Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ceramium tenuicorne’

Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd. 

Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.

Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet. 

Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.

Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.

Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,

Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.

Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt. 

Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.  

Nu är båten avspolad och väntar på nästa sommarsäsong och spännande turer i skärgården. Skulle det bli några fina dagar är det lätt att lägga den i sjön igen. Detta blir kanske modellen nästa år att lägga i den i sjön när vi använder den och slippa påväxt av havstulpaner? Och att sätta ut en havstulpansvarnings platta så vi vet när larverna kommer och sätter sig.

Read Full Post »

Sista dagen i november och solen skiner för fullt. Fortfarande ganska lågt vattenstånd. I veckan hittade jag en massa döda spiggar ner vid bryggorna, både drivande i vattnet och inne ibland tången.

massor med döda spiggar20191127

Det vanliga är att många spiggar dör efter leken på sommaren när det är varmt i vattnet och de har en massa parasitangrepp och sjukdomar. Vad som är orsaken till att så många spiggar har dött nu är jag inte säker på utom i vissa fall där det är helt uppenbart.

tre döda spigg

Som den som inte har kvar någon mage eller dom som saknar huvét och där fåglarna som simmat runt nära stranden nog hjälpt till.

Efter den senaste blåsten har många ganska stora tångruskor hamnat på land. Ju större tångruskan är ju större sten kan den lyfta.

Nn när de ligger på stranden blir de extra vackert dekorerade med rimfrost i kanten på skotten. Liknar lite en fin vit spetskant som gör tångplantans form ännu tydligare.

blåstång med rimfrost 20191130

Vid lågvatten som det har varit ganska länge nu så torrläggs också de grunt växande algerna på klippan. Överst sitter lite mörkt gröna tarmalger, Ulva spp. och under dom ett bälte med ullsläke, Ceramium tenuicorne.

Torrlagd ullsläke 20191130

Den vackert röd- rosa intorkad ullsläken får mig att tänka på att det snart är första advent och dags att börja ta fram en adventsstake. Får fundera till imorgon hur den kan pyntas med lite Östersjötema?

Read Full Post »

På land har löven ramlat av träden, vädret är grått och mörkt och det regnar nästan hela tiden. Gick en promenad utmed stranden bort till den långa bryggan vid sjöängen. Alla båtar är upptagna på land. Det rann en massa vatten i diket efter allt regnande. Och färgen i vattnet runt bryggan skiftade i olika nyanser av gulbrunt till mörkt brunt nästan svart.  Genom allt regnande lakas mycket humusämnen ut ur vissnande löv och marken runt omkring.

Brunt vatten 20191123

Det har också blåst en hel del som resulterat i att blåstång spolats iland bl.a. Råttviken. Samtidigt har det varit lågvatten så vallen ligger högt upp på stranden.

Råttviken 20191123

Det låg lite rödsläke, (Ceramium tenuicorne) inne i tångvallen men inte mycket annat utom lite blad från olika vattenväxter. Hittade också några tussar med rödalger där en spigg låg kvar död och en övervintringsknöl av borstnate.

vattenväxter ceramium20191123

På stranden låg också två andra vattenväxter som övervintrar med olika metoder. Vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii) och en art av slingor (Myriophyllum spp.).

Vitskjälsmöja

Vitstjälksmöja övervintrar som hel planta och på den jag hittade, som var vackert klargrön, ser det nästan ut som om det sitter knoppar färdiga att växa till på våren och ett rotsystem som också överlever vintern.

Det förekommer två storväxta (de kan bli närmare 2 meter långa), vanliga arter av slingor i Östersjön, där axslinga (Myriophyllum spicatum) är vanligast i södra Östersjön upp till Uppland och knoppslinga (Myriophyllum sibiricum) blir vanligare från Uppland och norrut. Så nu gällde det att försöka bestämma vad det var jag hittat. Båda har gröna flikiga blad som sitter i kransar. Knoppslingans blad skall vara lite styvare och ha längre mellan bladflikarna och stjälken skall vara lite blekare rödaktig eller benvit jämfört med axslingan. Några blommor finns ju inte såhär års, men ett skiljetecken är att knoppslingan bildar övervintringsskott (turioner) till skillnad från axslingan. Övervintringsskotten blir ca 2-6 cm långa, består av täta mörkt gröna blad som liknar små kottar. Båda arterna övervintrar med sitt rotsystem nedgrävt i botten.

