Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Havstulpaner’

Här berättar vi om årets artrikaste platta som legat i vattnet vid Rörvik, Västra Frölunda på västkusten. Plattan hängdes ut för att kolla på när havstulpaner och blåmusslor kommer och sätter sig på båtarna i hamnen. Detta är ett projekt som rullat många år nu i Östersjön och nu finns det även på västkusten. Där finns det många fler arter att upptäcka och riktigt spännande för en marinbiolog.

Tångbloggen deltar sedan flera år tillbaka i Havstulpanprojektet som drivs av Svenska Båtunionen, för att hålla koll på när havstulpaner kommer och sätter sig på båtskrovet. Det innebär att vi, med många andra, har hängt ut en platta vid vår brygga.. Sen undersöks plattan noga varje vecka vilka larver som kommit och satt sig på plattan. Min platta i år har bara fått lite mossdjurskolonier några havstulpaner och några sudare, dessa långa bruna alger. Förväntat, men inte särskilt spännande.

Inte så spännande platta från norra Stockholms skärgård, Rådmansö. Lite havstulpaner,och några plantor av sudare.

Men så för några dagar sedan kom denna platta från Rörvik vid Västra Frölunda, på västkusten! För mig som marinekolog hoppade jag jämfota när jag laddade ner fotot. Vilket häftigt samhälle med mossdjur, havstulpaner och blåmusslor och några mysko gulbruna geléaktiga klumpar. 

Första försök att bestämma arter på plattan när den är tagen upp ur vattnet. Inte lätt att bestämma de gulbruna klumparna.

Det fanns många vackra blomsjöpungskolonier (Botryllus schlosseri). De är vanliga på lite skyddade lokaler och kan variera i färg, som här på plattan. Färgen kan vara grön, röd eller violett och kolonierna består vanligen av ca 5-15 individer som bildar som en liten blomma med sina ljusa vita öppningar. Blomsjöpungen kan bilda stora platta kolonier som kan bli upp till ca 12 stora. Kolonierna kan växa på tång och andra alger, eller som här på en platta som hängts ut i havet. De ser också ut att växa på de mysko gulbruna geléklumparna. De ser ut som om de har dragit in sina tentakler men det gick inte att komma på vilken art det var som gömde sig där. Nytt försök av Jonas Jerlin som skickat fotot till oss. 

Det gällde att ta ett foto på plattan utan att lyfta upp den ur vattnet.

Jättetydliga luddsjöpungar med sina två öppningar nära varandra. Att de är luddiga syns inte så bra. Foto: Jonas Jerlin.

Och denna gång gick det lättare att se vad det var – en luddsjöpung (Molgula manhattensis) som troligen ursprungligen kommer från Nordamerikas atlantkust i USA. Den finns nu spridd över hela världen. Som för många arter har den liftat till nya havsområden sittande på något båtskrov. Och det var troligen så den också kommit till Sveriges västkust. Det geografiska ursprunget diskuteras och är inte klarlagt. Det betyder att det inte är klarlagt om det är en främmande art för våra havsområden eller ej. Det finns däremot inte många rapporter om var den hittats utmed svenska västkusten. Och detta är första fyndet som jag varit med om att artbestämma, vilket känns jätteroligt.

Den förekommer fastsittande på stenar och alger på grunt vatten. Luddsjöpungen är en av mycket få arter av sjöpungar som klarar att leva vid lågsalthalt och i grumligt vatten. Den är snabbväxande, blir fort könsmogen och hinner föröka sig flera gånger under sin korta livstid som är ca 1 år. Den är tvåkönad och har yttre befruktning. Ägg och spermier släpps ut i vattnet där befruktningen sker. Efter ett några dagar i fria vattenmassan söker larverna upp en hård yta och sätter sig fast och utvecklas till en ny luddsjöpung. De är lite hårig på ytan där det lätt fastnar små sandkorn, skal eller algfragment. Den är filtrerare och in – och utströmningsöppningarna sitter nära varandra. Det var de som jag gissade kunde vara tentakler när de var ihopdragna.

Till vänster syns de vackra kolonierna av blomsjöpungar i olika färger. Till höger är det mycket havstulpaner, några blåmusslor och ett par luddsjöpunngar också. Det växer också någon liten rödalg på plattan. Foto: Jonas Jerlin.

