Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inventering’

Nu när jag har gått ner till att forska på halvtid, har jag möjligheten att ta roliga uppdrag genom mitt företag BioLogik. Ett sådant har varit inventering av stora brunalger på ett antal lokaler längs Bohuskusten, Uppdraget går ut på att kartlägga förekomst av 8 stycken av våra största brunalger. Självklart är det stortare (Laminaria hyperborea), fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima), som tillsammans kallas kelp. Men även ektång (Halidrys siliquosus), sågtång (Fucus serratus), blåstång (Fucus vesiculosus) och knöltång (Ascophyllum nodulosum), som ofta slås ihop till ”tång” när arterna inte spelar roll, och så den introducerade sargassosnärjan (Sargassum muticum). Känner du igen alla åtta?

Ektång är lätt att känna igen och växer oftast i täta bestånd. Det ger ett kryss i protokollet.

Det är alltid lika spännande att hoppa i vattnet vid en ny lokal och följa linan ner till botten. Hur ser det ut här? Vad kommer det vara för typ av botten? Ibland är det en slät sandbotten, fri från fastsittande alger men rik på grävande musslor, krabbor, cylinderrosor och maskar. Här och där ligger stora islandsmusslor, Arctica islandica, och filtrerar vattnet. Dessa djur kan bli över 800 år gamla! Det inger respekt.

Andra lokaler kan vara hårdbotten, klippor eller block, och där växer ofta brunalgerna vi letar efter. Ibland glest, ibland i täta bälten. Tyvärr hade jag inte kameran med mig på lokalen som hade en tät skog av stortare som täckte många tiotals kvadratmeter. Just denna dag var sikted dessutom god, över 10 meter, så jag fick en god överblick över hur taren böljade över klipporna och fiskar simmade ut och in mellan bladen. Vilken fantastisk plats!

Stortaren har en styv stipe, vilket gör att den står upp från botten. Detta är en av karaktärerna som skiljer den från den nära besläktade fingertaren, vars mjuka stipe gör att den hänger ner från väggar eller ligger platt mot botten istället. Stortarens stipe är dessutom lite luddig, så att sporer från olika rödalger lätt fastnar och växer där. Jag hittade flera fina exemplar med bland annat söl (Palmaria palmata) som påväxt.

Stortarens runda, styva stipe är en populär plats för rödalger att växa på.

En av dagarna utgick vi från Hamburgsund och dök i närområdet. Här var sikten lite sämre eftersom lokalerna låg lite mer skyddade. Det var å andra sidan skönt, eftersom lokaler som bara är ett grund ute i öppna havet kräver stilla väder. Det är inte riktigt rätt säsong för det just nu… Men hellre regn än blåst. Vi är ju klädda för blött väder kan man säga. Det var väldigt kul att få dyka i området, då det väckte minnen från förr.

Första gången jag besökte Hamburgsund var under sista året på gymnasiet, när vår lärare i miljökunskap (vi som inte iddes läsa Matematik E) packade in oss fem elever i skolans minibuss och tog oss på en exkursion till västkusten och Väderöarna. Galet roligt, otroligt lärorikt och, efter att själv ha jobbat som lärare, modigt av vår kära magister att ge sig ut med oss på detta äventyr. Vi samlade in alger och djur och satt uppe till sent på kvällen, tittade i mikroskop och bläddrade i artlitteratur, för att sedan gå ner till bryggan och uppleva marelden. Det var under denna resa som jag verkligen förstod att marinbiologi var min passion och den svenska västkusten en plats där jag behövde vara, ofta. Vi fick snorkla i tångskogen och njuta av alla färger som böljade i vågorna. Jag låg i så länge och bet så hårt i snorkeln att läpparna svullnade upp. Såg ut som om jag fått en smäll på käften eller tagit botox. Där ser man vilken stor roll en bra lärare, som får tid och resurser att vara just lärare, kan spela i ens liv.

Read Full Post »

Ja, nästan soligt hela tiden var det faktiskt. En liten skur hälsade på strax efter lunch och sedan höll det sig fint tills det var dags att plocka ihop. Men så mycket roliga och trevliga människor som kom förbi och letade arter med oss! Tack alla ni som kom för en rolig och härlig söndag ute i Björnö naturreservat.

Jag höll utkik efter den sällsynta arten brackvattensräka, Palaemon varians, men den fick vi inte se. Däremot såg vi både elegant och vanlig tångräka, till många barns förtjusning.

Söndagens bioblitz var en del av projekt Återskapa Östersjöns Livskraft, som drivs av WWF i samarbete med Länsstyrelsen Stockholm och Skärgårdsstiftelsen. Nästa sommar blir det uppe vid Höga Kusten.

Read Full Post »

VÄLKOMMEN TILL BJÖRNÖ NATURRESERVAT, INGARÖ, PÅ BIOBLITZ

På söndag, den 4 september kl 10-15, blir det bioblitz ute på Björnö naturreservat, Ingarö i Stockholms skärgård, inom WWF-projektet Återskapa Östersjöns Livskraft.

Drop in mellan kl 10-15 vid snorkelleden och vid viken förbi Slängen. Vi lånar ut ett begränsat antal vadarstövlar, vattenkikare och håvar till den som vill hjälpa till att leta arter. Du är mer än välkommen att ta med mask, snorkel och badkläder för att hoppa i plurret och samla in både alger och växter. Marinbiologen och tånginfluencern Ellen Schagerström är stationerad vid snorkelleden och Sportfiskarna är vid Slängen.

Följ skyltar till aktivitererna från parkeringen! Korv och fika finns att köpa på Café Truten hos bonden på Björnö för den som inte tagit med matsäck.

Vad är en bioblitz?

