Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘föreläsning’

PÅ torsdagen den 20e november är det Asködag på Stockholms Universitets campus från kl 13 till 17 i Geohuset (karta finns vid tunnelbanan).

Kom och lyssna på vad forskarna gör ute på Askö marina laboratorium ute i Trosa skärgård och ställ dina egna frågor om Östersjön.

Tångbloggen kommer självklart vara där för at svara på Dina frågor om tång.

Dagen ordnas av Östersjöcentrum

Askölab i maj

Read Full Post »

Som en del av en doktorandkurs sponsrad av BEAM (Baltic Ecosystem Adaptive Management), hölls ett antal föreläsningar kring kursens tema ”Ecology and Diversity of the Baltic Sea”.

Är du intresserad av att veta mer om hur det ser ut på bottnarna eller vilken roll blåmusslan spelar i Östersjöns unika ekosystem, kan du nu ta del av föreläsningarna genom att klicka HÄR.

Givetvis finns det en eller två föreläsningar som handlar om tång.

Read Full Post »

TACK alla Havsfruar som var med och gjorde årets möte, det 18:e i ordningen, till en fantastisk upplevelse!

Havsfruarna 2014

Havsfruarna 2014

För er som tyvärr inte kunde närvara, här kommer en kort sammanfattning.

Torsdagen inleddes av Lena Kautsky som berättade hur det kvinnliga marina nätverket Havsfruarna kom till 1993 i Dublin under en konferens. Lenas förhoppning var att detta nätverk skulle lösas upp när det inte längre behövdes, något som kanske inte är än på ett tag. Lena avslutade med att visa den mycket uppmärksammade videon från EU kommissionen som vi tidigare lagt upp här på bloggen ”Science; It’s a girl thing”

Lisa Blomqvist från Snacka Snyggt höll ett fantastiskt föredrag om retorik och hur man kan använda sig av enkla knep för att göra sitt budskap tydligare. Hon påpekade att man inte kan skylla på att publiken inte lyssnar, det är leverantörens uppgift att leverera något som går att lyssna på. Ett mycket lärorikt och uppskattat föredrag med många skratt.

Efter lunch var det workshop med underbara Sofia och Calle från Aktör Edutaninment på temat status. Här fick vi jobba hårt och skratta ännu mer. Vi tränade på att våga misslyckas, vara närvarande och bejaka spontanitet. En övning som öppnade mångas ögon var när nya idéer skulle mötas med ”ja, och…” och sedan med ”ja, men…” Det blev tydligt hur små medel som behövs för att få produktiva möten med engagerade medarbetare. Ska bli spännande att höra hur många som börjat använda sig av dessa knep på sin arbetsplats.

Calle och Sofia

Calle och Sofia

Vi avrundade eftermiddagen med Eva Stensköld från Utbildningsdepartementet som redogjorde för hur forskningsstödet ser ut och vilken roll Utbildningsdepartementet har i forskningens finansiering.

Kvällen avslutades med en liten posterutställning och mingel innan middag och mer mingel.

Fredagen öppnades av Stockholm Universitets rektor, Astrid Söderbergh Widding som höll en kort föreläsning om kvinnor i Hollywood under stumfilmens tid, något som ett liknande nätverk ägnar sig åt att belysa. Rektor delade även med sig av tankar och erfarenheter av att vara kvinna i på en ledande post. Ni kan även se ett inslag om detta på Rektors Blogg.

Som forskare är många beroende av att söka medel för att ha råd att fortsätta arbeta. Lisa Almesjö från Formas gav oss siffror på hur medlen de handhar fördelats över åren. Vi fick även tips om vad man bör tänka på för att skriva en lyckad ansökan.

Haven ses av gammal tradition som en oändlig resurs, men inte alla delar den bilden. Isabella Lövin arbetade som journalist när hon fick upp ögonen för den hutlösa utfiskningen som sker i våra hav. Det resulterade i en mycket omtalad bok, Tyst Hav, och sedan i en plats i EU parlamentet för Miljöpartiet.

