Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Pylaiella littoralis’

Har spenderat tiden på västkusten sedan efter midsommar, men är nu tillbaka på ostkusten. Först på Rådmansö, i Norrtälje och sedan på Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Flera har hört av sig till oss på Tångbloggen med rapporter från Stockholms skärgård om att blåstången inte ser bra ut i år, med mycket påväxt. Det har ju annars glädjande  rapporterats om förbättrat tillstång för blåstången under flera års tid, med mer välutvecklade blåstångsbälten utmed många stränder i skärgården. Så vad kan vara orsaken till att de i år är mer påväxta?

En anledning kan vara den varma tidiga våren vi hade, tillsammans med en lång lågvattensperiod under våren och försommaren, som gjort att det växer ovanligt mycket grönalger och brunalger på tången i år. Just tidig värme gynnar snabbväxande fintrådiga alger, som grönslick (Cladophora glomerata) och trådslick (Pylaiella littoralis) Det har dels gjort att olika fintrådiga gröna och bruna alger gynnats och växt ut ifrån de nedre, äldre delarna på blåstången. Däremot växer de inte på de nya topparna ovanför flytblåsorna. Det gör att tången ser mer lurvig ut och inte speciellt ”frisk”.

I delar av skärgården har mycket av de stora buskarna av smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus redan lossnat. Men lite sitter kvar. Också denna växer på fjolårsskotten. Den är grövre än trådslick och kan bilda en ansenlig stor buske där den sitter på blåstången.

4 blåstång med smalskägg

Blåstång med påväxt av den fintrådiga brunalgen smalskägg, Dictyosiphon foeniculaceus

Och så verkar förra sommaren 2018 varit ett år när mycket av blåstången förökade sig. Lite som på land när granen blommar och sätter många kottar, vilket brukar kallas för ”masting” , ett år med massförökning. Efter en sådan satsning dröjer det flera år innan nästa stora förökningstillfälle. Olika länge för olika arter, såklart. Efter det att blåstången har förökat sig vissnar de fertila grenarna och lossnar. Det kan ha gjort att mycket material från ett tångbälte lossnat och hamnar strandkanten utanför vassarna. Sen dröjer det något år innan nya grenar hinner växa till och bli stora nog för att föröka sig. Detta betyder också att det inte drev in lika mycket tång till stranden i år.

Det tredje är att när vattenståndet är så lågt att tångtopparna kan bli torrlagda, kommer det att bildas som ”häxtkvastar” i toppen på skottet, om det inte dör. Häxkvasten orsakas av skador på den lilla toppcellen, som är centrum för tillväxten. Det gör också att plantan ser konstig ut. Med tiden kommer plantan att få ett buskigt och lite risigt utseende.

Unga tångplantor, med häxkvastar (kopia)

Flera häxkvastar i skadade toppar och påväxt av trådslick på unga blåstångsplantor.

Vid Askölaboratoriet, Östersjöcentrums fältstation i Trosa skärgård,  där jag är just nu, ser tången fin ut. Där har de mesta av de stora smalskäggs-tofsarna, som kan klä in hela tångruskan i augusti, släppt. Här kan man, om med tittar noga, se att en rödalg koloniserat de nya årsskotten. Den heter ullsläke Ceramium tenuicorne. Att ullsläke kan etablera sig på blåstångens årsskott beror på att blåstångens slemproduktion minskar och också innehållet av antibakteriella substanser som annars hindrar andra arter att sätta sig fast på tång-ytan när skotten är nyproducerade.

5 ullsläke påväxt på tång

Ullsläke, Ceramium tenuicorne, sitter gärna på blåstång och är vanlig på hösten i Östersjön.

Ullsläke brukar dyka upp såhär års för att senare på hösten bilda ett grunt rött bälte utmed lite vågexponerade stränder när grönslick, Cladophora glomerata vissnat och lossnat. Ullsläke kan också kolonisera den nya tomma ytan när vattenståndet blir högre under hösten.

6 ullsläke bälte och tång oktober

Fotografiet är från oktober förra året. Klipporna var klädda med vackert höströd ullsläke ovanför blåstången.