En bioblitz är en biologisk inventering i ett specifikt område som görs av forskare, ofta och gärna tillsammans med amatörer. Syftet med en bioblitz är att upptäcka, räkna, kartlägga och lära sig mer om de levande varelserna samt lista förekommande arter.

Häng med och leta efter brackvattensräka, Palaemon varians, en hotad och sällsynt art som kan förekomma i området men ännu inte noterats. Hur rikligt förekommer elegant- eller kortfingrad tångräka, Palaemon elegans, en art som är på framfart? Vi letar även efter trekantig brackvattenmussla, Mytilopsis leucophaeata, som liknar en bucklig blåmussla och som noterats söder om Stockholm för första gången. Som alltid undersöker Ellen livet i tångruskorna. Ser vi några tydliga betesskador från tånggråsugga?

Skärgårdsstiftelsen, WWF, Ellen Schagerström (BioLogik, Tångbloggen och Algpodden), Sportfiskarna och Länsstyrelsen i Stockholm välkomnar alla, oavsett ålder och kunskap, som vill delta under några spännande, intressanta och roliga timmar på Björnö i Värmdö kommun.

Med söndagens bioblitz vill vi tillsammans öka intresset för biologisk mångfald och förståelsen för att skydda och vårda Östersjön.

Välkommen!

Read Full Post »

Jajjamensan! Det är dags att hoppa i vattnet igen!

Efter en lång vinter med is och en välförtjänt tur till varmare vatten, var det så dags för undertecknad att åter sänka sin lekamen i Östersjöns svala vatten.

Fältsäsongen 2013 invigdes onsdagen 22 maj på natursköna Gotland, Östersjöns pärla.

För den trogne läsaren kommer det inte som någon överraskning att det var dags för inventering av sommarförökande blåstång runt denna vackra ö. Detta som en del i samma undersökning vi gjorde längs fastlandskusten och Gotland förra året (se tidigare inlägg 2012- En tångodyssé och Gotlands tång undersöks).

Gotland är känt av många för sin fantastiska flora, och orkidéerna trängdes med gullvivor och liljekonvalj längs vägen när vi körde norrut från Visby upp mot vårt första stopp strax söder om Lickershamn.

Orchis mascula- Early purple orchid

Orchis mascula- Sankt Pers nycklar

Tyvärr tror jag att de flesta missar att se hur vackert Gotland är under ytan. Det klara vattnet och de täta tångskogarna är magiskt vackra och börjar redan på knädjupt vatten. Om man inte gillar att bli blöt kan man således uppleva livet under ytan med ett par höga gummistövlar eller vadarbyxor och en vattenkikare.

Vårt andra stopp var ute på Fårö, vid Lauter huvud. Just nu är det ganska så lågt vattenstånd i Östersjön. Det beror på vädret och är inte ovanligt så här års. Men det blir lite knepigt att simma när man hela tiden går på grund. Det var lättare att promenera bland tången och då och då sticka ner huvudet för att kontrollera enstaka tångruskor. Det var nog en och annan turist som stannade vid parkeringen som undrade vad vi höll på med. Man är ju inte direkt diskret i knallröd torrdräkt. Hoppas att jag inte förstörde för många fotografier genom att dyka upp mellan raukarna.

Efter att ha simmat lite utanför klintkanten, där det går från 0,5 meter djup till 15 meter på direkten, begav vi oss mot dagens tredje och sista lokal vid Östergarn.

Här rullade vågorna in i stilla rytm och om jag inte hade varit upptagen med att räkna hade jag kunnat somna, det var så vilsamt. Solen hade kommit fram och värmde gott på ryggen. Jag såg rödspätta, tånlake, tångspigg, storspigg och kantnål.

Plattfisken vilar bland tången.

Plattfisken vilar bland tången.

Natten spenderades på det trevliga vandrarhemmet i Hemse, som hade mycket sköna sängar.

Torsdag morgon inleddes med en färd ner till den allra sydligaste spetsen vid Hoburg. Här stötte vi på fler naturälskare i form av en flock fågelskådare. Arten häckar ofta vid både Öland och Gotlands södra uddar och känns igen på den tydliga tubkikaren som ofts bärs över axeln.

Jag såg även törnskata, stenskvätta och någon gul fågel som jag inte kan.

Havet låg stilla och svanarna som landat en bit bort blev inte arga på den röda bollen som plaskade runt och muttrade genom ett rör (snorkel). Det är kul att se hur mycket små plantor det finns. Det är ett gott tecken.

Resans sista badplats låg strax söder om Klintehamn. På vägen dit besökte vi det fina Naturumet i Vamlingbo och tog en fika. Med kaffe i kroppen parkerade vi vid det som måste vara Gotlands mest trafikerade väg, och bytte om till arbetskläder.

”När du tar av dig byxorna kommer alltid minst fem bilar och en turistbuss” – Gammalt djungelordspråk

Här var den enda lokalen med blåsor på tången! Man kan ju tro att blåstång alltid har blåsor, men icke! Är det så att platsen utsätts för mycket vågor så bildas inga blåsor på tången. Detta för att minimera vågornas grepp, så att tången inte rycks loss.

Blåsor på blåstången - inte en självklarhet.

Blåsor på blåstången – inte en självklarhet.

Det var mycket tångmärlor, tångräkor och tånggråsuggor här, och jag hoppas att jag fick en bild på kantnålen bland tången. Det var tydligt att det kommer mycket näring från land, tångruskorna hade mycket fintrådiga alger växande på sig. Det påminner lite om en lurvig matta när man simmar över det.

Efter att återigen ha uppfyllt djungelordspråket (Varför?!?) styrde vi mot Visby och skrev in oss på Fängelset. Om vi släpps ut imorgon kvarstår att se.

Read Full Post »