Tångbloggen handlar ju mest om livet i havet men här kommer ett julklappstips om en bok med fina illustrationer av fåglar. För någon vecka sedan hade vi nöjet av att höra John Ajvide Lindqvist beskriva hur hans skrivprocess går till och hur olika bilder och händelser kommer till när han skriver sina böcker. Det brukar vara mest skräck men nu handlar denna bok om fåglar sett med lite andra ögon.
En trut pryder framsidan.
Illustrationerna är gjorda av Mia Ajvide och texten av John Ajvide LIndqvist, mest är känd som skräckförfattare. Boken heter ”Alternativa fakta om fåglar” och många av berättelserna utgår från kända ordspråk som ”en svala gör ingen sommar” och ställer frågan om hur många som behövs för att det skall bli en riktigt fin sommar. Man får också veta hur det egentligen är med H C Andersens ”Sagan om den fula ankungen” och svanar. Arter som finns med i boken och förekommer i Östersjön kustvatten är svan, gräsand, havsörn, trut och fiskmås. Fåglarna som beskrivs kopplas ihop med svensk litteratur och funderingar kring vad som t.ex. händer med vanliga arter som gräsanden när de blir beroende av oss människor. Kanske kommer gräsanden att utvecklas till en ny art när den matas flitigt med bröd? Detta är en fälthandbok om fåglar i den fria fantasins värld och passar utmärkt som en present till den som tror sig veta allt!
När jag fick veta att det kommit en ny bok om ett favoritämne, att plocka tång och strandväxter, bar det av till bokhandeln direkt. Författare är Linnéa Sjögren och Karolina Martinson och boken ”Plocka tång och strandväxter, recept och tillagning” har nyligen givits ut av förlaget Natur & Kultur.
Läcker framsida – med fingertare som blänker tillsammans med blad från vresrosor.
Vackert gröna frasiga moln av friterade tarmalger och mycket mer går att läsa om i denna nya bok.
Boken får bli Tångbloggens första förslag till julklapp till någon som du känner gärna vill prova på att samla och laga en maträtt med alger. Eller varför inte ge den till dig själv? Det tänker jag göra. Nu är det ju lite kallt i vattnet, men det går säkert att få tag på någon av arterna som bokens författare anger att de lämpligen plockas på vintern, t.ex. purpursloke, även kallad purpurtång, Porphyra purpureaoch knöltången Ascophyllum nodosum, som redan har anlagt sina förökningstoppar. Eller så väntar man till tidig vår och förbereder insamling av en vårprimör som strutsallat, Monostroma grevillei. Många av arterna finns bara utmed stränderna på västkusten men en del klarar lägre salthalt och går även att hitta i Östersjön.
Det finns också beskrivningar av allt som går att plocka på stranden, för den som vill slippa bli blöt och kall om fötter och händer. Till mina personliga favoriter hör glasört, Salicornia europaea, men här finns en massa tips på arter som går att hitta under en strandpromenad. Men det får vänta till våren.
Tema under en tid nu kommer att handla om vattenbruk, speciellt algodlingar i kombination med mussel- och fiskodlingar. Algen slemtråd som vi valt till månadens alg är inte någon art som odlas, så vitt jag vet, men den används faktiskt i olika recept runt om i världen. Slemtråd är en vanligt förekommande alg som sitter grunt i vattenlinjen på sommaren och den går utmärkt att äta. Den heter Nemalion helminthoides (synonym N. multifidum) på latin och har ibland fått namnet turkisk spagetti på grund av att grenarna är smala och runda som spagetti. Färgen på grenarna är brunlila och plantan blir ca 5–20 (–30) cm hög och är gaffelförgrenad.
Grenarna sitter hårt fast mot underlaget och är lite slemmiga som namnet anger. Svåra att få loss från klippan.
Ibland kan den vara mer förgrenad, vilket får den att se mer buskig ut. Vid basen är grenarna lite tjockare, ca 1–2 mm i diameter, och smalnar av uppåt där de blir ca 0,5–1 mm i diameter. Plantan sitter fast med ett 1–5 mm brett platt fäste. Den förekommer utmed stränder i tempererade områden på sommaren. Här hos oss på västkusten är den vanlig på sommaren. Som för många alger förekommer gametofytstadiet på sommaren under långdagsförhållanden och det mikroskopiska tetrasporofytstadiet finns under kortdagsförhållanden på vintern. Livscykeln styrs alltså av hur många timmar om dagen det är ljust. Tidigare placerades det mikroskopiska stadiet i ett annat släkte, Audouinella, innan det blev klart att det bara var ett annat stadium i slemtrådens livscykel.
Detta recept kommer från en bok författad av Judith Cooper Madlener publicerad 1977. ”The seavegetable book – foraging and cooking seaweeds” innehåller både beskrivningar av arter och förslag till hur man kan tillaga dem på bästa sätt.
Det syns att jag använt denna jätteintressanta bok om alger och tillagning väl under åren. Många arter finns inte i svenska vatten men går att hitta i affärer idag.