Tyst Hav- en mycket aktuell bok som även släppts i Japan.

Tyst Hav- en mycket aktuell bok som även släppts i Japan.

Isabella berättade för oss hur besluten fattas inom EU, vilka vägar de måste gå, vilka rävspel och lobbyverksamheter som sker i korridorerna, och hur hårt man kan behöva strida för att få med ett enda, men ack så viktigt ord. Det var intressant och mycket ny kunskap att få reda på hur man ska gå tillväga om man vill få igenom något på Europeisk nivå. Som en av fiskens främsta förkämpar ser vi givetvis Isabella som en äkta Havsfru.

Vi avslutade dagen med Susanne Åkesson, professor vid Lunds Universitet och koordinator för Linneprogrammet “Centre for Animal Movement Research, CAnMove”. Susanne har alltid varit intresserad av fåglar och bestämde sig vid tidig ålder för att bli forskare kring detta. Hon berättade om sin karriär, hur djur navigerar över hav och land, hur de gjort nya upptäckter genom att mötas över ämnesgränser och hur det slumpade sig att de kom på varför zebran är randig. Ja, det var faktiskt Susanne och hennes kollegor som kom på det, något som vi alla säkert har funderat på någon gång, och som Darwin gick bet på. Artikeln finns publicerad i Journal of Experimental Biology (Polarotactic tabanids find striped patterns with brightness and/or polarization modulation least attractive: an advantage of zebra stripes) för den som vill veta varför.

Jag vill ännu en gång passa på att tacka alla som deltog på Havsfruarnas möta, och hoppas att vi ses igen nästa år.

Här kan du passa på att se Havsfruarnas Vem Är Vem 2014

Read Full Post »

Idag inledde vi rejält med syrefria bottnar utanför Mississippiflodens delta. Mississippi har ett avrinningsområde som täcker mer än 40 % av USA och lite in i Kanada. Helt enormt! Vad forskarna har sett är att när stora massor färskvatten kommer ut i havet, efter regn och stormar, så bildas zoner som är helt syrefria under varierande tidsperioder. Clifton Nunally arbetar i området, som kallas för The Mississippi Dead Zone. Dramatiskt!

Karin Troost från Holland ställde frågan om stilla havs-ostron (Crassostera gigas) tar över musselbankarna i Waddenhavet utanför holländska kusten. Det verkar variera med var i havet man undersöker. Östra Waddenhavet är nu starkt dominerat av ostron, men de skapar även substrat för musslor, så det blir mixade bankar med både musslor och ostron. I västra Waddenahavet har ostronen koloniserat områden utanför musslebankarna istället.
Det verkar som om man inte behöver oroa sig, ostronen kommer inte konkurrera ut musslorna. De kommer att flytta in och skapa blandade bankar, med mer komplexitet än tidigare. Det man inte vet ännu är hur ostronens inflyttning kommer att påverka de fåglar som äter musslor. Kommer de få svårare att komma åt musslorna? Ostron har otroligt skarpa kanter vilket fåglarna kanske helst undviker. Frågan är också om det kommer finnas mat till både ostron och musslor för att växa ordentligt, något som Karin jobbar på att beräkna.

Sarah Ann Woodin från USA, numera pensionerad (vilket inte betyder att man slutat forska), visar hur de har kartlagt spridning av larver längs Europeiska kusten (jepp, hon är Så cool, hon har spons av NASA) hos havsborstmasken Diopatra, som bygger fantastiskt vackra rör av skalbitar. Maskens larver sprids både naturligt via havsströmmar, men även via människor då den åker snålskjuts på musslor som flyttas mellan olika odlingar längs franska kusten. Det är en otroligt stor studie, men fördelen är att de får äta mycket musslor medan de jobbar. Undrar om de behöver en assistent?

