Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘strutsallat’

Strutsallat, Monostroma grevillei är en ettårig grönalg som förekommer under våren på ca 0,5 meters djup. Det gör den lättplockad. Men den är tunnare än havssallad så man behöver plocka en hel del för att få tillräckligt till en sallad. Därför är kanske den bästa användningen att torka och mala strutsallat och använda den som krydda i såser, kryddsmör eller liknande. Oberoende om man tar en tur utmed en Östersjöstrand, på västkusten eller kanske i Norge finns det mycket annat än alger att plocka med sig hem och laga något gott av. En vackert illustrerad och inspirerande bok är den norska ”Sjømat fra fjæra” författad av Stein Mortensen, Arne Duinker och Fredrik Hald och handlar om allt möjligt gott som går att hitta under en strandpromenad. En av maträtterna heter ”Fjærekraft” och innehåller lite av varje som kokas ihop till en smakrik rätt. En fin julklapp och allt blir lite gladare på norska.

Read Full Post »

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Röd slemsnärja, Dumontia contorta, växer nära ytan på västkusten och är lätt att plocka. Den är ganska stor med 5 cm breda brunröda grenar. Den går utmärkt att äta färsk, klippt i småbitar till en maträtt eller torka och mal till ett pulver och använd den som krydda. Till höger sitter lite strutsallat, Monostroma grevillei, som det går fint att plocka på samma gång till en sallad.

 

 

Read Full Post »

Det är fullt av vårtecken på land, allt ifrån fågelsång och de första vårblommorna. Hittade blåsippor och tussilago för en vecka sedan. Detta vykort får bli fyllt av foton på fina fynd i strandkanten. Det är extra lätt att följa våren nu när det är soligt och lugnt väder dvs högtryck, som är typiskt för tiden i mars. På västkusten vid Tjärnö, där vi har vårt sommarställe, var det gott om vårtecken redan för ett par veckor sedan i slutet av februari. 

Att trubbig strandsnäcka klarar av att krypa runt på stranden när det bara är några grader plus i luften ger förhoppningar om att nästa gång vi kommer till västkusten kommer det att krylla av liv i tångbältet.  

Högtrycket gör det som sagt lätt att hitta alger i vattnet. Jämfört med hur långt förökningstopparna på blåstång kommit på västkusten har inte utvecklingen kommit lika långt här vid min strand, nära Kapellskär i Östersjön. 

Blåstång med förökningstoppar ligger ilanddriven på stranden.

Vid min strand på Räfsnäs följer jag hur vattenståndet sjunker allt mer och nu börjar det bli risk för att de små nya unga tångplantorna kommer att torka ut på badsteget till badhytten. 

Men i det grunda vattnet syns vårarterna tydligt. De tunna bladen av strutsallat, Monostroma grevillei och liten grönkudde, Acrosiphonia arcta är båda typiska vårtecken vid stränder i Östersjön. 

Till vänster syns tre små plantor av liten grönkudde och runt stenarna i mitten och till höger växer den goda vårprimören strutsallat.

Nästa inlägg på Tångbloggen kommer att handla om hur mycket smådjur som finns i de tångruskor som jag följer vid min brygga. Undrar om även snäckorna börjar vakna till. För den med riktigt skarpa ögon kanske ser damsnäckan på fotot ovanför? Den ligger i övre kanten en liten bit in från vänster.

Read Full Post »

När jag fick veta att det kommit en ny bok om ett favoritämne, att plocka tång och strandväxter, bar det av till bokhandeln direkt. Författare är Linnéa Sjögren och Karolina Martinson och boken ”Plocka tång och strandväxter, recept och tillagning” har nyligen givits ut av förlaget Natur & Kultur.

Läcker framsida – med fingertare som blänker tillsammans med blad från vresrosor.

Författarna har en bred kunskap om alger och strandväxter och har gett kurser för intresserade under många år. Under spännande alg- och tångsafaris har deltagarna fått lära sig känna igen de vanligaste makroalgsarterna. Speciellt de som växer så grunt att det är lätta att samla in, hur de kan plockas utan att skada beståndet och mycket mer. I boken finns också många spännande recept på goda rätter där t.ex. tarmalger, Ulva intestinalis även kallade rörhinna torkas, fryses eller tillreds färsk. 

