Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insamling’

VÄLKOMMEN TILL BJÖRNÖ NATURRESERVAT, INGARÖ, PÅ BIOBLITZ

På söndag, den 4 september kl 10-15, blir det bioblitz ute på Björnö naturreservat, Ingarö i Stockholms skärgård, inom WWF-projektet Återskapa Östersjöns Livskraft.

Drop in mellan kl 10-15 vid snorkelleden och vid viken förbi Slängen. Vi lånar ut ett begränsat antal vadarstövlar, vattenkikare och håvar till den som vill hjälpa till att leta arter. Du är mer än välkommen att ta med mask, snorkel och badkläder för att hoppa i plurret och samla in både alger och växter. Marinbiologen och tånginfluencern Ellen Schagerström är stationerad vid snorkelleden och Sportfiskarna är vid Slängen.

Följ skyltar till aktivitererna från parkeringen! Korv och fika finns att köpa på Café Truten hos bonden på Björnö för den som inte tagit med matsäck.

Vad är en bioblitz?

En bioblitz är en biologisk inventering i ett specifikt område som görs av forskare, ofta och gärna tillsammans med amatörer. Syftet med en bioblitz är att upptäcka, räkna, kartlägga och lära sig mer om de levande varelserna samt lista förekommande arter.

Häng med och leta efter brackvattensräka, Palaemon varians, en hotad och sällsynt art som kan förekomma i området men ännu inte noterats. Hur rikligt förekommer elegant- eller kortfingrad tångräka, Palaemon elegans, en art som är på framfart? Vi letar även efter trekantig brackvattenmussla, Mytilopsis leucophaeata, som liknar en bucklig blåmussla och som noterats söder om Stockholm för första gången. Som alltid undersöker Ellen livet i tångruskorna. Ser vi några tydliga betesskador från tånggråsugga?

Skärgårdsstiftelsen, WWF, Ellen Schagerström (BioLogik, Tångbloggen och Algpodden), Sportfiskarna och Länsstyrelsen i Stockholm välkomnar alla, oavsett ålder och kunskap, som vill delta under några spännande, intressanta och roliga timmar på Björnö i Värmdö kommun.

Med söndagens bioblitz vill vi tillsammans öka intresset för biologisk mångfald och förståelsen för att skydda och vårda Östersjön.

Välkommen!

Read Full Post »

I helgen var det makroalgkurs, PADI Seaweed, på DiveTeam i Lysekil. Strålande väder och varmt i vattnet gjorde kursens två dopp riktigt njutbara. Fördelen med en algkurs är att deltagarna kan välja om de vill dyka med utrustning eller snorkla, eftersom alger växer grunt. Vi delade upp oss 50/50 så täckte vi in ett intervall från strax över ytan ner till 5-6 meter.

Platsen båda dagarna för insamling var Släggö, som ligger strax nedanför dykcentret i Södra Hamnen och är Sveriges mest dykta plats. Med rätta! Som van och trogen Släggö-dykare är det endast 3 av de 50 vanligaste arterna av makroalger som jag inte har hittat där. Sådan artrikedom kan nog få platser skryta med.

Den här helgen levererade Släggö på topp! Vi fick ihop inte mindre än 45 olika arter av makroalger. Nytt rekord för kursen. Kursdeltagarna fick verkligen jobba med att kika i stereolupp och nyckla fram vad vi hade funnit. Och då ska det erkännas att vi tog det ganska lugnt med de knivigaste fintrådiga rödalgerna, som släktet Polysiphonia, och höll oss till två arter, havssallat Ulva fenestrata och tarmalg Ulva intestinalis (bladformad respektive rörformad) av grönalgerna inom Ulva, eftersom det släktet känns lite oklart just nu.

Förutom att samla in alger i fält, gick vi även igenom arternas olika krav på växtplats, vilka pigment de innehåller, deras form och funktion i ekosystemet samt hur olika livscykler ser ut. Det är mycket att lära sig och lättnaden var nog stor att kursen inte innehåller något slutprov. För rödalgernas olika livscykler kan få många att gråta, även om de är otroligt vackra.