På eftermiddagen presenterar vår estniska kollega Jonne Kotta om vikten av temporal och spatial skala när man pratar ekologi, och på vilka skalor man nu ser förändringar orsakade av klimatet. Förändringar på land, som de översvämningar som drabbade Europa under förra året till exempel, är tydliga och får mycket uppmärksamhet i media såklart. Men de förändringar som sker under vattnet är inte lika uppmärksammade, och inte heller lika väl kartlagda. Jonne har varit med och kartlagt stora delar av den estniska kusten. Ännu en gång diskuteras problemet med att det inte finns högupplösta kartor för havet, att vi bara ser små, små delar av havsbotten och att den mängd av modellering som behövs även måste kontrolleras med faktiska observationer.

Konferensens andra kvinnliga plenary speaker är Cindy Lee Van Dover som jobbar med hydrothermal vents (som skorstenar av varmvatten från vulkaner på havsbotten). Hennes presentation handlar om vilken påverkan människan har på dessa samhällen när de bryter mineraler här. Dessa miljöer anrikar många mineraler ur havsvattnet och kan växa sig mycket stora. En sådan, Godzilla, var 15 våningar hög (!!!) innan den rasade i en liten lokal jordbävning 1996.
Det är otroligt spännande med djuphavsforskning, där ekosystemen inte baserar sig på växter som fångar solenergi, utan är helt kemosyntetiserande och istället baseras på svavel. Cindy visar fantastiska bilder på vulkanutbrott under vattnet och hur det ser ut ett, två och tre år efteråt när djuren återkommer och nya strukturer byggs upp.
Det blir lite generade skratt när hon visar olika kategorier av skräp man hittar i djuphavet kring dessa miljöer. De flesta är kvarlämnad vetenskaplig utrustning. Som tur är klassas det mesta som mindre störande för miljön. Sedan den här typen av miljö upptäcktes för 34 år sedan har man gjort över 700 besök dit ner. Det efterlämnar en hel del av forskningens motsvarighet till kaffemuggar och cigarettpaket.

Så, problemen uppkommer om man ger sig på att bryta mineral, då framförallt svavel, i dessa områden. När strukturerna som byggts upp av mineralavlagringar försvinner, försvinner även djuren som är beroende av dem som boendemiljö och näring. Brytning medför även att det virvlar upp en massa sediment, vilket många djur inte uppskattar. Själva processen av brytning innebär idag även att man pumpar runt ytligare vatten ner till djupet, vilket orsakar en kemisk obalans.

Cindy dömer inte ut mineralbrytning, som faktiskt inte har påbörjats än i de områden hon arbetar med, men är mån om att man bör sätta upp gränser för hur mycket man är beredd att förlora av dessa unika miljöer och säkerställa att dessa gränser följs innan man börjar. Här finns en chans att göra rätt, eller åtminstone minsta möjliga fel.

Hege Vestheim, ursprungligen från Norge, forskar på deep sea brines (supersalta vattenlager)i Röda havet vid Saudiarabiens Universitet i Jeddah. Hege har undersökt 25 djuphavsbassänger längs Saudiarabiska kusten som har extrem hög salthalt. Här är miljön så extrem att de inte hittat något liv alls i vissa av dessa bassänger (en död bläckfisk räknas inte). I några av dem har man hittat pilmaskar (Chaetognatha), en mussla av familjen Solemya och några små anemoner som satt på en uppstickande struktur. Men allt eftersom de undersöker dessa saltpooler hittar de fler arter, och vi får se en ROV-film från några av poolerna på mer än 1000m djup, med flera kul nya arter. Coolt, Hege!!

Read Full Post »

Efter en mycket trevlig kväll med grill, öl och prat, har de flesta lyckats ta sig upp och hit till Bailey Allen Hall på universitetet för dagens första session på temat ”Kartlägga habitat och bestämma ekologisk status”. Som titeln indikerar är de flesta av presentationerna av lite mer byråkratisk karaktär.

