Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lågvatten’

När jag kom ner till västkusten för tre dagar sedan var det högvatten efter en längre period med riktigt lågt vatten. Spåren på stranden var tydliga. Blåstångsplantorna var helt bruna och döda från uttorkning och lukten från uppspolade ruttnande ostron och blåmusslor kändes lång väg. Det låg också intorkade tunna skinn av brännmaneter ovanför stigen i gräskanten. Allt tecken på att det varit ett högvatten för ett tag sedan.

En massa ålgräs låg i stora högar utmed stranden nedanför vissnade bruna bohusmarrisp. Att vattenståndsväxlingen kan gå snabbt visade sig på söndagen då det sjunkit med över 40 cm och sundet nästan låg torrlagt igen.

Det ligger mycket tång och massor med vita tomma snäckskal i strandkanten och vita skalhalvor från det japanska jätteostronet tillsammans med havstulpaner på mörka stenar. Ett tydligt hösttecken på västkusten är de nästan genomskinliga kammaneterna som ser ut som tomma krusbär.

På stranden som ingår i skräpstudien på Saltö naturreservat, har skräpet som samlades in förra gången jag var där helgen 24-25 september, transporterats bort. Men en massa nya plastsaker har drivit in. De är definitivt det färgrika inslaget på stranden. Backar i grönt, blå och orange, dunkar och en bunt plasthandskar. Den blå plasthandsken hade massor med havstulpaner och hydroider växande på både ut- och insidan så den måste ha legat länge i vattnet. Hur länge går inte riktigt att bestämma. Arterna är också vanliga vid svenska kusten.

I vissa fall kan datummärkning vara riktigt intressant på ett annat sätt än som det var tänkt. Hittade en norsk mjölkförpackning, den var lite sliten och daterad bäst före 27 september!

Så eftersom stranden var städad från skräp i slutet av september så har mjölken troligen varit ute i sjön i flera veckor innan det hamnade på stranden på Saltö. Visst skulle det vara bra med både datummärkning och angivet vem som slängt i alla saker som flyter iland! När vinden vände spred sig en läskig lukt och jag fick syn på en död säl som kommit ganska långt i förruttningsstadiet. Det var dags att lämna stranden för denna gång. Kanske ligger det ett rent sälskelett där nästa gång?

Annonser

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

I Östersjön är tidvattnet försumbart, bara ca 2 cm. Vågsvallet från de många stora färjorna som kör genom Stockholms skärgård skapar stora svallvågor som skapar ett algbälte, som liknar det som finns på en tidvattenskust. Den regelbundna översköljningen av klippor och stenar utmed färjeleden gör att det bildas ett tydligt bälte av gröna alger ovanför vattenlinjen.

algzonering ovan ytan

Under våren består detta bälte av t.ex. Spirogyra arter och på sommaren av grönslick (Cladophora glomerata) och olika arter av tarmalger (Enteromorpha spp.). Precis nedanför grön algsbältet bildas en zon av blåstång, Fucus vesiculosus. Vågorna som skapas av färjetrafiken är tillräckliga för att hålla algerna fuktiga så att de inte torkar ut innan nästa färja passerar.

Svallvågor

Det dagliga svallet från färjorna påverkar också samhällena i de små vattensamlingarna kallade hällkar. Om du vill veta mer om dessa förändringar ta en titt på artikeln av Östman och Rönnberg ” https://www.researchgate.net/publication/290921186_Effects_of_ships’_waves_on_rock-pools_in_the_aland_archipelago_Northern_Baltic_Sea” Fotografierna är från förra veckan när jag var på väg hem från Mariehamn till Stockholm. De mindre positiva effekter från färjetrafiken är den kraftiga erosionen av de mer sandiga kuststräckorna där träd ramlar när rötterna inte har kvar något fäste och stränder successivt håller på att försvinna. Längst ner ansamlas stenar och block längs stranden, som är så grova att de inte spolas bort. Med tiden kan de också bli beväxta med grönalger och kanske t.o.m. blåstång om det är tillräckligt stora stenar och block som ligger still och inte rullar runt.

erosionsstrand

Det är inte alltid som orsaken till att grönalgsbältet syns ovanför vattenlinjen.Det kan också vara ett tecken på att det blivit lågvatten i Östersjön och det är vanligt såhär års. På våren i mars blir det ofta lågt vattenstånd i Östersjön i samband med högtryck. Här nedanför är dels en bild från Räfsnäs nära Kapellskär på svenska kusten och en bild från den sandiga långgrunda kusten i Estland runt Saaremaa.

