Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Danmark’

Förra året i slutet av oktober blev vi på Tångbloggen kontaktade av Gunilla Hjerne, som hittat och fotograferat flera stora gyllenbruna uppblåsta alger. De hade spolats iland sittande fast på blåstång eller små skal av japanskt jätteostron. Det var Colpomenia peregrina. Mycket lämpliga svenska namn på denna brunalg är ostronjuv eller blåsalg. Dessa var funna på Tjurpannans naturreservat, Grebbestad. Ostrontjuvan sitter fast på hårda substrat som klippor och skal eller som epifyt, dvs påväxt på t.ex. tång och andra alger.

1 Colpomenia Tjurpannans naturreservat Grebbestad

Colpomenia peregrina  (Linnaeus) J.V. Lamouroux – ostrontjuv. Fotograf Gunilla Hjerne

Ostrontjuven har en klotformig, ihålig bål som lätt går att trycka ihop och den blir vanligen ca 7-9 cm i diameter. Färgen kan variera men de är ofta gulbruna eller ljust grönaktiga. Unga små individer har en slät tunn vägg medan äldre och större blir rynkiga.

2 flera Colpomenia - olika intorkade

En bål ser riktigt skrynklig ut medan resten fortfarande är blanka och fina. Bilderna är från Tjurpannans naturreservat, Grebbestad. Fotograf: Gunilla Hjerne

Colpomenia peregrina är en brunalg som klarar att leva i tidvattenszonen där den kan bli uttorkad under lågvattensperioder. Det klarar den genom att den ihåliga bålen kan hålla kvar havsvatten vilket gör att påverkan av uttorkning minskar.

Det måste ju ligga något i namnet ostrontjuv för det kallas den för på flera andra språk: Østerstyv (Danska), oysterthief (Engelska) och voleuses d’hûitres eller ballons (Franska). Varför den fått namnet ostrontjuv beror på att den ihåliga bålen under soliga dagar när produktionen från fotosyntesen är som störst kan fyllas med syre. Sitter det flera stora ostrontjuvar på ett litet ostron blir lyftkraften så stor att den helt enkelt driver iväg med ostronet. Inte så populärt om man är ostronodlare.

Så hur kom ostrontjuven till Sverige och västkusten? Kom den hit sittande på ett skal av det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas? De första kända försöken att odla japanska jätteostron på några lokaler i Bohuslän var på 1970-talet. Vad det även då man först hittade den på västkusten?

ostron tillväxt

De japanska jätteostronen är jättevackra där de sitter på en liten sten. Men här behövs nog större krafter för att lyfta loss dom än några ostrontjuvar.

Så när finns de första rapporterna om ostrontjuven utmed svenska och norska kusten? De första fynden av ostrontjuven gjordes redan 1950 i Sverige, 1933 i Norge, 1939 i Danmark och 1921 i Holland. Den kom alltså innan försöken med japanska ostronodlingar. Spåren leder oss istället till direkt till Frankrike. Här tros ostrontjuven ha följt med det amerikanska ostronet (Crassostrea virginca) över Atlanten i början av 1900-talet, när det introducerades för att odlas i Frankrike.  Därifrån kan ostrontjuven spritt sig långsamt upp utmed kusten från Frankrike till Holland, Danmark och till slut Sverige. Kanske kom den sittandes på vanliga blåmusslor, med strömmar eller som påväxt på blåstångsplantor?

Det japanska jätteostronet blir snabbt för stort för att kunna lyftas av ostrontjuven, Colpomenia pelegrina. Här krävs det stora blåstångsplantor för att kunna rycka loss ostronskalen och driva iland med dom.

Gratinerade ostron nyårsafton 2018

Ikväll  var det några av oss som var ute och hämtade ostron på stranden vid Svallhagen, Tjärnö. Vi måste ju kontrollera att de fortfarande är lika goda som alla andra tidigare år. Lagom stora gratinerade med vitlökssmör, persilja och lite mandelflarn!

Gott Nytt År!

 

Annonser

Read Full Post »

Nyss hemkommen från västkusten, där vi kunnat frossa på gratinerade japanska jätteostron, vad får jag se på SVT väst om inte ett spännande och intressant presentation om just denna art. Det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas hittades för första gången i norra Bohuslän för drygt 10 år sedan. Troligen har de kommit drivande som larver med strömmarna från Danmark, där de introducerades i Limfjorden på 1970-talet. Nu finns de mer eller mindre vanliga utmed stora delar av svenska västkusten, från gränsen mot Norge ner till Falkenberg. Ursprungligen kommer arten från västra Stilla Havet och importerades till Europa på 1960-talet för odling.

1Åsa Strand SVT väst 2018 juli

Åsa Strand, forskare på IVL Svenska miljöinstitutet visade upp japanska jätteostron utanför Göteborgs universitets forskningsstation Kristineberg, där hon driver ett projekt för att undersöka hur denna införda art kan påverkan blåmusslor och vårt vanliga ostron, Ostrea edulis.