Det sista fotot på plattan är tagen med Jonas Jerlins bästa kamera, vilket syns. Den vänstra sidan av plattan rensades på havstulpaner och gjorde det möjligt för luddsjöpungar och en massa olikfärgade blomsjöpungskolonier att etablera sig. Den visar tydligt att de betyder mycket om det finns en ren kal yta att etablera sig på när larverna i vattnet letar efter en plats att sätta sig fast på. Där det redan sitter en massa havstulpaner eller blåmusslor finns det inte plats och de har troligen blivit uppätna om de kommit för nära en filtrerande mussla eller havstulpanens fångstarmar.

Om du hittar luddsjöpung, så är det toppen om du rapporterar in ditt fynd på Artportalen. Då kan de som arbetar med främmande arter få en bättre bild av hur spridd och vanlig den är längs kusten.

Read Full Post »

Idag är det Ostronets Dag i alla dess former. Eftersom vi är på västkusten blir det såklart traditionell ostronplockning för att kolla hur artrika och stora de japanska jätteostronen kan bli. Hittade tre fint ihopväxta ostron som bildat ett litet ekosystem och koloniserats av blåstång, små rödalger och såklart en massa nya små havstulpaner. 

Tre japanska jätteostron har vuxit ihop och bildar ett ganska stort ekosystem.

Under årens gång har vi hittat många vackra skal till våra samlingar, där både det inhemska och den nykomna arten av ostron bildar spännande former. Där går det att hitta små nyetablerade sjöstjärnor och krabborna kan gömma sig i skrymslena. 

Visst är det vackra små artrika system som bildas. Fördelen är att de lever grunt så att de är lätta att studera.

Men såhär på Ostronets Dag blir det såklart att mumsa på gratinerade japanska jätteostron. Tyvärr är de lite utlekta och magra men smakar ändå jättegott! En tanke skulle vara att flytta dagen när ostronen firas i våra svenska vatten till lite senare på året. Förslagsvis till oktober-november, när de hunnit bli mer fullmatade. Men det går ju bra att äta dom så ofta det finns en chans.

Gratinerade japanska jätteostron och blåmusslor !

När vi ätit klart bygger vi vidare på skalbanken med ostronskal som startades för många år sedan, när det japanska ostronet just dykt upp vid våra kuster. Det har blivit en stor hög som byggs på år från år. Undrar hur mycket kalkskal som finns lagrat här? Får försöka räkna ut det nån gång!

Vår skalhög som växer för varje år som går. Ca 2 m i diameter och minst 1/2 meter hög.

Read Full Post »

Tema under en tid nu kommer att handla om vattenbruk, speciellt algodlingar i kombination med mussel- och fiskodlingar. Algen slemtråd som vi valt till månadens alg är inte någon art som odlas, så vitt jag vet, men den används faktiskt i olika recept runt om i världen.  Slemtråd är en vanligt förekommande alg som sitter grunt i vattenlinjen på sommaren och den går utmärkt att äta. Den heter Nemalion helminthoides (synonym N. multifidum) på latin och har ibland fått namnet turkisk spagetti på grund av att grenarna är smala och runda som spagetti.  Färgen på grenarna är brunlila och plantan blir ca 5–20 (–30) cm hög och är gaffelförgrenad.  

Grenarna sitter hårt fast mot underlaget och är lite slemmiga som namnet anger. Svåra att få loss från klippan.

Ibland kan den vara mer förgrenad, vilket får den att se mer buskig ut. Vid basen är grenarna lite tjockare, ca 1–2 mm i diameter, och smalnar av uppåt där de blir ca 0,5–1 mm i diameter. Plantan sitter fast med ett 1–5 mm brett platt fäste. Den förekommer utmed stränder i tempererade områden på sommaren. Här hos oss på västkusten är den vanlig på sommaren. Som för många alger förekommer gametofytstadiet på sommaren under långdagsförhållanden och det mikroskopiska tetrasporofytstadiet finns under kortdagsförhållanden på vintern. Livscykeln styrs alltså av hur många timmar om dagen det är ljust. Tidigare placerades det mikroskopiska stadiet i ett annat släkte, Audouinella, innan det blev klart att det bara var ett annat stadium i slemtrådens livscykel.