Vackert gröna frasiga moln av friterade tarmalger och mycket mer går att läsa om i denna nya bok.

Boken får bli Tångbloggens första förslag till julklapp till någon som du känner gärna vill prova på att samla och laga en maträtt med alger. Eller varför inte ge den till dig själv? Det tänker jag göra. Nu är det ju lite kallt i vattnet, men det går säkert att få tag på någon av arterna som bokens författare anger att de lämpligen plockas på vintern, t.ex. purpursloke, även kallad purpurtång, Porphyra purpurea och knöltången Ascophyllum nodosum, som redan har anlagt sina förökningstoppar. Eller så väntar man till tidig vår och förbereder insamling av en vårprimör som strutsallat, Monostroma grevillei. Många av arterna finns bara utmed stränderna på västkusten men en del klarar lägre salthalt och går även att hitta i Östersjön.

Det finns också beskrivningar av allt som går att plocka på stranden, för den som vill slippa bli blöt och kall om fötter och händer. Till mina personliga favoriter hör glasört, Salicornia europaea, men här finns en massa tips på arter som går att hitta under en strandpromenad. Men det får vänta till våren. 

Read Full Post »

Trots att det fortfarande är lite kallt i vattnet är det nu när april månad startat dags att leta efter tidiga vårtecken utmed stranden. Ett sådant är strutsallat, Monostroma grevillei som dessutom är god att ha i en sallad. Den är en tidig vårprimör och kommer inte att gå att hitta så länge till.

Här ligger massor med små lösliggande blad av strutsallat färdig att samlas in.
Ett vackert grön blad av strutsallat.

Skulle du hitta strutsallat eller östersjösallat Monostroma balitcum får du gärna berätta om dina fynd för oss! Vi försöker hjälpa en forskare på svenska västkusten att samla in plantor för genetisk analys eftersom de inte är helt enkla att artbestämma.

Tydliga förökningstoppar syns på en av plantorna som jag har hängande vid bryggan på Räfsnäs, Rådmansö.

Andra tecken på vårens ankomst i Östersjön är att blåstångens förökningstoppar börjar växa till. Tar några månader till tills de är mogna att föröka sig.

På stranden eller i tångruskorna går det ganska lätt att hitta några blåmusslor att dekorera med. Däremot är det svårare att hitta skorvar för de lever på djupare bottnar.

Med denna påskhälsning vill vi önska alla våra läsare en riktigt GLAD PÅSK och många roliga och intressanta stunder vid någon av våra fantastiska stränder.

Read Full Post »

Det är en fantastisk tid när dygnen blir längre och längre och solen börjar värma, även om nätterna fortfarande är kalla. Gjorde ett besök på västkusten och favoritstränderna vid Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitets fältstation. Det har varit några kalla veckor med mycket is och lågvatten. 

Utmed delar av stränderna syntes stråk av pollen. Vilka arters pollen är jag inte säker på, men det kan vara hassel som jag sett har kommit långt på soliga skyddade platser. Ser kanske inte så rent och fint ut, men är ett tecken på att våren startat på land och pollen sprids för fullt. Lite jobbigt för pollenallergiker.

När vattnet stiger långsamt flyter det torra musselskal som driver på ytan som små båtar tillsammans med pollen.

När vi kom ut på sandstranden på Saltö låg de första delarna av snorkelstigen helt torrlagd. Längst ut vid klippan låg det kvar små fläckar med is som tydligt visade att botten varit fryst. Frost och is har påverkat bottenlevande musselarter och överlevnaden hos strandkrabbor (Carcinus maenas) och snäckor. Och snorkelleden, som är kul att följa på sommaren, låg torrlagd långt ut från stranden där den startar.

Stora delar av de riktigt grunda bottnarna ligger torra och infrysta.
Snorkelleden på Saltö torrlagd. Det är många meter ut till den första plattan som ligger under ytan. Massor med döda skal syns på botten.

