För den trogne läsaren kommer det inte som en nyhet att jag under många år har kämpat för att få rätt på den retliga felöversättningen av ”seaweed”, vilket ju torde vara makroalger, men som på grund av bristande intresse och kompetens står som ”sjögräs” på många menyer och innehållsförteckningar.
Alger är inte sjögräs! Vi äter inte sjögräs, vi äter alger. Sjökor äter sjögräs. Inte vi. Jag vågar påstå att ingen människa skulle tycka att en sjögrässallad gjord på sjögräs vore aptitlig. Eftersom sjögräs är ett gräs.
Nej. Fel. Glöggen var smaksatt med den mycket delikata rödalgen Palmaria palmata, kallad dulse eller söl. Och det var en mycket bra smak-kombination, där algens umami gav en volym till whiskyns toner och tillförde lite dov sälta. Men något sjögräs var det verkligen inte fråga om.
Som den medvetna producent Blossa är, så rättade de snabbt till felet när vi påpekat det, det blev lite uppmärksamhet i media, och det kändes som att NU, nu har vi kanske nått ut såpass att folk som har ett intresse för mat och råvaror i alla fall har fattat galoppen.
Men icke.
Sitter hemma i soffan och ser på TV4s program ”100 knivar”, där Sveriges i särklass bästa kock Björn Frantzén visar var ribban ska ligga vad gäller upplägg, textur och inte minst syra i maten. Jättekul att få en inblick i hur en så etablerad och erfaren person tänker kring smaker och kombinationer.
I avsnitt tre presenteras en hemlig låda med ingredienser som fet ska lagas mat på. Franzén går igenom innehållet: kycklinglever, pilgrimsmussla, svamp, wasabi, ananas, kombu…
”Vad är kombu?” frågar gästdomaren Felix Herngren. ”Det är.. .sjögräs” svarar Franzén.
Ridå.
Frantzén är den enda kocken i världen som har tre restauranger med tre Michelinstjärnor vardera. Han vet vad han håller på med. Det kan inte vara möjligt att han, av alla, inte har koll på att kombu (brunalgen Saccharina japonica) är en alg. No way.
Ändå säger han sjögräs. Kanske är det av tidspress? Förvisso är ”alg” kortare än ”sjögräs”, men risken finns ju att Herngren inte (heller?) vet vad en alg är och kräver ytterligare förklaring. Kanske är det omtagning tre, och alla är trötta, så producenterna vill inte ha med någon förklaring (det är ju trots allt en redigerad produktion), eller så är det den klassiska förklaringen ”men alla vet vad man menar”. Men jag köper inte det. Inte av honom. Inte i ett program som handlar just precis om att vara så in i helskotta nördig vad gäller råvaror att det inte finns någon övre gräns.
För jag tycker faktiskt att ”men alla vet ändå vad man menar” inte är en ursäkt att säga fel. För det är fel. Och hur ska folk lära sig säga rätt om inte de som kan, vet och är förebilder för så många säger rätt? ”Det är en alg.” Say after me, please. DET ÄR EN ALG.
I Vetenskapens Värld igår gavs en bred översikt över tänkbara produkter att äta i framtiden. Detta satte igång lite funderingar hos mig. Somliga har konsumerats sedan århundraden tillbaka i andra delar av världen och somliga är helt nya produkter som t.ex. att ta hand om rester vid framställningen av rapsolja eller göra en proteinprodukt av hampa som kan fungera som ersättning för animaliskt kött. Programmet i sin helhet går att hitta fram till i mars 2021.
Här kommer det att handla om tankar och funderingar kring vad vi kan komma att skörda eller odla i svenska vatten på västkusten.
Det som finns att skörda är bland annat det japanska jätteostronet som spritt sig utmed kusten och går att hitta grunt utmed många stränder. Sen kan man för sitt eget nöje prova med att samla och äta olika alger, små tångräkor, ett par strandkrabbor, eller några strandsnäckor. Det är lätt att samla blåmusslor till en musselsoppa men att gräva upp hjärtmusslor eller sandmusslor kräver betydligt mer jobb.
Det som är aktuellt nu är odling är brunalgen, skräppe-tare även tidigare kallad sockertång, Saccharina latissima. I samband med odlingen av denna alg startat lanseras den under namnet sockertare, kanske för det låter godare än skräppe-tare som är det korrekta namnet – se ArtDataBanken och DynTaxa. Det finns flera andra svenska synonymer på denna vanliga alg som bildar livskraftiga bestånd utmed svenska kusten. Läs mer om den här.
Odlingar av skräppe-tare planeras att placeras relativt långt ut havet. Miljöpåverkan antas bli ganska begränsad och kan t.om. vara positiva genom att när algerna skördas transporteras näring bort ur havet, enligt gjorda studier i en försöksodling.