Detta recept kommer från en bok författad av Judith Cooper Madlener publicerad 1977. ”The seavegetable book – foraging and cooking seaweeds” innehåller både beskrivningar av arter och förslag till hur man kan tillaga dem på bästa sätt.

Det syns att jag använt denna jätteintressanta bok om alger och tillagning väl under åren. Många arter finns inte i svenska vatten men går att hitta i affärer idag.

Judith föreslår att man plockar slemtråd genom att rycka loss den från klippor och stenar. Det kan vara bra att göra det när vattenståndet är lågt, för de sitter ofta i vattenlinjen och lite vågexponerat, så man inte halkar i sjön. Det är också lätt gjort att man skär sig i fingrarna, för den sitter just på samma nivå som bältet med havstulpaner. I Italien används den i en maträtt och är känd som ”spagetti turchi” dvs turkisk spagetti. Har inte hittat något italienskt recept dock, utan det blir till att prova sig fram. 

Men i Japan kallas den för Umisomen, vilket betyder havsnudel, och den används färsk, soltorkad eller saltad. Är den torkad skall den blötläggas innan den kan användas i soppor och sallader. Den art man använder mest i Japan är brunalgen Nemacystus decipiens, på japanska lokalt kallad Mozuku, en art med en liknande konsistens men i recepten anges att det går bra att istället använda slemtråd.

Bild ur kokboken som visar hur brunalgen mozuku, Nemacystus decipiens ser ut. Men notera att detta är en brunalg, inte en rödalg.

Det är enklast att använda slemtråd i en sallad. Först ska du blanchera algen genom att hälla hett kokande vatten över algerna, låt algerna rinna av och svalna.  Skiva gurka tunt och lägg i algerna. Gör en valfri dressing. Passar bra med en blandning av risvinäger och lite honung och sojasås eller bara lite pressad citron.   

En frestande sallad med gurka och mozuku och lite strimlade bitar av bläckfisk.

Till sommaren skall jag ut och samla slemtråd och experimentera med att göra en god sallad och bjuda mina vänner på.

Read Full Post »

Det börjar bli höst och risk för att det börjar blåsa och storma. Då är det dags för den sista turen ut till en liten ö med en fika korg. Ön heter Tärnskär, som många andra i Stockholms skärgård. Denna gången satt inga tärnor på ön men däremot gjorde vi som vanligt ett fynd. 

Ett skelett av en strandskata låg kvar på en klippa. Nu pryder bokhyllan tillsammans med andra fynd.

Det är också klart att hösten är här när man tittar ner i vattnet. Den typiska algzoneringen i Östersjön med ett smalt bälte av grönslick, Cladophora glomerata och tarmalg, Ulva spp. följt av ullsläke, Ceramium tenuicorne och längst ner syns blåstången, Fucus vesiculosus. Det var frestande att ta sig ett dopp men dimmorna höll på att rulla in utifrån havet. 

Häftigt grön grönslick och vackert röd ullsläke. Blåstången skymtar längst ner i vattnet.

Efter regnen i förra veckan hade hällkaren fyllts med nytt vatten. Det ena har hunnit bli vackert grönt av någon mikroskopisk alg och den andra som ligger lite högre upp från vattenlinjen hade fått en rödare algblomning. På klipporna runt vattensamlingarna växer vägglav, Xanthoria parietina i lysande orangegula fläckar. De blir ännu vackrare i dimman.

Olika algblomningar i hällkaren på Tärnskär. På klippan växer vägglav och färgar den lysande organegul,

Sen var det definitivt dags att åka tillbaka innan dimmorna driver in ute från öppet hav. Väl tillbaka vid bryggan var det dags att ta upp båten för vinterförvaring. Att dra upp båten är alltid lika spännande för den är ganska tung och det är lätt hänt att den sjunker ner i blåleran som finns strax under sanden. Blir det för djup är det lätt hänt att hjulen fastnar. Denna gång gick det fint.

Nästa steg var att undersöka hur mycket påväxt som fanns på skrovet i år. Förra året la vi inte i båten förrän i början av augusti och då slapp vi havstulpaner nästan helt. I år hade det blivit ganska mycket havstulpaner på skuggsidan av båten som legat in mot bryggan medan utsidan mest hade grönslick och grov tarmalg som påväxt. 