2 Åsa Strand visar japanska jätteostron

Så här långt visar det sig att artrikedomen på skal av jätteostron är större än på både vårt inhemska ostron och på blåmusslor. Jätteostronet lever på grundare bottnar än det vanliga ostronet och verkar inte heller konkurrera om plats med blåmusslor, utan kan samexistera med dessa två inhemska arterna. Det finns också förslag på att etablera provodlingar av japanska  jätteostron i samverkan med forskningen för att ordentligt utreda eventuella effekter på det inhemska ostronet, Ostrea edulis. En spännande rapport om ostron av Åsa Strand finns att läsa här.

3 ostronskal och tång

Det japanska ostronet tillväxer och överlever bäst vid en salthalt på ca 25 promille. Som ofta är fallet för marina arter så är de vuxna individerna mycket mer tåliga och klarar av att överleva både låga salthalter ner till 5 promille och även att frysa in under vintern. Försök visar att de kan överleva flera dygn i -20 0C vilket innebär att om det blir en längre period med lågt vattenstånd på vintern kan många japanska ostron överleva detta. Vintern 2009/2010 dog dock en hel del ostron, antagligen beroende på en kombination av låga temperaturer och kraftig is.

4 Japanskt jätteostron 20180723

I grunda områden syns det undre skalet som är hårt och blankt som vita fläckar på stenarna. Som t.ex. till höger och vänster om det stora ostronskalet som jag lagt upp på stenen för att fotografera.

Som namnet säger kan de bli riktigt stora upp till 30-40 cm i svenska vatten.

5 Stora japanska jätteoston jmf sko

Bilden med japanska jätteostron och min blåa toffla visar några av de största individer som jag hittat på Svallhagen, nära Sven Lovéns centrum, på Tjärnö utanför Strömstad. Min fot är ca. 22 cm lång och de största ostronen närmar sig maximala storleken som rapporterats. En klar nackdel är de skarpa kanterna på skalen som det är lätt att skära sig på.

Därför är det praktiskt att ha en badtoffla när du går i vattnet för att samla japanska jätteostron till middagen. Här är det viktigt att påpeka att du inte får skörda och samla in vårt inhemska ostron, Ostrea edulis då dessa ostronbankar tillhör strandägaren.

6 jätteostron o musslor gratinerade

Som avslutning en bild på både japanska jätteostron och blåmusslor gratinerade med vitlökssmör, persilja och mandelspån – en av många goda rätter från havets skafferi.

Read Full Post »

Tångbloggen är på kurs i Danmark under hela midsommarveckan (och helgen) för att lära sig mer om makroalger.
Med ett schema som är så fullt att det knappt ryms på pappret, är förhoppningen att bli en riktig guru på tång när kursen är klar.
Det är 11 doktorander på kursen, och alla är från olika länder!
Kursen anordnas av Århus Universitet, som har skrivit om oss i sitt nyhetsbrev

Första dagen på kursen var vi ute i fält och samlade in alger. Vi började på piren vid Aebeltoft färjeläge, där solen sken och det var vindstilla på insidan. Jag passade på att ta årets första dopp utan torrdräkt i nordiska vatten. Det var uppfriskande 16 grader och jag låg nog i vattnet omkring tio minuter och samlade material. Här växte fyra arter Fucus; spiraltång (Fucus spiralis), blåstång (Fucus vesiculosus), ishavstång (Fucus evanescens) och sågtång (Fucus serratus). Jackpot!

Massor med tång!

Massor med tång!

Efter fältlunch på medhavda smörgåsar åkte vi norrut, till Grenaa. Där väntade marina hemvärnet med sin båt för att ta oss ut på Kattegat! Vilken lyx! Det är ett nytt samarbete mellan hemvärnet och Aarhus universitet, så dansk tv var med ut och filmade.
Klicka här och spola fram till 1:19 in i klippet så ser ni oss.

Kvällen och tisdagen ägnade vi åt att gå igenom vårt insamlade material för att artbestämma och titta på olika strukturer.
Under onsdagen försökte vi oss på att föröka sockertare (Saccharina latissima) genom att få dem att släppa sporer. Det gick sådär, så vi tog till gamla hederliga beprövade blåstången och fick den att släppa ägg och spermier istället.

På torsdagen var vi på Algcenter i Grenå och kikade runt. Bilder från vårt besök kan ni se på Algcenters hemsida

Anette Bruhn visar oss hur de odlar sockertång på Algcenter

Anette Bruhn visar oss hur de odlar sockertång på Algcenter

Vi fick även besöka Kattegatcenter tvärs över gården, ett av Danmarks många fina akvarier som länge legat på min önskelista. Det var lika bra, om inte bättre, som jag väntat mig. Där fanns till och med en utställning om alger och deras betydelse. Det är helt klart värt att åka hit!

Fredagen och lördagen ägnades åt att sammanställa och analysera allt vårt insamlade data och sedan presentera det i fyra grupper efter olika tema (Taxonomi, Monitoring, Ljus och Odling).

Danska alger; röd, brun och grøn

Danska alger; röd, brun och grøn

Read Full Post »