Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insamling’

Efter en omtumlande första dag, där hjärnan mättats med intryck av färg, form, smak och fakta, har vi nu kommit till dag två. Idag är det dags för presentation i minisymposium för min del, och på eftermiddagen är det poster-session för mig och Lena.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Under kaffe pausen kan man äta allt möjligt som är baserat på alger. Mycket jello blir det… Vi har även prövat algkorv, alg-nuggets, alg-sate (den var godast) och alg-pepes (inlindat i bananblad och grillat).

Behöver vi ens kommentera?

Behöver vi ens kommentera?

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Nu jobbar vi hårt på att hitta så många konstiga produktprover som möjligt att ta med hem.

Weedy products

Algprodukter i massor.

Men först ett sammandrag av förmiddagens vetenskapliga presentationer.

Mini-symposium: Human and natural impacts on seaweed beds.

Dr Muraoka och Dr Fujita, bägge från Japan, visade hur tsunamin som drabbade Japanska östkusten I mars 2011 påverkade livet I havet. Detta var mycket intressant, eftersom nyheterna endast fokuserat på det som skett på land.

I områden nära epicenter har stora areal av sjögräsängar med ålgräs (Zostera marina) försvunnit. Tsunamin svepte över mindre halvöar och förstörde även många skyddade vikar. Men nu, 2012, har man sett at det börjar ske en återhämtning. Det kommer dock att ta några år, men det pekar åt rätt håll.

Ett av de stora problemen för växtlighet i havet var att alla partiklar som spolades ut i vattnet medförde att ljuset inte trängde ner djupare än 4 meter.

I Onmae Bay var det många laxodlingar och musselodlingar innan tsunamin. Man hade problem med påväxt av kelparten Saccharina japonica på odlingskassarna och musselrepen. Uppskattningsvis växte det 90 ton (!) kelp på odlingarna per år. Detta kan jämföras med att det bara växte 1 ton på skyddade hårdbottnar i närheten (där sjöborrarna betade flitigt) och 10 ton på mer vågexponerade platser där sjöborrarna inte kom åt.

Saccharina japonica gynnas även av näringen som kommer från odlingarna. Från det att den fortplantar sig i november till maj växte den till hela 2 meter! Kelpen gynnas nämligen av bra vattencirkulation, som var högre ute på odlingarna än på den naturliga hårdbotten.

Idag finns det stora mängder skräp från alla hus och bila som spolades ut i havet av vågen. Många vågbrytare och andra strukturer som skyddade stränderna försvann också. Detta har gynnat kelpens återhämtning, eftersom dess värsta fiende sjöborren inte kan hålla sig kvar i hårda vågor.

När man nu börjar komma i ordning igen efter katastrofen har man även kunnat börja fiska sjöborre igen. Detta har också underlättat för kelpen att återetablera sig.

När kelpen kom tillbaks som påväxt ute på de nya fiskodlingarna upptäckte man att det nu var en annan art, Petalonia fascia, som dominerar. Detta visade sig vara ett problem, eftersom den inte är alls lika bra på att ta upp nitrat och ammonium som S. japonica. Således fick man för höga kvävehalter i burarna.  Det är alltså skillnad på tång och tång.

Nu arbetar man för att få tillbaks ”rätt” kelp, S. japonica, för att undvika de problem som kan orsakas av för mycket näring i vattnet. Det man är oroligast för är algblomningar av mikroalger, så kallade red tides, som även kan orsaka shell toxin blooms, där giftiga alger anrikas hos musslor och andra filtrerare, som inte kan konsumeras.

Även om systemet påverkades mycket kraftigt av tsunamin så är det sakta på väg tillbaka.

Presentationer: Cultivation techniques II

Det återkommande temat i de flesta presentationer handlar om vikten av att utbilda lokalbefolkningen och skapa en medvetenhet. Både gällande hur man odlar och hanterar alger, men framförallt att förklara fördelarna med och vikten av att skapa integrerade vattenbruk med många olika arter för ett ekologiskt hållbart brukande av havet.

Detta är inget unikt för de tropiska länderna. Okunskapen om hur man skapar ett hållbart vattenbruk verkar finnas i alla länder. När vattenbruk först kom i ropet under 70-talet sågs det först som lösningen på problemet med proteinbristen. Men snart upptäckte man att stora monokulturer som matades intensivt, ibland även med stora mängder antibiotika, inte var så bra som man trodde. De skapade negativa effekter, och den allmänna åsikten om vattenbruk vändes till att bli negativ.