Vi hittade även alger med lite roliga former, som murkelalg Leathesia marina som ofta växer epifytiskt på den styva rödalgen havsris Ahnfeltia plicata. Och det krävs nästan att man vet om den för att hitta den trådformade grönalgen Chaetomorpha melagonium grov borsttråd, som förekommer ganska rikligt runt Släggö. Så andra dagen hade kursdeltagarna ögonen på skaft och upptäckte den, och många fler, nu när de kunde skilja på de olika formerna av ”bös”, som obestämd växtlighet, eller skrufs, ofta kallas här på västkusten.

I kursen ingår även att lära sig hur du bäst dokumenterar dina fynd. Här visas hur du gör ett eget herbarium, ett mycket bra sätt att kunna jämföra hur alger från samma art ser ut på olika platser till exempel. Och en trevlig syssla för den som gillar färg och form.

Dessutom går vi igenom hur du rapporterar dina fynd till Artportalen. Det är en nationell databas som samlar in observationer av alla svenska arter och data används bland annat som underlag för rödlistningen. Här är det, minst sagt, skralt med inrapporterade alger, så vi vill verkligen uppmuntra alla våra läsare att registrera ett konto och börja rapportera in det ni finner. Då skulle vi bli oändligt tacksamma!

Självklart tog vi även upp vilka av arterna som är goda att äta och tips på recept. För den matintresserade rekommenderar vi varmt boken Plocka tång och strandväxter av Linnéa Sjögren, som har företaget Catxalot.

Read Full Post »

Dagens exkursion var att besöka ett antal av de 120 familjer som livnär sig på fiskodling i området strax utanför Cat Ba.
karta Lan Ha Bay
Karta över Lan Ha Bay. Området är kraftigt påverkat av både lokalt från fiskodlingarna, orenat avlopp från samhällena kring kusten, hamnbyggen och från avrinningen från Röda floden som transporterar ut stora mängder sediment, organiskt material och näringsämnen.
vy av fiskodlingVy över några av fiskodlingarna.
De ligger väl skyddade mellan höga klipptoppar. Odlingar flyttades in efter en häftig tornado som kom oväntat och förstörde många kassodlingar för runt 3 år sedan. Vi åkte iväg på tidigt på morgonen för att hinna ut till de flytande bostäderna omgivna av kassar där olika arter av fisk odlas för att så småningom säljas på närliggande marknad. Väl framme vid den första odlingen som vi besökte pågick avlastningen för fullt i lådor dels för matning i den odlingens kassar och dels till försäljning och transport till närliggande kassodlingar.skräpfisk försäljning
skräpfisklådor till försäljning
Bildern visar den pågående försäljningen av skräpfisk och lastning i lådor. Nästa steg var att mata fisken i de olika kassarna för hand tills de var mätta och belåtna.

Många olika skräpfiskar:räkorPå några ställen var det många arter både olika fiskar, räkor och någon liten krabba som användes för att mata den odlade fisken med.
Vi åkte vidare till forskningsstationen som också såg ut som en vanlig fiskodling med ett litet hus och många kassar. I en av kassarna var flera av de stora fiskarna sjuka, med sår på fenor, kroppen eller t.o.m. blinda. För att kunna hålla fiskar i täta bestånd i en kasse krävs en god skötsel. Vad som gått fel här fick vi inte veta, men det pågår forskning och hjälp till odlarna vid en forskningsinstitution i närheten.
såriga fiskögonSjuk fisk med såriga ögon

Här testades om det går att behandla fiskarna med sötvatten för att få bort parasiter. De bytte färg när de hamnade i sötvattnet. Först blev de bleka och sedan ändrades storleken på prickarna.
tvätta i sötvatten

behanlding med sötvatten
Bilden visar hur de flyttas från havsvatten till sötvatten och sedan fick de ligga i vattnet runt 10 min. och sedan flyttades de tillbaka till saltvattnet.