Det har varit lågt vatten och kallt under längre tid, vilket gjort att många arter som lever i dessa miljöer har dött och flutit iland på stränderna. Det var ganska många musselskal som fortfarande innehöll musselköttet, och strandkrabborna luktade illa där de låg på stranden eller uppe ibland stenarna, delvis i solen. När det varit så kallt har de inte ätits upp av alla små mikroskopiska nedbrytare. Men nu kommer processen igång med solen och värmen.

Skal av musslor som dött nyss och flutit iland och döda strandkrabbor som luktar illa.
Inne ibland stenarna börjar strandkrabborna få lite färg och luktar illa på långt håll.

Närmare vattnet strax under de större stenarna har en massa skal av stora nätsnäckor (Tritia nitida) och vanlig strandsnäcka (Littorina littorea). Stor nätsnäcka är asätare. De tar hand om dött material på sedimentbotten utanför på sommaren, medan vanlig strandsnäcka är betare och äter små alger.

Mellan stenarna ligger större skal av vanlig strandsnäcka och stora nätsnäckor.

I nästa nivå som ligger närmast vattnet finns en blandning av de mindre arterna av Littorina spp. som vivipar strandsnäcka, (Littorina saxatilis) och trubbig strandsnäcka (Littorina fabalis/obtusata). De sitter vanligen på tång, stenar eller kan krypa runt på sedimentet. Den kalla perioden tillsammans med lågt vatten har resulterat i att massor av snäckor har dött.

Efter att ha hittat så mycket döda snäckor uppspolade utmed stranden och inga sittande på stenar eller i tången, började jag fundera över vilken påverkan detta kommer att få på bete av fintrådiga alger och nya små groddplantor hos blåstången i vår och till sommaren.  Det är en stor areal utanför den grunda sandstranden på Saltö där överlevnaden av snäckor troligtvis är låg och det bör kunna gå att se en effekt av lågt betestryck under kommande säsong. Det borde alltså bli mycket nya tångbebisar när ingen är där och äter upp dem. Ser fram emot att följa upp om det stämmer och kanske jämföra med en strand vid Svallhagen, där vattendjupet är lite större och dödligheten av snäckor inte varit lika stor, dvs det ligger inte några stora mängder med snäckskal på stranden. Men det gäller att vänta på att det blir varmare i vattnet, för ännu så länge är det ingen större aktivitet hos betande snäckor.

Strutsallat sitter som små grön fläckar precis närmast vattenlinjen. Fortfarande fuktiga, för de tål inte att torrläggas under en längre tid.

Om de betande snäckorna vore igång, skulle de tunna ljusgröna bladen av strutsallat (Monostroma grevillei) inte ha någon chans. De skulle bli uppätna direkt. Tyvärr är de så små, bara 3-5 cm långa, så trots namnet knappast lönt att samla till en lyxig sallad! Strutsallat växer också i Östersjön och är ett tydligt tecken på att våren närmar sig med stora steg.

Vackert ljust gröna strutsallat ungefär 3 cm långa.

Nu är det dags att åka tillbaka hem och ta en tur till de närmaste stränderna och se om jag kan hitta lite mer och större strutsallat. De växer ju grunt och kan bli upp till ca 15 cm. Har jag tur lovar jag att berätta hur denna vårprimör från havet smakar.

Read Full Post »

På den närmaste lilla sandstranden vid sjöängen hittade jag en vassbuk eller skarpsill (Sprattus sprattus) uppspolad på land under promenaden igår. Skarpsill är en marin art som så många andra marina arter anpassat sig till Östersjöns låga salthalter. Vassbuk liknar strömming men är mindre, bara ca 10 – 19 cm. Den har fått sitt namn genom sina skarpa och taggkantiga bukfjäll. Dra fingret försiktigt längs buken från stjärtfenan och framåt så känner du dem. Skarpsillen äter mest hopp- och hinnkräftor och små fisklarver. Den leker leker främst i norra Östersjön under juni, ute i det öppna havet. När salthalten sjunker under 5-6 promille kan rommen inte sväva i vattenmassan utan sjunker till botten och kommer inte att kunna utvecklas.