Öppningstalare är dr David Connor, marinbiolog med över 30 års erfarenhet av marin övervakning och kartläggning (bland dem MESH som innefattar Östersjön), som nu är utlånad till EU för fyra år för att arbeta med EU’s Marina Vattendirektiv.

David visar flera av de kartor som man nu arbetar med för att få en överblick av Europas havsbottnar. Kartorna har en upplösning på 250x250m per pixel. Skulle man göra detta på land hade man missat mycket. Det är dock mycket svårare, och dyrare, att göra detaljerade kartor under vattnet. Förutom att kartlägga bottentyp (sediment, sten, sand) vill man även få med biologiska faktorer, energiutbyten och mycket mer. Målet är att Europas havsbottnar ska vara kartlagda ner till 5000 meters djup med relevanta faktorer i bra upplösning.

Dr. Matt Frost följde upp med att prata om de bentiska (botten) habitaten och deras klassificering inom EU’s Marina Vattendirektiv, och om huruvida det finns en hållbar förlust av habitat och om man kan mäta detta för att beräkna när det inte längre är hållbart. Grunden är EU’s habitatdirektiv. Studien han visar innefattar ett hundratal forskares arbete över några år, publicerat i kapitlet ”Habitat thresholds” i rapporten State of Seas 2010.

Matt belyser problemen med att få tag på pålitligt data från alla länder, och svårigheterna med att samla in data av god kvalitet på olika djup och i olika miljöer. Han avslutar med att säga att det behövs mer forskning innan vi kan sätta kvantitativa mål för habitat, att vi behöver bättre metoder men att det just nu inte är möjligt att varken sätta eller kontrollera kvantitativa habitatmål.

Xabier Guinda rapporterar hur de har lyckats implementera EU’s Vattendirektiv för intertidal och grunda bottnar i Spanien, Frankrike och Portugal och vilka metoder de har använt för att kartlägga dessa. Främst har de använt sig av transekter, vilket är samma som vi gör i Sverige.

Artem Isachenko berättar hur han har arbetat med att kartlägga lerbottnar med förekomst av Arctica islandica (islandsmussla) uppe i Vita Havet (dit vi på Tångbloggen är sugna på att åka för att samla lite tång).

För att hitta relevanta bottnar med rätt typ av sediment har de använt sig av side-scan sonar i Rugozerskaya sundet, och fått fram fina kartor av bottentopografin. De har även lyckats tolka sonar-signalen för att kunna bestämma täthet av den stora, väldigt tjockskaliga islandsmusslan i sedimentet, där den lever nedgrävd. Mycket praktiskt och bekvämt!

Artem har även kontrollerat framräknade siffror genom att ta bilder av botten och räkna antalet sifoner av islandsmussla som sticker upp ur leran (de är lätta att känna igen). Studien visar att islandsmusslan kan leva i tätheter upp till 400 individer per kvadratmeter!

Henna Rinne, vår finska kollega och vän, avslutar kartläggnings-temat med att presentera data från FINMARINET, som hon har arbetat med i nästan tio år. PProjektet är en del av Natura 2000, där de har arbetat med habitaten sandbankar (1110) och rev (1170), små öar och skär (1620) . Siffrorna är koden för habitatet inom Natura 2000.

Ett av de största problemen de har stött på när de försöker kartlägga den finska kusten är att få tag på data. Det finns, men är hemligstämplat. Om de får tag på data, får de å andra sidan inte publicera det. Vi från Sverige känner igen problemet och sympatiserar. Idag när varenda roddbåt har ett ekolog och en GPS med bättre upplösning än många sjökort, känns det inte längre aktuellt att skydda djupdata från lede fi (som säkert kan hitta det som behövs för en invasion via Google Maps).

Efter en kopp te och en bensträckare är det dags för en av konferensens två kvinnliga key-note speakers (totalt 9 st).