På hemvägen såg vi detta vackra fartyg som används för att fånga bläckfisk med på natten med sina många lampor. trålfiskebåt
I morgon kommer jag att berätta om algodlingar i området och vilka algfynd jag gjorde i och runt kassodlingarna.

Read Full Post »

Det har gått några dagar på resan i Vietnam och här kommer en första rapport. Med på resan finns två masters studenter som kommer att stanna kvar i tre månader och studera odlingar i mangrove av räkor och krabbor och kassodlingar med fisk där man använder skräpfisk som mat. Målsättningen är att se hur odlingsverksamheten utvecklats i Vietnam och hur miljöpåverkan kan minskas.

Landade i Hanoi och startade med ett möte på MCD, Marine Life Conservation and Community Organisation, där det serverades kaffe och vi hade en första genomgång. MCD är Stockholms universitets och Institutionen för ekologi, miljö och botaniks samarbetspartner i Vietnam sedan många år tillbaka.

Det är nästan bara kvinnor som arbetar på MCD och allt är mycket effektivt och välplanerat.Det är nästan bara kvinnor som arbetar på MCD och allt är mycket effektivt och välplanerat.

Nästa dag bar det av till Cat Ba, för att studera olika typer av odlingar, allt ifrån högintensiva räkodlingar till lågintensiva odlingar i mangrove där både fisk främst Tilapia odlas i kombination med krabbor och räkor.
skylt vid odlingen

Intensivodling av räkorIntensivodling av räkor
För att hålla värmen bättre under denna kyligare period täcks odlingen.
I den intensiva odlingen tas 2-3 skördar per år av räkor. Efter skörd görs dammen ren med klorin för att döda bakterier och sjukdomar. Ytan i Phu Long området är ca 110 ha och det är ett stort företag som äger den. Det är runt ca 150 -200 personer anställda för att hålla odlingen igång.

Det var otroligt vackert att åka ut till de mindre intensiva odlingarna. Ett landskap som liknar kinesiska målningar. Det är denna typ av landskap som sträcker sig från Vietnam in i Kina.
vy på väg till odlingarna
Karta över Phu Long areaKarta över Phu Long area
Kartan visar området där det finns mycket olika typer av odlingar. Den extensiva odlingen tar upp en 10 gånger större yta och det är runt 120 familjer som lever på vad odlingarna producerar.

hus på damm kanten
Familjen bor i små hus placerade på kanten av dammen. De hade varit ute och skördat stora krabbor som låg i en vackert flätad korg på väg till marknaden. Krabbor är mer lönsamt än räkor att odla i den extensiva odlingsformen i mangroven och har ett högre pris på marknaden. För att starta krabbodlingen tippar de i en större mängd död skräpfisk som mat till krabborna.
odlade krabborOdlade krabbor

Mellan 1990- 2000 när vattenbruket runt ön var som störst förlorades 50 ha av mangrove. Planen är nu att återplantera mangrove och öka arealen. Stora delar av ön ingår i ett av UNESCOs världsarv och för mangrove är 4000 ha skyddade.

Mangrove planteringRhizophora utmed damm kantRhizophora utmed dammkanten
De arter som planeras är i första hand Rhizophora och Avicennia, men vi hittade några arter till. För att säkert kunna bestämma dem behövs frukterna, men det verkar inte vara säsong för dem.

Mangrove, okänd, Rhizophora, Avicennia, okänd, ormbunkeFrån vänster: Obestämd, Rhizophora, Avicennia, obestämd och ett blad från en ormbunke som är vanlig i kanten av mangrove vegetationen.