Skarpsill fiskas i stora mängder. Det mesta som fiskas i Östersjön blir djurfoder, men det som fångas i Västerhavet säljs som svensk ”ansjovis”. Det är en fet fisk och den passar bra till olika inläggningar.

Bild 1 Vassbuk sjöängen 20200324

Här ligger en död vassbuk uppe på stranden inne ibland torrlagda fintrådiga alger och strutsallat.

Ner i vattnet mellan vasstråna fanns det gott om fina blekgröna tunna blad av strutsallat, Monostroma grevillei. Ett typiskt vårtecken!

Bild 2 Strutsallat Räfsnäs sjöängen20200319

Vårgrön Monostroma hälsar strandflanören välkommen. Blir du inte badsugen? Eller kanske samla lite till en exklusiv sallad?

Andra vårtecken är att efter mycket lång tid av högvatten har det nu blivit lågvatten. Nu kan vi beskåda det vanliga vår-fenomenet att stenar och klippor ser kritvita ut av kiselalger med lite strimmor av intorkade gröna trådalger.

På stenen syns också några små vita klickar av fågelskit. Den kommer att bidra till att göda algerna när vattnet stiger igen. De gröna intorkade trådarna är troligen olika arter av trådformiga arter som t.ex. fransalg, Urospora penicilliformis eller skvalpalg, Ulothrix zonata. Skall se om det går att skrapa av lite alger från stenar i strandzonen och göra en djupdykning i vad som går att hitta för arter där såhär års. Det är tydligt att våren är på gång i havet precis som på land! Fler vårtecken kommer.

Read Full Post »

Denna helgen slog det mig att nu är det bara fyra dagar kvar tills att det finns ett kunskapscentrum om Östersjöns speciella och unika miljöer och utmaningar på Skansen.

1 Säldammen 2014 ett minne blott

En plats full av minnen. Här låg förr säldammen, där det gick att gå in och se sälar dyka under vattnet.

Nu står det nya huset på plats. Där kommer det att för alla oss som på olika sätt lever och bor runt Östersjön, använder havets resurser för transporter, fritidsaktiviteter eller rekreation och mycket mer att finnas stora och små akvarier, utställningar kring Östersjöns utmaningar, fiske, övergödning och miljögifter. Det finns också en skolsal som kan ta emot skolklasser.

2 Brunnsviken flygfoto1960-tal

Flygfoto över Brunnsviken från 1960-talet.

För mig personligen, som startade mina studier i Brunnsviken, en liten miniatyr av Östersjön 1970, är det underbart att se kunskap om Östersjön spridas. Då för 50 år sedan släppte vi ut Solna stads avloppsvatten orenat ut i denna lilla avsnörda vik av Östersjön. Den stank då av svavelväte varje år, på hösten och på våren efter islossningen. Min uppgift var att undersöka hur viken återhämtade sig när utsläppets stoppades. 1979 när jag disputerade hade minskningen av utsläpp resulterat i att salthalten ökat lite, genom att sötvattentillförseln minskade. Därmed minskade blomningen av cyanobakterier  och viken stank inte längre av svavelväte när vattnet blandades om.

Det har genomförts många åtgärder i Stockholms skärgård sedan föroreningssituationen var som värst under 1960-70-talet. De har bland annat resulterat i att mängden näringsämnen minskat och siktdjupet ökat. Men det finns mer kvar att göra. Just när det gäller vattenmiljöerna i och omkring Stockholm initieras många åtgärder. Ett sådant är åter igen i Brunnsviken, där ytterligare ett reningssteg med att binda in fosfor i sedimentet med aluminium kommer att starta. Detta för att belastningen från avloppsvatten reducerats och det finns även planer på att rena dagvatten från vägar. Istället kommer numera mycket av tillförseln av fosfor till vattnet från bottensediment, som släpper ut lagrad fosfor när de blir syrefria.

I utställningen berättas om vad händer i kustvattenmiljöerna, vad som minskar tillförseln av näringsämnen och hur blir algblomningen i år? Det finns många frågor kvar att studera och följa. Därför är det toppen att kunna bo precis vid en strand och se hur långt våren har kommit, både på land och i vattnet.