Professor Maria Byrne gjorde sitt examensarbete här i Galway en gång i tiden, men har sedan dess flyttat till Australien och arbetar med tagghudingar. Presentationen handlar om hur tagghudingarnas hela livscykel, från ägg till larv till juvenil och vuxen, påverkas av förändringar i vattenmiljön. För att en art ska klara av att överleva i en förändrad miljö måste alla stadier i livscykeln kunna genomföras. Tagghudingar bygger upp sin kropp med kalk, så de största hoten är försurning av havsmiljön (se gårdagens prat) och höjd vattentemperatur.

Två arter av sjöborrar har tydligt påverkats. En kallvattenart kryper sakta ner mot Antarktis och har minskat längs östkusten (Barriärrevet), medan en varmvattenart har ökat i antal och utbredning allt eftersom vattnet blivit varmare.

Maria och hennes forskningsgrupp har undersökt om responsen på stress av temperaturhöjning och försurning är olika beroende på om arten är polarlevande eller från tempererade vatten. Det verkar som om polararter är mest känsliga för en sänkning av pH, medan arter från tempererade och tropiska vatten verkar ha större förmåga att klara av försurning. Sänkt pH verkar vara den absolut viktigaste faktorn för överlevnad och tillväxt hos sjöborrelarver.

Om man då lägger till en temperaturhöjning på 3 grader Celsius till olika försurningsstadier och provar det på sjöborren Tripneustes gratilla, som odlas för mat i Asien, ser man att det blir en tydlig synergistisk effekt på tillväxten hos larverna, och i senare livsstadier även på gonaderna, vilket är det man äter. Således om det bara blir lite varmare men inte mycket surare, kommer sjöborrar från tropiska vatten trivas bra nere i södra Australien i framtiden. Frågan är hur det kommer att påverka resten av ekosystemet. Sjöborrar gillar ju exempelvis att gnaga på tång!

Hos sjöstjärnor har man istället sett att en höjning av temperaturen hindrar tillväxten. Det verkar som att känsligheten ligger i det planktoniska stadiet, så att arter som har larver med kort planktonstadie, som inte behöver bygga skelett innan de bottenfäller, påverkas mindre.

Det är alltid fantastiskt kul att lyssna på någon som forskat länge inom ett område och det är synd att tiden går så snabbt.

Read Full Post »

Med utvilade hjärnor är det dags att fylla på med mer alger, både mentalt och fysiskt.

All things sweet and seaweedy

All things sweet and seaweedy

Efter en inledande plenary föreläsning av Iain Neish om vikten av att ha visioner och vara envis om man ska lyckas med vattenbruk så var det dags för en kopp kaffe, en liten god fruktbakelse och dagens första mini symposium.

Plenary with Iain Neish

Iain Neish föreläser om att vara envis

Mini symposium: Cultivation of tropical red seaweeds
De vanligaste arterna av röda alger som odlas är Eucheuma spp., Kappaphycus spp., Porphyra spp. och Gracillaria spp.
I Chile och Peru odlas framförallt Gracillaria. I Chile försöker man ta fram nya metoder för att kunna odla upp alger i lab, istället för att ta material från vilda populationer som många gör idag. Man har även undersökt om det går att odla andra kommersiella arter.

I Malaysia, Filippinerna och Indonesien odlar man med fixed off-bottom tekniken i grunda vatten.

Most algae in shallow waters are farmed using the off-bottom method.

Off-bottom metoden.

I djupare vatten använder man free-swing metoden, där endast en ände är fästad vid botten. Nackdelen är att den tar upp ganska mycket yta, då de måste sättas på sådant avstånd att de inte trasslar in sig i varandra.

The free swing method, attached at only one point.

Free swing metoden, som är fästad i en enda punkt.

Andra metoder för djupare vatten är något som kallas single long line rafts, spider web rafts eller floating triangle, lite beroende på hur man har utformat repens uppsättning. Men dessa flottar är fästa i alla fyra hörnen och är således mer stationära. Det medför att man kan placera dem tätare.