Samma skillnad syntes på våra grannars båtskrov som de tog upp idag. Tittar men noga på sidan som fått mer solljus så syns också många små kulformiga cyanobakterier, svartkula Rivularia atra.  

Nu är båten avspolad och väntar på nästa sommarsäsong och spännande turer i skärgården. Skulle det bli några fina dagar är det lätt att lägga den i sjön igen. Detta blir kanske modellen nästa år att lägga i den i sjön när vi använder den och slippa påväxt av havstulpaner? Och att sätta ut en havstulpansvarnings platta så vi vet när larverna kommer och sätter sig.

Read Full Post »

Båten togs upp förra helgen och det första som jag tittade efter var hur mycket påväxt av havstulpaner som satt sig på skrovet i år.  Skulle det bli ett större jobb med att rensa botten eller inte?

På Askölaboratoriet, hängs årligen en platta vid båthuset där etableringen av nya små havstulpaner räknas varje vecka. Har de kommit eller inte? I år dök dom upp i slutet av juli och en andra omgång i början av augusti.

havstulpansplatta

Andra år har det mest varit mossdjurskolonier som etablerat sig på plattan och bara några enstaka havstulpaner, eller så blir det både havstulpaner och mosssjurskolonier.

mossdjurskolonier

På plattan ovanför med mest mossdjurskolonier syns vare koloni tydligt och när de växer och blir större och möts på plattan kan de inte växa vidare. Det blir en skarp gräns mellan de olika individerna. Plattan är från 2017.

havstulpansplatta 2

Höger sida har inte gjorts ren utan där sitter havstulpanerna kvar, medan sidan till vänster skrapades havstulpanerna bort efter att den första omgången noterats i slutet av juli. Denna platta är från 2016.

Variationen mellan år kan vara stor. Så hur blev det i år?  Det fanns inte en enda havstulpan på båtbotten – samtidigt sitter det många havstulpaner på stenar och tång  och på de andra båtarna vid bryggan som sjösattes tidigare. Orsaken var att vi inte la i båten förrän den 2 augusti och missade perioden när havstulpanens larver kommer och sätter sig fast.

båtskrov havstuplans plattor 20190922

Bara gamla fästskivor från förra året. Det lönade sig med andra ord att båten inte låg i sjön under juli månad som vi spenderade på västkusten. Något att tänka på om det är lätt att ta upp och sätta i båten. Nästa år kommer jag sätta ut en egen platta vid bryggan och följa när havstulpanernas larver kommer för att sätta sig fast. Och såklart se hur stor variationen är under kommande år.

 

 

 

Read Full Post »

Juli månads alg ektång, Halidrys siliculosa är en flerårig inhemsk brunalg och hör till Fucales: Cystoseiraceae. Den förekommer utmed Atlantkusten, ända uppefrån Nordnorge och ner till Biscaya bukten. Det som annars sker mest är att sydliga arter hittas längre norrut när vattentemperaturen ökar. Tvärt emot detta har ektång nyligen hittats utmed Portugals kust, vilket innebär att den istället har ökat sin utbredning söderut. Detta är lite märkligt eftersom det är en art som främst förekommer i de kalla delarna av Atlanten. En möjlig förklaring skulle kunna vara att kallt bottenvatten väller upp utmed delar av kusten just där.

DSCF5072

Ektång är lätt att känna igen

Ektången är lätt att känna igen där den står som en liten enbuske på botten, eller sitter som en grovt förgrenad buske i hällkaret. Grenarna är lite tillplattade och har en karakteristisk ljusbrun, nästan gyllene färg.

DSCF5078

Ektång i hällkar är vackert och kul att fotografera

Många fler bilder på ektång hittar du på den nyligen lanserade appen Havet.nu/Livet i havet som nu innehåller marina arter.

Ektång är samkönad, dvs det finns både ägg och spermier i samma förökningstopp. Flytblåsor bildas först efter två år efter att den nya plantan bildats och de första förökningstopparna bildas efter ett år. Flytblåsorna ser lite ut som en ärtskida där varje del är fylld med luft. De gör att plantan står upp i vattnet. På så vis når den solljuset bättre.

2 Ektång torkade flytblåsor

När ektången har spolats iland och torkat ser man tydligt de nu rödorangea flytblåsorna med flera kammare. De liknar verkligen ärtskidor.

