Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘storm’

I februari kommer månadens art att handla om två nära besläktade arter av brunalger som båda tillhör familjen Scytosiphonaceae.

Den första arten är brunbindel, Petalonia fascia, en marin art som inte klarar att leva i lägre salthalt så den förekommer inte inne i Östersjön. Den är däremot vanlig utmed kusten i Nordsjön och utmed svenska västkusten. Dessa exemplar hittade jag intorkade på en av lådorna som drivit iland efter stormen Urd, på en strand nära Tjärnö marinbiologiska station, vid Strömstad. För att undersöka vad det var för något som satt på lådan, tog jag försiktigt loss de tunna brun-gröna platta hinnorna som var fästa med en liten, liten skiva. Namnet Petalonia fascia avslöjar en del om hur algen ser ut. Petal betyder blad och fascia betyder band på italienska.

Den andra marina arten heter korvsnöre, Scytosiphon lomentaria och är precis som brunbindel en art som du kan hitta under den kalla årstiden. Den kan bilda ett bälte nära vattenytan i ytterskärgården på västkusten under tidig vår- och försommar. Den blir mer ovanlig i södra Östersjön och norrut från Öresund till Södra Kvarken, där salthalten blir för låg för att den skall kunna överleva. Trådarna är gulbruna och kan bli ca 25 cm långa och ca 1-2 cm breda. De är ihåliga och har tydliga insnörningar så att de ser ut som en rad med små prinskorvar, vilket gett arten sitt svenska namn. Scytos betyder skinn på grekiska, siphon betyder rör och lomentaria betyder insnörd på latin. Så med lite kunskaper i de gamla klassiska språken ger det latinska namnet information om hur algen ser ut.

3scytosiphon-ma%cc%8alning-l-kautsky

Båda arterna har en komplicerad livscykel. Det är de stora trådarna hos korvsnöre eller bladformiga delarna hos brunbindel som syns för blotta ögat och finns under tidig vår- försommar. Dessa är det könsliga stadiet hos algen, som kallas för gametofyt. De växer ut ifrån en liten millimeter skiva som algen är fäst med mot botten. Dessa små skivor finns under resten av året, och är algens andra stadium, d.v.s. sporofyten.

4stenyta-med-sma%cc%8a-fla%cc%88ckar-skorpor-av-alger

Det går inte att se om det som syns på en sten som små bruna hinnor eller fläckar är sporofyter, som kommer att utvecklas till våren så att stenen täcks av långa korvsnören. Bara att vänta och se. Eller så är det kanske några helt andra arter som dyker upp från alla små mikroskopiska stadier som övervintrar på klippor, stenar och skal i väntan på att ljuset och värmen skall komma tillbaka. Och att isen ska smälta. Det är däremot fantastiskt vad många arter som lever i strandzonen tål av infrysning och uttorkning.

5stenar-och-skal

Att ta rätt på vad det var för en art som jag hittade intorkad på den röda lådan från Irland var lätt. Det var bara att placerade den torra algen i lite vatten på en tallrik så det gick att fotografera. Man får ta vad som finns tillhands för att få en bra bakgrund. Och sedan var det enkelt att känna igen att det var brunbindel, eftersom det var en art jag hittat förut på västkusten. Hittade också några skal av blåmussla och små sadelostron som passade bra att göra ett kollage av.

6tallrik-med-arter

På en tallrik är där både brunbindel och den nära besläktade arten korvsnöre, Scytosiphon lomentaria, verkligen hör hemma! Skulle du komma till Japan eller andra länder där det är vanligt att äta olika alger så går det att hitta dem torkade till försäljning under många olika namn, Kayamo-nori, Hime-kayamo, Ito-kayamo, Mugiwara-nori, Sugara, Yore-kayamo. Inte säker, men de kanske finns att köpa i någon specialaffär i Sverige också. Båda arterna är kända för sitt innehåll av antioxidanter. Annars kanske du kan hitta lite egen ”Kayamo-nori” i vår. Den går bra att äta som den är. Se bara till att de är plockade långt från utsläpp av förorenat vatten och inte inne i småbåtshamnen.

Read Full Post »

Den 26 december 2016 drog stormen Urd in över svenska västkusten. Höga vågor och mycket högt vattenstånd, runt 160 cm över normalt, kastade upp mycket material på stränderna. En strand som jag brukar besöka ligger på Saltö, nära Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Stranden ingår i en studie av hur mycket skräp som spolas iland och städas ett per gånger per år.