In deeper waters, single longline rafts are common.

Single longline flottar är vanligast på djupt vatten.

Vissa odlare hänger ut korgar som algerna ligger fritt i. Men detta är på utvecklingsstadiet fortfarande. Man använder högtryckstvättar för att få bort oönskad påväxt av andra alger (epifyter).

Dr Flower Msuya från Tanzania visade en sammanställning över hur algodling har startat och fortgått för östafrikanska kusten, med exempel från Mauritius, Madagaskar, Tanzania och såklart Zanzibar. De största problemen som man brottas med är att man nu börjar få problem med olika sjukdomar. Här finns det mycket vidare forskning att göra och många misstag att lära ifrån. Samtidigt hålls ett minisymposium i salen brevid om just sjukdomar och parasiter på alger. Det är ett hett område för algindustrin.

Presentationer: Integrated aquaculture and introductions
I Australien odlas mycket yellowtail kingfish och tonfisk. I nuläget odlas inte alger i Australien, så forskarna försöker nu hitta arter som passar för odling tillsammans med fiskfarmar för att kunna minska utsläppen (IMTA, se tidigare inlägg). Det viktiga är att de alger man odlar är bra på att ta upp kväve från fiskodlingarna, men även att det finns en marknad för dem.

Kathryn Wiltshire från University of Adelaide testade flera arter rödalger och brunalger för att se vilka som var bäst på att ta upp kväve och vilka som växte snabbast för att kunna välja arter som lämpar sig för vidare försök med vilka förhållanden som ger bäst prestanda.

Tom Schils från University of Guam (du får extra poäng om du vet var det ligger utan att slå upp det) berättade att korallreven i Mikronesien och Stilla Havet har väldigt distinkta algsamhällen, som nu hotas av att man introducerar nya sorter av dessa arter som är framavlade för odling. Ett välkänt exempel är rödalgen Acanthophra spicifera som har tagit över grunda bottnar på korallreven runtom Hawaii.

Mikronesien har en Biosecurity Plan, där man försöker kartlägga och förhindra hot mot den marina miljön, exempelvis hur man hanterar ballast vatten som är en stor spridare av arter från en plats till en annan.

Dr Yang från Kina visade hur man längs Kinas 18 000 km långa kust odlar rödalgen Gracillaria och hur man nu arbetar för att utveckla användandet av integrerat vattenbruk. Mellan 1967-1980 bestod 50-60 % av Kinas vattenbruk av odlade alger, främst brunalgen Saccharina japonica. Sedan dess har andelen odlad fisk, räkor, krabbor och musslor ökat. Det medför ökad kvävebelastning, och man behöver odla mer alger för att inte få problem med övergödning.
Produktionen av rödalgen Gracillaria ökar stadigt, från 0,13 hektar år 2000 till 1067 hektar år 2007. År 2011 var totala odlingsytan för Gracillaria 1500 hektar!

Read Full Post »

Överväldigande! Det är det ordet som blir kvar efter att man har gått in på Bali Nusa Dua Conference Center och ser alla utställare som på ett eller annat sätt använder sig av alger.

Det är inte alla som tänker på att alger faktiskt är en vanlig ingrediens i många av de produkter vi använder dagligen, som schampo, tvål och tandkräm. Men här finns mer representerat än vad jag trodde var möjligt! Många företag som utvinner olika ämnen ur alger finns representerade, följt av de som vidare raffinerar de utvunna ämnena för att skapa allsköns produkter.

Massor med utställare och produkter med alger.

Massor med utställare och produkter med alger.

Mest spännande är såklart uppsjön av mat med alger, både i ren form som exempelvis seaweed snacks, och som gelé i olika former (och färger!)gjord på agar agar som utvinns ur alger. Och det är smakprov på allt! Det här är inte en konferens man går hungrig ifrån, möjligtvis har man lagt grunden till diabetes.

Dagens födointag har bestått mest av alger.