Det fantastiska är att kunna gå ner till stranden under hela året och alltid kunna upptäcka något nytt. Dessutom dyker det ju upp idéer till vad en trasslig bunt av knoppslingor skulle kunna förvandlas till? Vad händer om en vas kläs in med stjälkar av knoppslinga? Bara konstigt eller lite konstnärligt?

Knoppslingavas 20191124

Tycker att den blev riktigt fin med de blekt rosa stjälkarna och fylld med några nästan torra renfanor eftersom det inte går att ha något vatten i denna vas gjord av knoppslingor. Kan nog sätta en liten vas innanför vid senare tillfälle.

 

Read Full Post »

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

4 blåstång med smalskägg

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Unga tångplantor, med häxkvastar (kopia)

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

5 ullsläke påväxt på tång

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

6 ullsläke bälte och tång oktober

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.

Read Full Post »

Hade tänkt att det var dags för en typisk höstalgart i oktober, någon vacker rödalg, nu när den första rimfrosten täcker bladen på land och träd och buskar börjar få röda blad. Men även om temperaturen sjönk snabbt efter att stormen Knut passerat och det inte längre är läge för några längre simturer så går det ju att fynda arter nära stranden i vattnet.

1 Grönalger vid båthus 20180917

Stranden vid sjöbodarna på södra Askö.

Istället fortsätter det att vara grönalgernas år. I strandkanten i slutet av september hittade vi decimeterstora tunna, gröna sjok av arten östersjösallat (Monostroma balticum). Den förekommer lösliggande på botten, tillsammans med olika arter av kransalger och nate, t.ex. ålnate och borstnate.

2 Monostroma baltica Östersjösallat

Tidiga fynd är från 1940-talet i Blekinge, där den hittades ner till ca 7 meters djup. Den har också rapporterats från Gotland vidare norrut till Bottenhavet i skyddade grunda vikar. Vanligen hittas den från maj – augusti men i år har fynd rapporterats ända in i slutet av september. Östersjösallat verkar ha gynnats av det varma vattnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Som att simma i en salladsskål! Foto: S. Qvarfordt

Så hur känner du igen östersjösallat? Ännu en gång är det bra att damma av lite av sina latinska, eller kanske franska kunskaper. Monos är latin och betyder ”ett” och stroma betyder ”skikt” för släktet Monostroma är endast ett cellskikt tjockt. Det skiljer släktet från Ulva lactuca, havssallat som är tjockare eftersom Ulva– bladet är två cellager tjockt. Cellväggarna hos Monostroma balticum är också tunna och cellerna är 4- 6 kantiga om man tittar på dem i ett mikroskop. Artnamnet M. balticum har den fått för den har antagits vara endemisk i Östersjön. Samtidigt kan den ha förväxlats med stora lösliggande exemplar av grov tarmalg (Ulva instestinalis). Under de senaste åren finns fler rapporter om förekomster av östersjösallat. Artens taxonomiska status är fortfarande lite osäkert och det behövs genetiska studier framöver.

Senast fick Tångbloggen in bilder (se ovan) från en vik nära Askölaboratoriet, (Timmerviken) där stora delar av botten täcks av gröna sjok av östersjösallat, och små tångplantor sticker upp emellan. Det är fantastiskt vackert att se en knallgrön botten!

Drivande tång i hamnen 20180917

Här kommer ett lass med grönalger och nate m.m. från hamnen, på väg att fyllas i komposten.

Innehållet av näringsämnen varierar också i olika arter av alger och ålgräs. Därför blev tångkomposteringsprojektet extra spännande och en kompost fylldes till bredden med nyinsamlat material. Mycket i denna kompost består av olika grönalgsarter och lite blåstång. För den som tittar noga på bilden ligger det lite östersjösallat snett uppe till vänster. Och en död spigg kom också med. Komposten startades för två veckor sedan.

Kompost nr 3 20180917

Den 4e oktober kommer en skolklass ut till Askölaboratoriet. Tångbloggen ser fram emot att få höra och eventuellt se hur mycket den sjunkit ihop och om nedbrytningen kommit igång. Finns spiggen kvar och hur luktar det när du lyfter på locket?

