge, i Stavangers hamn. Men visst är det intressant att fundera på hur den tagit sig hit så snabbt. Är det havsströmmar eller båttrafik som ligger bakom dess snabba framfart? Det får vi nog aldrig reda på. Det ska bli intressant att följa hur svenska myndigheter väljer att hantera en art som nog kommer klassas som hög risk för problem. Frågor kring marin hygien börjar bli allt vanligare känns det som.

I Wales har man fått problem med havsspya. Se hur arten identifieras och hör hur deras handlingsplan ser ut för den här marina invasiva arten.

Read Full Post »

Nere vid Medelhavets mynning, Gibraltarsund, har brunalgen Rugulopteryx okamurae ställt till rejält med problem sedan den först upptäcktes i området år 2015. Algen fastnar i fiskenäten, som fylls snabbt av alg istället för fisk.  Den påverkar även mängden fisk där den finns negativt, i vissa områden har fisken helst försvunnit sägs det. Och för de som lever på turismen längs stränderna Campo de Gibraltar och Ceuta är det minst sagt frustrerande att se stränderna fulla av tonvis med brunalger istället för betalande turister.

Den här arten ska du inte ta med dig hem från semestern annat än pressad i ditt herbarium. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Liftarens guide till världshaven

Brunalgen Rugulopteryx okamurae är tidigare känd som bland annat Dichtyota okamurae, Dictyota marginata, Dilophus marginatus och Dilophus okamurae. Arten har sitt ursprung i Asien och upptäcktes i Medelhavet för första gången 2002 i Thau lagunen, strax söder om Montpeiller på den franska medelhavskusten. Hur den kom dit vet vi inte, men det troligaste är att det som så ofta handlar om ”dålig sjöhygien”, där arten har kunnat lifta i ballastvatten med ett fartyg eller på skal av ostron som importerats för odling. Att arten har gått under så många olika namn tyder på att den lyckats väl med att sprida sig globalt. Den förekommer i flertalet av de asiatiska länderna men även i Australien, Tasmanien och Nya Zealand, längs Kaliforniens och Mexicos kust i Stilla Havet, och nu senast har den lyckats korsa Atlanten och ta sig in i Medelhavet.

Enorm utbredningsförmåga

Algens förökning i Gibraltarområdet bedömdes efter ett års studier som ”explosiv”. Den har sedan 2015 invaderat den Andalusiska kusten ända från Sancti Petri i Cádiz till Almería. Även om situationen i Gibraltar är allvarlig har den inte nått den omfattning som setts vid kusterna längs Tarifa och Algeciras.

Bara under 2015 plockades mer än 5 000 ton uppspolad biomassa av algen bort från stränderna i Ceuta. Det var för sju år sedan. Sedan dess har den spridit sig på solbelysta klippbottnar i subtidal-zonen (under lägsta tidvattengränsen) ner till ett maximalt observerat djup av 40 m. I Medelhavets klara vatten når ju solljuset mycket djupare än här hemma på svenska kusten. Därför kan makroalger växa mycket djupare här.

Den högsta täckningen (80–90 %) av R. okamurae i Ceuta observerades på mellan 10 och 20 m djup i lämpliga livsmiljöer, alltså på hårda bottnar med tillräckligt mycket solljus. På detta djup har även observerats en allvarlig negativ inverkan på lokala bentiska (bottenlevande) samhällen. Flertalet arter av både flora och fauna fördrevs nämligen av algens närvaro. Totalt mellan 5 och 30 m djup översteg täckningen av R. okamurae 70 % över en mängd olika substrattyper, som häll, block och sten.

Vissa alger är riktiga skurkar och slåss med otäcka kemikalier. Bilden är lånad från http://www.algaebase.org.

Konsekvenser av varmare vatten

Den katastrofala snabba förökningen ( det har kallats”blomning”, men…) av R. okamurae uppvisade en första geografisk expansion mellan åren 2015–2017 till det norra kustområdet av Gibraltarsundet (Tarifa-Gibraltar) och efterföljande förlängning i södra delen av Iberiska halvön, mot Atlantkusten under 2018 och Medelhavskusten år 2019. Den kraftiga förökningen kan ha koppling till temperaturtoppen som uppmättes i området i juli 2015, som i sin tur kunde vara kopplad till den globala uppvärmningen.

Göra det bästa av situationen

Nu försöker man hitta sätt att använda all den biomassa som spolas upp. Studier pågår där man undersöker möjligheterna att låta algen ingå i mediciner som motverkar tumörbildning av cancer, om den går att använda som kompost för odling samt mätningar på hur mycket näring den tar upp ur vattnet för att se om den kan motverka övergödning. Mer om algen och en intervju med Antonio Vegara, professor of Entrepreneurial Culture of Sea Algae in the Straits, finns här.

Read Full Post »

Igår den 8e juni var Tångbloggen på ArtDatabankens hearing om riskklassificering av främmande arter.

