Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Göteborgs universitet’

I förra veckan presenterades ett projekt om ”Scary Seafood- den nya maten från havet” av projektledare Christin Appelqvist i hörsalen på Tjärnö utanför Strömstad i deras serie av öppna föreläsningar som ges under sommaren. Projektet drivs av Göteborgs universitet och Maritima klustret i Västsverige. Men är det egentligen så skrämmande? Kanske så för oss svenskar numera, men inte om man ser det från ett globalt perspektiv. Då är det snarare traditionell mat från havet – allt ifrån Asien, Sydamerika och vad vi för 50-100 år sedan även åt här i Norden! I projektet har en analys gjorts av efterfrågan, tillgång, möjlighet till hållbart fiske, odling eller att plocka själv alternativt att driva småskalig ekoturism.

1 Projektet Scary seafood

En sallad gjord på kokta blåstångstoppar, några blommor och skurna rädisor.

Besökarna fick ta med sig en intressant sammanställning av projektet, illustrerad med en färgglad bild på några arter av alger, musslor, kräftdjur, blötdjur, sjöborrar, sjöpungar och sjögurkor på en tallrik. I rapporten gick det att läsa mer om projektet.

2 Scary seafood. -den nya maten fårn havet

Av alger som ligger på tallriken finns grönalgen, havssallat (Ulva lactuca), och brunalgerna sockertång (Saccharina latissima) och blåstång (Fucus vesiculosus). Traditionellt i Sverige har vi under nödåren blandat tångmjöl i brödet. Idag finns det företag som igen har tagit upp detta med att blanda in blåstång i knäckebrödet eller göra kryddsalt med havsallat och tång mm. Det finns också Fucus tabletter att köpa i hälsokostaffärer, de har en milt laxerande effekt.

Av arterna som visas på bilden är det bara den vanliga sjöstjärnan, den vackert lila (Asterias rubens) och signalsjögurkan (Parastichopus tremulus) som jag personligen inte har ätit. Däremot har jag provat andra arter av sjögurkor, både råa och rökta när jag var i Chile för ganska många år sedan.

3 Odla hållbart? sjögurka 20190725

Christin Appelqvist visar upp en röd signalsjögurka

Bedömningen är att det finns stor efterfrågan men ingen möjlighet till hållbart fiske av dessa arter i svenska vatten. Här pågår istället ett projekt att undersöka möjligheterna till odling av signalsjögurka, som Tångbloggen berättat om tidigare.

På Island tillhör rätten att skörda söl, (Palmaria palmata) strandägaren sedan urminnes tider. Det säljs torkad i vanliga matbutiker och är ett populärt snacks.

I Asien är det mesta som hos oss kallas ”scary seafood” traditionell mat som ingått i matlagningen under mycket lång tid. Här finns även utvecklad odling av både många algarter, musslor och andra grupper från havet. Generellt är förutsättningarna att odla många av dessa arter i vattnet utanför vår svenska kust mer begränsad, speciellt för djuplevande arter som t.ex. stor kammussla. Den kallas också för pilgrimsmussla (Pecten maximus), och förekommer på sandiga bottnar mellan 20 till 150 meters djup utmed Bohuslän.  Det är mycket möjligt att du ätit slutmuskeln av någon art av kammussla på restaurang, om du beställt in scallops från menyn. Odling av scallops sker i många länder sedan länge, t.ex. Japan, Kanada, Island och England, där man har rätt förutsättningar, dvs hög salthalt och kallt vatten.

De arter som toppar det globala vattenbruket är odling av kammusslor, ostron, och venusmusslor (vongole på restaurangen). I Sverige startade den första blåmusselodlingen i en vik inte långt ifrån Tjärnö marinbiologiska laboratorium i början av 1970-talet. Det innebär att musselodling på många lokaler har pågått under närmare 50 år. Då, under 1970-80-talet var marknaden knappast redo för svenskodlade blåmusslor och konkurrensen var stor från odlingar i danska Limfjorden och Frankrike. Nu diskuteras möjligheten av att musselodling utöver att bli mat, även kan bidra till att återföra näring från havet. Vi har även blivit mer medvetna om vikten av att äta lokalt producerad mat istället för att importera.