Att bara odla stora mängder av en enda art som ligger i toppen av näringskedjan är inte det bästa sättet att bedriva vattenbruk. Genom att samodla, något som många trädgårdsodlare känner till lönsamheten av, kan man både minska de negativa effekterna av näringsläckage och samtidigt få en eller flera ytterligare produkter som ger inkomst. Dessutom ger det en redundans, att inte lägga alla ägg i samma korg. För höga tätheter av en art gör den känslig för sjukdomar och parasiter. Genom att odla glesare, men totalt sett mer, slipper man riskera att skörden slås ut av en elak liten parasit eller ett virus och man behöver inte heller använda antibiotika i samma utsträckning.

Annonser

Read Full Post »

Tvillingarna Natasha och Salome Olsson från Uddevalla gymnasium tog hem förstapriset i årets regionala utställning av Unga Forskare i Göteborg. Arbetet består av en inventering och jämförelse av den invasiva arten sargassosnärja (Sargassum muticum) och blåstång.

Läs Göteborgs Universitets pressmeddelande här!

Följ systrarnas blogg om projektet och se hur det går för dem i Sverigefinalen Unga Forskare som går av stapeln i Stockholm 25-28 mars.

Vill du veta mer om liknande studier och projekt, kika in på havet.nu, där finns det mesta om vad som händer i och kring havet samlat.

Pressat exemplar av en liten sargassotång från västkusten

Pressat exemplar av en liten sargassosnärja från västkusten

Read Full Post »

Hoppsan! Det var ju höst alldeles nyss och gott om tid att förbereda den blåstång som stått i gröna rännorna ute på Askö för vinterförvaring.

Men så slog vädret om och det blev plötsligt lite bråttom. I tisdags (4/12) så åkte jag ut med en trave trådbackar från IKEA och den varma baddräkten för att göra klart inför vintern.

Jag kom i sista stund. Det hade börjat frysa i karen, men inte mer än att det gick att slå sönder med hjälp av en hink.

Dags att flytta ut tången till havet över vintern

Dags att flytta ut tången till havet över vintern

När vattenflödet stängdes av märkte man att det var en riktigt kall dag. Medan jag plockade upp tångruskor ur karen använde jag även ett par slangar som hävert för att tömma karen på vatten. Halvvägs genom tömningen fick jag ta in slangarna och tina upp ispropparna som bildats i dem. Det sista vattnet i karen kunde jag ta upp med händerna.

Hävert - en bra sak

Hävert – en bra sak om den inte fryser

Att skriva upp på önskelistan i år:
Helarmshandskar som INTE LÄCKER, gärna med plats för tjock vante.
Galonförkläde så man slipper bli blöt på magen varje gång man jobbar.

Det kanske är lite stressande för tång att flyttas från kallt vatten in i värmen en stund, för att sedan sättas ut i kylan igen, men jag hade inget val. Det hade helt enkelt inte gått att knyta utomhus. Man måste ha känsel i fingrarna för att det ska bli bra knutar.

Efter att ha knutit fast blåstångsruskorna på trådbackarna bestämde vi att enklaste förvaringsplatsen var bredvid båthuset.

Vinterförvaring al fresco av blåstång

Vinterförvaring al fresco av blåstång

Sagt och gjort, det var bara att dra på sig varma understället och torrdräkten, ta fenorna i handen och plumsa i. Eva hjälpte till med att slänga i trådbackarna med den nu nästan stelfrusna tången. Efter lite justering så blev det riktigt prydligt, med trådbackarna fint placerade bredvid iskanten.

Nu hoppas jag bara att isen lägger sig över snart, så att backarna håller sig på plats. Det får räcka med bad för i år.

Read Full Post »

Förra veckan var Erik Mörk och Gustaf Lilliesköld Sjöö från Svensk Ekologikonsult AB ute på Gotland för att räkna och samla in blåstång på fem lokaler. Detta var en del i Tångodysséen som tidigare skrivits om här i bloggen.

Erik och Gustaf knyter tång på trådbackar

För att kunna studera hur och när den gotländska tången har sina förökningscykler, tog de med totalt 100 plantor till Askö där de märktes upp, knöts fast på trådbackar (numera tångbackar) och sattes ut i en skyddad vik för vinterförvaring.

Synkroniserat dyk

Tången placeras i en skyddad vik över vintern

Till våren kommer vi att ta upp tången och undersöka hur många plantor som är fertila.

Read Full Post »

Torsdagen är halvdag, med föredrag på förmiddagen och den mycket prestigefyllda tävlingen Yellow Submarine på eftermiddagen (mer om den senare).

Temat Generell marinbiologi fortsatte även under torsdagen. Dagen inleddes av professor Lisa Levin från Scripps Institution of Oceanography i Kalifornien, USA.

Lisa Levin är fascinerande och jag blir imponerad när jag läser presentationen av hennes arbete. Förutom att hon varit ansvarig utgivare för flertalet vetenskapliga tidskrifter samt för 5 specialvolymer om djuphavsbiologi, är hon även rådgivare till den amerikanska regeringen samt i flera internationella marina råd.