1Stranden efter stormar.jpg

Det första som jag noterade var hur högt upp på stranden allt material låg, både tångvallen och en massa plast, ett resultat av de kraftiga vågorna och blåsten.Plastmaterialet berättade att de drivit ganska länge i vattnet och burkar och flaskor mm kommit från, t.ex. England, Irland, Norge och Nederländerna.

Det gick att nästan plocka ihop en mindre utrustning, med hjälm, skor, gummihandskar och en jacka som tillhört Dennis, från Fladen Resque System. Men jag hittade bara udda höger skor och höger gummihandskar! Vart de andra drivit kan man ju fundera över. Driver höger och vänsterskor åt olika håll? Hur som helst – mycket plast finns det att samla in vid vårens rensning. Men en liten studie av bilden ovan visar att det mest är förpackningar som kommer från andra länder än Sverige, vilket avslöjas av texter som ”I can´t belive it´s not Butter” och ”Gammeldags Flödeis” och ”POT Noodle” m.fl.. Klart läge att pressa på internationellt för att minska nedskräpning av havet!

4tre skor o handskar.jpg

Min andra spaning gäller vad som finns på alla plastbackar som låg uppspolade på stranden. Den röda backen som kommer från Clanawley fiskeri företag på Irland och antagligen spolats överbord när fartyget varit ute till havs var fullsatt med små, vita runda skal av Anomia spp., en mussla som ingår i gruppen sadelostron. På bilden syns de flesta sittande under kanten på backen. De är inte lätta att artbestämma, speciellt inte när de är små och relativt nyligen satt sig fast. Den art vi har i svenska vatten  blir ca 5-6 cm stora.

5Clanawley Fish co LTD,Skibbereen Ireland.png

Den gröna backen kommer från en fiskmarknad i Groningen, Nederländerna. Hur vet man att det är en fiskmarknad – jo Visafslag, betyder just fiskmarknad.De vita tofsarna i kanten på backen är olika kolonier av en hydroid.

6EIG.VISALAG URK aug 1996 FISKMARKNAD.png

På insidan av backen växer det stora kolonier (tre syns tydligt)av ett mossdjur. De växer platt mot botten från en första individ som fäst sig i mitten och sedan delar sig, och delar sig. När de stöter på en annan koloni börjar de växa uppåt och försöker växa över den andra och konkurrera om plats. Att växa till så stora kolonier tar tid så denna back kan ha drivit runt i havet sen i somras, kanske 5-6 månader.

7membranipora-kolonier

Den tredje vita backen kom också från en fiskmarknad i Lauwersoog, Groningen, Nederländerna. Lätt att hitta var det ligger men det går ju inte att veta var den tappades överbord. Fick skrapa bort långa grenade kolonier av en hydroid för att få fram namnet.

8visafslag-ag-lauwersoog-b-v-juli-hamn-i-groningen1995

Inne i backen satt flera intressanta arter. För det första flera individer av det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, och två olika arter av havstulpaner. Den ena har ett slätt skal och lite svagt rosa färgad, är inte helt säker på vilken art det är men den finns inte i svenska vatten normalt. Också den andra med tydliga åsar och en rektangulär öppning är jag inte säker på vilken art det är. Skall försöka undersöka detta vidare.

Helt klart är ändå att denna back varit länge ute till havs för att det japanska jätteostronet skall ha hunnit växa till sig och bli så pass stort som 5-6 cm. Gissningsvis ca 6-7 månader och att ostronet härstammar från andra populationer än de vi har i Sverige, kanske från Nederländerna eller någon stans i engelska kanalen.

9japanskt-ostron-vit-back

Read Full Post »

Förra veckan besökte ett stor grupp från Sveriges ekokommuner Askölaboratoriet och fick veta mer om vad som händer i Östersjön från olika forskare. Besöket beskrev också i Sörmlands nyheter i en artikel av Hanna Svensson. Deltagarna delades in i tre grupper och fick först möta Ellen som beskrev blåstångens viktiga funktioner i Östersjöns ekosystem och varför den inte bara är ” lite skröfs i vattnet”.

Bild 1 Sveriges ekokommuner 20150528

En lång artikel om besöket finns i lördagens nummer med rubriken ”Med Östersjöns hälsa i fokus”.