Räfsnäs lågvatten och tångvall

Varvet lågvattenJust denna strand som nu ligger torrlagd finns vid varvet i Nasva, där Askölaboratoriets nya forskningsfartyg byggs. Lågvatten ett av många härliga vårtecken!

Read Full Post »

Hösten har varit solig och delvis varm. Men med klart väder på natten blir det kallt på nätterna. Vid högtryck blir det lågt vattenstånd i Östersjön.Helgens promenad utmed stranden nära Kapellskär gav en stor utdelning. Nu börjar det bli så kallt i vattnet att jag inte direkt vill bada även om solen fortfarande värmer. Lågvattnet gör att det är lätt att komma ut en bit i vattnet och mycket ligger nästan torrt bland stenar och på sanden.

1klippa i höstfärger2vissna ceramium3ceramium blekt

Klipporna har ett snyggt rött bälte med rödsläke, Ceramium tenuicorne typiskt för hösten. När de lossnar och driver i land bleks de och ser nästan ut som lite rosafärgad snö som ligger i drivor utanför tångvallen.

5hårt betad tång6påväxt på blåstång

Mycket av blåstången var kraftigt betad, troligen av havsgråsuggor som ätit stora hål i bålen hos tången. På själva tången växte mossdjur, ser ut som smårutor i ett nät de heter Electra crustulenta, små mörkt gröna nästan svarta är en cyanobakterie kallad Rivularia atra och de små bruna kuddlika tofsarna kallas tångludd, Elachista fucicola.

5Brygghörnet stenar med PylaiellaÅlnate o Ceramium

I hörnet vid bryggorna är stenarna täckta med brunslick, Pilayella littoralis. Det ligger också många bitar av lossryckta vattenväxter. En vanlig art är skott av ålnate, på bilden med ett tomt skal av en snäcka och igen en blekt tofs av rödsläke.

sjön Getaren Lida friluftsgårdMesodinium blomning

Har också fått några foton från sena algblomningar för några veckor sedan. Den första blomningen är från Askö straxt söder om Stockholm, i en vik med brackvatten för två veckor sedan där vattnet blev plötsligt rött. Ett prov togs in och ett foto i mikroskopet avslöjade att det var en ciliat som heter Mesodinium rubrum. Ciliaten innehåller kloroplaster som färgar den röd – en märklig blandning av ett litet djur med möjlighet att fotosyntetisera som en alg.

Många arter både algblomingen av Mesodiunium och rödsläke på klippor och på stranden har höstfärger. Alltid kul med en strandpromenad i solsken. På väg hem genom skogen syns alla spindelnät. Två små granar var helt täckta. Också på land syns det att hösten är här.

6spindelväv - syns

Read Full Post »

Helgen före påsk var jag på västkusten och strosade utmed stränderna som vanligt. Det var riktigt lågt vatten, vilket är vanligt på våren, och solen sken. Överst på de stenarna i strandkanten syns blanka lite svagt röda smala band. Det är en rödalg som är vanlig tidigt på våren och heter Bangia. Den liknar de alger som finns runt sushi, och kallas nori. Torrlagda på stranden låg också blåstång, med långt komna förökningstoppar. De mognar fram när temperaturen blir över 10 oC och det har varit varmare i luften än i vattnet tidigt i år. Runt om fanns det massor av sandmaskens skithögar som den lägger upp på ytan. De blir liggande när det är lugnt och stilla i vattnet.

1intorkad bangia2tång och arenicola

Runt några av tångplantorna hade massor med strandsnäckor samlats, i väntan på att tidvattnet skulle komma tillbaka. Medan jag gick runt och fotade steg vattnet långsamt och på ytan låg små fläckar av torkad sand och flöt. Syns i solen.

3Littorina och tång4flytande sand

Lite djupare var stenarna täckta med små nykomna japanska jätteostron. De unga ostronen satte sig fast på stenar och skal under hösten och har nu vuxit och är ca 3 cm stora med ett vackert mönstrat skal i vitt och mörklila. Ett annat tydligt vårtecken är de rödbruna lite förgrenade Dumontia plantorna och de tunna gröna bladen av Monostroma, strutsallat. En snygg färgkombination på våren där de sitter på stenar och skal.

5ostron 201503297Monostroma Dumontia

Nu är påskhelgen snart över men här kommer en påskhälsning från västkusten.

