I rapporten presenteras 15 års miljöarbete om att förbättra tillståndet i Östersjön.
Igår hade jag förmånen att få delta vid utdelningen av ”The Björn Carlsson Baltic Sea Price, på Skansens Östersjöhus. Priset utdelades för första gången och gick till professor Maren Voss, från Leibniz-institutet för Östersjöforskning i Warnemünde, Tyskland. Hon tilldelades priset för sin banbrytande forskning om betydelsen av kväve och hur det omsätts i Östersjöns ekosystem. Hennes forskning visar behovet av att minska tillförseln av kväve, inte enbart fosfor, för att minska den negativa påverkan av hög tillförsel av näring till detta inneslutna hav, där vattenutbytet tar lång tid. Vi satt på mattan med motiv av Östersjön och dess avrinningsområde. På stolarna låg en rapport om alla de forskningsprojekt som fått stöd från Björn Carlssons stiftelse ”Baltic Sea 2020”. Under 15 års tid har stiftelsen stött ett stort antal forskningsprojekt och informationsprojekt.
Ett stort projekt var byggandet av Östersjöns hus på Skansen, som stod färdigt med akvarier, utställningar och laboratorium för skolklasser 2019. I rapporten presenteras också vår manual om metoder att återetablera blåstång i områden där den minskat eller försvunnit.
Vill du skaffa dig ett exemplar av handboken finns den på nätet.
Passade på att ta en rundtur i akvariehallen under besöket. Där fanns stora rep med blåmusslor som måste komma från en odling i västerhavet och ett jättevackert stort runt akvarium där öronmaneter svävade runt. När jag tittade närmare såg de inte riktigt ut som vår vanliga öronmanet, Aureliaaurita i Östersjön. Det visade sig vara ”moon jellyfish”, Aurelialabiata en art som är mer lättodlad och blir lite större än öronmaneten. Den förekommer i nordöstra Stilla havet, från Kaliforniens norra kust, upp till Kanada och Alaska.
Sedan föll mina ögon på det jättefina tångakvariet med fina tångruskor och lite småfisk. När jag kom närmare såg jag att det låg en tångplanta nära glasfönstret som släppt ut högar med spermiesamlingar. De verkade ligga kvar på förökningstoppen utan att ramla av, kanske beroende på att vattenrörelsen i akvariet är mycket begränsad.
Ett färgrikt tångakvarium. Några grenar täckta med brunalgen trådslick och rödalgen ullsläke.På många av förökningstopparna ligger gul-orange högar med spermiesamlingar.
Utsläppet hade antagligen skett vid nymånen några dagar tidigare när de nyligen insamlade plantorna lagts i akvariet. Undrar hur länge de kommer att ligga kvar - när inte vattenomsättningen får dem att spridas i vattnet?
Amerikansk trågmussla (Rangia cuneata) är en ny art för Östersjön. De första rapporterna kom 2016 från Östergötland, i Bråviken, där den rapporterades från Svensksundsvikens fågeltorn och Näs. Nästa fynd kom från Helgeåns norra utlopp vid Åhus, (flera lokaler vid Mölleholmen och Graften), där den upptäcktes 2018.
Amerikansk trågmussla kommer från Nordamerika och har sitt ursprung i Mexikanska golfen. Där har den traditionellt samlats och ätits. Arten har frisimmande larver som kan spridas med ballastvatten och den har spritt sig utmed USAs atlantkust under 1960-talet. På 1980-talet hade den nått Hudson River. De första fynden i Europa var i Antwerpens hamn i Belgien 2005. Sen tog det ca fem år innan den rapporterades för första gången i Östersjön 2010. Nu förekommer den på flera platser längs kusten vid Kaliningrad, Estland (Pärnu viken 2016) Polen (utanför Vistula 2011) och i Tyskland.
I söndags fick vi möjligheten att besöka två lokaler nära Södertälje där den hittats under hösten och rapporterats till Artportalen.
Den långgrunda stranden vid Brandalssund. De större vita fläckarna i vattnet och på stranden är amerikansk trågmusslor.
De två lokalerna är Brandalssund och Torpa, båda i Södertälje kommun. Amerikansk trågmussla är en typisk brackvattensart. De förekommer på grunda sandiga och mjuka sedimentbottnar ner till ca 6 meters djup. Vanliga lokaler är i flodmynningar och i brackvatten och musslan tål en salthalt på mellan 0- 18 promille. Den har hittats i rena sötvattensmiljöer i England 2015.
De flesta vi hittade var mellan ca 3-4 cm med ca 6-9 årsringar. Några små unga musslor hittades också viket tyder på att de kan reproducera sig även på den här platsen.
Från sidan är den lite hjärtformad med en tydlig utbuktning av spetsen på skalet. Ytan hos musslan är slät och ljust gulbrun till mörkare grågrön. Ganska tydliga årsringar syns på skalet. Öppnar man skalet syns, på vänster skalhalva, två främre sidotänder, där den främre är lång och smal och avslutas med en typisk V-formig böj.
Mörkbrun grop med rester av låsbandet. De typiska låständerna syns tydligt.
Låsbandet, ligamentet, är fäst i en djup triangelformad grop och det finns ofta mörkt bruna rester kvar i gropen. I höger skalhalva finns istället en lång fördjupning där vänster skalhalvas långa bakre sidotand passar in perfekt när skalen stängs. I höger skalhalva finns en motsvarande lång fördjupning där vänsterskalets långa bakre sidotand passar in när skalet stängs.
Har DU hittat den här musslan norr om Södertälje? Det skulle vara jättespännande om flera av våra Tångbloggsläsare vill hålla ögonen öppna och rapportera både till Artportalen och även till oss här på Tångbloggen, om hur långt den har spridit sig norrut. Besöket sporrade oss att vilja hitta fler lokaler av denna för den svenska kusten nykomna arten och vi är såklart intresserade av fler lokaler även söder om Södertälje.
Lokalerna vi besökte ligger nära fartygsleden till Södertälje hamn och introduktionen har troligen kommit med ballastvatten. Troligtvis kan den hittas på liknande platser, för den som vill ge sig ut och leta.
På stranden mot farleden sker en kraftig erosion där delar av udden håller på att försvinna. Precis nedanför kanten syns blålera som kommer fram när sanden spolas bort.
Högre upp på sandstranden låg många musselskal tillsammans med vassbitar och lite alger och ganska mycket borstnate. Inne ibland vassen och borstnate ligger också lite skräp tyvärr.
Förra månaden hade jag med mig min goda vän, den begåvade serieskaparen Naomi Fearn från Tyskland, ut till Askölaboratoriet. Bor man i Berlin är man ju lite svältfödd på skog, hav och trattkantareller, misstänkte jag. Dessutom behövdes lite hjälp med att märka upp tång med sytråd för att kunna mäta hur mycket den växer, innan tången skulle sättas ut i havet för vintern.
Det var en strålande höstdag och Askö visade upp sig från sin bästa sida, med spegelblankt vatten, glödande höstfärger och klarblå himmel. Vattnet höll cirka 7 grader och Naomi fick känna på hur en dag som marinbiolog kan vara.
Väl åter i Berlin har Naomi, som tecknar serier åt dagstidningen Stuttgarter Zeitung, bearbetat sina intryck av dagen och omvandlat den till en seriestrip, som finns att läsa på bloggen Zuckerfisch
På bloggen finns även bilder från pysslet med sytråd och tång. Använd Google Translate om du som jag känner dig lite ringrostig på tyska språket.
P.S Om du undrar vem kaninen refererar till, kan du läsa mer om Rüdiger Nehberg här.
Tångbloggen 