Att kunna konkurrera med andra områden med bättre naturliga förutsättningar för odling gäller troligen också för flera andra arter. Till exempel vid odling av det introducerade stillahavsoston, också kallat Japansk jätteostron (Crassostrea gigas) i Frankrike.  Eller i Holland där de grunda bottnarna torrläggs under lågvattenperioder, vilket lämpar sig väl för odling av vanlig hjärtmussla (Cerastoderma edule Linnaeus 1758).  Namnet edule fick arten av Linné redan på mitten av 1700-talet vilket betyder att den är ätlig.  Och i gamla kökkenmöddingar hittas skal av vanlig hjärtmussla och Europeiskt ostron (Ostrea edulis).  

vacc8ar-skalbank-1

Vår alldeles egna kökkenmödding. ”Här har det bott marinbiologer”, kommer kanske framtidens arkeologer bestämma någon dag.

Nån gång kommer kanske någon att hitta spår av en bebyggelse på Tjärnö, nära kyrkan där det i backen vid en stenmur ligger en stor hög med skal av blåmusslor och japanskt jätteostron, men också lite andra udda skal, av knivmusslor, sandmussla, venusmusslor, green mussel (Perna viridis)  etc.

Till slut lite om maskeringskrabba (Hyas araneus). För många av arterna som diskuteras i rapporten diskuteras utveckling av ett burfiske, men att innan dess behövs studier av populationsstorlekar och åldersstruktur i områden där fiske startar. För mig var det också ett kärt återseende av Tjärnö laboratoriets gamla loggotyp – en maskeringskrabba!

Tjärnö tröja

Den klassiska TMBL loggan i floccat tryck från 1980-talet.

Maskeringskrabban har fått sitt namn för att den kan gömma sig i algvegetationen genom att pynta sig med olika alger och nässeldjur på ryggskölden. Så att den bär med sig ett helt litet ekosystem.  Hamnar den i en annan miljö byter den ut arterna. Scary? Nej, bara fantastiskt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Maskeringskrabba (Hyas araneus) som gömt sig bland rödalgerna blir ganska synlig när den kommer ut på den kala lerbottnen.

 

Annonser

Read Full Post »

I kväll kommer professor Kerstin Johannesson, föreståndare för Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitet, att berätta om hur arter i havet har hittat olika sätt för att klara av att föröka och sprida sig i den marina miljön. Som vi ju tidigare berättat här på Tångbloggen, gäller det för skildkönade blåstångsplantor, där förökningstopparna sitter på olika individer, att kunna tima in att släppa ägg och spermier samtidigt i vattnet. Många marina arter, även blåstång, som lever i tidvattenzonen har under årmiljonerna hittat anpassningar till en lyckad förökning när tidvattenvariationen är som störst, dvs vid fullmåne.

populärföreläsning Tjärnö

Hur lyckad förökningen var i år för blåstången kan du se om du går och letar i blåstångsbältet där det nu sitter små, små groddplantor, ca. 0,3 -1 cm stora på klippor, stenar eller skal. De största är 2-3 månader gamla, och med den högre salthalten utmed Bohusläns kust växer de mycket snabbare än inne i Östersjön.

Små plantor på kakelplatta 10x10 cm

Mängder av små groddplantor av blåstång på baksidan av en kakelplatta.

Är du i närheten av Strömstad är detta ett utmärkt tillfälle att få höra mer spännande om anpassningar och evolution hos marina arter under en populärvetenskaplig föreläsning i hörsalen på Tjärnö marina laboratorium, Strömstad.

Entren utanförhörslaen

I entrén till hörsalen och akvariet möts man både av presentationer av spännande projekt som rör odling av alger, vad vi kan använda dem till och vackra tavlor med alger, i rött, brunt och grönt på väggarna. Det går också att köpa fina kort med pressade alger – eller, som vi tidigare beskrivit, samla alger på stranden nästa gång du badar och gör egna kort, tavlor eller dör ditt eget herbarium. En härlig känsla för oss på Tångbloggen.

Nästa torsdagsföreläsning kommer att handla om ”Scary Seafood – den nya maten från havet”. Mer från Tångbloggen om detta senare.

Read Full Post »

Tångbloggen har mest skrivit om vad som kan komma drivande av alger och musslor långt bortifrån, fastsittande på stora backar som ramlat över bord från en fiskeskuta.

Här kommer nu istället lite om mikroplast. Plastpellets eller pärlor är basen för att tillverka alla möjliga plastprodukter och går att hitta på stränder och i vattnet utmed hela svenska kusten. Dels hamnar de där utanför plastindustrier som spill, eller vid omlastning i samband med att de skall transporteras med lastbil eller fartyg till anläggningen där slutprodukten formas. Det mesta är nyproducerat i polymerproduktionsindustrin, men det finns också några återvinningsanläggningar i Sverige. Diametern är vanligen på 2-5 mm och har regelbunden form. De flesta partiklarna är mindre än 1 mm, brukar kallas för ”fluff ”och kan variera både i storlek och form. Allt spill på vägen är både en förlust för industrin och kommer att bli kvar under mycket lång tid om det hamnar i miljön. Så här finns ett klart behov att minska och förhindra spill. På Ekotoxbloggen berättar forskaren Marie Löf om mikroplast.