Det som däremot syns tydligt nu i strandzonen bara blåsten lugnar ner sig igen är att mycket av de fintrådiga algerna som startade sin tillväxt i våras nu lossnat och driver in till strandkanten, eventuellt fastnar på fjolårets vasstrån. När de och alger och annat organiskt material bryts ner, hamnar cellinnehållet i vattnet och när vågor piskar vattenmassan är det ungefär som när vi vispar ett ägg – det lösta organiska materialet bildar ett skum på ytan som kan driva iland och ligga kvar efter det att det blivit lugnt och spegelblankt i vattnet.bild 2 våralger på drift Bild 3 skum efter stormen

Resterna av de fintrådiga bruna våralgerna driver i ytan. Detta och skummet på ytan i Askölaboratoriet hamn är båda naturliga fenomen.

Ellen berättar både om hur dåligt det har varit när blåstången skuggades av fintrådiga alger och ljuset inte räckte lika långt ner i vattenmassan så tången bara kunde överleva ner till 5-6 meters djup och att det nu finns tecken på en förbättring i många områden även här runt Askölaboratoriet där det finns många stationer där just förändringar följts under lång tid. Långa tidsserier är nödvändiga för att kunna följa om de åtgärder som sätts in både regionalt och nationellt får en effekt. Eftersom blåstång är en av Östersjöns nyckelarter med ett rikt djurliv är en också en viktig indikator på miljötillståndet.

Bild 4 Ellen och ekommuner

Ellen beskriver hur övervakning av alg bältet går till för en av grupperna bestående av beslutsfattare och myndigheter från hela landet. En av deltagarna var generaldirektören för Havs- och Vattenmyndigheten Björn Risinger, som spred informationen via Twitter under besöket.

Nästa presentation av Lena Viktorsson forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, handlade om det stora saltvattensinbrottet i vintras och demonstrerade detta med en modell där ett tungt salt rosa färgat vatten (hon använde karamellfärg för att färga vattnet med), hälldes in över tröskeln och deltagarna kunde se hur det sjönk ner till de djupare delarna och låg kvar där. Nästa grupp fick följa vad som händer om nytt ännu saltare vatten kommer in i Östersjön genom Öresund. Det tränger undan det rosa vattnet som blir ett mellanskikt och lägger sig närmast botten. Ett experiment som du kan prova att göra t.ex. i skolan. Det finns en kort video film där detta demonstreras som du kan hitta på Askölaboratoriets facebook sida.

bild 5 skiktad - saltvatteninbrott bild 6saltvattens skiktning

Demonstration av hur ett saltvattensinbrott går till.

Vid den gamla gistgården satt forskningsassistenter och rensade nät från en pågående fiskundersökning där sambandet mellan förekomst av stor rovfisk, gädda och abborre påverkar födoväven och att det nu finns otroliga mängder av spigg i våra kustvatten.

bild 7 spigg fångst

Ett nät fullt med spigg. Det tar tid att rensa, fenorna sticks och fingrarna är ömma efter att ha rensat ett nät med över tusen spigg.

En av anledningar kan vara bristen på stora rovfiskar och en åtgärd som testas är att både skydda viktiga lekområden under våren för gädda och abborre men också att försöka återskapa bra lekområden för dessa arter utmed kusten. Detta är inte tångbloggens specialområde men vi hoppas kunna berätta mer om och följa nya resultat från forskning på Askö framöver

Read Full Post »

I de sista inläggen har jag skrivit om alla spännande fynd som du kan hitta på stranden efter en storm. Däremot har det inte varit så mycket om just tång av olika arter som också spolas i land under kraftiga vindar. Så här kommer en liten exposé över vad jag hittade efter stormen Sven. 
I vissa vikar på västkusten vid Tjärnö samlas mycket tång och alger i stora strandvallar medan i andra vikar hittar man bara lite alger av det som vuxit närmast utanför.  Tång och alger kan också komma intrasslade i rep och linor långt bort ifrån.
 Image

Ett foto en från en vik som är helt fylld med tång i tjocka mattor. Senare på året fram i sommar kommer de att brytas ner och bilda en strandvall full med kraftigt gröna växter. Tång och alger är utmärkt gödslingsmedel och samlades in och användes förr för att göda t.ex. potatisåkern. Hittar du en vik med mycket tång så kan du prova med att göda ditt land.
Image 

På andra stränder som på denna bild har det bara samlats lite tång och en rödalg som heter gaffeltång (Furcellaria lumbricalis) i ett band i vattenbrynet. Detta är den populära badstranden på Saltö.
Högre upp på stranden en bit därifrån hittade jag en hög med rep och intrasslade alger. Det visade sig när jag kollade närmare att det var alger och tång som kommit drivande långt bort ifrån, kanske ända från England.