Judith föreslår att man plockar slemtråd genom att rycka loss den från klippor och stenar. Det kan vara bra att göra det när vattenståndet är lågt, för de sitter ofta i vattenlinjen och lite vågexponerat, så man inte halkar i sjön. Det är också lätt gjort att man skär sig i fingrarna, för den sitter just på samma nivå som bältet med havstulpaner. I Italien används den i en maträtt och är känd som ”spagetti turchi” dvs turkisk spagetti. Har inte hittat något italienskt recept dock, utan det blir till att prova sig fram.
Men i Japan kallas den för Umisomen, vilket betyder havsnudel, och den används färsk, soltorkad eller saltad. Är den torkad skall den blötläggas innan den kan användas i soppor och sallader. Den art man använder mest i Japan är brunalgen Nemacystus decipiens, på japanska lokalt kallad Mozuku, en art med en liknande konsistens men i recepten anges att det går bra att istället använda slemtråd.
Bild ur kokboken som visar hur brunalgen mozuku, Nemacystus decipiens ser ut. Men notera att detta är en brunalg, inte en rödalg.
Det är enklast att använda slemtråd i en sallad. Först ska du blanchera algen genom att hälla hett kokande vatten över algerna, låt algerna rinna av och svalna. Skiva gurka tunt och lägg i algerna. Gör en valfri dressing. Passar bra med en blandning av risvinäger och lite honung och sojasås eller bara lite pressad citron.
En frestande sallad med gurka och mozuku och lite strimlade bitar av bläckfisk.
Till sommaren skall jag ut och samla slemtråd och experimentera med att göra en god sallad och bjuda mina vänner på.
För lärare går det att skaffa en handledning med flera förslag till hur du kan använda boken i undervisningen för åk F-6.
Själv gick jag ner till stranden, på Rådmansö, Norrtälje och plockade några kolasnören, eller sudare (Chorda filum). Det är en brunalg som finns både i Östersjön och på västkusten. Jag gjorde ett armband precis som Noriko gör till sina vänner tångräkan och kantnålen.
Vill du göra ett eget armband eller ge bort det tänk på att det krymper ganska mycket när det torkar, så det måste göras ganska stort så det går att trä över handen. Eller knyt in ett band tillsammans med de långa sudarna så att det går att knyta armbandet så det blir lagom stort. Eller varför inte göra både ett halsband och ett armband?
Detta är en pepprig alg precis som det svenska namnet anger. Bit av en bit och tugga så förstår du hur den fått sitt svenska namn. På latin heter den Osmundea oederi och är en rödalg. Den skiljdes ut från släktet Laurenciaspp. först år 2008 för det är faktiskt lite knepigt att bestämma dessa arter i en vetenskaplig publikation i tidskriften Cryptogamie, Algelogie.
Härlig bild med ett spegelblankt hav och pepparalg växande på en tegelsten tillsammans med blåstångsgroddplantor.
Pepperalg bildar en liten styv rödbrun buske som blir ca 5 cm hög. Skotten som har alternativ förgrening och är lite tillplattade sitter ofta flera tillsammans från en fästskiva. De alternativa sidogrenarna som växer ut ifrån en tydlig huvudgren är ca 1-1,5 mm breda. Grenspetsen är trubbig.
Ett uppslag ur Danmarks havsalger om Osmundea oederi, pebertang på danska.
Livcykeln ser ut som för många andra rödalger. Pepparalg har isomorfa (betyder att de ser likadana ut) skildkönade hon –och hangametofyter och en tetrasporofyt generation. Tidsperioden för att hitta fertila plantor är lång. Största möjligheterna är från maj- oktober för de trubbiga topparna med antheridier och juni- augusti för gonimokarpier. För att hitta pepparalgens tetrasporofytstadium med tetrasporangier är perioden maj- september.
I Danmarks Havsalger visas också detaljbilder på hur t.ex, toppar med antheridier och gonimokarpium ser ut.
Pepparalg växer ofta på sågtång (Fucus serratus) och blåstång (Fucus vesiculosus), men även på andra större rödalger och direkt på stenar eller ostronskal.
En tydlig pepparalg på ostronskal.
De är lätta att känna igen på sin broskiga styvhet och kan variera lite mellan att vara mer rödbruna, mörkare nästan lite rödlila eller ljusare gulröda till färgen. Det beror på hur mycket solen har blekt dem.
Här sitter massor med plantor på en blåstångsplanta, från förra sommaren en strand på Tjärnö, Strömstad.
Så för att kombinera studier av peppartång med en trevlig badtemperatur kan det passa bra vid sommarens besök på västkusten, kanske i juli-augusti? Då kan det också vara läge att samla in och torka lite pepparalg. Arten har samlats i Skottland och på Kanarieöarna och använts som en curry-liknande krydda. Den är även god att hacka färsk och ha som smaksättande topping på fisk och skaldjursrätter. Men du behöver inte mycket, för smaken av både peppar och hav är tydlig. Skölj den gärna i lite saltat vatten innan och pilla bort eventuella små djur och andra fintrådiga alger som kan ha trasslat in sig i den upprätta lilla busken.
Danmarks Havsalger band 1 handlar om rödalger, band 2 innehåller brun- och rödalger. Här finns en massa information om alger utmed den danska kusten. Värt att notera är att eftersom Danmark har kust både mot Nordsjön och in i södra Östersjön finns här många fler arter än utmed den svenska kusten.
Tångbloggen 