1 fragmentering av plast

Med tiden kan nämligen plasten i skräpet på stranden fördelas i små partiklar och bli till mikroplastpartiklar som t.ex. ytterdelen på denna flaska.

Vid en undersökning utanför Stenungsund på västkusten, visade det sig att det årligen släpps ut miljontals pellets från produktionsplatsen som sedan kan flyta iväg med strömmar ut i skärgården vid Orust och Tjörn. Flest pelletar hittades vid Stenunge å, där den mynnar ut till Askeröfjärden. Sedan minskar mängden med avståndet. Samtidigt så flyter ju de små plastkulorna bra och kan transporteras långt med vattnet. Varje industri producerar sina egna former och färger av pelletar, vilket gör att t.ex. vid Stenungeå finns en unik färgsignatur med vita, svarta, blåa och gula pellets. Dessa har också hittats i liknade proportioner längre ut i skärgården. Detta har Therese Karlsson, doktorand vid Göteborgs universitet, skrivit om i den vetenskapliga artikeln ”The unaccountability case of plastic pellet pollution” som publicerades i Marine Pollution Bulletin förra året.

Därför kändes det spännande att kolla upp hur det ser ut vid stränderna på Tjärnö och hur färg signatur och former varierade, långt borta från närmaste tillverkningsindustri. De kan vara resultatet av någon speciell händelse, t.ex. efter en storm som Urd i december 2016 och ett resultat av långdistanstransport.

2 olja_mikroplast20190705

De hade fastnat i en stelnad oljefläck och gick inte att plocka loss. Kommer att finnas kvar för mycket lång tid framöver.

Vid en av mina favoritstränder, Svallhagen, Tjärnö, nära Strömstad hittade jag ett band nära skogsbrynet med mycket nedbrutet organiskt material, barr och kottar och fullt med mikroplastbitar, från blå rep, andra små bitar av plast och olikfärgade plastpellets.

Tog med en skål och ett såll och tumstock för att ”forska” lite på hur många plastpellets och bitar jag kunde samla in per liter material. Det visade sig vara ganska pilligt eftersom både barr, småbitar av diverse nedbrutet organiskt material också flyter. Och mycket av de organiska partiklarna är lika stora som plastpartiklarna, så det fungerade inte med sållet heller.

För den med skarpa ögon kan se att det ligger två små snäckor längst ner till höger ibland plastpellets och fragment. Det är Rissoa menbranacea, större bandtångssnäcka som hittades i denna mer eller mindre nedbrutna tångvall nära skogsbrynet.

7 plast pellets Svallhagen 20190710

Såhär blev färg signaturen av plastpellets och plastbitar på Svallhagen. Mest vita, delvis opaka genomskinliga och svarta men också en hel del grå, gula, mörkt gulbruna och några blåa pellets.

Skall ge mig ut på några av stränderna på Saltö och se om proportionerna ser annorlunda ut.

Read Full Post »

Under några dagar har det blåst ganska mycket och resultatet låter inte vänta på sig för den som vill göra en liten studie av vad som spolats iland på en av de närmaste stränderna på Saltö, Strömstad. Vill du inte bada så kan du ändå hitta en massa spännande marina arter och mycket annat bara genom att undersöka vad som ligger på stranden.

1 Saltö tångvall 201900705 Stora mängder alger göder en mörkt grön, kraftig strandvegetation.

2 kantSaltö20190630

Längst ner på stranden, när det blir lågvatten ligger mängder med olika arter uppsorterade i smala eller breda band.

3 Asperococus i tångvall20190630

På bilden syns några bruna alger som liknar gasfyllda tarmar, medan andra som legat längre på stranden torkat in och ser ut som ljusa blekta smala plastbitar. Det är Asperococcus bullosus, fingertuta, en brunalg. Fingertuta är en ett årig sommaralg.

Beroende på hur långt upp på stranden som de hamnat är de mer eller mindre uttorkade. På ytan sitter många små grupper med hår och sporangier som gör att den ser prickig ut. De sitter fast på små stenar med en fästskiva som när det blåser följer med upp på land.