Sättet är att plantera dem utmed dammen på vardera sidan. I dammarna hittade vi också en art av Ruppia. Det var lågvatten när vi var ute och gick på de smala kanterna av lera mellan dammarna och det fanns många spår av hål där olika arter av krabbor ligger gömda.

krabbhålTre krabbhål, ett med hög kant och ett där det syns att krabban grävt ut slam ut hålet.

Vid den första odlingen hittade vi ett långsmalt kalkrör som ingen visste vad det var förrän vi frågade ägaren till odlingen som berättade att det är röret till en havsborstmask som det finns gott om i dammarna och det gör ont i foten när man trampar på dem.
havsborstmaskrörMan ska inte kliva på någons hus

Read Full Post »

Naturskyddsföreningen kan man själv starta en insamling för att stöda något av föreningens arbetsområden:

Djur & natur
Hav & fiske
Jordbruk & mat
Klimat
Miljögifter
Skog

Ett ypperligt sätt att hjälpa och en bra present till den som inte vill ha fler koppar, espressomaskiner eller slipsar.

Hans Nilsson firar sin 50-års dag genom att starta en insamling för att rädda Östersjöns tångskogar från de negativa effekterna av övergödning. Känner man Hans och vill ge honom en present är det bara att klicka på knappen så kan man välja hur mycket man ger. Även om man INTE känner Hans är man såklart välkommen att stödja insamlingen. Målet är 6000 kronor.

Vi på Tångbloggen tycker att det är den bästa födelsedagspresent man kan ge.
Släng in en slant till Hans insamling eller starta en egen för något DU brinner för.

Read Full Post »

Under sommaren har vi på Tångbloggen hunnit med en hel del arbete ute i fält, både på ostkustens Askö och västkustens Tjärnö.

Bland annat har vi inventerat algbeståndet längs två transekter (utlagda måttband) utanför Tjärnö på den salta västkusten.

En dykare simmar ut från stranden med ett måttband som fästs vid vattenlinjen, ner till att det inte växer mer alger. Beroende på hur klart vattnet är kan det variera mellan någon enstaka meter ner till dryga 20 meters djup.

Väl vid algernas slut, tar dykaren fram sin skrivtavla (varje marinbiologs måste-pryl) och börjar med att notera vilket djup dykdatorn visar och hur mycket av måttbandet som rullats ut. Därefter skriver man upp vilka algarter man ser och uppskattar hur mycket av dem som finns, på en 7-gradig skala (1, 5, 10, 25, 50, 75 och 100%). Eftersom alger växer i flera skikt, precis som gräs, buskar och träd på land, kan det snabbt bli mer än 100 %

När dykaren har noterat allt detta om startpunkten simmar hon sakta längs transekten (måttbandet) och fortsätter att notera djup, längd och arter när det blir en synbar skillnad i vilka arter som dominerar, så att man får fram en indelning i olika ”algbälten”.
Varje ”bälte” provtas även med hjälp av ramar och påsar. Man använder en bestämd storlek på ramen, som kan vara lös eller sitta fast på en påse, ofta 20×20 eller 50×50 cm beroende på hur många arter och hur mycket det är.

Dykaren lägger ramen på botten, plockar in de största algerna för hand i påsen och använder sedan en skrapa för att få loss alla alger som växer inom ramen och fösa in dem i påsen. Det är svårare än det ser ut att arbeta under vatten när allting flyter omkring.

För att ni ska få en uppfattning om hur det går till har Joakim Hansen, som ställde upp som pardykare i somras, delat med sig av det han filmade till Tångbloggen. Såhär ser det alltså ut när man skrapar en ruta.

Varför har vi då gjort detta, förutom att det är trevligt att dyka?

På dessa två lokaler har dessa inventeringar genomförts under flera år. Inom ekologi är det viktigt att ha mätningar som sträcker sig över lång tid för att kunna se ifall det sker faktiska förändringar i miljön, eller om det bara är normala variationer mellan åren.