Lisa Levin visar bilder från livet i djuphavet

Lisa Levin arbetar med havsbottnar, både i grunda områden och nere i djuphavet. Hennes presentation är full av bilder på djur från bottnar mellan 200 till 1000 meters djup. Hon har deltagit i mer än 30 oceanografiska expeditioner över hela världen, på 12 av dem har hon varit Chief Scientist!

Farkoster för provtagning

Vi fick se data från kuster utanför Indien, Namibia, USA, Norge, Japan och många fler. Presentationen visade nya data på hur syrehalterna i haven påverkar djuren som lever mellan 200-1000 m djup. Effekterna av låga syrehalter är något som djuren här är anpassade till, men på senare år har effekten av höjda halter koldioxid i atmosfären även gett effekter i havet. Detta leder till en del problem när bägge tillstånden sker samtidigt, och är något vi måste börja ta hänsyn till.

För de av er som läst den marinekologiska thrillern The Swarm (Svärmen på svenska) av Frank Schätzing kan jag berätta att vi fick se bilder på både maskar och hydrater. Har du inte läst boken än? Grattis, du har något att se fram emot.

Morten Foldager Pedersen från Roskilde Universitet i Danmark visade en intressant studie där de har undersökt de rödalger som växer på stortarens (Laminaria hyperborea) stam.

Stortare bildar de fantastiska tångskogarna utanför Norges kust, som är en fröjd att dyka i! Stortaren har en grov, rund stam som kan bli lite över metern hög, med en yta som passar många små rödalger. Det är inte mycket ljus som kommer ner genom stortarens breda blad, men rödalger klarar av att överleva i en ljusfattig miljö.

Morten har undersökt hur mycket ljus som kommer ner till dessa stam-sittande rödalger och hur mycket näring de klarar av att producera (genom fotosyntes), för att kartlägga hur mycket de bidrar med till tångskogens totala produktion. Med produktion menas hur mycket solljus som kan bindas in genom fotosyntes och bilda näring.

De rödalger som växer på stortarens stam är snabbväxande, ibland kan de täcka större delen av stammen, särskilt på äldre tareplantor. På våren, innan tarens nya blad växer fram, passar de på att växa som mest, eftersom de får mer ljus.

Rödalgerna utgör bra gömställen för många små djur som lever i tångskogen, vissa djur äter av dem, men Mortens studie visar att de inte bidrar till någon större del av tångskogens produktion. Det är, inte helt oväntat, stortaren som dominerar när det gäller att fånga solljus.

Eivind Oug från NIVA visade hur kungskrabban (Paralithodes camtschaticus) som vandrat in till norska vatten från Ryssland, påverkar de djur som bor på och i bottnarna i de fjordar som invaderats av krabborna.

Kungskrabban är stor och en krabba kan väga upp till 10 kilo! Krabborna är rovdjur och äter gärna sjöborrar, större maskar som bor i rör samt större musslor, som har minskat kraftigt i de områden som påverkats av krabborna. Detta är ett problem, då dessa arter är viktiga för att röra om i sedimentet och hålla det syresatt (lite samma funktion som en jordfräs).

Kungskrabban är god att äta och i Norge är det tillåtet att fånga och döda djur när man dyker (ej hummer!). Det är framförallt benen man äter. Studien är gjord i Varangerfjorden, upp mot ryska gränsen.

Read Full Post »

Eftersom det gäller att prioritera här i livet, lade jag några timmar av morgonen på att gräva runt bland ilandspolade alger på stranden ute vid Hove och samla sågtång till ett experiment, samt fina exemplar av andra alger att pressa till mitt herbarium.

Stranden består av fina runda klapperstenar i olika storlekar, och utanför ligger hela Skagerrack. De flesta arterna jag hittade finns även på svenska västkusten, men eftersom det är saltare här, så tycker i alla fall jag att algerna blir lite finare.

Vill du veta hur du enkelt pressar alger till ditt eget herbarium? Följ Tångbloggen, vi kommer att lägga upp algpressning i några enkla steg snart.

Onsdagens konferensprogram var uppdelat i två delar. Förmiddagen handlade om skötsel av marina resurser och skyddade marina områden.

Bland annat en mycket rolig studie av Paul Kotterba från Tyskland som undersökt hur stor del av sillens (Clupea harengus) rom som äts upp av spigg (Gasterosteus aculeatus). För att undersöka detta har man låtit sill lägga sina ägg på blomkrukor i terrakotta som man sedan placerat ut i havet . De har sedan mätt hur mycket ägg spiggen äter genom att filma krukorna.

Det är alltid roligt med presentationer som innehåller fältexperiment, särskilt när de har filmat!

