Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klippor’

Maj månad 2018 slog värmerekord! Senast maj var lika varm var 1977. Värmen får inte bara växter på land att blomma tidigare utan tillväxten hos alger startar också tidigare. Så vad kan vara lämpligare som månadens alg för juni än en art som är gyllengul som solen och heter gullsudare (Halosiphon tomentosus). Det är en typisk vår – försommar art som går att hitta från mars – juni utmed svenska västkusten och in i Östersjöns bräckta vatten ända till Södra Kvarken där den blir allt mer ovanlig.

 

Den liknar sudare (Chorda filum) men kännetecknas av de långa ogrenade färgade håren som står lite snett uppåtriktade och klär in hela den långa ca 3 mm tjocka tråden utom längst ner. Det latinska artnamnet ”tomentosus” betyder hårig vilket är ett utmärkt namn för arten.Bålen blir ca 0,5 m lång i Östersjöns bräckta vatten men som många marina arter kan den bli längre saltare vatten. Trådarna sitter ofta några stycken tillsammans från en liten rund fästskiva.

Den växer på lite mer vågexponerade klippor och på t.ex. blåmusselskal ner till ca 5-6 meter max ca 12 meters djup. I slutet på växtsäsongen när den tappar sina färgade hår kan den förväxlas med sudare som också tappar sina i början av säsongen ofärgade vita hår.

Gullsudare har två olika livsstadier precis som sudare, där sporofyten är det stora synliga stadiet och det könliga stadiet är mikroskopiskt. På tråden sitter bruna assimilationstrådar/hår, korta ljusa parafyser och små enrummiga mörka sporangier.

Det könliga stadiet, gametofyten består av några celler som bildar en mikroskopisk tråd. Detta stadium finns under resten av året färdigt så att det nästa år från de flerrummiga gametangierna kan växa ut nya gullsudare. Om denna extremt varma vår är gynnsam för gullsudare får vi vänta på att veta till nästa år. Då måste både förökningen av gametofyter bli hög, överlevnaden god och förhållandena för tillväxten hos sporofyten nästa vår vara gynnsam.

Rapportera gärna på Artportalen var du hittar gullsudare utmed kusten.

Annonser

Read Full Post »

Ullsläke,  Ceramium tenuicorne, passar fint som alg för november, där den färgar klippor vackert röda. Ullsläke är en brackvattensart. Den dyker upp på klipporna tidigt på hösten där den kan bilda en bred bård som sitter kvar till våren om inte isen skapar loss den.

1klippa i höstfärger

Det är en av rödalgsarterna som växer djupt, ner till ca 10 meter. I skuggan under tång eller djupt ner i vattnet blir de vackert mörkt röda. Linné beskriver sommarplantor av ullsläke på Gotland som ”fin och fördelt som ull… blek med förlängda mellanrum mellan två knutar”. Det är det ulliga utseendet som gett ullsläken sitt namn.

2Ullsläke -ullig

Hur känner du igen ullsläke? Den bildar ca 12 cm höga tofsar av randiga grenar, med klolika ihopböjda toppar.  Huvudaxeln består av stora bleka centralceller som delvis är klädda med små röda barkceller. Detta  gör att grenarna ser randiga ut. Det finns en släke-art till i Östersjön, rödsläke, Ceramium virgatum, men den har barkceller utmed hela grenarna så den blir jämt röd i färgen.

3Ceramium tenuicorne randig klotoppar

De olika stadierna i Ceramium tenuicorne’s livscykel ser likadana ut, men är olika stora. Tetrasporofyten är störst, honplantorna lite mindre och hanplantorna minst. Men att se skillnad på stadierna är överkurs.

Många ullsläkeplantor sitter också på blåstång, Fucus vesiculosus. Efter den senaste stormen som drog in utmed kusten i Uppland, kastade stormbyar upp massor med blåstång och ullsläke utmed stränderna. Ullsläke kan vara mycket vanlig i tångvallen, upp till ¼ av materialet.

4tångvall 20171027 ceramium o spigg

Runt Gotland och Öland har mängden blåstång minskat, och istället dominerar ullsläke och andra rödalger på bottnarna och i materialet som spolas iland. Orsaker till blåstångens minskning runt Gotland och Öland kan bero på förändringar i siktdjup och ökade algblomningar eller på hårt bete av havsgråsuggor. Tyvärr finns inga äldre data av mängder av de olika arterna att jämföra med. Att det nu mest är ”sleke” som det kallas lokalt och inte tång ställer till problem genom att förstöra sandstränder, där de gräver ner sig. När ullsläke vissnar och ruttnar läcker den rött pigment.

5färgläckage

Bilden ovanför visar några små tofsar av ullsläke som legat i sötvatten över natten och börjat läcka röd färg. Tyvärr håller inte färgen utan bleknar med tiden – annars skulle det vara kul att färga med. Ser ganska häftigt ut! Blir det mycket material av ullsläke som ligger i strandkanten kan bli syrefritt och lukta ganska läskigt.                                            Det går lätt att föreställa sig när man ser på bilden.

6läckage från Ceramium

Med tiden blir stranden mer och mer gyttjig om inte algerna samlas in och transporteras bort. Men om algerna samlas in och tas bort kommer också näringsämnen som fosfor och kväve att föras bort ur havet och tillbaka till land. I samband med projektet ”Vatten på Gotland” samlas alger in vid ett antal stränder, bl. a. Bunge, Nisseviken och Slite. Vill du veta mer om vad som gäller för insamling av iland spolat material läs broschyren Algskörd och släktäckt, den ger grundläggande information att tänka på.