Så under de kalla, mörka månaderna ska vi plocka fram våra påsar med frusna alger ur frysen (det blev drygt 30 stycken), tina dem, sortera upp dem i högar efter art, torka och väga och föra in i protokoll för att på så sätt få ut hur många gram torrvikt av varje art som växte i varje ruta. Genom att jämföra med tidigare protokoll kan vi så se om det har blivit mer eller mindre av någon art, samt om några arter har tillkommit eller försvunnit över åren.

Read Full Post »

Tisdag eftermiddag beslutade vi oss för att ta en promenad längs Galways kust ner till en pir som leder ut till en liten ö, där stadens sophantering är placerad. Vi hade hört att det fanns tång där. Vi fick även tips om att traska in till byggnaden bredvid konferensen där Galway Macroalgae research group sitter. Vi blev helt till oss när vi kom in i entrén och ser att det är ju här som AlgaeBase finns i fysisk form. Efter lite vimsande hittade vi hissen och tog oss upp. Tre förvånade forskare tittade upp från lunchen. ”Ni söker Mike” konstaterade de. ”Ääähh näää…” svarade vi och insåg att de redan var på väg att knacka på Mike Guiry’s dörr (stor, grå dörr i metall). Tackolov var han inte inne (vad skulle vi ha sagt till honom?) så de visade oss på en karta var man bäst kan komma åt havet och hitta alger i området. Schysst!

Efter denna nära-kändis upplevelse (lite jag-mötte-Lassie över att ha sett dörren till kontoret, på en nörd-nivå) traskade vi ner till hotellet, bytte om till mer fältanpassade kläder och gav oss av.

Det är något speciellt med havsluft. Den är liksom fetare på något sätt. Som om den är tjock med salt och hav. Vi kom ner till piren och såg genast att det fanns mycket tång! Och björnbär! Efter ett litet mellanmål klättrade vi ner på stenarna och började plocka tång och snäckskal. Numera är ju skålsnäckan Patella vulgata klassad som utdöd i Sverige. Den brukade spolas in till svenska västkusten som larv och sedan växa upp där, men den fortplantade sig faktiskt aldrig i Sverige. Nu har strömmarna ändrats lite så att larverna inte längre fylls på och de som en gång fanns har dött ut, så det var länge sedan jag hittade några stora skålsnäckor. Här fanns flera! Det fanns även stora fina gula skal av strandsnäckan Littorina obtusata(eller fabalis…) som slank ner i fickan de också.

Men så till tången. Jag plockade raskt av mig strumpor och skor, kavlade upp byxorna och vadade ut någon meter för att lycklig plocka upp en sten med Pelvetia caniculata, som jag inte sett live innan. Artkryss!!

Pelvetia caniculata - nytt artkryss

Pelvetia caniculata – nytt artkryss

Vi fann även mängder av knöltång Ascophyllum nodosum som var mycket större än hemma. Där ser man vad riktigt atlantvatten gör för tillväxten! Här är salthalten 35 psu, på svenska västkusten är den runt 28 psu.

Blåstången låg i vackra, blåsrika drivor. Hur kan man välja bara några få bitar, när man vill ta med sig hela väskan full? Här har blåstången inte ett par blåsor per år och förgrening, utan den gör verkligen skäl för namnet med upprepade blåspar längs grenarna. Fantastiskt!

Blåsrik blåstång

Blåsrik blåstång

Men, varför står mina skor nästan i vattnet? Jag ställde dem ju högt upp på….oj oj oj tidvattnet kommer in med hög hastighet! På med strumpor och skor fort och upp på piren igen!

Tidvattnet kommer in!

Tidvattnet kommer in!

Puh, man är ju inte van vid sådana fluktuationer när man jobbar i Östersjön. Vi traskade hem till hotellet igen för att lägga tången i press och tvätta saltet från skalen innan vi återvänder till konferensen.

Tångtripp i Galway

Tångtripp i Galway

Read Full Post »

Tänk att få ägna fyra veckor åt att vada i havet och undersöka tång!