Dagens födointag har bestått mest av alger.

Vi kommer lägga upp mer bilder så att ni som följer bloggen får ta del av mångfalden, både i blogginläggen och i galleriet.

Invigningen av konferensen började med traditionell balinesisk dans och Indonesiska nationalsången, följt av en rad tunga dignitärer som på fem minuter per person förklarade att de var glada och stolta över att konferensen hölls här på Bali och att alger är en viktig del av regionens ekonomi och en viktig global produkt. Åtminstone tror jag att det är vad som sades, då många talade på indonesiska. Men publiken verkade nöjd och det applåderades mycket. I publiken fanns bland annat fiskeriministrarna från Tanzania och Marocco samt Balis handels- och industriminister.

För att så slutligen förklara symposiet officiellt öppnat, slogs det på gong-gong. Sedan bröt det stora förflyttningskaoset ut. Med över 500 anmälda så är det totalt kanske 2500 personer här om man räknar med alla funktionärer och övriga utställare. Igår såg det öde och stort ut, idag känns det trångt.

Det är totalt 38 länder som deltar i symposiet, de flesta från den så kallade Koralltriangeln (Indonesien, Sulawesi, Filippinerna) men Europa är väl representerat. Landet med flest presentationer är Malaysia (57), följt av Indonesien (47), med Frankrike (31! Inte illa.) på tredje plats. Sverige har 7 deltagare, alla från Stockholms Universitet.

 

Mini symposium:  Integrated mulit-trophic aquaculture IMTA (integrerat multi-trofiskt vattenbruk)

Vattenbruk är inte utan problem, det har många säkert redan hört och sett med exempelvis fiskodlingar, som släpper ut kväve och andra ämnen i vattnet runtomkring och på botten under odlingarna. För att minska de negativa effekterna kan man odla flera olika arter tillsammans, där den enas avfall blir den andres näring. Här kommer alger in som en viktig faktor.  Alejandro H. Buschmann inledde med att sammanfatta att det behövs mer forskning på hur alger fungerar i samodlingar, om de kan föra över smitta mellan varandra eller till djur, och att det behövs mer forskning på samodling av arter på olika trofinivåer.

Helena Abreu presenterade vilka IMTA försök som gjorts i Europa, som ligger långt efter Asien i denna aspekt, med fokus på algodling. Bland annat har man försökt minska den negativa miljöpåverkan av landbaserade fiskodlingar i Norge och Frankrike genom att odla Ulva spp. (havssallat) som kväverenare. Det viktiga är dock att man får en algprodukt som det finns en marknad för, antingen som mat, gödning eller för att utvinna olika substanser ifrån.

Intresset för IMTA växer i Europa, framfrallt för att man har ett behov av större produktion av djur  i vattenbruk, och därmed behöver mer rening, men även att det behövs en bredd av organismer som man odlar för ett säkrare och mer hållbart system. Dessutom ökar intresset för algprodukter enormt i Europa, inte enbart som mat, utan även som ingrediens i hudprodukter och för utvinning av biobränsle.

I och med det höjda behovet är det viktigt att man ser till att odlingarna sker på ett hållbart sätt, så att man inte får en boom-and-bust, där man tar ut för mycket och systemet kollapsar.

Förutom de biologiska och teknologiska utmaningarna, där fiskodlare ska lära sig odla en ny art, måste det även lösas en del regelverkshinder som finns idag.  Idag är det framförallt Norge, Portugal, Frankrike, Irland och Danmark som odlar alger storskaligt i Europa. Man odlar främst kelparter, mest Saccharina latissima, sockertare, som finns på vår svenska västkust. I Danmark samodlar man exempelvis med öring och musslor eller enbart kelp och musslor. Kelpen odlas på långa rep, som hänger fritt i vattnet, lite som ett klädstreck.