På väg ner till Råttviken, som nu är lite knepigt med alla trädfällen efter stormen Alfrida i januari ute på Rädmansö, blommar de första blåsipporna. Och alens hängen blommar för fullt. Några har redan ramlat ner på marken.

Att se tussilago och blåsippor blomma är en härlig känsla av att nu är våren här. Samma sak gäller för oss forskare att följa den viktiga vårblomningen av växtplankton på våren. Det är den stora produktion som studeras noga både artsammansättning och storlek.  Däremot får den inte den uppmärksamhet i media som den borde jämfört med cyanobakterie-blomningen på sommaren. Under rubriken ”Röster om Östersjön”, Skansen.se kan du hitta en intervju om just den viktiga vårblomningen – som just nu är på gång i Östersjön.

Den senaste veckan har vattenståndet sjunkit, vilket syns tydligt utmed klippor och på stenstranden. Där sitter de intorkade kiselalgerna som gör att det kan se ut som någon varit och målat klipporna vita i hela skärgården.

5 lågvattenkiselalger 20190406

Det är nu och fram till maj som det brukar vara som lägst vattenstånd. Det finns en tidig vårart av en alg, strutsallat (Monostroma grevillei). Den ser ut som ett tunt ljusgrönt strutformat salladsblad. Den kan bli ca 15 cm lång och den spricker upp med tiden. Den växer på stenar och strån mellan ca 0,5 – några meters djup.

6 Sten från 18 feb. - Det våras i Östersjön.

Genom att vattenståndet minskat ligger nu mycket att strutsallaten torrlagd. Det är gametofyten som bildar det stora makroskopiska bladet och kvar blir det encelliga mikroskopiska sporofytstadiet.

7 Monostroma grevillei iland 20190406

Det betyder att om någon vecka kommer det synliga stadiet att vara försvunnen och inte dyka upp förrän nästa år.  Så vill jag uppleva de tidiga arterna gäller det att passa på, både på land och i vattnet. Kunskapen om flera av tidiga vårarter och sena höstarter av alger i Östersjön är relativt begränsad, beroende på att få av oss är ute i skärgården så här års. Tänk om genom skolverksamheten på Skansen och tillgången till akvarierna det framöver finns många fler som kan följa och rapportera vad som händer vid stranden hemmavid! Det vore trevligt.

8 svanen startbanan

Fortsättning på nedräkningen följer.

Read Full Post »

Våren är en härlig tid, när den ena blomman efter den andra dyker upp och gräset blir grönt. I gräsmattan blommar vårlök, luktviol och nunneört och i kanten under buskarna lyser blåsipporna. En tur ner till bryggan visar på att livet i havet har kommit gång och det är full fart på alla små spiggar. Det är omöjligt att räkna hur många det är. En fundering – finns det mat till alla eller tar djurplankton slut?
1spigg vid bryggan

Närmast stranden och på klipporna växer det kolonibildande kiselalger, som bildar decimeter långt brunt ludd eller lösa tofsar. När vattenståndet minskar torrläggs de och tappar sitt bruna pigment och kvar blir kiselskalen som gör klippor och stenar vita. Kiselalger kan också sitta på andra trådformiga alger i massor. Också en sådan tråd täckt med mikroskopiska kiselalger kommer att bli vit när den torkar in.

Lägger man en sten med intorkade alger i en lupp, syns de vackra kiselalgerna som glänsande och glittrande små, små pinnar eller stjärnor.