Förslag på recept på östersjösallat:

Östersjösallat har tunna och stora blad och den kan användas färsk i en sallad precis som havssallat. Tänk på att inte plocka den nära hamnområden eller utsläpp av avloppsvatten.  Skölj bladen i sötvatten innan de används och plocka bort små snäckor och sand. Det går också bra torka den i ugnen vid ca 50 – 60 0C. Spara i sluten torr förpackning. Smula sönder och strö över kokt ris, fisk mm eller gör i ordning ett salt kryddat med östersjöalgerna.

Read Full Post »

Ullsläke,  Ceramium tenuicorne, passar fint som alg för november, där den färgar klippor vackert röda. Ullsläke är en brackvattensart. Den dyker upp på klipporna tidigt på hösten där den kan bilda en bred bård som sitter kvar till våren om inte isen skapar loss den.

1klippa i höstfärger

Det är en av rödalgsarterna som växer djupt, ner till ca 10 meter. I skuggan under tång eller djupt ner i vattnet blir de vackert mörkt röda. Linné beskriver sommarplantor av ullsläke på Gotland som ”fin och fördelt som ull… blek med förlängda mellanrum mellan två knutar”. Det är det ulliga utseendet som gett ullsläken sitt namn.

2Ullsläke -ullig

Hur känner du igen ullsläke? Den bildar ca 12 cm höga tofsar av randiga grenar, med klolika ihopböjda toppar.  Huvudaxeln består av stora bleka centralceller som delvis är klädda med små röda barkceller. Detta  gör att grenarna ser randiga ut. Det finns en släke-art till i Östersjön, rödsläke, Ceramium virgatum, men den har barkceller utmed hela grenarna så den blir jämt röd i färgen.

3Ceramium tenuicorne randig klotoppar

De olika stadierna i Ceramium tenuicorne’s livscykel ser likadana ut, men är olika stora. Tetrasporofyten är störst, honplantorna lite mindre och hanplantorna minst. Men att se skillnad på stadierna är överkurs.

Många ullsläkeplantor sitter också på blåstång, Fucus vesiculosus. Efter den senaste stormen som drog in utmed kusten i Uppland, kastade stormbyar upp massor med blåstång och ullsläke utmed stränderna. Ullsläke kan vara mycket vanlig i tångvallen, upp till ¼ av materialet.

4tångvall 20171027 ceramium o spigg

Runt Gotland och Öland har mängden blåstång minskat, och istället dominerar ullsläke och andra rödalger på bottnarna och i materialet som spolas iland. Orsaker till blåstångens minskning runt Gotland och Öland kan bero på förändringar i siktdjup och ökade algblomningar eller på hårt bete av havsgråsuggor. Tyvärr finns inga äldre data av mängder av de olika arterna att jämföra med. Att det nu mest är ”sleke” som det kallas lokalt och inte tång ställer till problem genom att förstöra sandstränder, där de gräver ner sig. När ullsläke vissnar och ruttnar läcker den rött pigment.

5färgläckage

Bilden ovanför visar några små tofsar av ullsläke som legat i sötvatten över natten och börjat läcka röd färg. Tyvärr håller inte färgen utan bleknar med tiden – annars skulle det vara kul att färga med. Ser ganska häftigt ut! Blir det mycket material av ullsläke som ligger i strandkanten kan bli syrefritt och lukta ganska läskigt.                                            Det går lätt att föreställa sig när man ser på bilden.

6läckage från Ceramium

Med tiden blir stranden mer och mer gyttjig om inte algerna samlas in och transporteras bort. Men om algerna samlas in och tas bort kommer också näringsämnen som fosfor och kväve att föras bort ur havet och tillbaka till land. I samband med projektet ”Vatten på Gotland” samlas alger in vid ett antal stränder, bl. a. Bunge, Nisseviken och Slite. Vill du veta mer om vad som gäller för insamling av iland spolat material läs broschyren Algskörd och släktäckt, den ger grundläggande information att tänka på.