För att bevara vår rika biologiska mångfald måste vi skydda oss från invasiva arter. Invasiva främmande arter är växter och djur som introduceras i en ny miljö där de tar över. De kan störa hela ekosystem, orsaka ekonomisk skada och utgöra hälsorisker.

Gårdagens hearing rapporterade ett regeringsuppdrag från 2008 som utförs av Artdatabanken på uppdrag av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Syftet med hearingen var att informera om hur långt man har kommit i processen, hur processen med klassificeringen går till, vilka metoder och kriterier man har använt och ge möjlighet till frågor, kanske även svar.

Målet med arbetet är att ta fram en enda, enhetlig lista, med en likställd process för alla främmande invasiva arter i Sverige. Man vill framförallt arbeta förebyggande, med tidigt upptäckande, eftersom när det är för sent kan man endast gå in och arbeta begränsande och kontrollerande.

Den enhetliga listan ska vara ett underlag för riskhanteringen, bland annat för prioritering av övervakning och åtgärder, men även som underlag för uppföljning och rapportering.

Vad menas med främmande art?

”Främmande art är den art, underart eller lägre taxonomisk enhet som introducerats utanför sin historiska eller nutida naturliga utbredning. Definitionen inkluderar alla delar, gameter, frön, ägg eller andra propaguler som kan överleva och ge upphov till nya individer. ”

När blir då en art ”inhemsk”?

Nästan alla arter i Sverige har kommit hit, många med människans hjälp, efter istiden. Någonstans måste man dra gränsen för när en art klassas som inhemsk (svensk) och här har man valt att dra skiljesnöret vid år 1800, samma gräns som man använder i grannlandet Norge. Således kan arter som blivit införda och etablerade permanent i Sverige efter år 1800 riskklassificeras, medan de som etablerades i Sverige innan dess inte riskklassificeras. Vi har nämligen, tack vare Carl von Linné, en mycket god bild av vilka arter som funnits i Sverige innan dess.

Vem klassas som invasiv?

”Främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald, orsakar socioekonomiska skador eller skador på människors och djurs hälsa”

Men om en inhemsk, svensk art breder ut sig kraftigt, kallar man den ”Expansiv” istället för invasiv, för att hålla isär dem, så det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

IMG_1933

Artdatabankens experter har gjort en vetenskaplig bedömning av arternas effekt på biologisk mångfald. Man inledde med en screening av 5000 arter, allt inom djur och växter, alger och svampar som kommit till Sverige efter år 1800. På listorna (se länkarna) återfinns till exempel många trädgårdsväxter som kommit in de senaste 200 åren. Men håll i hatten och få inte panik! Det mesta i din trädgård ska inte förbjudas.  Merparten av alla dessa arter bedömdes vara ofarliga, men några få (preliminära listor på djur och växter, alger, svampar) gick vidare till att genomgå riskklassificering av experter inom just de artgrupperna.

Vilka arter ingick i screeningen?

  • Främmande arter funna i Sverige
  • Främmande arter som på något sätt klassificerats som invasiva i något av våra grannländer
  • Arter listade i EU´s förordning eller kandidater till förordningen
  • Arter som utpekats i ”Horizon scanning”

Arter som klassificerats som risker i Europa är ju inte alltid relevanta för en svensk riskklassificering, eftersom många till exempel inte överlever en hederlig svensk vinter. Arter som endast har en negativ effekt på odlade arter, produktionsarter, gick inte heller vidare, eftersom de hanteras via andra regleringar.

IMG_1932

När man har tittat på ekologiska effekter har man fokuserat på bland annat om arten utövar predation på inhemska arter (äter upp någon), om de korsar sig (hybridiserar) med inhemska arter med negativ effekt, spridning av sjukdomar och parasiter, och om det kan bli så kallade additativa interaktioner, när summan av delarna blir mycket större än delarna var för sig.

Rapporten ska ge en vägledning för hantering och uppförandekoder (kan man välja andra arter, finns det platser där man inte bör placera vissa arter, etc.). Det kommer även leda till föreskrifter samt fungera som en nationell förteckning över vilka arter som klassas som risker. Detta välkomnas av många, då det idag finns flera olika listor för olika organismgrupper.

Värt att notera är att ArtDatabanken INTE ska föreslå några eventuella åtgärder för arterna eller hur myndigheterna bör agera för varje art i detta projekt.

Kvar att göra är analyser av arternas effekter på ekosystemtjänster, samt att ytterligare arter kan komma att behövas riskkvalificeras, exempelvis på regionala nivåer, vilket är särskilt relevant för exempelvis vattenförvaltning.

Det finns mer att läsa om arbetet med listan på HaV och Naturvårdsverkets hemsidor för den intresserade.

Givetvis kan DU hjälpa till i arbetet med att motarbeta att invasiva främmande arter sprider sig. Rapportera dina iakttagelser via www.artportalen.se , du hittar listan, med bilder, på vilka arter som ska rapporteras HÄR.

Read Full Post »