Image
Hur kan du känna igen att de kommer långt bortifrån och inte från den närmaste svenska kusten? Jo om du titta noga på fotot här under så kan du se några långa bruna, lite knottriga band, det är förökningsorganen (receptaklerna) hos Himentalia elongata, som inte hittats fastsittande i svenska vatten. Närmaste lokalerna finns i Norge.  I högen syns också stora flytblåsor av knöltång och en form av blåstång med många flytblåsor som också är vanligare i områden med högre salthalt än vad vi har utmed den svenska kusten.
Image
Den som tittar noga på fotot kommer att se en rödalg nere till höger, som fint förgrenade buskar som sitter på knöltången. Detta är en av flera Polysiphonia arter och just denna art växter vanligtvis på just knöltång och heter Polysiphonia lanosa.
Det som fanns allra mest i tångvallen som spolats iland var tång, både blåstång och sågtång. De mindre plantorna satt fortfarande fast på blåmusslor och det var de som inte suttit fast så hårt på stenar och klippor utan lossnat.
 

Olika stora tångplantor som spolats upp på stranden med tillbehör

Olika stora tångplantor som spolats upp på stranden med tillbehör

Lite större plantor hade spolats upp på stranden fastsittande på små stenar. En större planta sitter mycket hårt fast på stenytan och det går att lyfta stenen genom att hålla i grenarna på tångplantan.  Det är först riktigt stora sågtångsplantor där dragkraften av vågorna rycker loss dem från stenen eller klippan där de sitter fast. Men tittar man noga på hur det ser ut under själva fästskivan ser det ut som något vitt kalkhaltigt skikt. De som lossnat satte sig fast som små groddplantor på en kalkalg eller en havstulpan och det är kalkalgen eller havstulpanen som lossnar från klippytan.

sågtångsfäste

Bilden visar basen på en sågtångsplantas fästskiva med tydliga vita delar av en kalkalg.
nyårsskål för alger
Till sist – en lite försenad nyårsskål och önskan om en god fortsättning på 2014 från tångbloggen.

Read Full Post »

Det har varit ovanligt många och kraftiga stormar i höst. Fler är att vänta men kanske inte förrän efter nyår. Vädret kan låsa fast sig i samma mönster, vilket skett under hösten som varit mycket mild och stormig. Därför kändes det spännande att gå ut på Saltö igen och se vad stormen Sven och andra kraftiga vindar åstadkommit. Lite som att leka Pippi Långstrump och vara sakletare.

På årets näst sista dag tog jag en promenad ner till stränderna vid Tjärnö för att se vad de sista stormarna åstadkommit av förändringar av stränderna och om något nytt spännande spolats iland sen förra gången, efter stormen Simone.

De två stora stormar som haft effekt är det dels stormen Sven som drog in den 5 december och sen en till som drabbade just uppe vid Strömstad, och gjorde att färjorna till Norge ställdes in den 21 december. Redan på parkeringen på Saltö är det klart att stormen Sven haft en stor effekt när den drog in från nordväst, massor med fällda träd som röjts undan och en varningsskylt för att se upp för vindfällen på vägen ner till stranden.

 ImageImageBild på skylt och hög med virke från stormfällda träd.

 

Det finns många vindfällen kvar inne i skogen på väg ner till stranden. Nere vid stranden är det första som jag lägger märke till att vågorna gått högt upp mot skogskanten och grävt ut runt rötterna på träden. Det behövs inte mycket till förrän några kommer att ramla och spolas bort vid nästa storm.

 Image

Fotot visar rotsystemet av en liten tall i strandkanten.

 

Lite längre ner på stranden är alla strandväxter försvunna men lite av deras rotsystem ligger som långa snören ovanpå sanden. De har ett stort och djupt rotsystem som bidrar till att hålla kvar sanden och det finns säkert tillräckligt med knoppar och rötter för dem så att de överlever till nästa år. Något att kolla upp till våren.

 Image

Fotot visar rotsystemet av strandkrypa ett bra namn på denna lilla ganska obetydliga växt som bildar mattor på stränderna och har små bleklila blommor på sommaren.

 

Så nu till Pippi Långstrump och sakletningen. Vad fick jag ihop av fynd denna gång?

Det var många plastbackar i olika färger med intressanta alger, mossdjur och långhalsar, en del skor, en snygg stövel och en skyddshjälm. Undrar varför det alltid är udda skor? Sen en del burkar, en sprayburk med lime doft och kinesiska tecken och en tandkrämstub från Ryssland. Det är klart mindre skräp än förr vilket känns positivt.