Som biologilärare och verksam inne i djupaste Bergslagen är den ständiga drömmen att få mer tid för marinbiologi. Och detta har jag fått denna sommar!

Jag gör mitt examensarbete på Tjärnö där jag undersöker vilken tångart som trubbiga strandsnäckor helst lägger sina ägg på. Tillsammans med Lena Kautsky och Ellen Schagerström har vi samlat in 100-tals Littorina fabalis och Littorina obtusata. Dessa små bulliga strandsnäckor har blivit mina bästa vänner. Man kan inte låta bli att älska dem; dessa små gula, lysande solstänk i vattnet (L. fabalis) och deras släktingar som är vackert mörka olivgröna, svåra att först upptäcka i tången (L. obtusata).

Tjärnö 2013 050

De trubbiga strandsnäckorna fick välja att lägga sina ägg på blåstång (Fucus vesiculosus) eller knöltång (Ascophyllum nodosum) under fyra veckor. Jag håller nu på att göra statistik och räkna ut vad jag kan läsa ut av försöket. De la ägg mestadels på blåstången, men valde sällan knöltången. Vad detta beror på kommer att undersökas vidare!

Fältarbete är det absolut mest underbara som finns! Medan man väntar på sina försök kan man sitta på bryggan och läsa in material.

DSC00389 - Kopia

Jag har fått delta i spännande delar av det större projektet som utförs både på Askö och Tjärnö. Vi sydde t.ex. fast trådar i skott av betade tångplantor för att identifiera dem senare. Visste ni att grön, grå och blå tråd ser exakt lika ut när de är våta? Så även gul, vit och rosa tråd. Små saker att tänka på när man gör fältstudier…

DSC00393 - Kopia

Tillbaka i skogarna i Norberg drömmer jag mig tillbaka till Tjärnö och har på Tångbloggens inrådan gjort en minnesplakett över mina snäckor och min tång!

Littorina Tjärnö 2013 001

Tack Tångbloggens ansvariga för en otrolig upplevelse!
Marit Hichens-Bergström

Read Full Post »

Jajjamensan! Det är dags att hoppa i vattnet igen!

Efter en lång vinter med is och en välförtjänt tur till varmare vatten, var det så dags för undertecknad att åter sänka sin lekamen i Östersjöns svala vatten.

Fältsäsongen 2013 invigdes onsdagen 22 maj på natursköna Gotland, Östersjöns pärla.

För den trogne läsaren kommer det inte som någon överraskning att det var dags för inventering av sommarförökande blåstång runt denna vackra ö. Detta som en del i samma undersökning vi gjorde längs fastlandskusten och Gotland förra året (se tidigare inlägg 2012- En tångodyssé och Gotlands tång undersöks).

Gotland är känt av många för sin fantastiska flora, och orkidéerna trängdes med gullvivor och liljekonvalj längs vägen när vi körde norrut från Visby upp mot vårt första stopp strax söder om Lickershamn.

Orchis mascula- Early purple orchid

Orchis mascula- Sankt Pers nycklar

Tyvärr tror jag att de flesta missar att se hur vackert Gotland är under ytan. Det klara vattnet och de täta tångskogarna är magiskt vackra och börjar redan på knädjupt vatten. Om man inte gillar att bli blöt kan man således uppleva livet under ytan med ett par höga gummistövlar eller vadarbyxor och en vattenkikare.

Vårt andra stopp var ute på Fårö, vid Lauter huvud. Just nu är det ganska så lågt vattenstånd i Östersjön. Det beror på vädret och är inte ovanligt så här års. Men det blir lite knepigt att simma när man hela tiden går på grund. Det var lättare att promenera bland tången och då och då sticka ner huvudet för att kontrollera enstaka tångruskor. Det var nog en och annan turist som stannade vid parkeringen som undrade vad vi höll på med. Man är ju inte direkt diskret i knallröd torrdräkt. Hoppas att jag inte förstörde för många fotografier genom att dyka upp mellan raukarna.