Read Full Post »

Tångbloggen har fått in några fina foton från våra läsare och kontakter på hur det ser ut vid olika stränder. Vi tackar Ulrika Weståker för dessa två bilder av drivande tång där det syns förökningstoppar och flytblåsor för dem som har bra ögon. Platsen är Träskö i Stockholms skärgård. Vi har också fått in rapporter från Gällnö, vid Hemfladen men där kan det vara en annan form av blåstång som är frilevande och ligger lös på den mjuka botten mellan olika rotade vattenväxter. Ni som läser detta och bor i skärgården skicka gärna in observationer om vad ni hittar. Det hjälper oss att få mer kunskap om hur förekomsten av blåstång ser ut i skärgården. Drivande vid klippU.Weståker Träskö
Bilden visar drivande tång vid en klippa. Den kommer med tiden att driva in till någon strand där den bildar en tångvall. Foto: U.Weståker.
Drivande i vassvik, Fotot Ulrika Westeråker Träskö
Stort brett bälte med drivande tång utanför en vass. Foto: U. Weståker. Denna blir troligen kvar här och kan så småningom kastas upp på land när vassen vissnar i höst. Med det dröjer ännu länge.

Read Full Post »

Vårtecknen är i full gång i havet trots att det kan ligga kvar både is och snö som täcker klippor och stenar. Ljuset håller på att komma tillbaka och algerna kan börja växa till.1-iskla%cc%88dda-klippor

Det är ruskigt kallt att stoppa ner händerna i vattnet och hämta upp stenar som är helt täckta med alger vid bryggan på Askölaboratoriet. De 4-5 cm långa tofsarna av brunalgen trådslick, Pylaiella littoralis, har övervintrat och börjat växa till trots att vattentemperaturen bara är runt + 2-3 0C. Namnet littoralis passar fint eftersom den ofta förekommer grunt i strandzonen, littoral betyder strand.

De är på väg att föröka sig för första gången, så att om 2-3 månader när fler börjar komma ut till sina landställen, mycket av den grunda hårda botten kommer att vara täckt med nästa generation av trådslick. Förökningen sker genom massor med sporer som släpps ut ifrån enrummiga sporangier som syns som pärlband i celltråden.

4pylaiella-uniloklula%cc%88ra-sporangier

Många av grenarna är omvandlade till sporangier och kommer snart att tömmas på sitt innehåll. Att detta är trådslick och inte molnslick, Ectocarpus siliculosus, känner man igen på att den har motsatta förgreningar. Molnslick har strödda förgreningar och dyker inte upp förrän lite senare på året så bilder på den får jag återkomma till. Molnslick var den första brunalgsarten för vilken hela genomet bestämdes.

5pyllaiella-med-kiselalger

På grenarna till trådslick sitter också klungor med spetsiga smala kiselalger. Lite senare på våren kommer också kiselalger att finnas i massor. Också de är arter som trivs i kallt vatten. På många stenar syns också vackert gröna, ett enkelt cellager tunna hinnor av strutsallat, Monostroma grevillei. Namnet monostroma betyder just att arten består av ett skikt av celler.

monostroma

Strutsallat, som är en grönalg är som det svenska namnet anger strutformad, smal nedtill och blir bredare och splittras upp i långa flikar upptill.   Strutsallat är en marin art och växer på alla typer av substrat som den kan fästa sig vid, stenar, skal och andra grövre alger. Det är också en tidig vår art som blir ca 5-10 cm stor. Den fortplantar sig i mars-maj. Efter det lever den med ett mikroskopiskt stadium till nästa senvinter – tidig vår.

6monostroma-va%cc%88stkust-o-ostron

Släktet Monostroma hör till den mest odlade gruppen av grönalger Asien och och säljs under beteckningen ”hirohano-hitoegusa nori”. Kanske något att prova som sallad om du hittar lite färska och fina strutsallat vid promenaden utmed stranden, långt från utsläpp av förorenat vatten.

Read Full Post »

Under konferensen fanns det tid på kvällen att ta en promenad utmed stranden och leta efter vad vågorna spolat iland. Det var dåligt med alger och sjögräs. Hittade lite ålgräsblad en av dagarna efter det att det blåst lite mer. Tidvattnet var ca 1 meter. Det låg några block och stenar utmed stranden klädda med en tät matta av grönalger och skålsnäckor, men det mest imponerande var klipporna, har aldrig sett några så rosaskimrande branter med knallgröna buskar mot blå himmel.

Bild 

Nu till strandfynden. Det mest spännande som vi hittade var skal av borrsnäcka Pholas dactyliformis . Med sitt långsmala skal kan den till och med klara att borra i kalksten. Annars var det vanligt med skålsnäckor, olika musslor som Mytilus galloprovincinalis, Cardium sp., och Dosinia sp. skal. Hittade också en liten havstulpan.

Bild

Varje dag låg små fiskebåtar i viken och fiskade så det fanns massor med spännande och goda maträtter att prova. Något nytt var att äta långhalsar, av arten Policelis policelis tillsammans med räkor och musslor. Sättet att äta långhalsar är att vrida av det hårda skaftet och äta den mjuka och goda innehållet. Vi rekommenderar alla att prova detta. Själv hoppas jag hitta några levande Lepas, de brukar komma drivande på stockar eller backar på västkusten, skulle vara kul att smaka på som jämförelse.

Bild

Det sitter många små nya långhalsar på skaften på de stora individerna. 

Nu är vi tillbaka i Sverige och jag deltar på Havs-och Vattenforum i Göteborg. Det har varit en intensiv dag med inledningstal av GD Björn Risinger, återspegling från förra årets möte och djupdykningar i olika tema. Återkommer med lite mer information senare i kväll.

Det går att hitta information på twitter för den som vill.  

Read Full Post »