4 Colpmenia o lök 20190630

Lite längre bort ligger några stora runda eller lite skrynkliga ostrontjuvar, Colpomenia peregrina tillsammans med en vanlig lök som någon måste tappat överbord.

Ostrontjuven är en främmande art som fått sitt namn för att de kan om de sitter ovanpå ett litet japanskt jätteostron lyfta det och driva iväg med ostronet. Ostrontjuven är en ettårig alg som brukar hittas tidigt på sommaren och försvinner på hösten. Den hittades först i svenska vatten runt 1950. Det är idag ett vanligt inslag i vad som spolas iland i tångvallen jämfört med för några år sedan, även om jag inte har några exakta data att jämföra med. Ett möjligt samband skulle kunna vara de milda vintrarna och varma somrarna? De har ju också gynnat arter som det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, också kallat stillahavsostron och andra arter som trivs och förökar sig vid högre vattentemperaturer.

5 citron i tång20190630

Ytterligare lite längre bort lyste något klargult. En citron intrasslad ibland många långa trådformiga sudare, Chorda filum och några gröna blad som visade sig vara en blomställning av ålgräs, Zostera marina.

6 ålgräsblommor20190703

Det första stadiet under ålgräset blomning, Här syns pistillen sticka ut utanför skidan.Blomskott hos ålgräs förekommer från juni –oktober, men är vanligast nu på sommaren under juli – augusti.

Såg ett inslag på TV nyligen, Göteborgs universitet om ytterligare en art från de norra och västliga delarna av Stilla Havet. Det är en medusa och har en kropp som liknar en manet vilket gett den sitt namn, klängmanet, Gonionemus vertens. Den är ca 2-2,5 cm i diameter, ca 3 cm hög och får ca 1 cm långa tentakler. Den har hittats i ålgräsängar där den klänger sig fast.  Den kan också hittas inne bland tång eller musslor och ostron. Klängmanet20190705

Den är lätt att känna igen genom det tydliga brunröda. gula korset över klockan som består i könsorganen. Den har nässelceller som fungerar som hos brännmaneten. Kommer man i kontakt med tentaklerna är en smärtsam erfarenhet. Så här är det bara att hoppas att det dröjer tills den kommer hit.

Det blev ett gott resultat från dagens promenad. Så med en fin lök, lite citron och några små blad av strandkål, Crambe maritima var det dags att gå hem och göra en god sallad till lunchen.

Krispig strandkålssallad tarmalg

Toppade salladen med lite krispiga salta Ulva intestinalis, tarmalg, som jag torkat i ugnen på 100 grader i några minuter.

Read Full Post »

Ellika Faust vid Göteborgs universitet presenterade sitt kandidatarbete i biologi om ”Hur det japanska jätteostronet kom till Sverige” på Svenska Havsforskarföreningens möte på Tjärnö. Hon mottog även David Dyrsens pris för bästa kandidatarbete 2015.

Ostronet Crassostrea gigas har spritt sig med människans hjälp från sitt ursprungliga utbredningsområde i Japan och Kina över hela världen på ca 50- 60 år!

1 utbredning av Japanskt jätteostron

En fråga är hur kom de till Sverige, där de först noterades 2007, för 10 år sedan. Nu är de vanliga utmed stora delar av svenska västkusten. Med hjälp av genetiska metoder kunde Ellika visa att de jätteostron vi hittar i Sverige är närmast släkt med danska populationer medan de norska populationerna verkar bestå av mer blandade populationer.

2 närmaste släkting

Pilar på bilden visar vart de olika individerna hör hemma och hur de flyttat sig.

Att det japanska jätteostronets larver kan driva med strömmar från Danmark stämmer bra med hur strömmarna går. Ett belägg på att också ostron kan komma långt bortifrån är den plastback som vi hittade på en strand på Saltö för något år sedan. Fullt med små japanska jätteostron! Texten EIG. VISAFSLAG URK – betyder ungefär en fiskmarknad på Nederländska och behöver inte nödvändigt vis innebära att den kommer ända från Holland. Men de stora kolonierna av mossdjuret Electra crustulenta och ganska stora skal av ostron tyder på att den legat läge i vattnet säkert ett par månader.

Ellikas slutsatser är att det japanska jätteostronet, precis som många andra introducerade arter, är här för att stanna. Att vi kanske skall se dem mer som en gåva – att det nu finns en art till som vi kan plocka och njuta av att äta (beror på hur vi ser på vattenbruk och spridning av arter för bland annat odling). Hur som helst, de finns nu över stora delar av världshavens kuster – införda just för odling och konsumtion. Ytterligare spridning med strömmar och möjligheten till att anpassa sig till lägre salthalter så att de även kan överleva längre söderut utmed kusten och ta sig in i Östersjön, återstår att se. För den som är intresserad finns en artikel i Marine Ecology Progress Series vol 575: 95-105, 2017.