Efter att ha simmat lite utanför klintkanten, där det går från 0,5 meter djup till 15 meter på direkten, begav vi oss mot dagens tredje och sista lokal vid Östergarn.

Här rullade vågorna in i stilla rytm och om jag inte hade varit upptagen med att räkna hade jag kunnat somna, det var så vilsamt. Solen hade kommit fram och värmde gott på ryggen. Jag såg rödspätta, tånlake, tångspigg, storspigg och kantnål.

Plattfisken vilar bland tången.

Plattfisken vilar bland tången.

Natten spenderades på det trevliga vandrarhemmet i Hemse, som hade mycket sköna sängar.

Torsdag morgon inleddes med en färd ner till den allra sydligaste spetsen vid Hoburg. Här stötte vi på fler naturälskare i form av en flock fågelskådare. Arten häckar ofta vid både Öland och Gotlands södra uddar och känns igen på den tydliga tubkikaren som ofts bärs över axeln.

Jag såg även törnskata, stenskvätta och någon gul fågel som jag inte kan.

Havet låg stilla och svanarna som landat en bit bort blev inte arga på den röda bollen som plaskade runt och muttrade genom ett rör (snorkel). Det är kul att se hur mycket små plantor det finns. Det är ett gott tecken.

Resans sista badplats låg strax söder om Klintehamn. På vägen dit besökte vi det fina Naturumet i Vamlingbo och tog en fika. Med kaffe i kroppen parkerade vi vid det som måste vara Gotlands mest trafikerade väg, och bytte om till arbetskläder.

”När du tar av dig byxorna kommer alltid minst fem bilar och en turistbuss” – Gammalt djungelordspråk

Här var den enda lokalen med blåsor på tången! Man kan ju tro att blåstång alltid har blåsor, men icke! Är det så att platsen utsätts för mycket vågor så bildas inga blåsor på tången. Detta för att minimera vågornas grepp, så att tången inte rycks loss.

Blåsor på blåstången - inte en självklarhet.

Blåsor på blåstången – inte en självklarhet.

Det var mycket tångmärlor, tångräkor och tånggråsuggor här, och jag hoppas att jag fick en bild på kantnålen bland tången. Det var tydligt att det kommer mycket näring från land, tångruskorna hade mycket fintrådiga alger växande på sig. Det påminner lite om en lurvig matta när man simmar över det.

Efter att återigen ha uppfyllt djungelordspråket (Varför?!?) styrde vi mot Visby och skrev in oss på Fängelset. Om vi släpps ut imorgon kvarstår att se.

Read Full Post »

Efter en omtumlande första dag, där hjärnan mättats med intryck av färg, form, smak och fakta, har vi nu kommit till dag två. Idag är det dags för presentation i minisymposium för min del, och på eftermiddagen är det poster-session för mig och Lena.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Under kaffe pausen kan man äta allt möjligt som är baserat på alger. Mycket jello blir det… Vi har även prövat algkorv, alg-nuggets, alg-sate (den var godast) och alg-pepes (inlindat i bananblad och grillat).

Behöver vi ens kommentera?

Behöver vi ens kommentera?

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Nu jobbar vi hårt på att hitta så många konstiga produktprover som möjligt att ta med hem.

Weedy products

Algprodukter i massor.

Men först ett sammandrag av förmiddagens vetenskapliga presentationer.

Mini-symposium: Human and natural impacts on seaweed beds.

Dr Muraoka och Dr Fujita, bägge från Japan, visade hur tsunamin som drabbade Japanska östkusten I mars 2011 påverkade livet I havet. Detta var mycket intressant, eftersom nyheterna endast fokuserat på det som skett på land.

I områden nära epicenter har stora areal av sjögräsängar med ålgräs (Zostera marina) försvunnit. Tsunamin svepte över mindre halvöar och förstörde även många skyddade vikar. Men nu, 2012, har man sett at det börjar ske en återhämtning. Det kommer dock att ta några år, men det pekar åt rätt håll.