Vissa tidiga vårarter har nästan blommat över. Hit hör strutsallat, Monostroma grevillei, som är en mycket tidig art. Den kan börja växa i december och växer vanligen från 0,5 meter – ner till några meters djup. Där bildar den som namnet anger tunna ca 10 centimeter stora strutformiga plantor.
6 Monostroma våralg
Så nu i början på april, med en tidig vår, verkade det vara slut med deras växtsäsong när jag utmed stranden hittade en smal bård med strutsallat ligga strax ovanför vattenlinjen.
7monostroma ilandspolad
En annan typisk vårart är liten grönkudde, Acrosiphonia arcta. Den blir en ca 5 cm hög, ljusgrön kudde och växter från ca 0,3 meter – till några meters djup. Den är förgrenad, med lika långa grenar. Detta är en annuell, ettårig art, som finns ett tag till under vår och försommar. Den har som många andra arter ett mikroskopiskt stadium.
8 Acrosiphonia

Efter höstens och vintern högvattenperioder ligger mycket blåstång uppspolad lång uppe på land. Där den göder landväxterna, t.ex. en tussilago. När det regnar lakar det ur humusämnen ur både från tången och annat dött material som ligger på stranden eller uppe i skogen ovanför. Bäcken eller ån för ut vattnet till havet.
9 tussilago o tång20170409
I den närmaste bäcken var vattnet alldeles gulbrunt av humus. Det som inte syns är all näring, som fosfor och kväve, som också rinner ut i havet utanför. Därför är det spännande att se hur brunt vattnet är och hur många meter ut det syns att det är ett utflöde av sötvatten. Detta är ett litet dike, men det finns många diken som rinner ut i Östersjön. Man brukar säga – många diken små blir en stor å. Resten av påverkan får man lämna till fantasin. Men för mig är det en oändlig källa till tankar och funderingar att gå ner till stranden och bryggan och kolla på vad som hänt från förra veckan.
10 brunt bäckvatten

Read Full Post »

Strandpromenaden på Annandag påsk gav flera positiva vårtecken. Ett var de vackra ljusgröna  tunna bladen av strutsallat, (Monostroma grevillei)som växer på stenar och större sandkorn eller på olika vattenväxter. Detta är en typisk vårart och kan bli ca 1-1,5 dm stor,  och går att hitta i strandzonen antingen fastsittande eller så småningom lossnar de strutformade bladen och driver in i skyddade vikar. Den likarna lite havssallat (Ulva lactuca) och östersjösallat (Monostroma balticum), men såhär års finns det ingen risk för förväxling för de andra två arterna är arter som förekommer på sommaren. De har också tjockare blad eller båldelar.

strutsallat i viken

Titta noga på fotot på spetsen av det stora bladet åt vänster, så ser du små bubblor. Det är det syre som algen producerar när den tillväxer och som bidrar till att öka syrehalten i havet.

En annan art som tål lite kallare vatten än grönslick är tarmalg (Ulva intestinalis, tidigare kallad Enteromorpha intestinalis). Den börjar dyka upp på stenar och klippor i strandkanten redan nu. Dessa uppblåsta trådar är ännu så länge korta och ligger som lite krulliga gröna trådar på stenen. Också går det att se syrebubblor i tråden.

Tarmalg på G

Den sista arten som finns hela året runt men växer till på våren är trådslick (Pylaiella littoralis). Hittade en liten tångplanta som var helt överväxt av trådslick. Trådslicken kommer att öka nu under de kommande månaderna och täcka mycket av tången.Det vita som täcker den torrlagda delen av stenen är intorkade kiselalger. Det är de som gör så att det ser ut som om någon målat alla klippor och stenar i skärgården vita på våren när det blir lågt vattenstånd och kiselalgerna som tidigare var gulbruna i färgen torkar in och förlorar sitt pigment.

Pilayella påväxtÄnnu så länge är det inte mycket djurliv i den grunt sittande blåstången. Hittade en och annan snäcka under stenarna i strandkanten. Inte så konstigt, vattentemperaturen är ännu bara några grader plus. Har satt ut ett par små temperatur- och ljusmätare för att följa förändringarna under de kommande månaderna. En sitter nära bryggan och en inne i ett tångbälte. Att ljusmängden skiljer sig är säkert men hur är det med temperaturen? Var blir det varmast fortast? HOBOS

Mätinstrumentet är den lilla vitaktiga saken fastknuten med tandtråd på en sten. Tandtråd är ett utmärkt material för oss forskare som vill fästa saker på olika föremål i vattnet, vattenfast och lite seg men sliter inte sönder material.

 

Read Full Post »