5 kandidat och artikel

I Svenska vatten bildar med tiden de japanska jätteostronen en artrik miljö med påväxt av blåstång – ett nytt artrikt hårdbottensamhälle på sandiga sedimentbottnar.

6 ostron lite påväxt

En fråga som återstår är hur de kommer att klara sig när tångbältet blivit tätt? Kommer de att kvävas och dö när tillgången på strömmande vatten minskar och tillförseln av plankton blir för liten? Det är inte bara tång utan också arter som havstulpaner och andra ostron som sätter sig på skalen. Ett helt litet ekosystem.

Read Full Post »

Under senare tid har flera avhandlingar om ålgräs publicerats som Tångbloggen rapporterat om (se tidigare inlägg).

Fredagen 2 december 2016 försvarade Louise Eriander sin avhandling ”Restoration and management of Eelgrass (Zostera marina) on the West Coast of Sweden”, på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.

0a%cc%8algra%cc%88s-avhandling

Ålgräs är svenska kustvattens vanligaste art i denna grupp av gömfröiga växter, sjögräs. Totalt finns det ca 60 arter av sjögräs i världen. Det spännande med dem är att de är närmst släkt med landväxter och har återanpassat sig till ett liv under ytan för sådär 100 miljoner år sedan.Det finns många egenskaper som visar på deras nära anknytning till ett liv på land; de har rötter, blad och blommor.

1a%cc%8algra%cc%88s-fo%cc%88ro%cc%88kning

Ålgräs har skilda han- och honblommor och pollen släpps ut i vattnet och fastnar på en honblommas märke. På fotot syns blommor som sitter inne i en skida. Riklig blomning och frösättning sker under år med hög vattentemperatur. Då kan man hitta drivande skott med blommor som denna som jag fotograferade i somras.

2a%cc%8algra%cc%88sblomma

Mycket av blad och skott vissnar och driver iland på hösten eftersom nästa vår växer det ut nya blad och skott från roten. Först är det ilanddrivna materialet fortfarande grönt och ligger i högar eller bildar hela vallar. Senare blir bladen silvervita när klorofyllet försvunnit.

Louise avhandling handlar om hur ålgräsängar påverkas av anläggning av bryggor och den höga belastning av näringsämnen som förs till kusten. Näringen gynnar produktionen av växtplankton och trådalger som skuggar ålgräset. Men även hur det ändras när ålgräset försvunnit, att det blir allmänt mer grumligt i vattnet av sediment som virvlas upp när det blåser.  Avhandlingen består av fem artiklar.

6a%cc%8algra%cc%88sartikler

I det första arbetet presenteras hur anläggning av flytbryggor negativt påverkar ålgräsängar och behovet av ett samlat grepp och planering av utbyggnaden och fysisk påverkan av kustmiljön. I övriga fyra arbeten visas på betydelsen av valet av lämpliga lokaler om en återplantering av ålgräs skall lyckas.  Olika metodik testas både genom att plantera frön och skott med korta rhizom och rötter. En konklusion är att storskalig återetablering med frön inte kan rekommenderas då förlusterna av frön är stora. Däremot visade sig överlevnaden och tillväxten av planterade skott hög efter 1 och 3 månader.

7figur-a%cc%8algra%cc%88so%cc%88verlevnad

Så om förutsättningen på lokalen för att återetablera en ålgräsäng på en lokal finns, dvs olika miljöfaktorer som rätt salthalt, inte för hög grumlighet i vattenmassan av sediment eller plankton, är gynnsamma och inte permanent frilevande mattor av sågtång (Fucus serratus) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) etablerat sig som nytt habitat, kan det lyckas. Däremot lyckades inte planteringsförsöken på lokaler nära Marstrand, möjligen beroende på periodvis låga salthalter och grumligt vatten. Utöver avhandlingen finns referenser till en  Handbok för restaurering av ålgräs i Sverige , en rapport från Havs- och Vattenmyndigheten 2016:9. I Kalmarsund startade Länsstyrelsen ett försök till återplantering av ålgräs sommaren 2016.

Blir spännande att se hur det lyckas i Östersjöns låga salthalt och hur bra de överlever en vinter!

Grattis till doktorstiteln Louise önskar vi på Tångbloggen!!

 

Read Full Post »