 ImageImageImageImage

På en vit back hittade vi stora fina långhalsar. Långhals, Lepa anserifera (anser är latinska namnet för gås) är kräftdjur och nära släkt med havstulpaner. Under lång tid trodde man att vitkindade gäss utvecklades från långhalsar. Föreställningen kan bero på likheten mellan långhalsar och gässens huvud och hals och att inget sätt vitkindade gäss häcka då de är flyttfåglar och häckar på den arktiska tundran, vilket man inte kände till. Eftersom långhalsar ofta hittades på drivved trodde man dessutom att de växte på träd innan de föll i vattnet. Och om  vitkindade gäss fötts på detta sätt från långhalsar så var de inte kött och därför kunde man äta dem under fastan.

Image

Idag är långhalsar delikatess, som kallas percebes och skördas kommersiellt vid Spaniens norra kust eller importeras från Marocko eller Canada.

Tyvärr levde de långhalsar som vi hittade på backen inte längre. Annars hade vi kokt och ätit upp dem. De smakar lite som kräftor.

 Image

På en svart stor hink växte det två arter av mossdjur, en som bildar vackra stjärnor eller taggiga platta kolonier och en som bildar små buskiga luddiga knippen. Dessa satt mest i kanten på hinken.

Det finns så mycket kul att studera och fundera över vid en strandpromenad och tiden går fort när man har roligt och dagarna är fortfarande korta så den sista bilden blev en solnedgångsbild. Med en fin röd plast korg som låg i vattenkanten och skvalpade. Den hade nog inte legat så länge för det fanns inget speciellt som satt sig fast, varken alger eller några intressanta marina djurkolonier.

Hoppas på många ny spännande upptäckter.

Gott Slut och Gott Nytt Tång och Alg År.

 Image

Read Full Post »

Namnen på stormar brukar vara i bokstavsordning från de område där de startar.  St. Jude döptes i England men döptes om av SMHI till Simone efter namnet på den dag enligt kalendern som den kom fram till den svenska västkusten. Det blev inte riktigt så svårt uppe vid Tjärnö som väntat men det måste blåst bra och varit riktigt högt vattenstånd vad jag kunde se av de spår som fanns kvar en månad senare när vi gick runt på Saltö.

 De tydligaste spåren på hur högt vattnet når, under perioder med blåst och olika högt vattenstånd kan spåras i t.ex. hur stor tångvallen är och hur högt upp på stranden den ligger.

 Image

På denna bild syns tre små tydliga rader där vallar av alger och ålgräs samlats, genom vatten och vågrörelser.

 

Under stormen Simon spolades massor med alger upp högt på stranden. Materialet i tångvallen visar att de ihoptrasslade algerna och en del musselskal ryckts loss från större djup. Bland de arter av musslor som låg i tångvallen hittade jag hästmusslor, som liknar blåmusslan men blir både större och förekommer på större djup.

 Image

Hur känner jag igen en hästmussla? Om du tittar noga på fotot så kan du se att den spetsiga delen inte sitter på samma plats som hos blåmusslan utan en liten bit upp på skalet. Hästmusslans skal är också brunare än blåmusslans.

 Image

Andra spår på stranden visar att delar av det som ligger i tångvallen kommer från Norge eller till och med ända från England, och har transporterats lång väg innan det hamnade här på stranden på Saltö. I tångvallen hittade jag knöltång, som också finns naturligt på klipporna runt omkring, men de här har jättestora flytblåsor tillsammans med förökningsdelarna av Himenthalia elongata, som inte har något svenskt namn, men som är lätt att känna igen genom de meterlånga banden med antingen hon- eller han förökningsdelar.  

 

Image
Andra spännande fynd var många och ovanligt stora bläckfiskskelett som såg ut som de drivit länge i vattnet eftersom det växte mycket grönalger på dem. De används som mat till kanariefåglar.

 Image

Sen finns det även spår av sommarens lek. Den tappade hinken för att fånga strandkrabbor med och en trasig boll. Eller lite spöklika handskar av gummi i en hink med fruset vatten som såg ut som en installation.

Image

Det var en kall och solig dag i november som vi gjorde alla dessa fynd på Saltö, som är en del i Kosterhavets nationalpark och nära Tjärnö laboratoriet. Det blir spännande att komma ner till nyår och se vad nya stormar har kastat upp på stranden och om bollen, hinken med handskar och bollen går att hitta igen. Och det kanske finns någon ny alg art som kommit långväga ifrån sittande på en stock, en balja eller en sko.

Read Full Post »