Annonser

Read Full Post »

Under några varma och lugna veckor har cyanobakterier drivit in i vikarna runt Askö laboratoriet och i Himmerfjärden, vid bland annat Lisö. Gulvita band av cyanobakerier kan samlas runt drivande fintrådiga alger, t.ex. brunalgen trådslick (Pylaiella littoralis) eller klumpar med grönslick (Cladophora glomerata). Cyanobakterier som ser ut rabarbersoppa är när de bildar små gasblåsor inne i cellerna o flyter upp till ytan och fortfarande lever. När det blåser bra kan de delvis slås sönder och bilda ett skum vid stranden.

cyanobakterie ansamling

Blir de liggande ett tag i solen kommer cyanobakterierna att dö och brytas ner. Under den vita färgen syns det som gett cyanobakterierna dess färg en häftig turkos, blågrön färg, eller cyan, en färg mitt emellan grön och blå. Det är det pigment som cyanobakterierna använder för sin fotosyntes.

 

Bilderna har Lars-Erik Liljelund fotograferat vid Lisö för två dagar sedan. Det luktade inte gott av de ruttnande brunalgerna täckta av ett lager med cyanobakterier.

Read Full Post »

Maj månads alg är kiselalgen Berkeleya rutilans. Den, tillsammans med både grönalger och fintrådiga brunalger, börjar sin tillväxt och produktion under isen på vintern. I februari när ljuset kommer tillbaka och isen kanske börjar smälta, ökar produktionen även om vattnet fortfarande är jättekallt. De flesta av oss noterar inte att produktionen är i full gång under ytan i Östersjön. Men vårblomningen har startat! Det är först när högtrycken etablerar sig över Östersjön som vi ser att något har hänt. När solen skiner och stenar, klippor och bryggpålar ligger torrlagda blir de kritvita, nästan så det gör ont i ögonen. Det skulle vara mer korrekt att säga att de blir kiselvita!

Stenstrand, Rindö, Stockholms skärgård

Det som sett ut som brunt ludd på stenarna torkar in – det är till stora delar Berkeleya rutilans, som tappar pigmentet och kvar blir det vita kiselskalet. Artnamnet rutilans, betyder rodnad. Berkeleya rutilans består av en massa små kiselalgsceller som sitter inne i ett slemhölje som grenar sig så att den blir makroskopisk. Den liknar lite trådslick, Pylaiella littoralis,  för varje kiselalgscell innehåller tillsammans med klorofyll ett pigment som gör att den ser brunaktig ut.

Berkeleya rutilans

Det finns många fler arter av kiselalger som också växer på klippor, stenar och andra alger, men den som bidrar mest till produktionen är just Berkeleya rutilans.

Vilka andra alger som också vuxit under isen och under de första månaderna är skvalpalgen, Ulothrix zonata, som gett klippor på mer vågexponerade platser en grön färg eller stenar som är klädda med brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis.  Dessa alger är också klädda med kiselalger och blir vita när de torkar in. Vill du testa kan du prova med en liten sten som lätt går att plocka från strandkanten och låta den torka i solen.

kiselalger i vatten Mars 2019

Tittar du noga så syns det en skiftning i grönt inne ibland det vita där det visar att det funnits t.ex. skvalpalger tillsammans med kiselalgerna.

kiselalger i mikroskop

Bilden är tagen i ett mikroskop, där det syns grönare trådar och massor med kiselalger.

Högtrycket som legat länge över Östersjön har gjort att det i år är en ovanligt lång lågvattenperiod som håller i sig, med – 40 cm i t.ex. Stockholms norra skärgård.  Frågan är hur länge till det håller sig, och om väderomslaget kommer med regn och högre vattenstånd.

Read Full Post »

För två år sedan var det snärjtång eller sudare år. Vad det blir för några makroalger som blommar i år på sommaren går inte att förutsäga utan det är bara att vänta och se. För att kunna veta vilka arter som kan massföröka sig och bilda en blomning, skulle man behöva studera de mikroskopiska stadier som sitter överallt nu på stenar, vasstrån eller skal. Det kan finnas mikroskopiska stadier av sudare inne ibland trådslicken som just nu täcker många stenar i strandzonen.
1Trådslick tofsar mars

