För den trogne läsaren kommer det inte som en nyhet att jag under många år har kämpat för att få rätt på den retliga felöversättningen av ”seaweed”, vilket ju torde vara makroalger, men som på grund av bristande intresse och kompetens står som ”sjögräs” på många menyer och innehållsförteckningar.
Alger är inte sjögräs! Vi äter inte sjögräs, vi äter alger. Sjökor äter sjögräs. Inte vi. Jag vågar påstå att ingen människa skulle tycka att en sjögrässallad gjord på sjögräs vore aptitlig. Eftersom sjögräs är ett gräs.
Detta mångåriga Sisyfosprojekt verkade nå sin kulmen för några år sedan när glöggtillverkaren Blossa lanserade årets glögg – smaksatt med sjögräs.
Nej. Fel. Glöggen var smaksatt med den mycket delikata rödalgen Palmaria palmata, kallad dulse eller söl. Och det var en mycket bra smak-kombination, där algens umami gav en volym till whiskyns toner och tillförde lite dov sälta. Men något sjögräs var det verkligen inte fråga om.
Som den medvetna producent Blossa är, så rättade de snabbt till felet när vi påpekat det, det blev lite uppmärksamhet i media, och det kändes som att NU, nu har vi kanske nått ut såpass att folk som har ett intresse för mat och råvaror i alla fall har fattat galoppen.
Men icke.
Sitter hemma i soffan och ser på TV4s program ”100 knivar”, där Sveriges i särklass bästa kock Björn Frantzén visar var ribban ska ligga vad gäller upplägg, textur och inte minst syra i maten. Jättekul att få en inblick i hur en så etablerad och erfaren person tänker kring smaker och kombinationer.
I avsnitt tre presenteras en hemlig låda med ingredienser som fet ska lagas mat på. Franzén går igenom innehållet: kycklinglever, pilgrimsmussla, svamp, wasabi, ananas, kombu…
”Vad är kombu?” frågar gästdomaren Felix Herngren. ”Det är.. .sjögräs” svarar Franzén.
Ridå.
Frantzén är den enda kocken i världen som har tre restauranger med tre Michelinstjärnor vardera. Han vet vad han håller på med. Det kan inte vara möjligt att han, av alla, inte har koll på att kombu (brunalgen Saccharina japonica) är en alg. No way.
Ändå säger han sjögräs. Kanske är det av tidspress? Förvisso är ”alg” kortare än ”sjögräs”, men risken finns ju att Herngren inte (heller?) vet vad en alg är och kräver ytterligare förklaring. Kanske är det omtagning tre, och alla är trötta, så producenterna vill inte ha med någon förklaring (det är ju trots allt en redigerad produktion), eller så är det den klassiska förklaringen ”men alla vet vad man menar”. Men jag köper inte det. Inte av honom. Inte i ett program som handlar just precis om att vara så in i helskotta nördig vad gäller råvaror att det inte finns någon övre gräns.
Om det ändå, mot all förmodan, är så att Franzén och Herngren inte har koll, så är de varmt välkommen att höra av sig för en liten genomgång, free of charge, av våra svenska (och några utländska) alger. Det gör jag så gärna.
För jag tycker faktiskt att ”men alla vet ändå vad man menar” inte är en ursäkt att säga fel. För det är fel. Och hur ska folk lära sig säga rätt om inte de som kan, vet och är förebilder för så många säger rätt? ”Det är en alg.” Say after me, please. DET ÄR EN ALG.
Lika enkelt som att säga chokladboll.