I Bretagne, Frankrike, samodlar man ostron och alger, bland annat grönalgen Ulva lactuca (Havssallat) som växer på ostronburarna. Portugal (som av någon anledning har vatten utanför Senegal) odlar kelp tillsammans med plattfisken sjötunga , vilket man även gör på Kanarieöarna. På Irland odlar man den läckra brunalgen Alaria esculenta (havskål) tillsammans med lax.

För att kunna utvinna så mycket som möjligt ur dessa alger har man nu startat ett MacroAlgae Bioraffinaderi, ett samarbete mellan flera europeiska länder, där man hoppas kunna få igång en blomstrande algodlingsindustri även i Europa.

Minisymposium: Cultivation techniques

Agar utvinns ur cellväggarna från agarproducerande alger som Gracillaria sp. Beroende på om algerna odlas i stora tankar på land, i större dammar eller ute i havet, så varierar tillväxthastigheten, påväxt av oönskade alger, känsligheten för olika sjukdomar och det kemiska innehållet i algerna. I Malaysia har man utvärderat vilka för- och nackdelar som är knutna till de olika metoderna, samt provat fler metoder. Bland annat har man använt sig av flytande nätburar, som ofta används inom fiskodling. Man har även låtit sporer sätta sig på fixerade botten-nät och linor, där man fått större avkastning på linorna jämfört med näten. Problemen med rep och nät var framförallt att många andra arter också tyckte om att växa där (fouling).

För att utvärdera vilken metod som var bäst, inte bara i mängd alg producerad per tidsenhet, har man i Malaysia även analyserat det färdiga agarpulvret för att jämföra kvaliteten på produkten. Man fann bland annat att från vissa områden innehöll produkten för höga halter bly för att få säljas som livsmedel. Ett områdes vattenkemi och föroreningshistoria är viktigt att ta in i beräkningen om man ska börja odla alger för konsumtion.

De största problemen är ändå betning och oönskad påväxt av andra arter (fouling).

Norges laxodling växer kraftigt. Uppe i Trondheim, där det finns gott om laxfarmar, har man odlat Saccharina latissima, sockertare, utanför laxkassarna. Man låter sporofyterna (tänk frön) sätta sig på långa rep inne i lab, sedan hänger man ut dem i vattnet.

Sockertaren ”sås” i augusti och växer inte särskilt mycket under den mörka vintern. Men när ljuset kommer tillbaks i februarui-mars skjuter den fart och växer kraftigt fram till juni, där den når sitt maximum och det är skördetid. Låter man den vara kvar längre än så börjar de brytas ner och även få problem med påväxt av djur och andra alger. Det är även i juni som den innehåller högst halter av kolhydrater (alginat, laminarian och mannitol)

Sockertaren växer bäst på 5 meters djup, där det finns lagom med ljus, varken för mycket eller för lite. Odlar man den vid/i en laxodling växer den hela 50% mer! Norge ligger verkligen bra till för att utveckla en lönsam algodlingsindustri och utveckla ett mer integrerat vattenbruk.

I Storbritannien har man jämfört olika plast- och textilmaterial för att hitta vilken sorts yta och kemisk sammansättning som är bäst för att ”så” kelp (Laminaria digitata och Saccharina latissima) på.

Man har jämfört 12 (!) olika plaster med olika egenskaper, bland dem en plast bestående av fenol-formaldehyd (jättegiftigt!) för att se hur känsliga de små sporerna är (kelp har, till skillnad från blåstång, sporer).

Tävlingen mellan de två kelparterna avlästes vid settlement(sådd), efter 5 veckor, efter flytt utomhus och efter 3 månader. Saccharina latissima är mer tolerant mot kemiska läskigheter än Laminaria digitata (fingertare) och växte bättre på de flesta plasterna (få överlevde på den supergiftiga). Det verkar som att man inte bör använda sig av plast som substrat om man ska odla Laminaria digitata, men att det inte är några problem för odling av Saccharina latissima. Bäst plaster om man vill odla bägge arterna är PE, PP och PVC.

Read Full Post »

Older Posts »