Under våren och sommaren sker en snabb vegetativ tillväxt när både ljuset och temperaturen är gynnsamma. Förökningstopparna börjar anläggas från slutet av augusti och nya fortsätter att bildas fram till december. De kan vara mogna redan i december och förökningen pågår under hela vintern, ända fram till mars. Efter förökningen vissnar förökningstopparna bort och kvar blir själva skaftet till toppen, som en kort tagg. såhär års hittar men inga förökningstoppar.

Den främmande arten sargassotång, Sargassum muticum förekommer i liknade miljöer som den inhemska arten ektång. Frågan är om den skulle kunna konkurrera ut ektång? Sargassotång tillväxer snabbt och har producerat en stor ny biomassa redan till midsommar, som sedan lossnar och spolas iland. Sargassotång överlever vintern som en liten kort flerårig del, från vilken det växer ut en stor ny ruska nästa år. Ektång, däremot, är flerårig och tillväxer långsamt. Då båda arterna har liknade krav på miljön och förekommer i hällkar eller fastsittande på mindre stenar och klippor, finns det faktiskt en möjlighet att sargassotång kan konkurrera ut ektång t.ex. genom att skugga ut den.

4 Sargassum Svallhagen 20160815

En rad med plantor av sagassotång vid piren på Svallhagen, nära Tjärnö marina laboratorium, Stömstad. De ser också ut som små enbuskar.

Samtidigt klarar sargassotång också att växa i mer skyddade miljöer och näringsrika miljöer. Lite senare på sommaren har sargassotången blivit mycket större och skuggar vegetationen under.

5 Sargassum 2015-07-04

Sargassotången breder ut sig, på andra algers bekostnad. Alla vill ha solljus!

Så en fråga: Används ektång till något speciellt? En snabb sökning på nätet efter vetenskapliga artiklar visar att precis som för många marina arter, både alger och djur, producerar ektång en mängd olika aktiva substanser, bland annat för att hindra påväxt av andra arter. En grupp substanser är olika polyfenoler, som är vanliga i ektång och andra alger. Extraktet kan användas för att förhindra påväxt av havstulpaner på båtskrov. Men extrakt från ektång används också i kosmetika och som solskyddsmedel.

Under en strandföreläsning i Lysekils skärgård för Friluftsfrämjandet, visade jag hur vackert grön ektången blir när man häller på kokande vatten, och de bruna och gula pigmenten försvinner. Deltagarna hade redan smakat på flera alger och några tog även en bit av denna. De uttryckte förvånat att de tyckte ektången nog var den godaste av allt de smakat. Minsann! Det får bli något för sommarens bjudningar tror jag bestämt.

DSCF5063

Solljuset glittrar över brunalgen ektång tillsammans med fintrådiga grön- och rödalger.

Read Full Post »

Algblomningen – kom sent men hann med att bli ett inslag i TV! Det årliga inslaget. Det de ville prata om var hur farlig algblomningen är. Så som start – jag brukar inte bada om jag inte kan se fötterna när jag står till knäna i vattnet. Och barnen bör inte få bada heller. Hundar som inte riktigt förstår hur äckligt det är skall man hålla från vattnet. Efter att ha badat sitter mycket av de giftiga cyanobakterierna i pälsen som hunden slickar i sig. Den kan bli sjuk eller i värsta fall dö eftersom  levern skadas. Samma sak med boskap – de skall inte dricka av vattnet. Vad betyder ordet algblomning? Det är massförekomst av något växtplankton, cyanobakterie eller någon fintrådig makroalgsart som lossnat och driver runt i viken. Nu till hur TV programmet kom till och lite mer om algblomningar.

Den första algblomningen som jag fotade var näst sista dagen i Almedalen på Gotland, men få, om någon, verkade märka den tjocka soppan vid stranden i Visby.

Visby algblomning

I mitten på veckan ringde TV för att nu fanns det rapporter om större ytansamlingar ute på öppna Östersjön och meteorologerna förutspådde att vindarna skulle driva in dem till kusten. Frågan var ”Kan vi komma ut till Askölaboratoriet och göra en intervju och filma lite?”

1Askö på Rapport idag 20150813.