En brunalgsart med mikroskopiska könliga stadier är sudaren, Chorda filum på latin. Chorda, betyder sträng och filum betyder tråd och namnet ger en bra beskrivning av hur algen ser ut, en lång och smal gulbrun till mörkbrun tråd, mest lik ett kolasnöre.
2 Sudare hon och han gametofyt
Detta är de mikroskopiska sporofytstadiet, det könlösa stadiet, som växer ut från de små mikroskopiska trådarna. De mindre mer förgrenade trådarna är hanindivider och de lite grövre trådarna är honindivider. I ändan av grenarna på honindividerna sitter lite större rundade celler. Här sker befruktningen. Det ogrenad sporofytstadiet växer ut under våren- försommaren och är fäst vid underlaget med en rund fästskiva. Ofta växer det ut flera trådar från samma ställe så att det sitter buntar. Bilden är från Östersjön och de växer intrasslade som ett av de svenska namnen antyder, snärjtång ibland vasstrån.
3 snärjtång Östersjön

Unga trådar i början av säsongen är täckta med ljusa hår, som gradvis försvinner ju äldre de blir. Sudare blir ca 1,5 meter lång i Östersjön men växer sig ännu längre och tjockare i det saltare vattnet på västkusten. Sudare trivs bäst i skyddade områden där den om det är ett bra år för arten kan bilda täta ängar mellan 1 och 5 meters djup. I England kan de bli ännu större. Där kallas sudare ibland för ”Dead man’s rope” – död mans rep, men även om man trasslar in sig i ett tätt bestånd, är de inte så starta att men kan fastna för gått inne ibland de tjocka kolasnörena. Under sensommaren och hösten lossnar de och driver iland. På bilden från västkusten, nära Tjärnö, Stömstad syns hur stora och långa de blir.
4 sudare på västkusten

Read Full Post »

Vårtecknen är i full gång i havet trots att det kan ligga kvar både is och snö som täcker klippor och stenar. Ljuset håller på att komma tillbaka och algerna kan börja växa till.1-iskla%cc%88dda-klippor

Det är ruskigt kallt att stoppa ner händerna i vattnet och hämta upp stenar som är helt täckta med alger vid bryggan på Askölaboratoriet. De 4-5 cm långa tofsarna av brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis, har övervintrat och börjat växa till trots att vattentemperaturen bara är runt + 2-3 0C. Namnet littoralis passar fint eftersom den ofta förekommer grunt i strandzonen, littoral betyder strand.

De är på väg att föröka sig för första gången, så att om 2-3 månader när fler börjar komma ut till sina landställen, mycket av den grunda hårda botten kommer att vara täckt med nästa generation av trådslick. Förökningen sker genom massor med sporer som släpps ut ifrån enrummiga sporangier som syns som pärlband i celltråden.

4pylaiella-uniloklula%cc%88ra-sporangier

Många av grenarna är omvandlade till sporangier och kommer snart att tömmas på sitt innehåll. Att detta är trådslick och inte molnslick, Ectocarpus siliculosus, känner man igen på att den har motsatta förgreningar. Molnslick har strödda förgreningar och dyker inte upp förrän lite senare på året så bilder på den får jag återkomma till. Molnslick var den första brunalgsarten för vilken hela genomet bestämdes.

5pyllaiella-med-kiselalger

På grenarna till trådslick sitter också klungor med spetsiga smala kiselalger. Lite senare på våren kommer också kiselalger att finnas i massor. Också de är arter som trivs i kallt vatten. På många stenar syns också vackert gröna, ett enkelt cellager tunna hinnor av strutsallat, Monostroma grevillei. Namnet monostroma betyder just att arten består av ett skikt av celler.

monostroma

Strutsallat, som är en grönalg är som det svenska namnet anger strutformad, smal nedtill och blir bredare och splittras upp i långa flikar upptill.   Strutsallat är en marin art och växer på alla typer av substrat som den kan fästa sig vid, stenar, skal och andra grövre alger. Det är också en tidig vår art som blir ca 5-10 cm stor. Den fortplantar sig i mars-maj. Efter det lever den med ett mikroskopiskt stadium till nästa senvinter – tidig vår.

6monostroma-va%cc%88stkust-o-ostron

Släktet Monostroma hör till den mest odlade gruppen av grönalger Asien och och säljs under beteckningen ”hirohano-hitoegusa nori”. Kanske något att prova som sallad om du hittar lite färska och fina strutsallat vid promenaden utmed stranden, långt från utsläpp av förorenat vatten.

Read Full Post »