Nästa år skulle jag önska mig att det fanns mer rena alger iland spolade utan att vara intrasslade i olika färgade plastskräp.8Gladpåsk 2

Read Full Post »

Det är inte bara torrt på land och landväxterna tappar bladen, utan det långvariga högtrycket har också gjort att det är mycket av de alger som växer grunt ligger torrlagda i solen under många timmar varje dag. Det gör att även de grunt växande algerna har problem.

lågvatten med spiral spirlatång torr receptakler

Den grundast växande tångarten, spiraltång klarar att ligga torr i gassande solsken. Förökningstopparna ser ut som någon har tappat mängder med pärlor på stranden.Senare på året kommer förökningstopparna att ha försvunnit och spiraltångens plantor ser små ut med nya gröna toppar.Blåstång klarar inte att torkas ut lika mycket och växter lite djupare och sågtång hittas alltid under det lägsta vattenståndet och tål knappt att bli uttorkad alls. Hur mycket uttorkning och hur långe de olika tångarterna tål att ligga torrlagda är en av de faktorer som gör att det finns en zonering av arter från de grunt växande till de som förekommer på större djup. Många fintrådiga arter av alger tål uttorkning dåligt.

Med varierande vattenstånd och små vågor som rullar in mot stranden sorteras större och mindre skalbitar som bildar ett vackert vågigt mönster – ett minne efter när vågorna kom in vid förra högvattnet. Varje dag när jag kommer ner till viken ser mönstret annorlunda ut.

Spår av vågor

En av dagarna hade det kommit in ganska många öronmaneter, men vinden hade drivit upp dom på stranden och när vattnet drog sig tillbaka blev de kvar på sanden och torkade in. Torra blanka skinn där de fyra ringarna eller öronen som gett den dess namn fortfarande syns. Det har varit en härlig sommar utan mycket maneter av något slag och definitivt inga brännmaneter. Toppen för oss badare.

torra öronmaneter

I små vattensamlingar som blir kvar under lågvattenperioden växter blåstång och Sargassosnärjan, en nyinvandrat art som hittades i området vid Tjärnö marina station under mitten av 1980-talet och nu växter överallt. Den kunde sprida sig snabbt genom att en planta både har ägg och spermier och kan bilda nya små groddplantor själv. Speciellt i hamnområden på småstenar och skal där det inte växte några stora alger förut är den vanlig. Där ser den lite ut som en enebuske och kan bli stor hög med ett rikt liv av många små kräftdjur och snäckor. Andra arter i den grundaste delen är olika grönalger som frodas i år. Varmt och lågvatten – kan de torkas ut och hinna med en generation till. Det syns tydliga tecken på att tarmalgen håller på att föröka sig är de vita tömda delarna av algen. Hela cell innehållet har delats upp i många hundra sporer per cell. Var kommer de att sätta sig fast och hur ser det ut under de närmaste veckorna. Mer om detta från Östersjön under veckan. Detta och en rapport från resan till Estland så klart. Vill du veta mer om vad som händer i strandzonen och i tångbältet- fortsätt följa oss.

Sargassosnärja och tångEnteromorpha har reproducerat sig

Read Full Post »

Tidigare inslag från västkusten har handlat om påverkan från stormar på stranden och vad som spolas iland. Nu är jag tillbaka på ostkusten och kommer att vara ute på Stockholms universitets Östersjöcentrums fältstation Askölaboratoriet regelbundet under de kommande månaderna.

Så här kommer en första rapport om det som spelar en stor roll för det grunda algbältet och för olika rotade vattenväxter och djur som lever på mjuka bottnar ner till någon meters djup.

Under hösten är vattenståndet ofta högt och sen sjunker det fram på våren. Ett tydligt sådant fenomen såg jag i förra veckan på Askö i den närmaste viken vid det gamla båthuset. Det syns två tydliga skikt från ett övre snötäckt lager sen har vattnet sjunkit och ett nytt istäcke har bildats. När fotot togs var vattenståndet ännu lägre och ny is höll på att lägga sig.

 Bild

Bilden visar att när den första isen la sig för någon vecka sedan var vattennivån runt 2 dm högre, det syns också att vattnet sjönk först med några centimeter och sen ingen.

Bild

Detta foto avslöjar att vattennivån har sjunkit i ännu flera steg och varje gång har en större eller mindre ispärlor eller klumpar bildats runt vasstråna.

Read Full Post »

Older Posts »