Letade algblomning vid piren på eftermiddagen men det syntes inte ett spår av någon blomning. Nästa morgon på onsdagen var det däremot fullt med cyanobakterier som täckte ytan i viken vid det gamla båthuset.

2Algblomning för en dag.

Det gick lätt att håva in massor, så mycket att det var svårt att få dem att rinna ut ur håven. Efter att ha hällt upp lite i ett mätglas flöt de upp till ytan. Detta är typiskt i slutet av en blomning, då fylls cellerna med små luftbubblor som får dem att flyta upp till ytan i lugnt väder. Sen vart de driver iland beror på väder och vindförhållanden.

3håva algblomning4visa att blågröna alger flyter upp

Hur vet man att det är cyanobakterier och inte grönalger som bildar blomningen? Ett säkert tecken är att när cyanobakterier dör så kommer den blågröna färgen fram. Syns tydligt på håven som låg och torkade i solen en stund jämfört med de levande som är mer gröngrå i färgen. Ordet cyan betyder blå- turkos och kommer från grekiskan.

5cyanobakterie färg i håven

Intervjun tog säkert 30 min eller mer på bryggan och bland det som inte kom med i TV var att den viktiga blomningen av växtplankton sker på våren i slutet mars- april. Då är det kiselalger, dinoflagellater och andra grupper av små växtplankton som har mycket högre produktion och är centrala för havets produktion av djurplankton och mat till många filtrerande musslor på bottnarna. Hur denna blomning utvecklas följs noga av forskarna men får inga rubriker i tidningarna. Detta beror dels på att de inte flyter upp till ytan så de syns och kan dokumenteras med satelliter, men också på att det är kallt i vattnet i mars och inga är ute och badar.

6Vad vi pratar om som inte kom med

Lika fort som cyanobakterieblomningen dök upp, lika fort försvann den. Nästa morgon var den borta, vattnet var klart så det gick att se botten med vattenväxter och stim av småfisk.

7algblomingen borta

Men det betyder inte att den inte har påverkan på Östersjöns ekosystem. Det började blåsa mer och mycket av algblomningen blandas då ner i vattnet och sjunker till botten där det går åt syre för att bryta ner dem. Så istället för att göra det mindre behagligt att bada så blir det ett problem som vi inte ser men varje år så bildas det ungefär lika mycket cyanobakterieblomningar så länge det finns fosfor tillgängligt i öppna Östersjön och kväve att fixera från luften.

Jag tycker det är dags att även börja rapportera om allt annat som sker i havet under året. En start kan vara att undersöka när havstulpanerna kommer och sätter sig på badstegens undersida eller använda en uthängd platta som den som finns på Askölaboratoriet.

Havstuplansplattor, 20150813, rengjord för 4 veckor senDär kom havstulpanerna relativt tidigt i år. Redan i mitten av juli skrapades den översta halvan av plattan till vänster ren. Sen dess har det inte kommit mycket mer havstulpaner. Den till höger är en gammal platta som fått hänga kvar och har både döda havstulpaner, blåmusslor och mossdjur som påväxt. Det lönar sig att göra något om du vill ha en ren båtbotten.

Read Full Post »

Igen har stormar slängt upp en massa saker på stränderna nere på Tjärnö. En kort promenad på den närmaste stranden på Saltö gav en mängd fynd, av olika plast föremål. Ett himmelrike för Pippi Långstrump! Hon hade säkert kommit på någon spännande historia kring fyndet av en blå napp, en grön spade fastsatt i sanden, en jacka lindad om en sten, en gul hjälm och två trasiga ballonger. Allt lite mindre vanliga fynd.
blå nappspade glömdfrostig jackahjälm och ballonger
Däremot var det dåligt med fynd av fastsittande spännande arter på det ilanddrivna materialet. Bara lite havstulpaner och hydroider. Förra året var mer givande med långhalsar och knöltång från Norska kusten eller ännu längre bortifrån.
långhalsar
Måste få visa en bild på inlagda långhalsar på burk i ett basarstånd i Cat Ba. Eller denna bild från basaren där det fanns allt från sjöstjärnor till ödlor i sprithaltig dryck. Bara att tappa från de små kranarna i botten på flaskan. Ser lite ut som tomteluvor på långt håll och med svaga ögon.
långhals på burkbasaren i Cat Ba

Gott slut på det gamla året!

Read Full Post »