Däremot var odlingen placeras är centralt för att den skall fungera och ge en hög produktion. Enligt en doktorsavhandling som publicerades 2019 av Wouter Visch minskar mängden påväxt av oönskade arter på mer vågexponerade lokaler men samtidigt minskar också skräppetarens tillväxthastighet, d.v.s. hur mycket biomassa som produceras under tillväxtperioden. De lokala förutsättningarna är otroligt viktiga för en lyckad odling.
Här kommer några bilder på hur de olika stadierna av en odling ser ut. De nya repen med små unga plantor placeras ut i havet i september- oktober.
Till vänster visar en illustration hur han- och hon-gametofyter släpps från en moderplanta och sätter sig på små rep. På den högra bilden har sporofyterna vuxit ut. Repet är klart att sätta ut i sjön.
De små plantorna får tillväxa under senhöst till april –maj när de skördas året därpå. Då har de hunnit bli ca 2 m långa.
Här måste en avvägning göras och att det lönar sig att skörda dem efter första året även om bladet är mindre och tunnare än efter ytterligare ett år. Då kan bladen blivit grövre och längre, upp till 3 meter långa.
Repen med skräppe-tare färdiga att tas upp och transporteras iland.Sen skall algerna torkas och tas om hand.
Att anlägga en odling kräver en omfattande ansökan. Som med alla verksamheter i vatten kan olika intressen kollidera, t.ex. mellan sjöfart, trålning efter fisk och placeringen av en algodling med bojar och långlinor som täcker flera hektar. Placeringen kan också kanske påverka turismen på sommaren, men då odlingen sker under perioden september – maj blir denna påverkan kanske inte så stor. Fast det kan ju såklart vara intressant för nyfikna att få besöka en odling. Det är vackert att snorkla runt bland de vajande bladen, och ofta finns det mycket fisk och spännande djur, som spökräkor, kring odlingen. Så det är kanske inte bara är negativt. Dock är det kanske lite kallt i maj för att lansera självplock av alger.
Försöksodlingen ligger vid Kosteröarna – ganska skyddat i sundet mellan nord och syd Koster.
Lite längre söderut, mellan Grebbestad och Hamburgsund finns ett antal områden som bedömts som lämpliga för odling av alger. Men det gäller att söka och få tillstånd för att placera ut odlingen.
Det som kan påverka om en ansökan om att få odla alger här godkänns, är att fyra av de fem föreslagna odlingsområdena ligger i skyddade marina områden. Dagens odling på två hektar ligger mellan ön Vedskär och Kyrkosund på Sydkoster i Kosterhavets Nationalpark. Kosters Nationalpark är avsatt för att både skydda naturmiljöer, men samtidigt göra det möjligt att bedriva ett hållbart fiske. I denna lilla försöksodling räknar man med att potentiellt kunna skörda uppemot 50 ton våtvikt av skräppe-tare per odlingssäsong, dvs ca 8-9 månader. De nya områdena omfattar mellan 20 till 30 hektar och uppskattas ge en biomassa-produktion på mellan 500 -750 ton våtvikt skräppe-tare per säsong.
Så till vad kommer all denna biomassa att användas? Mat, gödselmedel, kosttillskott, kosmetika eller till fisk- och djurfoder? Substanser i skräppe-tare används i medicin. Och den kan också användas för att producera biobränsle eller göras till små plastmuggar hos tandläkaren alternativt små sugrör till drinken? Torkade chips av skräppetare är i alla fall perfekt till drinken.
Det finns många produkter av alger på marknaden. Här förevisas en flaska med Tång Rom. Blir det Vegoburgare eller chips gjorda av skräppe-tare?
Hur kan våra svenska odlingar konkurrera med länder som Korea, Chile, Japan, Kina och många flera länder? Här finns en mycket lång tradition och många olika arter av alger odlas över stora arealer. I Korea, som vi skrev om tidigare på Tångbloggen, produceras idag ca 500 000 ton av den närbesläktade Saccharina japonica.
Saccharina japonica är bara en av många arter som odlas i Korea.
Mängden odlad Saccharina japonica är 1000 gånger mer än vad som planeras att försöka starta utmed Västkusten. Den används i första hand som mat till abalone, en öronsnäcka, som också kallas för havsöron. De är vackert pärlemorfärgade på insidan av skalet. Havsöron odlas och äts antingen råa eller tillagade i olika maträtter. De är jättegoda.
Skal av abalone, havsöron.
Så vad kommer algproduktionen i Sverige att användas till? Och vad blir mest lönsamt? Kommer det att dyka upp några idag okända problem som det gjorde för musselodlingen?
Det kommer att bli mycket spännande att följa hur odlingen av skräppe-tare utvecklas under kommande år och vilka vegetariska alg-baserade produkter vi kommer att hitta i butiken i framtiden.