Halvor Knutsen från Norge visade data på hur det går för fyra konstgjorda hummerrev. Har man fått de resultat man hoppades på? Har hummern fått små skyddade platser att föröka sig på?

Man har även undersökt vad folk i närmiljön tycker, de flesta är positiva och anser att det är bra med lite regelring kring hummerfisket. Data visar även att med sådana här skyddsåtgärder kan man relativt snabbt bygga upp en stor hummerpopulation igen ifall den tidigare varit utfiskad.

Louise Karlsson, nybliven doktorand vid Göteborgs universitet, presenterade droppande färska data om försök med att återplantera ålgräs på platser där det tidigare funnits, men försvunnit på grund av trålning, fritidsbåtar eller annat som förstört botten.

Man har utvärderat olika metoder för hur man ska återplantera och det som verkar fungera bäst och kräver minst arbete är att plantera ensamma skott som hämtats från större väletablerade ålgräsängar, utan att ta med något av det kringliggande sedimentet.

Det är bra att det finns enkla sätt att reparera de skador som orsakas av oaktsamma båtägare som ankrar i ålgräsängarna och river upp stora sår. Det påminner om de skador man får på en fin gräsmatta om någon kör in en traktor på den när det är blött i marken. Inte snyggt!

Eftermiddagen innehöll mer allmän marin biologi, bland annat en presentation av Pia Norling (NIVA) som undersökt effekten av det nyligen (i Sverige 2007) invandrade japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) som man kan hitta bland blåmusselbankarna på den svenska västkusten.

Invandrade arter som kommit med båtar eller liknande, anses ofta vara skadliga för miljön, då de kan konkurrera ut befintliga arter.

I Holland har jätteostronet trängt ut det vanliga ostronet (Ostrea edulis) och vi vet ännu inte hur det kommer att påverka våra grunda vikar på svenska västkusten.

Pias studie jämför vilka djur som bor på och omkring blåmusslor och jätteostron.
Bägge arterna kan bilda bankar, där tusentals musslor eller ostron växer tillsammans och formar ett rev, ofta på ler och sandbottnar. Skalen blir då en liten hårdbotten där andra djur, som alger och havstulpaner kan fästa sig och maskar och fiskar hittar skrymslen där de kan gömma sig och bygga bo. Rovdjur som sjöstjärnor och eremitkräftor har goda jaktmarker på mussel- och ostronbankar.

Den största skillnaden mellan mussel- och ostronrev är att man har funnit fler arter av alger på jätteostronens rev. Detta beror troligtvis på att ostronens skal är platta med skåror i, något som är tacksamt för många algers ägg och sporer att gro i. Ostronen saknar även den skyddande hinnan som musslor har, vilken försvårar för alger att fästa på musslan.

Den skyddande hinnan är det svarta lagret som spricker upp och trillar av när du har plockat upp ett blåmusselskal och låtit det torka några dagar. Borsta bort det så kommer det blå lagret fram och ditt skal blir ännu vackrare.

Read Full Post »

Det börjar bli lite av en tradition att åka norrut i Juli månad. Inte bara för att uppleva den fantastiska naturen längs vår vackra kust, utan även för en insamling av smaltång och blåstång för höstens studier.

Tidigare år har vi bott i Norrbyn, då vi behövt tillgång till lablokaler på fältstationen. Men i år var det inga lab-krävande experiment på schemat, så istället tog vi en natt på det otroligt charmiga vandrarhemmet Statarlängan i närbelägna Hörnefors.

Statarlängan vandrarhem Hörnefors

Efter en god natts sömn tog vi oss till första lokalen på Järnäs, där det var hela 12 grader i vattnet! Friskt!

Efter en timmes badande (med torrdräkt!) åkte vi vidare söderut till Skagsudde, där Ove med familj bor. Detta är nog en av Jordens vackraste platser. Som botaniker blir man nästan svimfärdig av alla växter och den skönhet som naturen visar upp här.

Natur på Skagsudde


Efter ytterligare badande (även här i torrdräkt då det endast var graden varmare än Järnäs) fick vi lunch bestående av egenfångad och hemrökt böckling samt hembakat tunnbröd. Kan det bli bättre? Knappast.

Oves böckling var fantastisk!

Efter en trevlig stund bar det av till sista lokalen för denna resa; Bönhamn. Då lokalen besökts tidigare har det varit lågsäsong och relativt folktomt. Så icke denna gång. Sommarens första riktigt varma vecka resulterade i ett packat Bönhamn! Tusen tack till den snälla damen på balkongen som viftade in oss och lät oss parkera på hennes framsida. Det hade varit långt att bära från närmaste lediga p-plats annars.

Efter lyckad insamling och många undrande blickar och frågor från semestrande om vad vi höll på med, så rullade vi hemåt med bilen full av tång. En lyckad expedition.

Read Full Post »

« Newer Posts