Tångbloggen

Efter en omtumlande första dag, där hjärnan mättats med intryck av färg, form, smak och fakta, har vi nu kommit till dag två. Idag är det dags för presentation i minisymposium för min del, och på eftermiddagen är det poster-session för mig och Lena.

Vår poster, med gummi-receptakler.

Under kaffe pausen kan man äta allt möjligt som är baserat på alger. Mycket jello blir det… Vi har även prövat algkorv, alg-nuggets, alg-sate (den var godast) och alg-pepes (inlindat i bananblad och grillat).

Behöver vi ens kommentera?

Det finns MÅNGA sätt att använda alger i matlagning.

Nu jobbar vi hårt på att hitta så många konstiga produktprover som möjligt att ta med hem.

Algprodukter i massor.

Men först ett sammandrag av förmiddagens vetenskapliga presentationer.

Mini-symposium: Human and natural impacts on seaweed beds.

Dr Muraoka och Dr Fujita, bägge från Japan, visade hur tsunamin som drabbade Japanska östkusten I mars 2011 påverkade livet I havet. Detta var mycket intressant, eftersom nyheterna endast fokuserat på det som skett på land.

I områden nära epicenter har stora areal av sjögräsängar med ålgräs (Zostera marina) försvunnit. Tsunamin svepte över mindre halvöar och förstörde även många skyddade vikar. Men nu, 2012, har man sett at det börjar ske en återhämtning. Det kommer dock att ta några år, men det pekar åt rätt håll.

Ett av de stora problemen för växtlighet i havet var att alla partiklar som spolades ut i vattnet medförde att ljuset inte trängde ner djupare än 4 meter.

I Onmae Bay var det många laxodlingar och musselodlingar innan tsunamin. Man hade problem med påväxt av kelparten Saccharina japonica på odlingskassarna och musselrepen. Uppskattningsvis växte det 90 ton (!) kelp på odlingarna per år. Detta kan jämföras med att det bara växte 1 ton på skyddade hårdbottnar i närheten (där sjöborrarna betade flitigt) och 10 ton på mer vågexponerade platser där sjöborrarna inte kom åt.

Saccharina japonica gynnas även av näringen som kommer från odlingarna. Från det att den fortplantar sig i november till maj växte den till hela 2 meter! Kelpen gynnas nämligen av bra vattencirkulation, som var högre ute på odlingarna än på den naturliga hårdbotten.

Idag finns det stora mängder skräp från alla hus och bila som spolades ut i havet av vågen. Många vågbrytare och andra strukturer som skyddade stränderna försvann också. Detta har gynnat kelpens återhämtning, eftersom dess värsta fiende sjöborren inte kan hålla sig kvar i hårda vågor.

När man nu börjar komma i ordning igen efter katastrofen har man även kunnat börja fiska sjöborre igen. Detta har också underlättat för kelpen att återetablera sig.

När kelpen kom tillbaks som påväxt ute på de nya fiskodlingarna upptäckte man att det nu var en annan art, Petalonia fascia, som dominerar. Detta visade sig vara ett problem, eftersom den inte är alls lika bra på att ta upp nitrat och ammonium som S. japonica. Således fick man för höga kvävehalter i burarna.  Det är alltså skillnad på tång och tång.

Nu arbetar man för att få tillbaks ”rätt” kelp, S. japonica, för att undvika de problem som kan orsakas av för mycket näring i vattnet. Det man är oroligast för är algblomningar av mikroalger, så kallade red tides, som även kan orsaka shell toxin blooms, där giftiga alger anrikas hos musslor och andra filtrerare, som inte kan konsumeras.

Även om systemet påverkades mycket kraftigt av tsunamin så är det sakta på väg tillbaka.

Presentationer: Cultivation techniques II

Det återkommande temat i de flesta presentationer handlar om vikten av att utbilda lokalbefolkningen och skapa en medvetenhet. Både gällande hur man odlar och hanterar alger, men framförallt att förklara fördelarna med och vikten av att skapa integrerade vattenbruk med många olika arter för ett ekologiskt hållbart brukande av havet.

Detta är inget unikt för de tropiska länderna. Okunskapen om hur man skapar ett hållbart vattenbruk verkar finnas i alla länder. När vattenbruk först kom i ropet under 70-talet sågs det först som lösningen på problemet med proteinbristen. Men snart upptäckte man att stora monokulturer som matades intensivt, ibland även med stora mängder antibiotika, inte var så bra som man trodde. De skapade negativa effekter, och den allmänna åsikten om vattenbruk vändes till att bli negativ.

Att bara odla stora mängder av en enda art som ligger i toppen av näringskedjan är inte det bästa sättet att bedriva vattenbruk. Genom att samodla, något som många trädgårdsodlare känner till lönsamheten av, kan man både minska de negativa effekterna av näringsläckage och samtidigt få en eller flera ytterligare produkter som ger inkomst. Dessutom ger det en redundans, att inte lägga alla ägg i samma korg. För höga tätheter av en art gör den känslig för sjukdomar och parasiter. Genom att odla glesare, men totalt sett mer, slipper man riskera att skörden slås ut av en elak liten parasit eller ett virus och man behöver inte heller använda antibiotika i samma utsträckning.