Ett av de stora problemen för växtlighet i havet var att alla partiklar som spolades ut i vattnet medförde att ljuset inte trängde ner djupare än 4 meter.

I Onmae Bay var det många laxodlingar och musselodlingar innan tsunamin. Man hade problem med påväxt av kelparten Saccharina japonica på odlingskassarna och musselrepen. Uppskattningsvis växte det 90 ton (!) kelp på odlingarna per år. Detta kan jämföras med att det bara växte 1 ton på skyddade hårdbottnar i närheten (där sjöborrarna betade flitigt) och 10 ton på mer vågexponerade platser där sjöborrarna inte kom åt.

Saccharina japonica gynnas även av näringen som kommer från odlingarna. Från det att den fortplantar sig i november till maj växte den till hela 2 meter! Kelpen gynnas nämligen av bra vattencirkulation, som var högre ute på odlingarna än på den naturliga hårdbotten.

Idag finns det stora mängder skräp från alla hus och bila som spolades ut i havet av vågen. Många vågbrytare och andra strukturer som skyddade stränderna försvann också. Detta har gynnat kelpens återhämtning, eftersom dess värsta fiende sjöborren inte kan hålla sig kvar i hårda vågor.

När man nu börjar komma i ordning igen efter katastrofen har man även kunnat börja fiska sjöborre igen. Detta har också underlättat för kelpen att återetablera sig.

När kelpen kom tillbaks som påväxt ute på de nya fiskodlingarna upptäckte man att det nu var en annan art, Petalonia fascia, som dominerar. Detta visade sig vara ett problem, eftersom den inte är alls lika bra på att ta upp nitrat och ammonium som S. japonica. Således fick man för höga kvävehalter i burarna.  Det är alltså skillnad på tång och tång.

Nu arbetar man för att få tillbaks ”rätt” kelp, S. japonica, för att undvika de problem som kan orsakas av för mycket näring i vattnet. Det man är oroligast för är algblomningar av mikroalger, så kallade red tides, som även kan orsaka shell toxin blooms, där giftiga alger anrikas hos musslor och andra filtrerare, som inte kan konsumeras.

Även om systemet påverkades mycket kraftigt av tsunamin så är det sakta på väg tillbaka.

Presentationer: Cultivation techniques II

Det återkommande temat i de flesta presentationer handlar om vikten av att utbilda lokalbefolkningen och skapa en medvetenhet. Både gällande hur man odlar och hanterar alger, men framförallt att förklara fördelarna med och vikten av att skapa integrerade vattenbruk med många olika arter för ett ekologiskt hållbart brukande av havet.

Detta är inget unikt för de tropiska länderna. Okunskapen om hur man skapar ett hållbart vattenbruk verkar finnas i alla länder. När vattenbruk först kom i ropet under 70-talet sågs det först som lösningen på problemet med proteinbristen. Men snart upptäckte man att stora monokulturer som matades intensivt, ibland även med stora mängder antibiotika, inte var så bra som man trodde. De skapade negativa effekter, och den allmänna åsikten om vattenbruk vändes till att bli negativ.

Att bara odla stora mängder av en enda art som ligger i toppen av näringskedjan är inte det bästa sättet att bedriva vattenbruk. Genom att samodla, något som många trädgårdsodlare känner till lönsamheten av, kan man både minska de negativa effekterna av näringsläckage och samtidigt få en eller flera ytterligare produkter som ger inkomst. Dessutom ger det en redundans, att inte lägga alla ägg i samma korg. För höga tätheter av en art gör den känslig för sjukdomar och parasiter. Genom att odla glesare, men totalt sett mer, slipper man riskera att skörden slås ut av en elak liten parasit eller ett virus och man behöver inte heller använda antibiotika i samma utsträckning.

Read Full Post »

Older Posts »