Read Full Post »

Kräkel låter inte så gott men det är det riktigt äkta gamla svenska namnet på denna vanliga rödalg. Det var Linné som under sin resa på Gotland hörde detta namn på det material som kastades upp på stränderna och användes som gödsel på åkrarna. Både på Gotland och Öland samlades algerna ihop i högar och komposterades för att sedan användas för att gödsla med ännu under 1940-talet. Det latinska namnet Fucellaria lumbricalis avslöjar lite om algens utseende. Furca betyder gaffel och lumbricalis betyder maskliknande. I tidiga svenska floror kallas den för gaffeltång, vilket är ett bra beskrivande namn för den är tydligt gaffelförgrenad. Och färgen kan vara mycket mörk, lite mörkbrun om man håller upp den mot ljuset. Detta fick Linné att ge den det latinska namnet Fucus fastigiatus Linnaeus 1753. En orsak kan vara att den svartnar när den torkar.

1Furcellaria planta med toppar

Kräkel blir ca 5-20 cm lång, med 1-2 mm tjocka broskartade grenar. Den fäster mot klippor och stenar med en bunt korta krypande skott, lite liknande rötter. Kräkel förekommer från strax under ytan, från ca 1 meter ner till ca 15 meters djup. Den kan bilda ett tätt bälte där de stora brunalgerna upphör. Kräkel är flerårig och har olika han och honplantor, gametofyter. Efter befruktningen bildas karposporer som växer ut till sporfyter. Dessa liknar gametofyten med den skillnaden att hanindividen kan kännas igen på vintern de det sitter ljusa ovala spermatangier i speten på grenarna. Förökningsorganen sitter i de övre grenarna vilket gör att de ser tjockare, mer spolformade.

Kräkel förekommer också som löslevande i stora mängder i södra Östersjön och Kattegatt. Där har den skördats för att framställa furcellaran, tidigare kallad Dansk agar. Detta för att mycket kräkel skördades i danska vatten under andra världskriget då det inte gick att få tag på agar producerat i Japan. Furcellaran används som livsmedelstillsats och finns i t.ex. puddingar, passar bra för att göra glasyrer och olika fyllning i kakor. Furcellaran används också i marmelad och geler som stabiliserings medel och vid framställning av öl för att fälla protein och klarningsmedel. Bara för att ge några exempel.

Kräkel kan förväxlas med klyving, gaffelgrenig brosktång, röd gaffeltång (Polyides rotundus), igen en art som med tiden fått många olika namn. Det latinska namnet polyides är grekiska och betyder mångliknande och rotundus är latin och betyder nästan cirkelrund vilket är formen på grenarna. De tydligaste skillnaderna till kräkel är att den är röd vid genomlysning och är fäst med en liten tydlig rund fästskiva mot botten. Den är mindre vanlig och förekommer som enstaka plantor från några meters djup ner till ca 15 meter. I norra Östersjön är den oftast lösliggande. Denna marina rödalgsart är en sällsynt länds vår svenska Östersjökust.

Bild1

Mängderna av kräkel har minskat i Östersjön, troligen beroende på den ökade mängden med näringsämnen som gynnar andra snabbväxande rödalger. På samma sätt är det också mindre tång som flyter iland. Med det driver fortfarande iland mycket alger utmed kusten på Öland och Gotland, men nu domineras de av andra arter som t.ex. ullsläke, Ceramium tenuicorne. Detta materialet kan inte användas för att gödsla med som blåstång och kräkel men måste ändå samlas ihop och transporteras bort från sandstränderna för att inte den skall omvandlas till en mjuk, gyttjig botten.

Read Full Post »

Read Full Post »

Oktober är en fantastisk månad, med glödande färger på träd och alger. Speciellt när det blir som i år en lång period med högtryck över Östersjön, som resulterar i en motsvarande lång period med lågvatten, vid bryggan under 40-50 cm mot normalvattenståndet. Båtarna står på botten och vassen är också vackert färgad vid den nymålade badhytten. Och färgerna på klipporna matchar löven på land.

För den intresserade har det gett toppen möjligheter att undersöka det torrlagda algbältet, vilka arter som växer där och om fjolårets rekrytering av blåstång överlevt.

3ho%cc%88stklippa-2016

På bilden syns många mm stora små blågrönsvarta kulor av cyanobakterien Rivularia och i skrevan till höger syns cm stora blåstångsgroddplantor från förra året. Årets nya groddplantor om de finns syns inte ännu, de är bara ca 0,5 mm höga och sitter skyddade mot uttorkning inne ibland de fintrådiga algerna.

Blåstång tål ganska väl uttorkning speciellt såhär års när inte solen gassar. De arter som klarar sig sämre är t.ex. de helt torra små ljusbruna tofsarna av tångludd, Elachista fucicola som sitter på ytan av blåstången.

På klipporna syns en tydlig rand av rosa eller vitgula intorkade plantor av ullsläke, Ceramium tenuicorne, som etablerar sig tidigt på hösten. Plantor kan också fästa sig en bit ner på blårstångsskott lite ovanför flytblåsorna. Blir lågvattnet långvarit så kommer det mesta av dessa plantor att dö genom uttorkning. Det kommer att synas när vattenståndet stiger och det döda algmaterialet lossnar och spolas iland.

 

Det finns fortfarande gott om snäckor som gömmer sig under stenar i strandkanten. På den här stenen satt det flera lite olikfärgade båtsnäckor, även kallade schackmönstrade snäckor, (Theodoxus fluviatilis), och oval dammsnäcka (Radix balthica), Snäckorna håller på att gå i dvala när vattnet blir kallare och betar inte lika aktivt som på sommaren. Många av de ryggradslösa arterna flyttar också ner på djupare vatten under vintern, så den grundaste miljön blir mer eller mindre tom. De arter som blir kvar och som tål både uttorkning och riskerar att bli infrysta är fastsittande arter som havstulpaner och de skorformiga rödalgerna, havsstenhinna, Hildenbrandia rubra, och brunalger som brunhudar, inte så enkla att bestämma till släkte eller art, med vanliga på stenar och klippor. I morgon är det dags att se hur hösten märks på västkusten. Är den lika färgsprakande? Och om den inte är det vad beror det på? Vattenståndet är lite högre så det får bli vadarbyxor och gå ut tidigt på morgonen när det är som lägst.

9skorpformiga-alger

 

Read Full Post »

Hösten har varit solig och delvis varm. Men med klart väder på natten blir det kallt på nätterna. Vid högtryck blir det lågt vattenstånd i Östersjön.Helgens promenad utmed stranden nära Kapellskär gav en stor utdelning. Nu börjar det bli så kallt i vattnet att jag inte direkt vill bada även om solen fortfarande värmer. Lågvattnet gör att det är lätt att komma ut en bit i vattnet och mycket ligger nästan torrt bland stenar och på sanden.

1klippa i höstfärger2vissna ceramium3ceramium blekt

Klipporna har ett snyggt rött bälte med rödsläke, Ceramium tenuicorne typiskt för hösten. När de lossnar och driver i land bleks de och ser nästan ut som lite rosafärgad snö som ligger i drivor utanför tångvallen.

5hårt betad tång6påväxt på blåstång

Mycket av blåstången var kraftigt betad, troligen av havsgråsuggor som ätit stora hål i bålen hos tången. På själva tången växte mossdjur, ser ut som smårutor i ett nät de heter Electra crustulenta, små mörkt gröna nästan svarta är en cyanobakterie kallad Rivularia atra och de små bruna kuddlika tofsarna kallas tångludd, Elachista fucicola.

5Brygghörnet stenar med PylaiellaÅlnate o Ceramium

I hörnet vid bryggorna är stenarna täckta med brunslick, Pilayella littoralis. Det ligger också många bitar av lossryckta vattenväxter. En vanlig art är skott av ålnate, på bilden med ett tomt skal av en snäcka och igen en blekt tofs av rödsläke.

sjön Getaren Lida friluftsgårdMesodinium blomning

Har också fått några foton från sena algblomningar för några veckor sedan. Den första blomningen är från Askö straxt söder om Stockholm, i en vik med brackvatten för två veckor sedan där vattnet blev plötsligt rött. Ett prov togs in och ett foto i mikroskopet avslöjade att det var en ciliat som heter Mesodinium rubrum. Ciliaten innehåller kloroplaster som färgar den röd – en märklig blandning av ett litet djur med möjlighet att fotosyntetisera som en alg.

Många arter både algblomingen av Mesodiunium och rödsläke på klippor och på stranden har höstfärger. Alltid kul med en strandpromenad i solsken. På väg hem genom skogen syns alla spindelnät. Två små granar var helt täckta. Också på land syns det att hösten är här.

6spindelväv - syns

Read Full Post »